Australienbloggen

Manly - En Sydneyfavorit

2016-06-18 11:06 2 kommentarer
Kategori: Djur och natur, Historia, New South Wales, Restips, Sydney

manly-1.jpg
Välkommen till Manly!

Färjan lägger till vid kajen och jag kliver av. Utanför terminalen korsar jag vägen för att komma in på gågatan, the Corso, som leder ner till stranden. En femminuterspromenad senare sparkar jag av mig skorna, sticker ner mina fötter i stranden och tittar ut mot vattnet. Vågorna, klarblå kullar, från Stilla Havet sköljer in över Manly Beach. Jag kisar mot solen och suckar av välbehag.

Jag har egentligen bara ställt av min ryggsäck på vandrarhemmet för att med raska steg ta mig till Circular Quay, där färjan till Manly väntar. Givetvis ratar jag snabbfärjan till förmån för den stora båten. Ett extra högt muller från maskinen och vi är på väg. Kårar av välbehag går utmed min rygg. Att sitta på färjan till Manly en solig dag slår det mesta. Det är ju ändå världens vackraste hamn och jag har bästa platsen ute på däck.
När vi närmar oss hamninloppet gör färjan en liten knyck åt babord in mot mitt mål.

manly-2.jpg
Via gågatan The Corso går du från färjeläget ner till stranden.

Manly är idag en av Sydneys nordöstra förorter. Dess strand, Manly Beach, är den sydligaste av de norra stränderna. Dessa av surfare så älskade stränder sträcker sig två mil norrut med Palm Beach som sista utpost.

manly-3.jpg
På the Corso finner du diverse matställen, affärer och banker.

Nere på den södra delen av stranden håller surfarna till. Själv tycker jag att vågorna ser höga ut, men antagligen håller den för dagen lilla skaran på brädorna inte med. Kanske är det brist på större akvatiska utmaningar som håller massorna borta. Å andra sidan är det mitt i veckan och jullovet är fortfarande en månad bort. Alltså är det glest mellan surfarna på Manly Beach idag.
Några måsar svischar förbi ovanför mig, och jag minns mitt första besök på denna strand. Jag hade inte mer än lagt ut min handduk förrän en mås släppte sina vita last, som i luften splittrades till en dusch som lämnade ett stort antal fläckar min handduk.

manly-4.jpg

Idag låter måsarna mig vara. Kameran kommer fram och jag får några bilder på surfarna. Barn i heltäckande badkläder leker i vattenbrynet och jag tar en liten sväng barfota i den varma sanden. En bluebottle, ett gissel för badare, ligger hjälplös uppsköljd en lång bit från vattenbrynet.

Sydneys förste guvernör, Arthur Phillip, gav området sitt namn. Han var där för att leta efter eventuella sötvattenkällor och stötte på en grupp män ur den lokala stammen Guringai. Ett missförstånd om engelsmännen avsikt för sitt besök ledde till att ett spjut kastades och satte sig i Phillips axel. Här måste man dock ge honom att han i alla fall i denna stund visade sig vara en mild människa. Trots att han hade ett spjut i axeln avfärdade han det hela som ett missförstånd och ingen hämnd för tilltaget utkrävdes. Just för männens manlighet och sitt självförtroende bestämde sig Phillips för att kalla området för Manly.

Redan på 1870-talet hade Manly etablerat sig som en badort, dit man kom för att ha det bra. Dåtidens färjebolag, Port Jackson and Manly Steamship Company, med trafik mellan Sydney och Manly, marknadsförde resemålet med orden "Seven miles from Sydney and a thousand miles from care".
Ingen dum slogan!

manly-beach.jpg
Manly Beach

Manly är fortfarande lite av en badort. Det är ingen djärv gissning att påstå att det är Manly Beach, som får besökare såväl som Sydneysiders att vallfärda till Manly. Själv tycker jag att Manly Beach slår allt i strandväg i Sydney inklusive rivalen söder om hamninlppet; Bondi Beach. Till de extra pluspoängen hör resan dit och strandens fina inramning; stora, höga Norfolk Pines; en välkommen barriär mellan beachen och vägen som leder vidare norrut till Queenscliffe May.

eastern-waterdragon.jpg
Eastern Waterdragon - australisk vattenagam

Vill du se reptiler av modell större? Traska då längs med strandpromenaden söderut en vik bort. I vegetationen till höger om gångbanan har du stor chans att se stora exemplar av östlig vattenagam, som kan bli strax över metern långa.

