Nya Zeeland-bloggen

När regnskogen får cafébesök

2016-01-28 11:02 Kommentera

McLean2.jpg

Catlins är en magisk del av Nya Zeeland. Så orörd och trolsk. Vi befinner oss längst söderut på Sydön där mäktiga vattenfall forsar mitt i urskogen. Som hämtad ur en saga. Delfiner hoppar ikapp med sälar i de turkosa vågorna. Sjölejon och pingviner möter oss ansikte mot ansikte på de vidsträckta stränderna. Vågornas har färdats från klotets ände, ingen landmassa finns just nu mellan oss och Sydpolen. Sommaren här nere längst söderut är nyckfull. Ena dagen härliga 35 grader och torr, varm vind. Nästa dag ösregn och i natt väntas fem grader. Det var sexton år sedan vi vuxna var här sist och vi har längtat efter att ta med barnen till denna magins värld. Vi har några dagars ledighet mellan två stora evenemang där vi bokat in oss som marknadsknallar med vårt Housetruck Café.

Utflykten idag föregicks av den vanliga rutinens "Måste vi? Varför deeeet? Men jag vill stanna i huuusbiiilen"
Precis som varje gång vi föreslår en regnskogsvandring eller ett äventyr mot ett vattenfall. Barnen vet att det inte tjänar någonting till att beklaga sig, men det ska liksom ändå göras. Vi svara varje gång med "Men det blir kul, ni kommer gilla det! Vi har varit där förut och då…" Den sista meningen bidrar till ännu mer suck och stön, men är liksom en del av spelet.

Vi mutar alltid med fika och till slut följer barnen med för att få del av kakan. I bilen är det uppgivna miner, när vi parkerar ljudliga suckar och så pinnar vår yngsta alltid iväg i en snabb takt. Förmodligen för att få det hela överstökat snarast möjligt. Men varje gång, och det är därför vi gör om det gång på gång, väcks nyfikenheten efter andra kröken. Det hängs och dängs i lianer, skatter hittas, spännande växter undersöks och fåglar identifieras. Samtalen trillar över från gnäll och övertalningsförsök till spännande saker man minns, undrar, funderar på eller vill berätta. Idag kom vi fram till maffiga Mc Lean's Fall. 22 meter högt, mäktigt brusande i tre terrasser. Adrenalinet pumpade på oss alla fyra när vi klättrade så nära vi vågade. Nerstänkta av vattenfallet, genomblöta av regnskogens regn med skavsår på hälar och händer skriker plötsligt båda barnen: "WOOOOOOOOOOOAAAAAAOOOOOOOOOOOOOW!!!!!!!!!!!!!!"

Vi gör segertecken, vi studsar uppochner av hur fränt det är, vi rusas av kraften, dånet, energin naturen ger oss. Vi känner Livet i oss och vi gör det tillsammans! Än en gång var det värt det.

Känslan att komma tillbaka hem efter äventyret var oslagbar. Ola tände en brasa, Ingrid vispade ihop en ostkaka och ställde in i ugnen till efterrätt, vi hoppade i myskläder och kröp upp i soffan till en skön Spotifylista. Naturen här i Catlins är magiskt orörd. Här finns väldigt få spår av människans framfart och är fantastisk för camping. Men det innebär också att det finns just ingenting annat än natur. Inga bekvämligheter, inga faciliteter utan full och härlig enkelhet. Runt oss på området där vi står parkerade tältar hurtiga fransmän, tåliga backpackers och rutinerade vandringsentusiaster. Det grillas under halvtaket i regnblåsten och inne i det spartanska köket kokas pasta. En granne satt inne i sin lilla bil och värmde händerna över fem värmeljus, någon annan försökte boa in sig i den stora dunjackan. Sommaren är överraskande kall och priset högt för att få njuta Catlins skönhet.

Utom för oss. Oj, vad nöjda vi var idag. På vippen till skadeglädje. Efter åratal av krångel med att nå dit vi ville kände vi idag en go segerkänsla. Här sitter vi i vårt ombonade, varm och torra hus på hjul och funderar på huruvida vi vill kika på film efter middagen. Äter nybakad ostkaka med vispad grädde och färska blåbär till efterrätt. Mitt i regnet och kylan. Mitt i Catlins med samma möjligheter som alla andra att simma med Hector delfiner, klättra i enorma grottor, bestiga grandiosa kullar och besöka magnifika stränder där sjölejonen slåss om den vackraste honan. Men lite synd tyckte vi nog ändå om de andra camparna i tälten och bilarna runt omkring. Lite. Vi har varit där, vi kan känna i ryggmärgen hur kylan biter sig fast. Så vi bestämde oss för att vi ska sätta igång generatorn och espressomaskinen imorgon bitti och servera nybryggt. Jublet visste inte till sig hos våra tillfälliga grannar. En cappuccino mitt ute i regnskogen som de garanterat kommer att minnas!

Wow! Det gick. We are doing it!

2016-01-28 11:02 Kommentera

Familjen Hoelstad

Ola, Ingrid, Engla & Alvin blev kända för de flesta som Nybyggarna i SVT:s serie "Familjer på Äventyr".


Vi har tillsammans upplevt 30 000 km av äventyr under sju resor i Landet Mittemot, men det största äventyret väntar runt kröken!


Sedan sex år pendlar vi mellan Sverige och Nya Zeeland tillsammans med våra barn. Som bagerska och barista lever vi ett liv efter högsäsong och bygger nu en food truck på undersidan av klotet för att sälja espresso och surdegsbröd direkt ut genom fönstret på vårt rullande hem.


Vi lever mitt i äventyret och driver Wholemeal.se från vår husbil på Nya Zeeland. På bloggen avslöjar vi våra favoritplatser, delar observationer, skildrar kulturkrockar och frestar med spektakulära naturupplevelser runt det magiska Hobbitlandet.

Webbfrågan

  • Hur tränar du helst under resan?

Vagabonds nyhetsbrev

Över 20 000 läsare! Vagabonds nyhetsbrev är gratis och kommer till dig en gång i veckan. Du kan när som helst avsluta din prenumeration.

Denna sajt drivs av Story House Egmont AB. Story House Egmont publicerar ett hundratal tidningar och webbplatser, däribland Hemmets Journal, Hus & Hem, Icakuriren, Vagabond, Kalle Anka och Bamse. Vi har även en omfattande verksamhet inom böcker, spel, aktivitetsprodukter och event, samt är snabbt växande inom e-handel och digitala marknadsföringstjänster. Story House Egmont är en del av den nordiska mediekoncernen och stiftelsen Egmont som varje år delar ut mer än 120 miljoner kronor för att hjälpa utsatta barn och ungdomar. Läs mer på www.storyhouseegmont.se.

Story House Egmont AB, Pyramidvägen 7, 16991 Solna, Tel: 08-692 01 00, Orgnr: 556046-9206