Östtimor – paradisön Atauro

Flighten från Bali är försenad. Ett åskväder har brutit ut och planet får inte lyfta. I väntan på att ovädret ska dra vidare delar det indonesiska lågprisbolaget Sriwijaya ut gröna muffins och juicepaket med sugrör vid gaten. Två tredjedelar av passagerarna som ska med till Östtimor är kineser.

– De har tagit över all kommers, förklarar min stolsgranne när vi kommit ombord.

Att flyga över Indonesien är som att smygtitta ned i ett sagoland. Varje gång man tittar ut genom fönstret upptäcker man en ny ö omgiven av korallrev och turkost hav. Gissningsleken är vilken ö man passerar. Jag vinner den inte. Jag kände inte ens igen vulkanön Flores med sin karakteristiska krater fylld av grönt, nästan självlysande vatten. Nästa ö är lättare att känna igen. Den är formad som en krokodil och heter Timor. Käften utgörs av viken i Kupang, där kaptenen på HMS Bounty sattes i land efter myteriet. Den östra delen av ön – det kristna Östtimor – består av en krökt bergskedja som utgör krokodilens kutiga rygg och svans.

– Där är huvudstaden Dilí, visar min stolsgranne.

Den ser ut som en liten fläck på krokodilkroppen.

Att Timor är formad som världens äldsta kräldjur har skapat en myt som gjort krokodilen helig. Timorianerna tror att de härstammar från den och får inte döda den, vilket gör att det kryllar av krokodiler i vattendragen.

– Du behöver inte vara orolig. Krokodilerna äter bara dåliga människor, säger taxichauffören som möter mig på flygplatsen.

Han kör oss till ett pensionat som upplevde sina bästa dagar när FN:s personal bodde här under självständighetsprocessen från Indonesien. För fem år sedan lämnade FN ön och hotellet hankar sig sedan dess fram på ö-luffande västerlänningar. På kvällarna samlas gästerna runt fontänen i trädgården och diskuterar en enda sak – korallreven runt ön Atauro. I går fick en grupp se ett helt stim hammarhajar.

– Ni måste ut där, säger en tjej från Portugal.

Jag och Anders tittar på henne.

– Det är därför vi är här!

Östtimor är ett egendomligt land. Det erövrades av portugiserna på 1500-talet och levde på att sälja stickor av det väldoftande sandelträdet. Stickorna skeppades till Macao i Kina där de doppades i växtoljor och blev till rökelse. När doften nådde modehusen i Europa tillverkades parfym av den söta, varma och rosaktiga doften. Under flera sekel ockuperade Nederländska Ostindiska Kompaniet västra delen av Timor, vilket gjorde att västra delen blev protestantiskt och den östra katolsk.

Inte förrän 1975 lämnade portugiserna Östtimor och världens största muslimska land, Indonesien, anföll. Ett gerillakrig bröt ut och Indonesiens diktator Suharto beställde ett folkmord. Under två decennier utrotade hans armé en tredjedel av befolkningen. Det är proportionellt mer än vad Pol Pot hade ihjäl i Kambodja.

Förutom det moderna motståndsmuseet i centrala Dilí märks inte folkmordet av i dag. På ytan känns det som att beträda ett orört paradis.

– Sätt på er flytvästarna, säger kaptenen på motorbåten som kör oss till ön Atauro.

Färden tar bara 45 minuter, men havsdjupet är 2 500 meter. Om det blåser kan vågorna gå höga. Två gånger om året passerar blåvalarna det djupa Wetarsundet, vilket gör att man bokstavligen kan sitta på en uteservering och följa världens största djur simma förbi. Men vi får inte se några blåvalar, eftersom vi är här fel tid på året. Inte heller några delfiner syns till. I stället njuter vi av Atauros grönklädda klippor i förgrunden.