Känner du för en större promenad kan du därifrån fortsätta in i Sydney Harbour National Park som sträcker sig ända bort mot North Head; den norra udden i hamninloppet. Har du tur kan du se valar längs med vägen. Den svängen är dessutom en del av Manly Scenic Walkway; en över 30 km lång vandringsled, som går genom Sydney Harbour National Park och vidare ner förbi färjeläget och längs med vattnet ända bort till Sprit Bridge. (Se länk nedan.) Om det är en varm dag så glöm inte att ta med mycket vatten…

Eftermiddagen drar mot kväll och det är dags att bege sig tillbaka in till Sydney. Attans att man måste njuta av båtturen i Sydneys hamn en gång till. Ibland måste man offra sig lite extra som reseskribent.

manly-ferry.jpg
Manly-färjan med North Head i bakgrunden

Webb

Manly - guide to Northern Beaches

Manly Scenic Walkway PDF

Sydney Official Tourism

2016-06-18 11:06 2 kommentarer
Kategori: Djur och natur, Historia, New South Wales, Restips, Sydney

Bluebottles - vi ses på stranden

2014-10-08 08:30 1 kommentar
Kategori: Djur och natur

bluebottle2.jpg

Om du går en sväng på en av Sydneys stränder är chansen stor att du hittar något, som ser ut som en liten blå, uppblåst plastpåse. Jag avråder dock att plocka upp den. Det är nämligen en manet; eller i alla fall något liknande. Egentligen är blåsmaneten, som den kallas, en kolonial organism. Den består av fyra små djur som tillsammans utgör en portugisisk örlogsman. I Australien kallas den dock uteslutande för Bluebottle.

Anledningen till att den ändå kallas manet är att den har trådar, upp till tio meter långa, och de bränns. Själva "kroppen" är ganska liten, bara ca tio centimeter.

Skulle du bränna dig på en Bluebottle så ta det lugnt. De är inte alls lika farliga som kubmaneten (Box Jelly Fish), som lever utmed Northern Territory och Queenslands kuster.

Det gör dock ont att gå i närkamp med en Bluebottle. Man ska motstå impulsen att gnugga sig där man har bränt sig. Det gör att mer gift tränger in i huden. Istället ska man spola av det brända området utan att röra det. Använd gärna varmt vatten. Tidigare har kallt vatten och ispåsar rekommenderats men studier har visat att varmt vatten är effektivare.

Skulle det brända området vara stort bör man söka läkare. Det bör påpekas att ingen har dött av att ha blivit bränd av en Bluebottle i Australien.

bluebottle.jpg
Det här fina exemplaret av en Blue Bottle hittade jag på Manly Beach, Sydney, i november 2013.

2014-10-08 08:30 1 kommentar
Kategori: Djur och natur

Skogsröjarhelg i Pittwater

2014-09-09 13:24 Kommentera
Kategori: Djur och natur, Logi, Sydney

Befinner du dig i Sydney nu? Då kanske ett veckoslut ute i bushen till helgen kan locka.

Enda "haken" är att du kommer att hjälpa till att röja undan växter som inte hör hemma i nationalparken Ku-Ring-Gai Chase norr om Sydney.
Du kommer att bo på det fina vandrarhemmet i Pittwater "mitt i naturen" med vallabyer skuttandes i trädgården.

Som syns på inbjudan nedan lockar man med kajaker, bush walks och BBQ.

Väderprognosen spår dessutom behagligt vårväder med solsken och en temperatur strax över 20 grader.

