Annons
Annons

Granne med Lofoten men långt ifrån lika turistigt – Senja i Norge. Foto: Roger Borgelid.

Norge

Senja – Norges oslipade pärla i norr

Senja är minst lika vackert som grannen Lofoten men långt ifrån lika turisttätt under högsäsong. Vi drog till Norges näst största ö för ett midnattssoligt äventyr med extra allt!

Text: Emil Sergel • 2021-03-15 Uppdaterad 2023-06-21

Bilden är som tagen ur en resekatalog för Maldiverna. Illgrönt vatten och bländvita stränder som badar i kvällssolen. Men höjer man blicken något, och upptäcker de snöprydda bergsmassiven i fonden, inser man att vi befinner oss betydligt längre norrut. Och skulle man få för sig att bada i det åttagradiga vattnet kvarstår inga tvivel.

Ön heter Senja och ligger långt upp i Nordnorge, mer än 50 mil norr om polcirkeln. Du som besökt Lofoten kommer att känna igen dig – med skillnaden att du slipper de värsta turisthorderna. Särskilt om du som vi väljer att utforska området nattetid, på sommaren när midnattssolen skapar unika förutsättningar för äventyr utan slut.

Senja – Norges oslipade pärla i norr
Som tagen ur en resekatalog för Maldiverna. Foto: Roger Borgelid.

Vi inleder med en klassiker, turen upp på fjället Segla. Utgångspunkten är Fjordgård, en liten by efter två tunnlar och krokiga vägar. Klockan säger kväll, och medan dagens besökare packar sina bilar för hemfärd börjar vi att gå.

Leden i sig är ganska lätt och välmarkerad; här trampar tusentals vandrare varje sommar i hopp om en like-raket och horisontutsikt. Ganska snart är vi över trädgränsen och Segla tornar upp sig som ett gigantiskt granitfärgat läppstift. Bergssidorna stupar brant ner i nästa fjord, Mefjorden enligt kartan, och vi orkar inte räkna alla toppar vi ser i fjärran. Förtrollningen har börjat.

Vi siktar in oss på Hesten, grannfjället med den bästa utsikten över Segla. Men Finland hann först. På bergskammen halvvägs upp finns en tältplats, där ett finskt par slagit läger och nu sitter och spelar fia med knuff. Men det ska finnas en undangömd plats bland de sneda klippblocken lite längre upp, tipsar de. 

Vi plockar några höjdmeter till, spanar höger och vänster. Som tur är har vi ingen stress, solen är ju alltid uppe. Några minuter före toppen hittar vi den äntligen – en platt yta i mossan som är precis så stor att ett tält får plats. 

Äntligen middag, med det rosa midnattsskenet som naturligt filter. Utsikten är oändlig med hav och berg och sjöar och dimma och fiskebåtar. Efter kaffet springer jag den sista biten upp till Hestens topp, mest för att ha det gjort, och hittar en liten brevlåda där man kan anmäla sin närvaro. Vi är här nu.

Senja – Norges oslipade pärla i norr
Tältplatsernas tältplats. Den mest Instagramvänliga stunden på hela resan. Foto: Roger Borgelid.

Senja känns annorlunda på natten. Mer äventyrligt. Som en annan plats än den vi kom till för bara några timmar sedan. Vi landar också mentalt på ett annat sätt. I vanliga fall får man som bäst någon timme i det magiska kvällsljuset – nu flödar det hela natten. 

Vi förlorar greppet om tiden men går och lägger oss någon gång på morgonkvisten. Tältet badar i ljus, en märklig känsla, och så mycket sömn blir det inte. Det är dessutom hett som i en bastu, så valet står mellan att andas frisk luft och stå ut med ettriga mygg eller smälta bort i en myggfri tillvaro. Vi väljer det senare.

Senja är Norges näst största ö, efter Svalbard, och ligger inklämd i kustbandet mellan Lofoten och Tromsö. Historiskt sett har folket i de små fjordbyarna livnärt sig på fiske, och än idag kan man hitta gamla valkranier på några av öarna. Antalet bofasta är knappt 8 000, men den siffran ökar under högsäsong både sommar och vinter. Bergen och vyerna lockar förstås både vandrare och skidåkare, men även fisket drar en hel del turister. 

