Nya Zeeland-bloggen

Gypsy Fair

2015-04-17 11:54 Kommentera

För ett år sedan besökte vi en kringresande marknad här i Oamaru. Runt Nya Zeeland reser ett gäng housetrucks och håller marknad varje helg på olika platser. Konsthantverk med allt från glasblåsare till bensnidare, minicirkus med eld-jonglörer, sockervadd, skräddarsydda skinnhattar och kaffevagnar. Vi kom i samspråk med en av hantverkarna, en silversmed, och fick kika in i hans fantastiska husbuss. Husvagnen han har på släp är hans smidesverkstad. Silversmeden var en man som lämnat ett välbeställt storstadsliv för ett friare alternativ "on the road". En man som följt sin passion och gjort verklighet av sin dröm.

Det var en härlig känsla att besöka marknaden nu i år när de åter passerade Oamaru. Få visa bilder på vår egen housetruck och berätta hur stor inspiration han hade varit för oss. Hans story och hans husbuss gjorde stort intryck på oss i fjol.

Vi skulle gärna vilja lacka om vår housetruck när vi kommer tillbaka till Nya Zeeland efter sommaren i Sverige. Silversmeden hade själv lackat sin buss och sin husvagn och berättade alla hemliga knep om hur han fick till det! Så mycket roligare än att måla sitt hus, eller hur?? Vad spännande det ska bli att ge sig på den utmaningen!

DSC_2772.jpg
DSC_2773.jpg
DSC_2771.jpg
DSC_2761.jpg

2015-04-17 11:54 Kommentera

Ensam är sällan stark

2015-04-15 07:58 Kommentera

De senaste dagarna har vi glidit runt lite utan fäste. Det är som att vi inte riktigt har vetat vilken riktning tillvaron ska ta, vilken riktning vi vill att den ska ta och vad som egentligen är rimligt att satsa på.

Alla längtar vi i perioder efter frihet. Utan någon ekonomisk eller tidsmässig press. Utan en massa måsten och en uppbokad almanacka. Plötsligt befann vi oss där. I den totala friheten. Utan fler jordiska tillgångar än vad som ryms i en husbil. Utan några större utgifter vilket befriar oss från pressen att ha några större inkomster. På ett sätt med en ekonomisk frihet. Inte alls ett ekonomiskt oberoende, men liksom utanför det traditionella ekorrhjulet.

Sedan nyår hemskolar vi våra barn och det tar naturligt bort tidspressen i vardagen. Det eliminerar helt rytmen vardag-och-helg så till vida vi själva inte väljer att återskapa den. Det finns liksom ingenting i vår tillvaro som inte kan vänta till imorgon. Som kringresande familj i en husbil med försörjningen ombord har vi egentligen inga måsten och vi äger inte ens en almanacka…

Övergången till detta varande, som blev i och med att vi sålde vårt bohag även här på Nya Zeeland och lämnade vårt hyrda hus i förra veckan, var överraskande förvirrande. Vi tappade helt drivkraften och drev liksom omkring på ett luddigt moln med vår vision och dröm omkringdrivande på ett annat moln. Utan direkt kontakt sinsemellan. Inget fäste någonstans. Båda molnen ändrade både skepnad och position i förhållande till varandra i takt med våra känslosvängningar och humörskiftningar. Otroligt energikrävande och förvirrande. Vad knäpp man är som människa. Vi har längtat och strävat efter detta i så många år. Och när vi väl har uppnått det tvivlar vi. Detta ständiga "om bara"...

Men så idag fick vår vision ett nytt fäste. Kafferosteriet Underground ringde idag, de som ska sponsra vår foodtruck med en espressomaskin. De hade fått in en knappt använd, liten, kompakt supermaskin i retur från en vingård och den vill de erbjuda oss. Om två veckor har en tekniker bokat in tid för att ta den tre timmar långa resan ner från Christchurch till Oamaru och installera den i vår foodtruck åt oss. Han kommer ge oss en dagskurs i hur kaffekvarnen, maskinen och mjölkskummaren fungerar tillsammans med deras kaffebönor i vår mobila tillvaro.