Kontakta vandrarhemmet enligt nedan eller knalla in på vilket YHA-vandrarhem som helst i Australien, så får ni hjälp att boka.

pittwater.JPG

För er som läser detta efter helgen 12-14 september 2014, kan jag ändå varmt rekommendera Pittwater YHA. Jag har bott där flera gånger och kommer definitivt att åka tillbaka.

2014-09-09 13:24 Kommentera
Kategori: Djur och natur, Logi, Sydney

Snart premiär på Tracks

2014-06-02 21:51 Kommentera
Kategori: Djur och natur, Kultur

Tracks1.jpg
Bild: Tracks/NonStop Entertainment

Tracks, filmen som handlar om Robyn Davidsons resa på kamelrygg från Alice Springs till Western Australias kust, har premiär den 13 juni.

Här är ett par YouTube-klipp där Robyn Davidson pratar om sin resa och om kameler.

2014-06-02 21:51 Kommentera
Kategori: Djur och natur, Kultur

Cape Tribulation – mitt i regnskogen

2014-03-20 09:00 Kommentera
Kategori: Djur och natur, Queensland, Restips

Hur många turister finns det i Cairns? Alldeles för många, svarar du kanske. Så varför då inte lämna staden och bege dig upp till Cape Tribulation? Det finns diverse paketarrangemang, där resa ingår med några roliga stopp på vägen, logi samt en eller flera aktiviteter. Hör med vandrarhemmet eller hotellet där du bor. Med stor säkerhet kör bussen förbi och plockar upp dig också.
Det går givetvis att hyra en bil och köra hela sträckan dit själv. Med flera av turerna är det dessutom några stopp på vägen upp, som t.ex. krokodil-sightseeing på Daintree River, vilket säkert ni som aldrig varit i Norra Queensland tidigare, säkert tycker är spännande. Dock kan det vara idé att kolla upp innan ni sätter er i båten att det inte är krokodilernas parningssäsong. Då visar de sig nämligen inte, och risken är att det mest spännande man får uppleva är attackerande myggor. Tro mig, jag vet vad jag talar om…

cape-tribulation-croc.jpg

Åker du inte på krokodil-sightseeing färdas du istället över Daintreee River med en liten bilfärja. Skyltarna som varnar för bad i är inget som satts upp för att skoja med turisterna. Folk har attackerats och dödats av krokodiler direkt i anslutning till färjeläget.

När de stora sjöfararnationerna på allvar började utforska världen på 15-, 16- och 17-hundratalen fann man nya kuster, öar, halvöar etc som behövde namnges. Tröt fantasin lade man bara till prefixet New. Dagen för upptäckten kunde också inspirera som i Christmas Island, Easter Island och Ascension Island. Naturligtvis låg engelska kungligheter och dammiga lorder också väl till när någon vindpinad klippa i havet skulle få sitt namn.

Vad gäller Cape Tribulation kom det namnet snarare ifrån en viss uppgivenhet hos James Cook. Denne legendar bland upptäcktsresande hade via Söderhavet och Nya Zeeland nått Australiens östkust, utmed vilken han seglade norrut.

I höjd med det som idag är Bundaberg, numera känt bl.a. för sin rom, siktade han Stora Barriärrevet. De flesta historiker är överens om att Cook inte hade dykcertifikat. Inte heller tror man att han var speciellt duktig på att snorkla. James Cook intresserade sig mest för att upptäcktsresor, segelskutor och navigering. Därför såg han Barriärrevet enbart som ett problem, och hur rätt hade han inte: Strax norr om detta restips brakade Endeavour in revet och stod på grund.

