Hop on, hop off – 10 dagars tågluff i Europa

Jag kände mig uppgiven. Under våren hade det pågått långa diskussioner på nätet om hur man förbokade varenda sitt- och sovvagnsbiljett inför sommarens tågluff. Dessutom verkade många vilja klämma halva Europa med snäva byten i rasande tempo. Varför denna brådska och bokningsångest? frågade jag mig. Är det spontana resandets saga all?

Det måste gå att resa spontant. Det är i alla fall värt att pröva. Så jag och mina två yngsta barn, Noa, 11 år, och Dante, 16 år, packade varsin lätt ryggsäck, vecklade upp den europeiska tågkartan och började studera kul järnvägssträckor och spännande städer.

Idén var minimal framförhållning för att testa hur spontan en tågluff kan bli. Först två dagar före vår planerade avresa började vi överhuvudtaget prata om vart vi skulle åka. Första idén var att ta tåget Stockholm–Nynäshamn och färjan till Gdansk. Men båten var för dyr – 3 500 kronor för tre resenärer. Så vi tänkte om och bokade enkelbiljetter på flyget till Budapest för 600 kronor per person. Ett stort nederlag för tre rälssugna tågluffare, varav en klimatorolig pappa. Men så fick det bli. 

Dag 1: Stockholm – Budapest

Mot Europas hjärta

Vi hade förstås velat starta tågluffen på en järnvägsstation, men nu blir det flygbuss Cityterminalen–Skavsta och flyg Skavsta–Budapest med Wizz Air. Jag biter ihop. Tågromantiken får vänta. Ändå: det blir en rivstart. Redan ikväll är vi i hjärtat av Centraleuropa. På flygbussen letar jag efter Budapestlogi i en bokningsapp och hittar en central och rymlig lägenhet.

Efter att ha checkat in i nyrenoverade Franz Liszt Appartments (900 kr/natt för fyrbäddslägenhet, Liszt Ferenc tér 10), tar vi en promenad på Andrássy, en av Budapests trädkantade boulevarder. Här känns det verkligen att man är i den en av det forna Habsburgska rikets huvudstäder. Allt är pampigt och klassiskt. Går förbi 120 år gamla Müvész Café (Andrássy út 29) med sina jättelika guldspeglar och kristallkronor – där fikar vi imorgon! bestämmer vi – och slår oss ner på restaurang Callas (Andrássy út 20), som ligger granne med operan och har sett likadant ut sedan 1880. Gulaschsoppa med selleri och rött Egri Bikavér-vin och orkestern spelar Johannes Brahms Ungersk dans nr 5. En dunderkur med ungerskt kulturarv.

Senare på kvällen, när gatlyktorna tänts, åker vi i jättepariserhjulet Budapest Eye på Erzsébet-torget för att få en överblick över staden på båda sidorna om Donau. Och innan vi somnar bokar jag via mobilen ett billigt pensionat i Wien, dit vi ska imorgon. Och så kollar jag tågavångarna på österrikiska järnvägens (ÖBB:s) sajt. Hurra, det går ett tåg i timmen Budapest–Wien och, tjoho, det krävs inte sittplatsreservationer på något av dem. Somnar utan minsta oro.

Dag 2: Budapest – Wien

Historia och termalbad

Börjar dagen med att traska till stationen Keleti pályaudvar för att låsa in ryggsäckarna i förvaringsboxar. Går förbi anrika New York Café (Erzsébet krt 9–11), ännu ett av stadens krusidulliga och guldiga la belle èpoque-kaféer. Kanske frukost här? Men det är fullsatt, så vi knallar vidare till järnvägsstationen, som när den stod klar 1884 var en av Europas modernaste. Prakten består, om än bedagad. Äter frukost på det slitna stationskaféet, neoklassicistiska Baross med korintiska kolonner och tunga röda sammetsdraperier.

Därefter tunnelbana till Ungerska Nationalmuseet (Múzeum krt 14–16) för en dos nationalhistoria och sedan promenad till Gellértbaden (Kelenhegyi út 4), det anrika termalbadet på andra sidan Donau, för en stunds avkoppling.

