• Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Ett dygn i Rom – lokalbons bästa tips

    Rom har ett överflöd av antik historia, mysiga gränder och enastående matupplevelser. Men det är lätt att gå vilse bland alla frestelser. Vagabonds Peter Loewe, som sedan länge bor i Rom, berättar hur du bäst tillbringar din tid i Den eviga staden.

    Ett dygn i Rom – lokalbons bästa tips
    Ett dygn i den eviga staden. Foto: Bruno Ehrs

    Kl 08.28 

    Atmosfäriskt sjukhus

    Sjukhuset Regina Margherita Nuova är tusenårigt och inrymt i ett före detta kloster med kyrka. Få personer hittar till den lilla pärla som San Cosimato är eftersom fasaden mot torget med samma namn är minst sagt anonym. Kyrkan är grundad på 900-talet i detta pittoreska kvarter som de utländska besökarna älskar särskilt. Jag hade själv aldrig funderat på att gå in här förrän jag fick en remiss till en magläkare.

    Från början var detta ett benediktinkloster tillägnat den helige Cosma och hans bror Damiano. Besökaren möter två stora klostergårdar som öppnar sig och avlöser varandra. På väggarna votivbilder, antika reliefer och fragment av skulpturer. I trädgården blomstrande rosor. På övervåningen finns läkarmottagningen. 

    Regina Margherita Nuova, Via Morosini 30

    Regina Margherita Nuova. Under klostergårdens kryssvalv spatserar en katt, omedveten om skylten som indikerar mottagningen för infektionssjukdomar.

    Kl 10.05 

    Chokladfabriken i San Lorenzo

    På Said, i det folkliga studentkvarteret San Lorenzo, sveper vi en morgonespresso. Stället är öppet under större delen av dagen. Du kliver in i en chokladfabrik som grundades på 1920-talet. På väggarna hänger chokladformarna i glänsande metall kvar. Här finns maskiner som en gång gjorde mintpastiller uppställda och en annan som tillverkade inslagen mjuk smörkola.

    En specialitet är de chokladdragerade kaffebönorna. Fast den som vill kan även äta middag här. Menyn är nyskapande och ja, en del av rätterna har ett stänk av choklad. Den sötsura grönsaksröran caponata från Sicilien klarar ledigt lite choklad som garnering. Husets pasta är tagliatelle med rikligt med kakao i degen. Råbiffen är försiktigt spetsad med osynliga mikrokristaller med choklad.

    Said Since 1923, Via Tiburtina 135, said.it.

    Chokladdragerade kaffebönor på Said.

    Kl 10.44

    Graffiti på Via Giolitti

    Intill järnvägsstationen Roma Terminis kilometerlånga flygel, som omfattar en gigantisk bangård, lockas vi av en serie graffitimålningar. En visar en vithårig man med prydlig tjock mustasch. Det tar oss inte många sekunder att förstå att den avbildade mannen är försäljaren som står intill oss med ett litet bord där han säljer väskor och plånböcker. En av Roms många personer som hankar sig fram. Något som i Italien är en konst allmänt kallad l'arte dell'arrangiarsi

    – En konstnär kom förbi och ville måla av mig. Klart han fick det, säger mannen och presenterar sig som Gaetano Sepe, 74 år, men verkar inte en dag äldre än 60.

    – Förr var det mer liv i kvarteret. På den jättelika plats där militärpolisen – karabinjärerna – hade sin matsal ligger idag ett splitternytt lyxhotell, berättar han.

    Han är döpt efter sin farbror som dog tidigt i den massaker som nazisterna utförde 24 mars 1944. Massakern var en hämndaktion för motståndsrörelsens bombattentat dagen före på Via Rasella. Då dog 33 tyska soldater. Nazisterna beslöt att för varje tysk som dött skulle tio italienare mördas. 335 personer, civila och militära, valdes ut slumpmässigt.

    – Min farbror befann sig på fel plats, precis som många. När jag föddes samma år fick jag hans namn, säger Gaetano och visar en gulnad bild på en stilig man med mörkt lockigt hår.

    Gaetano Sepe framför väggmålningen av sig själv.

    Kl. 12.20

    Mussolinis paradkvarter

    Benito Mussolini drömde om ett nytt rike, där italienarna återigen skulle bli herrar över Medelhavet. Därför anlade Italiens diktator omedelbart en järnväg till kejsarnas gamla hamnstad Ostia, dit romarna än idag åker och badar. All världens arkitektstuderande åker till Mussolinis utställningsstad EUR (Esposizione Universale di Roma), planerad att invigas 1942, men som byggdes färdigt först efter kriget.

