Australienbloggen

Jetstar flyger till Uluru

2014-07-25 10:42 Kommentera
Kategori: Flyg, Northern Territory, Resa i Australien

När jag träffar andra i Australien, får jag en känsla av att man har allt mindre tid att resa runt i landet. Det som tidigare var "Jag tänker mig ett halvår i Australien" har nu blivit "Jag ska vara här i drygt två veckor."
Detsamma gäller för egen del. Långt borta är dagarna då en resa till Down Under räknades i månader.

Därför hajar jag till lite extra när jag ser att Jetstar, Qantas lågprisbolag, har direktflighter mellan Sydney och Yulara (Uluru/Ayers Rock). Sedan några veckor har man också en direktförbindelse mellan Melbourne och Yulara.

Det innebär att du kan kombinera sydöstra Australien med ett besök vid den berömda klippan mitt i Australien även under en kortare vistelse i landet. När dagarna dagarna i Australien är få vill man ogärna tillbringa hela dagar med att resa från en plats till en annan. Att nu också slippa resan, som tar nästan en hel dag i anspråk, från Alice Springs till Uluru, känns bra.
Själv skissar jag redan på framtida resplaner med Uluru som en av destinationerna.

Ett par provsökningar gav priser runt 2500 kr för t/r-biljetter.

jet.jpg

2014-07-25 10:42 Kommentera
Kategori: Flyg, Northern Territory, Resa i Australien

Alice Springs – Mitt i Australien

2014-05-08 14:00 4 kommentarer
Kategori: Historia, Northern Territory, Restips

Nevil Shutes roman A Town like Alice handlar inte om Alice Springs utan den fiktiva staden Willstown i norra Queensland. Huvudpersonen, Jean Paget, vill att den lilla hålan Willstown ska bli som Alice Springs med alla de bekvämligheter och civilisation som erbjuds där.
Kanske är det just lite bekvämlighet och civilisation, som för dig till Alice Springs, där det ligger som en oas i det annars så karga och torra landskapet. Även om The Outback är vackert och fascinerande, är det lite av en lättnad att komma fram till Alice och speciellt då om du kör bil. Man vill inte ha ett stopp mitt i ödemarken även om man befinner sig på den hyggligt trafikerade Stuart Highway. Därför andas man ut en aning när man kör in i staden, där alla faciliteter inklusive bilverkstäder finns.

Ungefär halvvägs mellan Adelaide och Darwin och inte långt från Australiens geografiska mittpunkt ligger Alice Springs utslängd i öknen. Det är lite av en "huvudstad" för The Red Centre; Australiens centrala delar, där bl.a. Uluru och King's Canyon finns.

alice-springs1.jpg

Alice Springs hukar mellan bergen som omger staden. Kommer du söderifrån åker du genom ett bergpass, som utgör en slags port till Alice Springs. Bebyggelsen är låg; staden ger mer intryck av att vara en by som vuxit till sig lite extra. Det bor ungefär 26 000 människor där. Lite här och där ser man lösspringande hundar, som ser ganska skabbiga ut.

Givetvis måste värmen nämnas. När man kliver ut ur den luftkonditionerade bussen eller bilen slår det som en varm fläkt mot dig. Det känns nästan som att någon står där med en hårtork och blåser dig rätt i ansiktet.
Det kan bli så varmt mitt på dagen att sträckan mellan två, svala affärer känns väldigt lång. Ibland gör luftkonditioneringen gör ett så bra jobb att man nästan fryser när man är inne i en affär. Från stekhet till iskallt. Fort ut i värmen igen! Puh!

Jag vill inte påstå att promenaden i 35 grader från vandrarhemmet till busstationen med en ryggsäck på 20 kilo är behaglig, med den är faktiskt uthärdlig. Åtminstone om man jämför med det heta inferno som Cairns kan bjuda på under regnperioden, då dessutom luftfuktigheten är 100%. Hellre 35 grader i det torra Red Centre än 28 grader i norra Queensland under the Wet alltså.
Det finns ju faktiskt fördelar med ett torrt, varmt klimat också. När jag har tvättat och hängt upp mina kläder för tork, kan jag när jag är klar gå tillbaka till andra änden av klädsträcket och börja ta ner den nu torra tvätten!

alice-springs2.jpg

I städer som Sydney och Melbourne möter man sällan aboriginer. Det gör man dock i Alice Springs. Tyvärr är en del av dem mer eller mindre berusade. De utgör en alltför stor grupp, som sökt sig till städerna för att hitta arbete, men istället fastnat i alkoholmissbruk. En inte alltför långsökt gissning är att en del av dem tillhör The Stolen Generation; de barn som fördes bort från sina föräldrar och sattes i barnhem eller vita fosterfamiljer i syfte att göra dem till "civiliserade" australier. Idag känner sig många av dessa inte hemma någonstans.
Nu rymmer som tur är Alice Springs en hel del success stories också. Det finns en hel del gallerier, som drivs av aboriginer, med konst och hantverk, som med sina fantastiska färger och mönster, är en fin present eller minne att ta med hem.