Men lagom mängd besökare är bäst, tycker de styrande. Man har lärt av Lofotens erfarenheter och arbetar för en långsiktig och hållbar turism. Mycket handlar om att begränsa anstormningen från söder, få besökare att känna ansvar för naturen och helst ta sig fram för egen maskin. Hotellen och företagarna på Senja verkar i en av världens minst förorenade miljöer och kämpar hårt för att hitta en balans mellan att bevara naturen och tjäna sitt levebröd.

Senja – Norges oslipade pärla i norr
Helt och hållet på naturens villkor. Foto: Roger Borgelid.

Efter svettfesten i tältet känns det helt rätt att gå till sjöss. Vi möter upp Hege Enge Dekerhus som arbetar som kajakguide på Senja.

– Jag var helt livrädd för vatten och trodde aldrig att jag skulle börja paddla kajak. Nu är det i sittbrunnen jag tankar energi, säger hon.

Hege var en riktig partypingla när hon och hennes man bestämde sig för att skaffa en gemensam hobby. När vattenrädslan väl lättat och hon lyckats komma ner i kajaken så fick mannen slita henne därifrån. Sedan dess paddlar hon. Länge och ofta.

Vi lastar i kajakerna från kajen i den lilla byn Skaland, utan att ana att vi står inför vårt livs häftigaste paddlingsupplevelse. 

Bergsøyan är en grupp öar i Bergsfjorden på Senjas västkust, och nattens mål är att utforska dessa från sittbrunnen. Hege ska vägleda oss, hon har paddlat dessa vatten i många år och har koll på de bästa tältplatserna. Vi glider ut i det klara och kalla vattnet medan solen närmar sig horisonten, utan att slukas av den.

Senja – Norges oslipade pärla i norr
Tropiskt och arktiskt på samma gång. Foto: Roger Borgelid.

Det är några kilometers paddling från Skaland till öarna vi siktat in oss på, stora och lilla Faerøya. De delas mitt itu av en smal och grund kanal, alla kajakpaddlares våta dröm. Det är där katalogscenen utspelar sig. En turkos bukt som vilar mot en vit strand. De vitpudrade topparna. Är det på riktigt? Tropiskt och arktiskt på en och samma gång. 

Stranden består av miljontals krossade koraller; vi går iland för att utforska den. Våra otympliga torrdräkter förtar lite av sand-mellan-tårna-känslan, men med åtta grader i vattnet vill vi inte ta några risker om kajaken skulle gå runt.

Vi kryssar vidare mellan små öar med roliga namn: Spekkholmen, Høyholmen, Skumholla. Passerar gamla fiskelägen och bestämmer oss till slut för att landstiga på Kråkøya, där en av de finaste tältplatserna finns enligt Hege. 

När tälten är uppslagna och det obligatoriska iskalla kvällsdoppet är avklarat fiskas en flaska vin upp ur en packbrunn och samtalet glider in på kontraster. Ljus och mörker, arktiskt och tropiskt.

– Det är så otroligt stor skillnad mellan de ljusa somrarna och de mörka vintrarna, konstaterar Hege, så när det väl är ljust vill jag vara ute i naturen nästan hela tiden.

Polarvintern, perioden när solen aldrig går upp, pågår från slutet av november till mitten av januari – och midnattssolen från mitten av maj till slutet av juli. 

– Eftersom sommaren är så kort är det tur att den är så ljus. Att paddla i midnattssolen är svårslaget, säger hon, och vi hummar instämmande.

Senja – Norges oslipade pärla i norr
Att paddla i midnattssolen är svårslaget. Foto: Roger Borgelid.

Senjas dramatiska natur, midnattssolen och de tropiska inslagen imponerar förstås. Men det som skiljer området från allt annat vi upplevt i Norge och Sverige är känslan att vi är här helt och hållet på naturens villkor. I vattnen vi paddlar samsas sälar, späckhuggare, valar och tumlare. I luften regerar havsörnen. Och fortsätter vi västerut är Grönland nästa anhalt. 

Allt detta gör en ödmjuk och nyfiken på samma gång. För kanske, kanske dyker det upp en späckhuggare i horisonten. Tälten ska inte användas förrän på morgon­kvisten, så efter kvällsmaten låter vi kajakerna glida ut i vattnet igen. Vinden lägger sig till ro, havsytan blir alltmer spegelblank.