    I centrum står det stora Palazzo della Civiltà Italiana, allmänt kallat Det fyrkantiga Colosseum för sina perfekta höga valvbågar som liknar originalet som byggdes 2 000 år tidigare. Här på palatsets enorma vita trappa valde den amerikanske regissören Julie Taymor att iscensätta Shakespeares blodiga romerska drama Titus Andronicus. Det måste ha gått åt mycket röd färg för att fullborda denna tragedi, den saken är klar. Anthony Hopkins kämpar med titelrollen, liksom Jessica Lang som goternas drottning Tamora, men filmen går över styr. Precis som Mussolinis dröm om en nytt romarrike.

    På ett kvarters avstånd ligger en pampig marmorkyrka med en stor kupol som i mycket liknar Peterskyrkan i Vatikanstaten. En kyrka avsedd för Mussolini och hans familj. Men när Mussolini var död 1945 behövde han inte en så pampig plats. Det dröjde ända till 1958 innan hans kvarlevor fick begravas i kapellet i Predappio i regionen Romagna där han en gång döptes.

    Du tar dig hit från centrum med tunnelbanelinje B, kliv av vid station EUR Palasport eller EUR Fermi

    "Det fyrkantiga Colosseum".

    Kl 13.32

    Hemma hos påven

    Schweizergardet är påvens privata vaktkår. 134 personer ansvarar för påvens säkerhet och är iförda randiga kläder som går i rött, gult och blått. För att bli medlem av Schweizergardet måste man vara man, ogift, schweizare, katolik, i åldern 18–30 år, minst 1,74 lång och ha ett cv som styrker en korrekt vandel.

    Efter många år upptäcker jag att finten att låtsas vara tysk och frågande säga till den unge schweizergardisten: "Zum deutschen Friedhof" (ungefär Jag ska till den tyska kyrkogården) inte längre fungerar. Förr kom man då in automatiskt. Idag måste man meddela vilken grav man ämnar besöka. Då är det lättare genom Porta Sant'Anna på Via Carlo Angeloni. 

    Här räcker det med giltigt pass samt att ha ett relativt nytt recept. Då kommer du in i Vatikanstaten och kan gå till posten och apoteket och köpa deras anislikör på literflaska med etiketten "Elixir". Apoteket säljer förstås även smink, exklusiva parfymer och skönhetsprodukter.

    Schweizer-gardets kläder går i rött, gult och blått.

    Kl 14.55 

    Konstfull retrobar

    Gatsby är den nya trendiga baren som ryckt upp de nedgångna kvarteren kring torget Piazza Vittorio Emanuele II. Inredningen har ett stuk av 1950-tal. En del är gammalt och annat är helt nygjort i samma stil. Här pågår ofta fotoutställningar och konstvernissage. Baren är öppen från tidig morgon till sen kväll och serverar allt från vegancornetti till bagels med färskost och lasagne. Fullt på kvällen då det spelas musik och serveras aperitivo. Lokalen består av tre olika våningar med en brant trappa. Alltså inte handikappanpassat! Tidigare hette stället Venturini och var en hattaffär. Mycket av inredningen från den tiden finns kvar på övervåningarna. Och fortfarande säljs en del kepsar och hattar.

    Gatsby, Piazza Vittorio Emanuele II 106, gatsby.cafe.

    Luca Padova jobbar på innebaren Gatsby som tidigare sålde hattar.

    Gatsby.

    Kl 15.18

    Pantheon forever

    I en stad som Rom får man ritualer. En av mina är att så ofta som möjligt gå förbi Pantheon. Det har blivit min fasta punkt i denna stad. Jag sveper en espresso på baren Di Rienzo. Priserna helt normala så länge du står vid disken. Har jag tid går jag in i Pantheon. Hela grejen med denna byggnad är att vi inte skulle kunna uppföra något liknande idag. Bygget inleddes år 27 f.Kr. De 16 granitkolonnerna kommer troligen från Egypten, en del källor anger Capo Testa på Sardinien. Var och en av dem är huggna i ett enda stycke. De är 1,6 meter breda och väger ungefär 60 ton. Hur många slavar kan det ha krävts för att frakta 1 000 ton granit till Rom?

    Hur de kunde bygga den lågt välvda dubbelskaliga kupolen är också fascinerande. Den framstående byggherren, vars namn inte har nått vår tid, hittade på ett slags antikens cement. En stenfyllning mellan det yttre och inre skalet som blir allt lättare ju högre upp kupolen välver sig. Att taket dessutom har ett nio meter stort runt hål gjorde inte det hela enklare. Antagligen var det tänkt att användas för en närkontakt av tredje graden med den gudom som dyrkades på den tiden. Idag används hålet på pingstdagen av brandkåren som slänger ner enorma mängder med röda rosenblad som för de troende symboliserar pingstundret och den helige andes närvaro.