Kanske var det i ett anfall av hämndbegär som han pekade på närmaste udde och gav den namnet Cape Tribulation. Bedrövelse, motgångar, prövningar och vedermöda är nämligen ord som kommer upp när man översätter tribulation till svenska, och man får förstå honom. Ingen vill ju gå på grund, men om olyckan ändå är framme så är det bra om det sker i närheten av en hamn med ett varv. Kapten Cook befann sig tyvärr långt från båtvarv, repslagarbutiker och fish'n chips-kiosker. Han lyckades ändå ta sig in till det som idag är Cooktown, för att där reparera båten såpass att det gick att segla den hem till England.

cape-tribulation.jpg

Vi anländer till vandrarhemmet som verkligen ligger mitt i regnskogen. Det är en tryckande, fuktig hetta, och jag kikar längtansfullt mot poolen medan vi köar för att checka in.
Vi får information om vilka aktiviteter som står till buds och vi bestämmer oss för att utmana ödet och ta en ridtur. Mitt försiktiga "men jag har bara ridit en gång i hela mitt liv" viftas bort med ett "no worries".
Vi anmäler oss också till en nattlig regnskogspromenad.
En 1,5 lång varan vandrar långsamt förbi när vi bär vårt bagage till huset där vi ska bo. Inne på toaletterna hittar vi några riktigt maffiga spindlar. Det är bra om man har en avslappnad relation med djur och natur om man ska besöka Cape Tribulation.

cape-tribulation-horse.jpg

Ridturen blir av det äventyrliga slaget. Det börjar lugnt med skritt genom skogen ner mot stranden. Detta går ju bra, tänker jag. När vi kommer ner till stranden släpper hästarna loss och galopperar lite. Det klarar jag också. Trav är dock svårare för en oerfaren ryttare, som saknar den där rytmen, som de mer erfarna har.
På vägen tillbaka mot vandrarhemmet är hästarna helt klart vana vid att släppa loss lite. Kanske är de sugna på att snabbt komma tillbaka till hagen för de spränger iväg i galopp igen. Det går alldeles utmärkt i ett par minuter och jag känner mig som The Man from Snowy River. När jag sedan långsamt börjar tappa balansen, känns det åter som att jag är Johan; för andra gången i sitt liv till häst. Som tur är lyckas jag få hästen att skritta innan jag i slow motion glider över huvudet på pålle, gör en kullerbytta och landar på fötterna framför; allt under resten av sällskapets jubel. Anything for the show!

En mer stillsam men lika spännande aktivitet startar kl 22 på kvällen. Vi är ett gäng från vandrarhemmet som möter upp vid början på en stig in i skogen. Marken ägs av en privatperson och villkoret för att släppa in besökare är att de ledsagas av en parkvakt. Det ger inkomster och dessutom minskar risken för att djuren störs.
Morskt förklarar Digby, vår guide, att vi antagligen kommer att få se orm. Det får vi inte men vi hinner inte gå många meter innan vi ser en ödla i ett träd. Det är en Boyds Forest Dragon, Hypsilurus boydii , en trädlevande agam, och den fotograferas flitigt i en minut av alla i sällskapet.

cape-tribulation-boyds.jpg

Därefter får vi se grodor, underliga insekter och en bandicoot, en punggrävling. Den sistnämnda finns i en fälla, som agnats med frukt. Arrangemanget är till för att vi besökare ska få se djur som just punggrävlingar. Bandicooten släpps ut och vi tar våra bilder.

Nästa morgon bär det av ut på Stora Barriärrevet. En fördel med att göra revutflykten från Cape Tribulation istället för Cairns är att båtarna oftast är lite mindre, dvs man är inte 200 personer som ska av och snorkla och dyka samtidigt väl ute på revet. Det blir också lite mer familjärt i en grupp på 10-15 personer och man hittar snabbt nya kompisar att prata med.
Jag har på vägen ut funderat fram och tillbaka om jag ska kosta på mig ett dyk eller nöja mig med att snorkla. Jag väljer det senare och ångrar mig inte en sekund. Vattnet är kristallklart och inte djupare än tre meter. Alltså ser jag lika mycket som om jag hade haft tuber på ryggen.
Vi ser stingrockor; kanske en halvmeter stora med vackra, blåa fläckar. Ett par år senare förolyckas Steve Irwin just i dessa vatten efter att ha blivit stungen rakt i hjärtat och lungor av en stingrocka.
De stora musslorna på botten rör sig aningen i strömmen och diverse färgglada fiskar virvlar omkring dem. Det knastrande ljudet som hörs under vattnet är papegojfiskar som knaprar på koraller.
En timme senare är det lunch ombord. Det serveras pastasallad med kall dricka. Efteråt blir det kaffe eller te med kex. När allt är uppätet är vi snabbt i vattnet igen. Alla snorklar med t-shirt på sig för att skydda sig mot solen. Man bränner snabbt upp ryggen annars, eftersom vattnet fungerar som ett förstoringsglas på huden.