Klockan 16.40 hoppar vi på ÖBB:s Railjet mot Wien. Luftkonditionering, gott om plats och restaurangvagn med bordsservering. Solgula halmbalar och vita kyrktorn flimrar förbi medan vi äter apfelstrudel och jag dricker kaffe.

Klockan 19.20 är vi framme på Wien Hauptbahnhof. Tänk att två av Europas pampigaste huvudstäder ligger så nära varandra!

Dag 3: Wien

Kaffe med Freud

Vi bor mycket centralt, nära Votivkirsche, på billiga, fräscha men ocharmiga Pensionat Schottentor (Hörlgasse 4, fyrbäddsrum för 700 kr/natt) och besöker slottet Hofburg med Kaiserappartments, Sisi Museum och Slottskaféet. På kvällen middag på anrika Café Central (Herrengasse 14) där historiska personer som Lenin, Trotskij, Herzl och Hitler en gång hängt. Så fördjupar vi oss i psykoanalysens rötter på Sigmund Freud Museum, inhyst i hans hem och mottagning på Berggasse 19. För att gaska upp 11-åringen, som tycker att Freuds liv är trist, tar vi därefter tunnelbanan till nöjesfältet Prater (fri entré) med sitt ikoniska pariserhjul.

Imorgon kväll vill vi ta nattåget till Venedig, men jag har ännu inte lyckats boka liggvagnsplatser på ÖBB:s sajt och gruvar mig för att vi måste ta tunnelbanan till Hauptbahnhof för att boka över disk. Men på väg till nöjesfältet upptäcker jag att ÖBB har ett bokningskontor på Praterstern-stationen intill nöjesfältet. Där inne får jag beskedet att nattåget till Venedig är fullbokat … Suck! Men att det finns plats på nattåget till Rom som gör ett stopp i Padova … Hurra!

– Därifrån kan ni ta ett anslutningståg till Venedig som bara tar 25 minuter, säger kvinnan bakom disken.

300 kr per liggplats kostar det. Jag slår till.

Dag 4: Wien–Padova–Venedig

Över Alperna mot havet

Vi hinner med flera klassiska hak som Freuds favorithäng Café Korb (Brandstätte 7–9,) för en kaffe och en isté och ännu mer psykoanalyshistoria, den lika anrika som inrökta kulturbaren Alt Wien (Bäckerstrasse 9) för ett stop Gösser-öl och sedan stans äldsta krog, Griechenbeisl (Fleischmarkt 11) för en wiener taffelspitz (traditionellt kokt nötkött med äppelbitar och pepparrot). Till kaffet bokar jag hotell i Venedig via bokningsappen i mobilen.

Sedan är det dags för nattåget söderut. ÖBB:s Nightjet Wien–Padova avgår 19.23, men är idag en kvart försenat. Perrongen är full av unga resenärer med ryggsäckar. Ombord på tåget blir vi ensamma i vår liggvagn med sex platser. Precis som i Sverige ingår filt, kudde och lakan och flaskvatten, men till skillnad från i Sverige ingår också frukost som serveras av konduktören i kupén strax före ankomst.

En timme efter att vi lämnat Wien ormar sig tåget fram på den världsarvsklassade Semmeringbanan från 1854, Europas första bredspåriga bergsjärnväg. Närmaste timmen åker vi konstant i slingrande serpentiner i det dramatiska bergslandskapet, genom långa tunnlar och över höga viadukter.

Somnar medan jag blickar ut mot de första snötäckta alptopparna.

Dag 5: Venedig

Kampanil och biennal

Okristligt tidigt, klockan 4.40, blir vi väckta av konduktören.

– Padova in vierzig minuten, deklarerar hon piggt, och tillägger att hon snart kommer med frukosten.

Jag märker att tåget står stilla, tittar ut genom fönstret och ser att det står Padova på stationsskyltarna. Men då är vi ju redan framme! tänker där jag står i kalsongerna och gnuggar ögonen. Rusar ut i korridoren och möter konduktören.

– Vi hinner inte äta frukost! Vi är ju framme, ropar jag hetsigt.

– Ojdå, svarar hon sävligt, då kom vi fram alldeles för tidigt.