    Det var tal om att införa entré här, men förslaget drogs tillbaka. Påve Franciskus vill inte att det skall kosta pengar att gå in i Roms kyrkor.

    Ständigt fascinerande Pantheon.

    Kl 16.51

    I dödens kapell

    I slutet av Via Vittorio Veneto, där gatan sluttar brant ner mot Piazza Barberini, väntar liemannen. Tvivlar ni så gå in i dödens kapell i kyrkan Santa Maria della Concezione dei Cappuccini. Bottenvåningen i kapucinermunkarnas kloster är en uppgrävd kyrkogård. Benen från tusentals döda munkar har arrangerats utmed väggarna. Skallar på plats i ett kapell, höftben i ett, bäckenben i nästa och så vidare. Ordning och reda.

    Allt här inne består av de dödas ben, till och med lamporna i taket som anpassats till elektriskt ljus. I det sista kapellet finns några kompletta barnskelett. Ett skelett som förefaller flyga i taket är den lilla prinsessan Barberini. På en skylt står det "Vi var som ni, ni skall bli som vi".

    Santa Maria della Concezione dei Cappuccini, Via Vittorio Veneto 27.

    Morbid stämning i kapucinermunkarnas kloster.

    Kl 18.10 

    Bröstbakelse med mangohjärta

    Det finns knappast någon som fått ett läckrare gastronomiskt eftermäle än porrstjärnan Moana Pozzi (1961–1994). Hon gjorde stora rubriker när hon 1991 var med om att grundade Kärlekspartiet och blev inbjuden i den italienska televisionens salonger. Hon hade en nära relation till socialistpartiets ledare Bettino Craxi. Och hon dog en för tidig död. Härom året valde Roms främsta konditor Giuseppe Solfrizzi, som driver bageriet Le Levain, att tillägna henne en bakelse. Den heter förstås Moana och har en ärggrön sockerkaksbotten med mycket finmald pistage i. Bakelsens hjärta är en koncentrerad mangofyllning som symboliserar passionen. En mousse gjord på vanilj från Madagaskar kompletterar mästerverket tillsammans med röda vinbär. Bakelsens finish är en blank glasyr spetsad med vit choklad. Moana liknar – men endast till det yttre – originalet le minne som äts i staden Catania på Sicilien 5:e februari varje år. Då firas den heliga Agata vars martyrium år 251 innebar att hon fick båda sina bröst bortbrända med glödande tänger. Därför toppas även bakelsen Moana med en klick syltade körsbär som förstås skall symbolisera en bröstvårta.

    Le Levain Boulangerie, Via Luigi Santini 22, lelevainroma.it.

    Yppiga bakverk på Le Levain.

    Kl 19.25

    Alla vägar bär till Rom

    Roms vägnät är tvåtusenårigt. Vid den stora stadsporten Porta Maggiore startar romarrikets antika väg Via Prenestina, som går till staden Palestrina som den kallas idag. Stadsporten är en av stadens knutpunkter där alla fortskaffningsmedel passerar: spårvagnar, smalspårig järnväg, bussar och helt vanliga tåg som passerar ovanför på en viadukt. Stadsporten i sig är en del av de aurelianska murarna och uppförd år 52 e.Kr. På baksidan har den ädle bagaren Marcus Vergilius Eurysaces, som från början var en frigiven slav, fått sin sista viloplats. Graven har formen av en bakugn och på en fris visas hur brödet bakas. På en gravinskription finns texten: "Atistia var min hustru. Hon var den bästa av kvinnor, vars kvarlevor finns i denna brödkorg".

    På andra sidan av den trafikerade gatan ligger en underjordisk basilika uppförd under kejsar Tiberius eller Claudius tid år 14–54 e.Kr. Den upptäcktes 1917 i samband med ett järnvägsbygge. Det handlar om ett  stort tempel som byggdes för underjorden med unik bevarad stuckatur och annan utsmyckning. Jag frågar guiden vad de gulbruna rännilar man kan se i taket kommer från. Vatten som kommer in utifrån? Guiden skrattar och säger:

    – Vi är under järnvägen. Vad har folk gjort här i decennier fem minuter innan tåget kom fram till Roma Termini. Jo, gått på toaletten och kissat!

    Nu har alla tåg till Termini moderna vagnar med slutna toalettsystem. Så detta föroreningshot har stoppats. Men kissränderna finns kvar i taket.

    Monte – charmiga kvarter som vilar på tre av Roms sju kullar

    Kl 21.03

    Fattiggatan som blev trendig

    Mitt eget kvarter i Rom heter Monti. Det betyder kullarna, vilket syftar på  de tre av stadens sju kullar som ingår i kvarteret. Det märks mycket väl på den backiga gatan Via Panisperna. Gatan heter så efter att det i gamla tider fanns kloster som delade ut mat till de fattiga. De fick panis et perna att äta, det vill säga bröd och skinka. Gatan börjar utmed Esqulinens sluttning sedan stiger den upp mot Viminalen, där inrikesministeriet idag ligger. Efter det börjar gatan slutta nerför på nytt för att sedan gå upp mot Quirinalen som idag är synonymt med presidentpalatset.