alice-springs3.jpg

Den lokala stammen Arrernte, har funnits i området i ca 50 000 år. Deras namn på Alice är Mparntwe.
Det vita Australiens historia i Alice Springs började med byggandet av en repeterstation för Australian Overland Telegraph Line, som färdigställdes på 1870-talet för att upprätta en fast kontakt mellan Australien (via Darwin och vidare till Asien) och resten av världen. Telegrafstationen byggdes ett stenkast från den så gott som alltid uttorkade floden Todd River. I ett anfall av optimism tyckte man att namnet Alice Springs kunde passa. Det fanns nämligen ett vattenhål i den annars kruttorra flodbädden. Den skulle säkert inte försvinna. Det gjorde den, men man behöll ändå namnet.

Dock har man visat att det inte nödvändigtvis behövs vatten för att arrangera en regatta. Henley-on-Todd Regatta hålls i augusti varje år och i avsaknad av vatten springer de tävlande i och bredvid "båtarna" som saknar botten utmed en bana i den uttorkade Todd River. Tävlingen hölls första gången 1961 och överskottet går till välgörande ändamål. Runt 20 000 åskådare brukar samlas för arrangemanget. 1993 tvingades man ställa in regattan. Häftiga regn hade nämligen fyllt Todd River med mängder av vatten …

hostel-alice4.jpg
Vandrarhem i Alice Springs

Vad finns det att göra i Alice Springs? I första hand är staden en naturlig utgångspunkt för utflykter och resor i regionen. Om du ska åka på "safari" på 2-3 dagar som kanske inkluderar Uluru (Ayers Rock) och/eller Kings Canyon eller på något annat arrangemang i regionen, startar och slutar turen troligtvis i Alice Springs.
I själva Alice kommer du antagligen att hamna i Todd Mall, där det förutom en rad olika affärer finns gallerier och caféer. Om inte annat är det ett svalt ställe att slinka in på när solen steker på som värst på utsidan.
Är du intresserad av djur och natur faller sig ett besök på Desert Park naturligt. Denna anläggning visar flora och fauna från regionen. Skulle du speciellt vilja se reptiler så missa inte Alice Springs Reptile Centre.
För de som vill veta mer om stadens historia rekommenderas ett besök på Telegrafstationen. Byggnaden har återställts till samma skick som på 1870-talet.
Araluen Arts Centre kan manse aboriginsk konst.

I Alice Springs ligger också Alice Springs School of the Air, varifrån skolundervisning via kortvågsradion tidigare bedrevs. Detta gjordes för att kunna undervisa barn som bodde på avlägsna boskapsstationer utan möjlighet att kunna ta sig till en skola. Sedan 2004 använder man modernare teknik såsom satelliter och Internet. Man har öppet för besökare alla dagar i veckan.
För längre utflykter rekommenderas en titt på länkarna längst ner på sidan. Vet du med dig att du t.ex. vill till Uluru så kolla också med vandrarhemmet eller hotellet där du bor. De kan ofta tipsa om en bra arrangör.

Alice Springs och The Red Centre utgör Australiens mitt och kanske rent utav landets själ. Du har inte sett Australien på riktigt innan du varit här.

Webb
Explore the Northern Territory
Discover Central Australia
Henley-On-Todd Regatta

2014-05-08 14:00 4 kommentarer
Kategori: Historia, Northern Territory, Restips

På kamelrygg genom öknen

2014-03-16 09:02 Kommentera
Kategori: Djur och natur, Kultur, Northern Territory

Tracks1.jpg
Foto: Tracks/NonStop Entertainment

Från att ha sett på Australien som ett land med en rad spännande städer, som skulle besökas, har jag med tiden kommit att betrakta sträckorna mellan städerna, som de verkligt intressanta.

Kanske är det därför som jag blir extra glad, när jag nås av nyheten att man gör film av Robyn Davidsons På kamelrygg genom öknen. Precis som originaltiteln på boken kommer filmen att heta Tracks.
Detta att lämna civilisationen bakom sig är lite av bokens och filmens tema. Robyn Davidson bestämmer sig för att på kamel ta sig genom Australiens karga inland från Northern Territory till kusten i Western Australia.

Tracks2.jpg
Foto: Tracks/NonStop Entertainment

Filmen har visats på en rad filmfestivalen under 2013, bl.a. på Adelaide Film Festival. Under 2014 kommer filmen att dyka upp på biografer världen över. I Sverige är premiären planerad till tidig sommar.

Jag läste boken för 20 år sedan och har just plockat fram den ur bokhyllan igen. I väntan på filmen har ni här en trailer.

2014-03-16 09:02 Kommentera
Kategori: Djur och natur, Kultur, Northern Territory

Intervju med Marie Östlund

2014-03-09 20:34 Kommentera
Kategori: Intervjuer, Northern Territory, Sydney

marie.jpg

Bor i: Stockholm
Site: www.australienresor.se

Marie Östlund arbetar på Australienresor; en av de största resebyråerna som specialiserar sig på Australien i Sverige. På TUR-mässan i Göteborg 21-23 mars kan du träffa henne och få tips inför din nästa Australienresa.