Plötsligt fick vi en yttre tidsram att utgå ifrån. Och allt blev så mycket klarare och lättare att hantera. Även om Att-göra-listan är densamma är det så mycket lättare att jobba på nu när vi har fått en deadline. Märkligt. Situationen är densamma. Vi står parkerade hos vänner och jobbar med att få klart hela caféköket i vår housetruck. Tills vi kommit i ordning har vi möjlighet att duscha, tvätta, använda Internet och göra gott kaffe inne hos dem. Vi har tillgång till deras ved, vatten, el och inte minst kontaktnät. Allt detta var planerat sedan tidigare men kändes ändå som en svävande tillvaro.

Med en tidsram blir det nu mer konkret och verklighetsförankrat att jobba på. Under de nästkommande två veckorna ser vi nu att vi hinner bli helt färdiga med allt praktiskt som behöver fixas. Vi hinner sätta nya vanor och rutiner som barnfamilj i vårt nya hem.

Plötsligt fick vi ett driv och en fast punkt. Som att det nu är mycket lättare att veva in oss mot målet i och med att andra änden har ett fäste. Om ni förstår bilden. Mycket av trygghet, prylar, resurser och vanor kan man ta bort i sitt liv, det mesta faktiskt. Men det var som att vi hamnade under miniminivån för vad man behöver som människa. En fast punkt som hör ihop med någon eller något annat. Att helt flyta fritt i tid och rum, som vi trodde var frihet, var för svårt. En riktigt intressant lärdom.

När vi nu vet att och när vi kan komma iväg vill vi börja pricka in en reserutt. Googla efter stora evenemang runt om på Sydön som behöver en foodtruck och försöka boka in ett par tre stycken innan vi åker hem för en sommar i Sverige. Som en kickstart med vår nya verksamhet för att samla erfarenhet och introducera oss själva i vår nya värld. Tänk så otroligt skönt det känns. Som att vi plötsligt existerar i ett större sammanhang. Något vi förmodligen alla behöver för att hitta balans. Få vara en del av något större.

3B.JPG

2015-04-15 07:58 Kommentera

"Good things take time"

2015-04-14 11:32 Kommentera

Vi får så många härliga hejarop, frågor och nyfikna kommentarer både på facebook och på våra bloggar. Vart är ni nu? Vilka städer kommer ni besöka? Kommer ni förbi oss? Hur ser sortimentet ut?

Vi är så mycket inte framme vid den punkten än. Trots att vi knappt kan bärga oss att dra iväg är det en massa praktiskt som behöver fixas först. Sedan i januari har vi kämpat för att få Livsmedelsverket att utfärda vårt livsmedelstillstånd. När vi så äntligen efter träget arbete fick ett förhandsbesked om ett godkännande i torsdags blev vi överlyckliga! Och strax efter helt utmattade. Som om luften gick ur oss.

Med all rätt, tänker vi. För det är egentligen nu som arbetet börjar. Vi har inte velat bygga färdigt caféköksdelen i vår housetruck förrän vi fick vårt tillstånd. Risken fanns ju att vi skulle behöva bygga om alltihop om myndigheterna misstyckte. Caféköket behöver vi bygga färdigt nu. Det saknas måttbyggda bänkskivor, lådbottnar, säkringsanordningar, serveringsfönster och inte minst en installerad espressomaskin!

Det är som att det tar några dagar att ladda om. Att ställa om från vänteläge till genomförandeläge. Just nu känns allting helt oöverstigligt. Vi vet att känslan kommer försvinna och energin kommer återvända, men visst är det ganska trögt nu. De saker vi fortfarande äger ska stuvas in på ett smart sätt i husbilen. Så de inte bara har sin bestämda plats utan även stannar på sin plats när vi rullar iväg. Allt behöver vara säkrat som i en båt och allt behöver ha sitt speciella fack.

Just nu ser cafédelen husbilen ut så här... Tålamod.