Kaptenen slår av motorn när vi närmar oss och glider ljudlöst in över världens mest artrika korallrev. Det är högvatten och de myllrande undervattensstäderna döljer sig under ytan. Enligt miljöorganisationen Conservation International finns det 253 olika fiskarter vid reven på Ataúro. Det är mer än det tidigare världsrekordet i den indonesiska provinsen Papua Barat, där man påträffade 216 fiskarter. Spontant vill jag bara hoppa av båten och dyka ner i mångfalden, men först måste vi checka in.

– Din bungalow ligger där, pekar receptionisten.

Jag får bungalowen närmast stranden. Den har en terrass som vilar under tre palmer. Det är alltså här jag ska tanka mina batterier och fundera på vad jag vill och kan göra i denna värld. Jag hänger upp min necessär, ställer fram solkrämen och myggmedlet. Tar på mina badbyxor, slänger sarongen i sanden och springer ut i vågorna. Jag flyter ut på rygg och känner mig på något sätt redan hemma, trots att jag aldrig varit längre bort. Det är nu jag ska återknyta till fridykningen, en aktivitet som jag gav upp alldeles för tidigt i mitt liv.

Atauro är inte större än Tjörn, men har en bergstopp som når nästan tusen meter. I och med att ön inte har några floder rinner inget grumligt vatten ut i havet. Vattnet är kristallklart. Man skulle kunna se ett mynt blänka på tio meters djup. Det finns inte heller några saltvattenskrokodiler på ön. Det gör badandet betydligt mer avslappnat, även om jag slänger ett öga över vattnet innan jag går i. 

Bungalowhotellet uppfördes av en australiensisk biståndsarbetare som var med om att bygga upp Östtimor efter självständigheten 2002. Han har ett öga för detaljer och har skapat ekologiska bungalower med komposttoaletter, solcelldrivna fläktar och duschvatten som återvinns till planteringarna. Hans ställe blomstrar. Att gästerna varje dag äter gemensam lunch och middag gör också att vänskapen frodas.

– Vi skryter mest om vem som sett flest fiskar, skrattar Kenny Svenson, amerikan från Michigan.

Han går en sex veckors dykarkurs med den brittiska miljöorganisationen Blue Ventures. I och med att korallreven i den så kallade Koralltriangeln runt Indonesien klarat sig undan blekning är det hit som stora delar av den globala dykarturismen går. Idag såg Kenny Svenson djuphavsfisken grouper, som kan väga upp till hundra kilo, just vid kanten där klyftan stupar till 2 500 meters djup.

– Den bara stod där och spejade på mig, säger han.

Jag har inget dykarcertifikat, men tog i alla fall ett nordiskt fridykarbevis när jag i tonåren spelade undervattensrugby. För att klara testet var jag tvungen att livrädda en person och simma med den i 25 meter, ta på mig snorkel, fenor och mask på fem meters djup och hålla andan i en minut under vatten. Det har gått tre decennier sedan dess och jag vet inte hur mycket av färdigheterna som sitter kvar. När vi åker ut till reven i båten spottar jag ändå i masken och gnider vant in loskan för att glaset inte ska imma. 

Min första upplevelse blir en kliché. Det känns som att hoppa ned i ett akvarium. Överallt rör det sig lekglada fiskar som inte verkar ha något emot att få besök av två nordbor i svarta dykartröjor. Jag följer ett stim ljusblå frökenfiskar som vant simmar ut och in bland korallrevens gömställen. Jag möter även den orangefärgade clownfisken som blev världskänd efter filmen Hitta Nemo. Clownfisken är minst lika nyfiken i verkligheten och drar sig inte undan. I stället utforskar den mig. Anders går upp till ytan och drar snorkeln ur munnen.

– Det här är ju helt fantastiskt, säger han.

Snabbt stoppar han snorkeln i munnen igen och följer efter fiskstimmen med sitt vattentäta kamerahus. Jag försöker dyka ner på djupare vatten, men får inte till det. Den så kallade fällknivtekniken – när man viker kroppen i 90 graders vinkel för att få fart ned mot bottnen – har rostat igen. Masken läcker också. Det blir inget bra första dyk. Lungorna är inte vad de har varit. För mycket feströkande.