Livrädda för att tåget ska börja röra på sig igen på sin väg mot Roma Termini gör vi en rush och står tre minuter senare påklädda på perrongen och ser hur konduktören bär in frukostbrickorna i vår kupé. Asch, det ser så gott ut med nybakade ännu ljumma bröd. Men vågar inte gå tillbaka ombord. Inser först senare att även om tåget kom fram för tidigt så kommer det inte åka iväg för tidigt. Det kommer att invänta sin ordinarie avgångstid. Det är en universell järnvägsprincip.

Fördelen med den tidiga ankomsten är att vi hinner med 5.05-tåget till Venedig och kan anlända till kanalstaden före alla andra. Eftersom vi inte får checka in på Hotel Dolomiti (hoteldolomitivenice.com, trebäddsrum för 1  080 kr) vid Santa Lucia-stationen förrän vid tolvtiden lämnar vi ryggsäckarna i receptionen och gör en morgonsightseeing. Trots att det är mitt i turisthögsäsong är det på grund av den tidiga timmen nästan folktomt. Inga köer till hissen upp i kampanilen, gott om platser på vaporetton och glest på Rialtobron.

Besöker La Biennale di Venezia (som vartannat år har konst- och vartannat år arkitekturutställning och min favorittaverna sedan flera tidigare besök, Nono Risorto (Santa Croce 2338, nonorisortovenezia.com) som har trädgård med uteservering och serverar schysta pizzor och underbar spagetti vongole. Därefter hänger vi på luftiga Campo Santa Margherita, som har en lagom blandning av lokalbefolkning, turister, uteserveringar och frukt- och grönsaksstånd.

I skuggan under träden på torget diskuterar vi vart vi ska åka imorgon. Paris är huvudplanen. Vi beger oss därför till Trenitalia-disken på Santa Lucia-stationen och försöker boka nästa dags nattåg till Gare de Lyon. Men det visar sig att tågbolaget som kör nattåget, Thello, en fransk motsvarighet till svenska Snälltåget, inte är med i Interrailsamarbetet. Det finns plats, men tre liggvagnsbiljetter till Paris går på 3  000 kr.

Vi måste tänka om. Kanske ta Parisresan i två etapper. Först tåg via Milano till Oulx i italienska Alperna och därefter direkttåg till Paris. Men tilläggsbiljetten som krävs på det franska TGV-snabbtåget är för dyr. Till slut bestämmer vi oss för Zermatt i schweiziska Alperna. Innan jag somnar bokar jag ett hotellrum med Matterhornutsikt. Exakt hur vi tar oss dit löser vi imorgon. Det fixar sig alltid. Somnar utan stresspåslag.

Dag 6: Venedig – Milano – Zermatt

Från kanal till glaciär

Åker tragetto (kollektiv gondol tvärs över Canal Grande, 2 euro/person) och vaporetto (båtbuss) och går sedan till järnvägsstationen för att se om vi behöver boka sittplatsbiljetter. Jo, på första sträckan, snabbtåget Frecciarosso Venedig–Milano, är det ett krav. Bokar, tar en kopp kafé på stationskaféet, hoppar sedan ombord och reser i 250 km/h med vidunderlig utsikt över Alperna och Gardasjön.

Ombord på tåget surfar jag runt på Trenitalias och schweiziska tågbolaget SBB:s sajter för att kolla anslutningar till Zermatt. Det finns massor.

På Milano Centrale har vi 40 minuter på oss innan nästa Eurocitytåg Milano–Brig avgår. Köper sittplatser i Trenitalias biljettautomat och sätter oss bekvämt tillrätta på tåget. Upptäcker en bistrovagn som serverar varm mat och kall öl. Det här blir en angenäm resa. Tåget trixar sig fram på den alltmer slingrande rälsen med ständig sjö- och bergsutsikt. I Brig byter vi till smalspåriga Saint-Bernard Express till Zermatt, som känns som en åkattraktion i en upplevelsepark på temat naturlig skönhet. Anländer i mörker till ett kylslaget Zermatt med duggregn – vilket känns som en skänk från ovan denna värmeböljesommar – och checkar in på lyxiga Alpen Resort Hotel (trebäddsrum för 1  400 kr, Spissstrasse 52) som har överdådig frukostbuffé och spa med pool.