DSC_3272.jpg

2015-04-14 11:32 Kommentera

Pingvinklimat

2015-04-13 10:37 Kommentera

Ibland blir man läskigt påmind om hur utsatt och isolerat Nya Zeeland faktiskt ligger. När vindarna viner i en omvänd cyklon söderifrån finns lite skydd att finna. Ingen landmassa skyddar oss från vad Sydpolen skickar över havet. Det är höst i Landet Mittemot och i dagarna tre sveper snöstormar och iskalla vindar in direkt från Antarktis. Till stor ironi för oss som precis flyttat in i vårt nya hem. Den lilla kaminen glöder, teet puttrar på gasspisen och vi sveper oss i filtar.

Vi som bor nära kusten har sluppit snön. Den har dalat ner lite längre söderut närmre Alperna. Tack och lov! Men vindarna. Hua! Vi har fortfarande inte fått fart på vår toa så den lilla nattkissningen utanför husbilsdörren har vi redan börjat fasa för... Men vi tänker positivt: klarar vi detta klarar vi allt.

Oamaru på Sydöns östkust, där vi nu befinner oss, är härdat av klimatet sedan många millennier. Pingvinerna har sin hemvist i den lilla staden och vi kan riktigt föreställa oss hur de har party nere i hamnen i kväll. Men hos oss suger det i tarmen att resa norrut. På Nordöns norra spets odlar man bananer och där ligger temperaturerna fortfarande på 20 grader. Detta avlånga land är fascinerande med sina olika klimatzoner trots att Nya Zeeland inte längre än Sverige så när som på några kilometer. Det finns en hel värld att upptäcka där ute! Vi väntar bara på att få espressomaskinen och kaffekvarnen levererad och installerad. Tills dess kurar vi skymning med hyrfilm på datorn, fårskinnstofflor och mörk choklad.

Sydön har ändå sin charm. Det ska bli magiskt vackert att vakna till snöbeklädda bergstoppar alldeles intill det turkosa havet.

DSC02801.JPG

2015-04-13 10:37 Kommentera

Hur man når upp

2015-04-12 10:02 2 kommentarer

Utan platå_001.jpg

Vår housetruck är hög. 2,10 meter upp till de undre fönsterkarmarna för att vara exakt. Vi kallar vår husbil för en housetruck, för det är egentligen vad det är. Ett hus på hjul mer än en bil.

Det är toppen att kunna röra sig i vårt nya hem utan insyn. Härlig utsikt vart vi än parkerar oss för natten och gott gung i stötdämparna när vi dansar loss till glad musik. Vår tanke är att sälja espresso och bröd ut genom fönstret och tanken var god tills vi började tänka efter lite. Hur ska kunderna nå upp??

DSC_2814.jpg
DSC_2806.jpg

Det gick åt många tanketimmar för att knäcka den nöten, men till slut hittade vi tiobarnspappan Grant, som jobbar som svetsare. Hans fru ville så gärna köpa vår soffgrupp men han ville inte hosta upp med kontanter då kassan redan var skral med tio barn och en hemmafru. Men i sann Nya Zeeländsk anda ville har gärna både hjälpa oss och glädja sin fru. Detta blev till en deal mellan våra båda familjer som alla kände att de kunde vinna på! Grant hjälper Ola att bygga en platå och vår soffgrupp får flytta hem till hans fruga.

Efter några timmars skissande, hållfasthetstänkande och planerande vid köksbordet kunde de skrida till verket.

DSC_2985.jpg

En solig dag tog vi en tur ut bland bergen i den vackra Nya Zeeländska naturen. Eller baksidan av människans natur kanske bättre överensstämmer med vad vi fick uppleva. Skrothandlarens sopberg bakom de fina kvarteren fick oss att tappa hakan. En ganska nyttig syn som gav perspektiv på mänsklighetens konsumtionstakt... och samtidigt triggade igång sakletaren i oss. Pippi Långstrump hade jublat!