På väg in till Cape Tribulation ser någon en havssköldpadda. Jag är två sekunder för sent uppe med kameran.

cape-tribulation-tumme.jpg

Vi checkar ut från vandrarhemmet och hoppar på bussen. Förutom ett fikastopp i hamnen i Port Douglas åker vi raka vägen till Cairns.

Cape Tribulation bör stå högt på din att-se-och-göra-lista när du är i norra Queensland.

Webb:
Destination Daintree
CapeTribulation.com.au
Official Queensland Tourism

2014-03-20 09:00 Kommentera
Kategori: Djur och natur, Queensland, Restips

På kamelrygg genom öknen

2014-03-16 09:02 Kommentera
Kategori: Djur och natur, Kultur, Northern Territory

Tracks1.jpg
Foto: Tracks/NonStop Entertainment

Från att ha sett på Australien som ett land med en rad spännande städer, som skulle besökas, har jag med tiden kommit att betrakta sträckorna mellan städerna, som de verkligt intressanta.

Kanske är det därför som jag blir extra glad, när jag nås av nyheten att man gör film av Robyn Davidsons På kamelrygg genom öknen. Precis som originaltiteln på boken kommer filmen att heta Tracks.
Detta att lämna civilisationen bakom sig är lite av bokens och filmens tema. Robyn Davidson bestämmer sig för att på kamel ta sig genom Australiens karga inland från Northern Territory till kusten i Western Australia.

Tracks2.jpg
Foto: Tracks/NonStop Entertainment

Filmen har visats på en rad filmfestivalen under 2013, bl.a. på Adelaide Film Festival. Under 2014 kommer filmen att dyka upp på biografer världen över. I Sverige är premiären planerad till tidig sommar.

Jag läste boken för 20 år sedan och har just plockat fram den ur bokhyllan igen. I väntan på filmen har ni här en trailer.

2014-03-16 09:02 Kommentera
Kategori: Djur och natur, Kultur, Northern Territory

En australisk legend: Steve Irwing

2014-02-07 12:48 Kommentera
Kategori: Djur och natur, Queensland

Vem kan glömma Steve Irwing? Under några år var han kanske den mest kände aussien med sina naturfilmer, där han själv spelade någon sorts huvudroll som stor djurvän och allmän våghals.
Själv tyckte jag ibland att han blev lite väl ambitiös i syfte att göra bra TV. Ofta kan man se på kameravinklarna att det som händer inte är så oplanerat, som man försöker att få det att framstå som: "Look! A snake!"
Under senare år framstod många av hans tv-program som långa reklamfilmer för hans djurpark Australia Zoo, vilket väl inte alltid var så intressant. Djur är roligare ute i naturen.

Dock var Steve Irwings glädje och entusiasm inte spelad och därför tycker jag att han ändå slutar på ett starkt plus. Hans kärlek till naturen och de djur han mötte är inget annat än 100% äkta.
Kärleken till Australiens växter och djur fick Steve Irwing att köpa upp stora arealer mark för att förhindra exploatering av känsliga områden.

I hans hemstat Queensland insåg man hans publicitetsvärde och utnämnde honom till officiell turistambassadör.

Under flera år cirkulerade diverse rykten om hans död. Tyvärr var det sista dödsryktet sant. Den 4 september 2006 förolyckades han under en filminspelning på Stora Barriärrevet. Irwing snorklade ovanför en stingrocka, som plötsligt stack honom i bröstet så illa att hjärtat perforerades. Jag har själv simmat över stingrockor på Barriärrevet och jag är långt ifrån ensam. Att just Steve Irwing av alla personer, skulle dö på detta sätt är smått bisarrt, om man tänker på hur många farliga situationer som han hade utsatt sig för genom åren. Ett ormbett eller en krokodilattack hade känts mer "Ja, det kunde man ju förvänta sig".