Dag 7: Zermatt – Gornergrat t/r

Så högt ett tåg kan nå

Solen skiner på Matterhorn, Europas mest ikoniska alptopp, när vi kliver ombord på tåget som ska ta oss upp ovan molnen. Gornergratbahn är Europas näst högsta järnväg (efter Jungfraubahn). Tyvärr gäller inte Interrailkortet på bergståget, så vi får köpa svindyra extrabiljetter, 1  050 kr/vuxen t/r, något billigare för barn. Kliver av på station Riffelberg. Nu är det två timmars vandring uppför förbi glaciärsjöar med iskallt vatten och vida fält med sorbésnö ända upp till toppen på 3 100 m ö h. Sedan tar vi tåget tillbaka ner till Zermmatt.

Lögar oss i spat och checkar därefter ut från hotellet, eftersom det inte fanns lediga rum för kommande natt. Bokar snabbt en Airbnb-lägenhet nära gondolen till Kleine Matterhorn av en värdinna vid namn Constanze (1 100 kr/natt för en fyrbäddslägenhet).

Går till schweiziska järnvägens (SBB:s) bokningsdisk på Zermatts station för att boka ÖBB:s nattåg Basel–Hamburg dagen därpå, men eftersom det är mitt i juli är det fullbokat. Bokar istället det tyska morgonsnabbtåget för samma sträcka men med avresa i övermorgon. 

Dag 8: Zermatt – Basel

Slalomsvängar i juli

Igår åkte vi tåg och vandrade. Idag tar vi gondolen för att åka skidor. Får låna skidutrustning och vinterhandskar, tar på oss tredubbla lager sommarkläder och tar linbanan upp till Kleine Matterhorn på 3  883 m  ö  h och glaciären för en förmiddag med utförsåkning i sommarskidområdet som kallas Matterhorn Glacier Paradise.

På eftermiddagen är det dags för att återgå till rälsbundna resor. Schweiz må vara ett dyrt land för restaurangmat, logi och shopping, men tågen är en tågluffares dröm: de är punktliga, går ofta och har praktiskt taget aldrig krav på sittplatsreservation. Planen är utmejslad: tåg till Basel på schweizisk–tyska gränsen, övernatta på budgethotell bredvid stationen och sedan ta tåget norrut nästa morgon.

På sträckan Zermatt–Basel finns en förbindelse i timmen eller ännu tätare. Så vi behöver inte stressa. Det får ta den tid det tar med skidåkningen, lunchätandet och souvenirshoppingen i Zermatt. Till slut tar vi Saint-Bernard Express Zermatt–Visp klockan 17.37, byter till Intercity-tåg Visp–Bern, där vi byter igen till ännu ett Intercity-tåg Bern–Basel. Ombord finns restaurangvagn med bordsservering. Jag hinner dricka en kopp kaffe och äta ännu en apfelstrudel innan vi når dagens slutdestination.

Tar ett glas öl i hotellbaren på själlösa men fräscha och billiga Ibis Budget (trebäddsrum för 820 kr/natt, accorhotels.com) och bokar via appen i mobilen logi i Köpenhamn för imorgon kväll.

Dag 9: Basel – Hamburg

Tyskt expresståg

Vi har bokat sittplatser, trots att det inte är ett krav på dagens morgontåg norrut. På Deutsche Bahns Inter City Express Basel–Hamburg avgår klockan 7.09. Vi hamnar i sexsitskupé, luftkonditioneringen är effektiv och det finns restaurangvagn som är uppdelad i en del med vita dukar och bordsservering och en del utan dukar och med självservering. Vi väljer vita dukar och blir serverade en klassisk kontinental frukost med kaffe i porslinskoppar, nybakade croissanter och småfrallor.

Framme i Hamburg strax efter två, bara fem minuter försenade går vi till Hamburger Hauptbahnhofs biljetthall och bokar sittplats på Hamburg–Köpenhamn-tåget tre och en halv timme senare. Sedan promenerar vi på broarna över kanalerna och mellan de historiska hamnmagasinen i rött regel i stadsdelen Speicherstad. Äter veganhamburgare på Fleetenkieker Hamburg Bierkeller (Börsenbrücke 10) och besöker Miniatur Wunderland (boka biljett på miniatur-wunderland.de), museet där de byggt upp kopior av europeiska miljöer med modelljärnvägar och modelltåg.