Bland tvättmaskiner, bilvrak, hönsnät och kundvagnar låg det vi behövde: metallrören, beslagen och L-profilerna. Tillsammans med återvunnen plywood, timmar med svetslågan och en hel del uppfinningsrikedom har Ola och Grant fått ihop den smartaste platå som någonsin kommer kunna skådas. Måttbyggd utifrån de förvaringsutrymmen som finns att tillgå på vår housetruck, eftersom allt behöver vara ihopfällbart och möjligt för oss att kunna ta med på vår turné runt Nya Zeeland. Vi är på god väg nu!

DSC_2977.jpg

Platån kommer mer eller mindre se ut som en scen framför vår housetruck. Tanken har slagit oss att de dagar inspiration faller över oss så tar Engla och Ingrid fram gitarrerna, Alvin sin cajon - trumlåda - och Ola går runt med hatten som samlar in mynt till spargrisen!

Eller så fäller vi helt enkelt upp platån som en terass i kvällssolen och bjuder in grannarna på BBQ. Möjligheterna är oändliga. Alvin är helt inne på att investera i en sockervaddsmaskin och Engla vill tillverka och sälja smycken längs vägen. Livet på en pinne!

2015-04-12 10:02 2 kommentarer

Sista kvällen på kullen

2015-04-06 16:44 Kommentera

Sista kvällen på kullen. Sista natten barnen sover i de här sängarna. Sista av det mesta. Det känns lite sorgligt, lite vemodigt. Vi kan inte riktigt sätta fingret på varför. Kanske för att osäkerheten smyger sig på?

Vi är så nära vår dröm och då kanske det bara är naturligt att man får kalla fötter? Som inför sin bröllopsdag. Inför varje stort beslut och varje stor händelse. Imorgon ska vi avveckla vårt andra hem inom loppet av ett år. Och samtidigt försöka forma ett nytt hem i en husbil som inte är färdigbyggd. Vi har blivit inbjudna att parkera hos några vänner och "spill over" i deras hem tills vi är helt redo att bli självständiga igen.

Egentligen hade vi önskat att husbilen var färdig och inflyttningsklar när vi lämnade vårt hem i det lilla huset på kullen, men vi har nu tagit beslutet att bege oss iväg ändå. Vi har ännu inte fått vårt tillstånd från Livsmedelsverket och det har hindrat oss från att bygga färdigt caféköket i husbilen. Förhoppningsvis får vi det i veckan som kommer och då kommer alla bitar falla på plats. Men vi vet ju inte. Det är nog där som osäkerheten ligger. Vi vet inte hur och när vi kommer kunna gå vidare. Vi har bara en övertygelse om att.

Vår nioåring blev tio år idag och vi har haft en härlig födelsedag. "Bara vanligt" var hans högsta önskan och i en tid av förändring förstod vi och delade vi hans önskan fullt ut. Övertrött frågade han vid läggdags "Varför lämnade vi egentligen Sverige från första början? Varför kunde vi inte bara ha stannat kvar i huset hemma i Sverige?" Vad svarar man på det? Som förälder suger det till i magen och tvivlet sätter in. Vad har vi gjort, vad har vi utsatt våra barn för, varför gjorde vi det nu igen?

Enligt konventionen ska man inte göra som vi har gjort och vill göra. Vi har valt att minska vårt boende och vår arbetstid men också våra tillgångar och våra inkomster. De flesta låter bli. Ikväll förstår vi varför. Det krävs oerhört mycket av oss alla fyra. Något som gör sig extra påmint när man är trött efter en lång födelsedag.

Men vi vinner också så mycket. Framför allt tid med varandra. En sak som idag börjar stå på barns önskelistor. Tid med sina föräldrar. En önskan framför prylar som många har i överflöd, framför aktiviteter och upplevelser som fyller almanackan dagligen. Vi har valt en annorlunda livsstil som ger oss möjlighet att tillbringa tid, tid och åter tid med våra barn. Vår övertygelse är att det är värt allt. För tio år sedan föddes vår son som ett hjälplöst litet knyte. Om tio år är han långt borta från vår famn och omvårdnad. Idag har han fyllt tvåsiffrigt och vi har nått andra halvlek. Vi vill ta vara på varje sekund.