Jag har valt ett klipp ur programmet 10 Deadliest Snakes, där han lyftandes av stenar, rotandes i uthus och med bestämda steg genom bushen plockar fram de tio giftigaste ormarna i världen. Det känns naturligt att ta Top 1; dvs Inland Taipan, eller det äldre, missvisande namnet, Fierce Snake, som Steve envisas med att använda.

Jag gillar detta filmklipp. Steve är i högform: Han pratar som till en människa med den stendöva ormen, och blir barnsligt förtjust inför mötet med denna reptil. 6:36 in i klippet blir det riktigt intimt. Dessutom får man se mycket av det karga men vackra landskap som präglar de inre delarna av Australien. Eller som det sägs i filmen: The back of the Outback.

En sak till: Om ni undrar hur det låter ute i bushen så hör ni det i filmen: Flugsurr…

2014-02-07 12:48 Kommentera
Kategori: Djur och natur, Queensland

Jacaranda kommer varifrån?

2013-12-01 09:00 1 kommentar
Kategori: Djur och natur

Att se jacarandaträd blomma i Sydney och Adelaide var nytt. Det är faktiskt första gången som jag är i Australien på våren. Tidigare gånger har jag besökt Down Under under sommar, höst och vinter. Alltså har jag tills nu missat dessa träds fantastiska blomning, som går i en mycket tilltalande ljuslila kulör.

Dock har jag sett jacaranda i full blom i Sydafrika, så varifrån är trädet?
Beresta vänner i Adelaide gissade liksom jag på södra Afrika. Dessutom drog jag mig till minnes att den sydafrikanske musikern Trevor Rabin kallar sin senaste skiva Jacaranda. Case solved?

Nej inte alls. En snabb googling gav nämligen ett annat svar. Jacarandan är ursprungligen från Syd- och Mellanamerika.

Oavsett var den kommer ifrån så är den mycket vacker. Och Trevor Rabin är en jäkel på gitarr.

jacaranda.jpg
Jacaranda vid University of Adelaide
jacaranda2.jpg

2013-12-01 09:00 1 kommentar
Kategori: Djur och natur

Äta känguru? Reptilpizza?

2013-11-24 08:16 3 kommentarer
Kategori: Djur och natur, Mat och dryck

Känguru? Det är kattmat, anser fortfarande många australier. Dock kan man märka en attitydförändring under senare år. Känguru och vallaby serveras allt oftare på både enklare så väl som finare restauranger. Det är ett magert men smakrikt kött, som påminner ganska mycket om nötkött. Det finns dessutom kängurur i överflöd och man behöver inte hålla reda på dem på samma vis som med tamboskap.

Själv passar jag gärna på att äta "annorlunda" mat, när jag är på resande fot. En missad middag ledde till att jag gav mig på jakt efter hämtmat. Jag hamnade på The Australian, en pub i the Rocks ett stenkast från Sydney Harbour Bridge. Det fanns pizza på menyn och jag valde en Coat of Arms.
Coat of Arms? I Australiens statsvapen hittar vi kängurun och emun, och så också på pizzan Coat of Arms.

image.jpg

Hur smakade det? Tackar, mycket bra! Sedan ska jag i ärlighets namn erkänna att jag inte är hundra på vad som var känguru och vad som var emu. Följaktligen kan Australienbloggen rekommendera både känguru och emu.

image.jpg

Sugen på fler kulinariska utmaningar kom jag att återvända till The Australien ett par dagar senare. Den här gången kunde jag inte låta bli att testa pizza med saltvattenskrokodil.
Det var inte så dumt det heller, även om det inte hade skadat med lite tomatsås på pizzan.
Krokodilkött är vitt och påminner både i smak och konsistens lite om bläckfisk. Smak och smak förresten, likt bläckfisk så måste man under tillagningen göra det lite mer intressant med marinader och kryddor och då funkar det alldeles utmärkt.