Klockan 17.28 avgår DSB-tåget Hamburg–Köpenhamn, det första hittills på vår rundtur som inte drivs av el- utan av ett diesellok, som ger ifrån sig små puffar av svart rök när det rullar in på stationen. När det några timmar senare ska köra på Puttgarden–Rödby-färjan går det danska dieselloket sönder och vi får byta till ett annat. Ändå är vi efter en timmes färjetur med vind i hår och solnedgången i blick och ytterligare ett par timmars tågresa över Lolland och Själland framme i Köpenhamn, bara tio minuter försenade (en bedrift med tanke på tåghaveriet i Puttgarden).

Checkar in på anrika Grand Hotel bredvid Huvudbangården (dubbelrum med extrasäng går på 1  500 kr, grandhotel.dk).

Dag 10: Köpenhamn – Malmö – Stockholm

Slott och rödspätta

Njuter av hotellets lyxiga bufféfrukost innan vi promenerar till stationen för att boka sittplats på X2000-tåget Malmö–Stockholm senare på dagen. Sedan gör vi snabbsightseeing i Köpenhamn. Hinner med Christiansborgs slott och en dansk signaturmåltid, panerad rödspätta med remouladsås, på Restaurant Karla (Dantes Plads 1) innan vi tar Öresundståget Köpenhamn–Malmö (ingen sittplatsreservation), för att på svenska sidan byta till Stockholmståget. Allt flyter på fint. Inga förseningar. Och på X2000 får vi sitta i förstaklassvagn, trots att vi bara har andraklass-Interrail, eftersom det blivit något fel på den ordinarie vagnen. Dessutom har SJ-tåget luftkonditionering som effektivt motar bort den 30-gradiga värmen utanför fönstren.

Epilog

Frågan är alltså hur smidigt det är för en barnfamilj att resa oreserverat med tåg i sommar-Europa? Svaret är att det krävdes sittplatsreservation på 6 av de sammanlagt 14 tåg som vi åkte med under 10 dagars tågluff. Vi försökte vara så spontana som möjligt. Alla reservationer – såväl sittplatser som logi – gjorde vi antingen dagen före eller samma dag. Dessutom styrde vi om resrutten två gånger, för att vi just då kände för det. Vi ville ju resa spontant och följa plötsliga ingivelser. Kontentan blir att det ändå går hyfsat bra att tågluffa utan förbokad resrutt i dagens Europa. Ropen skalla: “Spontant är kul. Planerat är tråkigt.”

Kostnad för vår resa

Flyg: Stockholm–Budapest 600 kr/pers.
Summa: 1  800 kr.

Interrailkort: 7 resdagar under en månad för vuxen
27–59 år kostade 3  634 kr och för ungdom 12–26 år 2  954 kr, medan det för barn under 12 år är gratis. Summa: 6  588 kr.

Sitt- och liggvagnsbiljetter: Sammanlagt 520 kr/pers. Summa: 1  560 kr.

Logi: Hotellrum och Airbnb-lägenheter. Summa: 7  500 kr.

Totalt: Vår tio dagar långa tågluff för en vuxen och två barn kostade 17  448 kr.

Tågtider och sittplatser

Tågluffarkortet köper du på Interrails svenska hemsida, interrail.se, eller på Europa runt. Jag bokade alla sittplatser över disk på respektive station, men vill du vara ute i god kan du boka och kolla tågtider på sajterna för Deutsche Bahn, österrikiska ÖBB, Trenitalia och schweiziska SBB. För info om tågtider och vilka tåg som kräver sittplatsreservation: skaffa dig appen Railplanner.

Andra bokningsajter för europeiska tåg är acprail.com, goeuro.se, loco2.com och trainline.eu. Vill du ha manuell hjälp, mot en avgift, kontakta Tågbokningen, tagbokningen.se, tel 0771-75 7570, eller Centralens Resebutik i Kalmar, resebutik.se.

---

Text: Per J Andersson • 2019-02-11
Restips • Tågresor