Ikväll känns priset högt. Vi tillåter oss att tycka att det är tufft. För det är det. Att sälja och tömma huset i Sverige var mer av en lättnad. Att tömma och flytta från huset på kullen känns svårare. Nu kastar vi oss verkligen ut. Men vi litar på att vingarna bär och att vi snart fångar en gynnsam vind.

2015-04-06 16:44 Kommentera

10 mest saknade påsksakerna

2015-04-05 02:28 Kommentera

1. Björkris med löftesrika musöron
Barnen fick repa det inhämtade påskriset från höstlöv för att hitta den rätta stilen.

2. Vårsol
Jag tvättade fönster igår på den varma hösteftermiddagen och lyckades frambringa lite vårkänslor ändå.

3. Kvalitetschoklad
De foliebeklädda, marsmallowspåskäggen doppade i ljus, sockerstinn choklad är inte mycket att hurra för. Vi suktar efter Örebro Kaffe & Pralin.

4. Vita ägg
Här lägger hönorna tydligen bara bruna ägg. Vi tjuvkikade i varenda kartong i stans alla Supermarket i jakt på vita ägg utan resultat. De är ju så mycket lättare att måla.

5. Påskfjädrar
Vi glömde verkligen att be våra mammor skicka ner några färgglada påsar. De hade ju annars inte kostat mycket i porto…

6. Tiggande påskakärringar
Inte trodde jag detta irriterande fenomen skulle bli saknat av oss. Men bilderna på Facebook av allas vänners söta små påskagummor gav oss lite hemlängtan.

7. Påskliljor
Här blommar de ju i september… Vi får pynta med gula höstlöv.

8. Röd stenbitsrom till laxens romsås
Lax odlad i det glasklara glaciärvattnet här på Nya Zeeland är fantastiskt smakrik, men lite fattig utan sin traditionella sås på långfredagen.

9. Smågodis
Varje utlandssvensk förstår det fenomenet…

10. Hönor som lägger ägg
Fråga oss inte hur hararna härnere får till det.

Påskhare.jpg

2015-04-05 02:28 Kommentera

I väntan på att få dra iväg!

2015-04-01 01:29 2 kommentarer

Den här bloggen var ju tänkt att handla om vår resa runt på Nya Zeeland och vårt foodtruckbygge! Tänk så snabbt det går att forma en vision, men så otroligt mycket längre tid det tar att genomföra den!

Vi är nu tre månader sena med att komma iväg på vårt äventyr eftersom Livsmedelsverket har satt käppar i hjulet för oss. Det finns många foodtrucks på Nya Zeeland och det finns väldigt många som lever och bor i en husbil, en housetruck. Utan att för den skull vara luffare, bohemer eller kufar. Klimatet gör det smidigt att ha sitt hus på hjul och eftersom det är så vacker natur överallt är det ju svårt att faktiskt bara välja en plats att bo på!

Man brukar prata om att i den svenska folksjälen finns en dröm om det lilla röda torpet med vita knutar. Det där som Ernst spinner på, ni vet. Att torparen bor i många av oss svenskar. Att de flesta av oss uppskattar en grillkväll på landet, en roddtur i ekan och ett nattdopp i sjön under den ljusa sommarhimlen. På Nya Zeeland finns en dröm hos de flesta att en gång flytta in i en husbil och resa runt landet. Med en utdragbar BBQ under förarhytten, en kajak fäst på taket och ett hopp i havsvågorna efter avslutad öl.

Ingen har dock tidigare skickat in en ansökan till Livsmedelsverket om att både bo i och driva ett café i samma fordon. Med två barn. Hela processen för oss att få vårt Livsmedelstillstånd har därför varit väldigt komplicerat. Som vanligt uppfinner vi nytt. Som vanligt får vi trampa nya stigar. Dessutom har vi fått en handläggare som inte klarade av att hitta informationen i den digra ansökan på 150 sidor, och vi har därför fått trassla oss vidare upp till chefsnivå. Ett onödigt slit kan man tycka, men det är ändå spelets regler.