På kvällen tar vi några öl med gästerna på bungalowhotellet. Vi pratar om dagens dykning och bläddrar i lexikonet för att hitta namnen på alla fiskarna vi sett. Jag märker hur Anders går igång på sin nya hobby och jag lutar mig tillbaka i hängmattan. På stranden ser jag några ljuskäglor som rör sig oregelbundet i mörkret. Det visar sig vara ett gäng tjejer som jagar plattfisk med pannlampa och spjut i lågvattnet. När klockan blir tio lägger jag mig. Jag vill vara laddad inför morgondagens dyk.

Klockan fem på morgonen vaknar jag av vågornas brus och kan inte somna om. Jag har lämnat bungalowdörren öppen och i månens sken ser jag hur högvattnet bara är några meter från min terrass. Jag tar på mina flipflops och går ner på stranden. Det är tyst och jag sätter mig i sanden. Bara jag och Bandasjön. Sävligt häver sig solen över horisonten och jag får nästan nypa mig för att förstå att det jag upplever är på riktigt. 

Efter frukost åker vi ut till reven igen. Som en professionell dykare sätter jag mig på relingen och slänger mig baklänges i vattnet. Masken håller tätt och jag känner att lungorna har mer att ge idag. Jag kan simma längre under vattnet och hinner utforska korallrevens hemligheter innan jag måste upp för att hämta mer luft. På eftermiddagen gör vi ytterligare ett dyk och innan det är dags att dra tillbaka ber jag kaptenen köra ut oss till kanten där stupet börjar. Jag vill testa om jag kan nå mitt gamla rekord och fridyka ner till tio meters djup.

Jag sträcker ut mig och fyller lungorna. Sedan kör jag fällknivtekniken och simmar rakt ned mot bottnen. Fiskarna blir större, havet blåare och korallerna mörkare. Egentligen är det vackrare att snorkla på två meters djup, men det handlar inte om det. Jag vill återkoppla till tiden när jag som tonåring fridök på olika vrak i Öresund.

Just när signalen når hjärnan om att luften tagit slut når jag bottnen, slår handen i sanden och vänder upp igen. Med armarna längs sidorna flyter jag upp mot ytan. Då känner jag det. Jag har blivit ett med vattnet igen och vill inget hellre än att stanna kvar. Jag har inte bara återfått kontakten med fridykningen, utan också med mig själv. Jag kan fortfarande dyka ner till tio meters djup. 

Fakta Östtimor 

Invånare: 1,2 miljoner

Valuta: Amerikansk dollar. 

Visum: Alla turister från EU får ett gratis 30-dagarsvisum när man landar.

Mobiltelefoni: Östtimor har det sämsta mobilnätet i Asien. Timor Telecom är det bästa bolaget.

Taxi: I Dilí är det bäst att åka med taxibolaget Azul blå bilar och ofta engelsktalande chaufförer. De gula taxibilarna har inga fasta avgifter och lurar ofta turister.

Väder: Östtimor ligger vid ekvatorn och har två årstider. Maj–nov är det torrperiod och dec–april är det regnperiod.

Valsafari: Bästa tid att se blåvalarna simma förbi i Wetarsundet är sep–dec.

Språk: Portugisiska är officiellt språk, men används inte vardagligt. De flesta pratar tetum som har många låneord från portugisiskan. I och med att landet ligger endast en timmes flygning från Darwin i Australien är det många som pratar engelska. 

Dykning

Den mest pålitliga dykarrangören på Östtimor är Compass Diving. De driver två dykläger på Atauro – ett i byn Beloi och ett i byn Adara. Fyradagarskurs för att ta ett PADI Open Water Diver-certifikat kostar 4 500 kr. Kursen börjar i en bassäng och avslutas med fyra dyk vid korallreven. Att ta ett PADI Advanced Open Water-certifikat kostar lika mycket och då ingår fem dyk och en övernattning på Atauro. Vill du bara snorkla kostar det 2 700 kr för två dagar och en övernattning på Atauro. compassdiving.com.

---

Text: Henrik Brandão Jönsson • 2019-04-08
Östtimor • Restips