De mest populära naturupplevelserna finns på den västra sidan av Senja, ut mot havet, men vi beger oss söderut som omväxling. Jag har siktat in mig på Fiskenestindan som lockar med en tydlig kamvandring och en krävande topp. Den led som prickas ut online finns inte i verkligheten, ska det visa sig, men det gör ingenting. Det är en befriande känsla att sluta leta efter den och istället gå fritt i naturen. 

Det är brant och stenarna är täckta med hal mossa. Efter några hundra höjdmeter når jag kammen, som på håll ser mysig ut men efter närmare efterforskningar kräver jobb med både händer och fötter. Stora stenblock ligger staplade i en hög, det gäller att ha tungan rätt i mun för att navigera rätt. Flera gånger väljer jag fel väg, kommer fram till en vertikal vägg och måste ta omtag. 

Samtidigt vet jag inget som är roligare. Det är samma känsla som när man klättrade i träd som barn – total närvaro och rätt känsla i varje fotnedsättning.

Senja – Norges oslipade pärla i norr
En stund av total närvaro. Foto: Roger Borgelid.

Jag kommer så småningom upp ovanför de låga molnen, 525 stolta meter över havet, och utsikten över Senjas oändliga toppar är en belöning väl värd ansträngningen. En proteinbar och lite fiskebåtsspaning ner mot Bunkefjorden, sedan väntar en lika svår nedfärd.

Det svåraste med att resa runt på Senja är att välja vilken av alla toppar man ska gå upp på. För du kan omöjligen hinna med alla. Breidtinden, som med sina 1 017 meter över havet är öns högsta, skulle bli en fin långtur. Den populära Barden, för kamvandringen och utsikten, eller kanske den ståtliga Keipen med den speciella toppen? 

Vi bestämmer oss för att runda av vår resa med Husfjellet – en varierande vandring genom skog, över kalfjäll och bergskammar. Ryggsäckarna är lättare idag, vi har lyxat till det med hotell med mörkläggningsgardiner som final och slipper släpa på tält och sovsäckar. 

I kvällssolens sken plockar vi de första av fjällets 630 höjdmeter och morsar på norska barnfamiljer som är på väg hem. Halvvägs upp kommer två norskor ikapp, de har också valt att gå på kvällen. Kamilla och Kristina Torbergsen har åkt söderut för att komma hit till Senja, de bor sex timmar norröver – och delar vår syn på midnattssol. 

– När vi går upp på kvällen får vi ha topparna för oss själva och slipper andra turister. Dessutom är det mycket finare ljus.

Vi blir snabbt passerade, ovana som vi är vid det norska tempot. Kamilla och Kristina är snart två prickar högt uppe på berget. 

Senja – Norges oslipade pärla i norr
Det svåraste med Senja är att välja vilken topp du ska bestiga. Foto: Roger Borgelid.

Den sista biten brantar det på, innan vi till sist når den speciella toppen. Den består av flera olika kammar som nästan bildar ett kors sett uppifrån. Den våghalsige kan få en sista luftig vandring ut på kammarna, och den högsta punkten är inte större än en halv tältplats. Stupet är hisnande, det måste vara minst ett par hundra meter rakt ner. 

När bendarret lagt sig konstaterar vi återigen att det inte går att bli mätt på den här utsikten. Toppar och hav i motljus mot midnattssolen i väster, och oräkneliga toppar i medljus i öster. Mitt i natten. Som om detta inte vore nog drar dimman in i fjordarna. Och där sitter vi, mitt i en akvarellmålning av Lars Lerin.

Senja – Norges oslipade pärla i norr

Tips på boende

Förutom en mängd fina tältplatser rekommenderas Norwegian Wild som har mysiga stugor med självhushåll. Ett annat bra alternativ med självhushåll är Camp Steinfjord, med fräscha hotellrum och gemensamt kök.

6 fyrar i Norge du kan bo i

5 vykortsvackra byar att besöka i Norge

19 guldkorn i Norge – sevärdheter, mat och spektakulär natur

8 åfan-hyttor i Norge som inte kostar skjortan


Text: Emil Sergel • 2021-03-15
NorgeRestipsReportage

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top