Innan vi fått klartecken på våra ritningar på foodtruckdelen i vårt nya hem kan vi inte börja bygga. Utan risk för att behöva göra om det förstås och det har vi inte råd med. Allt har stått still i några månader. En espressomaskin väntar på att installeras, köksbänkarna är tillsågade, den nya elen installerad men vi kan inte bygga ihop det i vår husbil förrän vi har fått ett OK. Till dess väntar vi i vårt hyrda hus på kullen. Kan inte riktigt börja sälja av vårt bohag förrän vi vet när vi ska flytta därifrån. Vill inte flytta in i husbilen med två barn innan vi byggt färdigt den. Sågdamm i sängen är värre än knäckebrödsmulor…

Vi övar tålamod och försöker dagligen påminna oss om att vi är närmre drömmen nu än någonsin. Snart, snart alldeles snart måste det bara röra på sig! Åt ena eller andra hållet.

Väntan är prövningarnas tid. Men vi kommer att komma iväg – det är vi helt övertygade om! Heja heja!

Heja Stu.jpg

2015-04-01 01:29 2 kommentarer

Ledande fråga?

2015-03-30 10:04 1 kommentar

Jag, Ingrid, har alltid haft en spännande relation till kraftiga elkablar. De har ofta gett mig ledning.

Vi hade kommit till en brytpunkt med vårt företag, vår familj och vårt äktenskap efter flera år av hårt arbete. Vi var tvungna att göra ett aktivt val för att kunna gå vidare, och valet var stupande nära till att bryta upp från allt och gå skilda vägar. Jag tog en av mina många problemlösarpromenader men kom bara en bit ut på grusvägen. Jag orkade bara tyst säga "Jag kan inte mer nu, Gud. Visa mig vad nästa steg är." Jag tittade upp och fann mig själv stå under en kraftledning som korsade vägen. Jag följde kablarna med blicken. Parallellt flög en grupp flyttfåglar i en vacker V-formation. Lite högre upp målade ett flygplan ett vitt streck på den skymmande himlen. Jag gick hem och bokade våra första fyra biljetter för familjen till Nya Zeeland. Vände riktning, valde aktivt att hålla ihop familjen och gjorde verklighet av det vi så länge drömt om.

Efter att ha pendlat till Nya Zeeland i fyra vintrar minns jag en annan problemlösarpromenad på samma grusväg. Vi hade satsat allt men stod i ett läge där vi inte kom vidare. Frustrerat ställde jag mig under kraftledningen i ett tamt hopp om att få ett svar på hur vi skulle gå vidare. Jag fick en känsla av att jag skulle vända mig helt om. Som en symbol för vidga perspektiven istället för att, som vi, envist stånga pannan blodig med vårt snäva förhållningssätt. Jag följde kraftledningen med blicken åt andra hållet. En bit bort tog ledningen en annan riktning. Precis så blev det. Vi bytte fokus och strax vände det. Något senare fick Livet en annan riktning och det blev möjligt för oss att söka uppehållstillstånd på Nya Zeeland.

Det är sällan man skriver om alla de tyngsta upplevelserna på vägen mot att förverkliga sin dröm. Det får ofta andra att känna sig illa till mods. Samtidigt kan det vara skönt att läsa att andra kämpar med samma sak som en själv, hur bra det än ser ut på utsidan. Jag gick en förtvivlad problempromenad på en annan grusväg i Landet Mittemot, utan någon som helt tro på problemlösning. Halvvägs var jag så uppgiven att jag la mig gråtandes i diket. Ingenting hände, ingenting uppenbarades för mig. Förrän jag till slut reste mig. Jag stod under en kraftledning och såg det plötsligt tydligt: Jag var på rätt väg, det var bara att fortsätta framåt längs den väg jag hade påbörjat. Kraftledningen följde grusvägen parallellt bort i horisonten.

Att kasta loss och följa sin dröm är fantastiskt. Ofta livsförändrande, omtumlande och ibland lite farligt för bekvämligheten.