Nu tror jag väl ändå att det blir en Coat of Arms nästa gång snarare än reptilpizza.

2013-11-24 08:16 3 kommentarer
Kategori: Djur och natur, Mat och dryck

Att arbeta som volontär i Australien

2013-09-11 21:45 10 kommentarer
Kategori: Djur och natur

Det finns mer i Australien att göra än de vanliga turistaktiviteterna. Hyser du ett stort intresse för djur och natur kan kanske volontärarbete vara något för dig.

I närheten av Perth, Western Australia, finns Kanyana; ett räddningscenter där vilda, skadade djur kan få vård och en tillflyktsort till dess att de är starka nog att släppas tillbaka ut i naturen. De tar emot volontärer från Sverige och andra länder. Kravet är att man pratar och skriver engelska samt att man har erfarenhet av undervisning, djurvård eller råkar vara veterinär. Man måste skriva upp sig för minst en månads tjänstgöring.

Kanyana är inte unikt. På flera andra håll i landet finns liknande anläggningar och några av dem tar emot volontärer. Det finns även program för olika projekt ute i naturen, där man kan få möjlighet att vara med.
Notera att de olika volontäruppdragen sällan är gratis. Man brukar få lägga upp en slant för mat, logi och/eller transporter.

Hur blir det med visum om du ska jobba ideelt? Bestämmelserna för turistvisum (eVisitor) säger:

Volunteer work tourism schemes

In general, an eVisitor does not allow you to work in Australia. However, you may be able to work as a volunteer if:

  • your main purpose in visiting Australia is tourism, and the voluntary work is incidental to tourism

  • the work is genuinely voluntary and you are not paid for it other than for meals, accommodation or out-of-pocket living expenses

  • the work would not otherwise be done in return for wages by an Australian resident.

Bäst är att höra sig för hos organisationen, som du ska jobba för och/eller ambassaden. (Australiens ambassad i Stockholm besvarar ej frågor om visum. Istället ska man vända sig till ambassaden i Berlin. +49 30 700 129 129).

Några användbara länkar:
Kanyana Wildlife
Go abroad – Volunteer in Australia.
The Centre for volunteering
Work Away
Seek Volunteer
Detta verkar vara ett trevligt ställe.

katatjuta.jpg

2013-09-11 21:45 10 kommentarer
Kategori: Djur och natur

Johan Drejenstam

Hej, jag heter Johan Drejenstam och kan inte sluta att tänka på Australien. Jag räknar om penningsummor till flygbiljetter som det står Sydney på, jag spelar didgeridoo och drömmer ständigt om nästa resa till Down Under.
Kommentera gärna det jag skriver.
Vill du kontakta mig nås jag på johan.drejenstam(at)australienbloggen.se

Webbfrågan

  • Hur tränar du helst under resan?

Vagabonds nyhetsbrev

Över 20 000 läsare! Vagabonds nyhetsbrev är gratis och kommer till dig en gång i veckan. Du kan när som helst avsluta din prenumeration.

Denna sajt drivs av Egmont Publishing Digital AB, som är en del av Egmont Publishing AB. Egmont Publishing publicerar ett hundratal tidningar och webbplatser, däribland Hemmets Journal, Hus & Hem, Icakuriren, Vagabond, Kalle Anka och Bamse. Vi har även en omfattande verksamhet inom böcker, spel, aktivitetsprodukter och event, samt är snabbt växande inom e-handel och digitala marknadsföringstjänster. Egmont Publishing är en del av den nordiska mediekoncernen och stiftelsen Egmont som varje år delar ut mer än 120 miljoner kronor för att hjälpa utsatta barn och ungdomar. Läs mer på www.egmontpublishing.se/.

Egmont Publishing Digital, Pyramidvägen 7, 16991 Solna, Tel: 08-692 01 00, Orgnr: 556647-1842