    Monti är ett genuint kvarter som under de 20 år jag bott här har blivit ganska inne. Här finns ett slags bykänsla. Du är mitt i centrum med gator kantade av spännande shopping, barer och små kvartersrestauranger. Rom när det är som bäst. Inte minst för att kvarteret har en av centrums få tunnelbanestationer, Cavour. Det räddar mig varje gång jag kommer från flygplatsen eller ska åka tåg från Terministationen.

    Vid Porta Maggiore kör det smalspåriga tåget rakt genom den antika stadsmuren.

    Kl. 01.18

    Sen middag med tjurtestiklar

    Rätten hetergranelli vilket betyder gryn – ett livsfarligt neutralt namn. För i Rom där det mesta dränks i mustiga tomatsåser är man aldrig riktigt säker på vad man äter. Allra minst på ett genuint anarkistiskt hak, där slipsar är absolut förbjudna och där en gammal dammig skylt säger att "här serveras endast mucca pazza". Det vill säga djur som drabbats av galna ko-sjukan.

    "Grynen" kommer till bordet som små friterade wienerschnitzlar med citron. Köttet är läckert, så mört att det nästan faller sönder i munnen, och har ingen påtaglig inälvssmak. Det är långt ifrån den markanta smaken av lever och njure. Jag och min kompis, som vet vad som serveras, räknar inte med att någon vill smaka. Men det vill alla och ingen frågar efter vad det är. Det syns ju tydligt att det är panerat kött.

    Måltiden fortsätter normalt med en pasta med lammbräss och sedan oxsvans i tomatsås och därtill rikligt med husets rödvin. När vi är färdiga och dricker grappa så kan vi förstås inte hålla oss. Ingen av bordets övriga gäster blir särskilt lycklig över att få reda på att de mumsat på tjurtestiklar.

    Var inte orolig. Betto e Mary är idag det enda matställe jag känner till som serverar detta. En rätt som en gång enbart slaktarns barn åt. Men det finns mycket annat att äta, som noblare köttstycken som grillas över den öppna elden. Fortfarande står signora Maria i köket. Trots att hon fyllt 80 är det hon som står för matlagningen. Sönerna Tommy och Marco Spoletini hjälper till att servera.

    Betto e Mary, Via dei Savorgnan 99, Mandrione.

    Betto e Mary är känd för sin inälvsmat. En tröst är att maten inte serveras rå som på bilden!

    Kl 01.18

    Roms vackraste torg

    Rio de la Plata lyfter ena handen mot himlen för att slippa se den mäktiga kyrkan framför fontänen. Ja, berättelsen om skulptören Gian Lorenzo Bernini och arkitekten Francesco Borromini som båda tävlade om påven Innocentius X:s gunst är en av Roms stora skrönor. Berninis fontän som kröns av en kopia av en jättelik obelisk står mitt på torget. Floderna är gjorda som figurer. Utöver Rio de la Plata är de övriga Nilen, Ganges och Donau. Tre av figurerna vänder ryggen mot den enligt Bernini förskräckligt fula kyrkan. Rio sätter upp handen för att slippa se eländet.

    Borrominis kyrka är tillägnad den heliga Agnes som led martyrdöden år 305. Det är en stram och absolut symmetrisk fasad som Borromini gjort. Med ett enda undantag: statyn av Agnes som står på den högra sidan. Den står där för att skydda kyrkan mot allt världsligt ont, det vill säga Berninis svulstiga fontän. Denna legend som alltid berättas på denna piazza är helt säkert grundlös. Men kanske var de två herrarna inte några såta vänner?

    Ljumma sena sommarkvällar är Roms vackraste torg oemotståndligt. Den rännarbana som fanns här under antiken har gett torget dess avlånga lätt rundade form. Ät inte på Piazza Navona, precis allt är turistfällor med nya ägare. Prova möjligen den berömda chokladglassentartufo med vispgrädde som säljs på gelateriorna. Då blir slutet på kvällen dolce

    Berninis berömda fontän på Piazza Navona.

    Resa till Rom med tåg 

    Tåg från Köpenhamn med byte i Hamburg, Basel och Milano tar drygt 20 timmar. Österrikiska ÖBB (oebb.at) har nattåg som går direkt till Rom från Wien och Thello (thello.fr) har nattåg från Paris till Milano med anslutning till Rom. SAS, Norwegian och Ryanair flyger annars direkt från Stockholm och Köpenhamn.

     

  • Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!