Jag gjorde ett aktivt val vid den där första brytpunkten. Det förändrade vår familj för alltid. Men jag får egentligen skylla mig själv. Det stod ju "Livsfarlig ledning"

livsfarlig-ledning.jpg

2015-03-30 10:04 1 kommentar

Espressomuggar med kiwistil

2015-03-28 06:42 Kommentera

I bygget av vår foodtruck är det verkligen saker högt och lågt, stort som smått som ska tänkas ut, ordnas och fixas. Och allt tar som vanligt fyra gånger så lång tid som man tror. Tur är nog att man glömmer det mellan varven, för annars skulle man aldrig våga ge sig på nya projekt!

Men samtidigt jobbar vi nu med att hålla frustrationen under kontroll. Det hakat upp sig med vårt tillstånd hos Livsmedelsverket. Det kommer att gå vägen, det gäller bara att ha is i magen och inte tjata på handläggarna för då sätter de sig på tvären. Är man beroende av deras godkännande, som vi i detta fall, är det bara att "le och vinka" som vi brukar säga.

Tillståndet för livsmedelshantering i vårt nya hem - vår husbil - är en viktig milstolpe i vårt bygge. Vi kan inte riktigt färdigställa några snickerier innan de har godkänt våra ritningar och vi är redan tre månader försenade av deras långsamt malande Myndighetskvarn...

DSC_2878.jpg

Medan vi står och trampar försöker vi roa oss med de små detaljerna. Ola sprang på några härliga kaffemuggar som är gjorda lokalt! Vad sägs om en mugg med snöbeklädd alptopp, bergspapegoja och en traktor parkerad utanför affären? Genuin Nya Zeelandsmiljö - så uppfriskande befriande!

Kaffemugg_001.jpg

Eller en mugg med den unika Tuifågeln och Fantail? Favoriten blev en tecknad mugg med karikatyr av kiwi outdooring: kajak, flipflop sandaler och fårbeklädda kullar. "Out of our backyard" – äventyret finns precis runt knuten.

Jag hittade även några klockrena muggar till vårt eget elvakaffe. Pappersmuggar med plastlock är ändå lite synd och skam på nybryggt espresso.

DSC_2858.jpg

2015-03-28 06:42 Kommentera

Familjen Hoelstad

Ola, Ingrid, Engla & Alvin blev kända för de flesta som Nybyggarna i SVT:s serie "Familjer på Äventyr".


Vi har tillsammans upplevt 30 000 km av äventyr under sju resor i Landet Mittemot, men det största äventyret väntar runt kröken!


Sedan sex år pendlar vi mellan Sverige och Nya Zeeland tillsammans med våra barn. Som bagerska och barista lever vi ett liv efter högsäsong och bygger nu en food truck på undersidan av klotet för att sälja espresso och surdegsbröd direkt ut genom fönstret på vårt rullande hem.


Vi lever mitt i äventyret och driver Wholemeal.se från vår husbil på Nya Zeeland. På bloggen avslöjar vi våra favoritplatser, delar observationer, skildrar kulturkrockar och frestar med spektakulära naturupplevelser runt det magiska Hobbitlandet.

Webbfrågan

  • Hur tränar du helst under resan?

Vagabonds nyhetsbrev

Över 20 000 läsare! Vagabonds nyhetsbrev är gratis och kommer till dig en gång i veckan. Du kan när som helst avsluta din prenumeration.

Denna sajt drivs av Story House Egmont AB. Story House Egmont publicerar ett hundratal tidningar och webbplatser, däribland Hemmets Journal, Hus & Hem, Icakuriren, Vagabond, Kalle Anka och Bamse. Vi har även en omfattande verksamhet inom böcker, spel, aktivitetsprodukter och event, samt är snabbt växande inom e-handel och digitala marknadsföringstjänster. Story House Egmont är en del av den nordiska mediekoncernen och stiftelsen Egmont som varje år delar ut mer än 120 miljoner kronor för att hjälpa utsatta barn och ungdomar. Läs mer på www.storyhouseegmont.se.

Story House Egmont AB, Pyramidvägen 7, 16991 Solna, Tel: 08-692 01 00, Orgnr: 556046-9206