Berätta om företaget som du jobbar för.
Australienresor har funnits i Sverige sedan 2007 och vi specialiserar oss på skräddarsy resor till olika kunder, olika segment och intresseområden så att man ska få sin drömresa. Vi har stor erfarenhet av landet förstås; alla som jobbar hos oss har varit där, jobbat där eller kommer ifrån Australien, vilket innebär att vi kan ge det där lilla extra.

Siktar ni in er på någon speciell målgrupp; åldersgrupper, en viss sorts resande?
Det är i första hand individuella resor som vi skräddarsyr men alla kan köpa sina resor av oss. Vår största grupp är 30+. Folk med familjer och barn. Man kanske är lite äldre och har gått i pension och ska ge i sig iväg på sin livs resa. Vi har inte många backpackers.

Så om någon kommer in och ser ut som en backpacker då blir det nobben?
Ha ha, man kan inte gå efter utseende. En 60-åring kan ju komma in och vilja bo på vandrarhem i Australien. Vad jag menar är att vi bokar inte vandrarhem, men vi hjälper gärna till med flygbiljetter. Vi kan också hänvisa till STA Travel, som finns i samma hus som oss i Stockholm. De är duktiga på resor för ungdomar och studenter.

Vad är det som är så speciellt till Australien?
Svår fråga. Det är människorna; deras sätt att vara. Naturen och klimatet. Det är välkänt men ändå okänt och ligger långt borta. Det går inte att komma längre bort. Det är också lätt att resa i Australien; man förstår språket, det går att äta maten, dricka vattnet.

… och bussarna har tidtabeller som stämmer.
Ja, det same-same som hemma men ändå inte.


uluru_4.jpg

Välj ett smultronställe – Vart åker du helst i Australien?
Jag har ju varit i Australien ganska många gånger, men om jag ska nämna en favorit så är det Northern Territory, för det är unikt för Australien. Vad gäller stränder, städer och natur så finns sånt på andra ställen också, men just Northern Territory; känslan att vara där det finns bara där. Den röda jorden, man känner sig så liten som människa och den respekt som man känner för urinvånarna som har kunnat överleva i en så karg natur. Och även för nybyggarna som kom dit och drog telefonledningar över hela landet.
Mitt starkaste minne från Australien är från min första resa dit 1983. Jag backpackade runt. Vi kom till Ayers Rock men det var ju före man hade byggt upp Yulara-komplexet. Allt som fanns var ett vandrarhem. Känslan när man gick ut på morgonen och väntade i mörkret på att bussen skulle komma; den känslan sitter kvar än. Den kommer alltid att finnas där som den starkaste upplevelsen. Även idag 2013 kan man dock få samma upplevelse om man reser tid och kanske tar en guidad tur. Man får lära sig så enormt mycket om aboriginernas sägner och deras respekt för vatten.
Sydney är för all del också en fantastisk upplevelse; att stå med ett glas vin i handen vid Operan, titta ut över staden och sedan gå in och se en föreställning.

Kan Australien vara semester för dig fortfarande eller är det mest jobb?
Det är semester också. Ibland åker man på en jobbresa och ibland åker man på semester.

Om man vill bege sig Off the beaten track, vart ska man åka då?
Jag åkte över till Tiwi Island och Melvin Island norr om Darwin. Det var speciellt.

Har du ett sista tips till hugade resenärer?
Ja, glöm inte bort att avstånden är längre än vad man tror. Förr när jag jobbade nere i försäljningen kunde man ha kunder som sa "Vi kör från Cairns på morgonen och så kommer vi till Sydney på eftermiddagen." Det är svårt att förstå att det är stora avstånd. Att resa från Perth till Sydney är som Stockholm till Kanarieöarna.
Men det är ett fantastiskt land!

operahuset.jpg

2014-03-09 20:34 Kommentera
Kategori: Intervjuer, Northern Territory, Sydney

Devils Marbles - ägg från en regnbågsorm

2014-02-26 13:15 Kommentera
Kategori: Northern Territory, Restips

road-trains.jpg
Road trains norr om Alice Springs

Det är morgon och vi lämnar Alice Springs i vår hyrbil och fortsätter mot Darwin. Efter några mil kan vi inte få in någon radiostation på FM-bandet och sista pinnen på mobilen försvinner. Vi är i the Outback.

Vi möter inte många bilar, men de få vi möter vinkar vi till och får vinkningar tillbaka. Det hör till när man kör bil i the Outback, eftersom det kan gå långt mellan bilarna. Varje möte blir lite av en överraskning: "Vi är inte helt ensamma här ute i ödemarken trots allt!"

Två timmar längre norrut stannar vi för en kissepaus. Värmen slår emot oss när vi kliver ur bilen. Det är säkert 30 grader i skuggan. Hur varmt det är i solen, vågar jag knappt inte tänka på.
Jag slår vad om att det inte finns någon turistinformation i Northern Territory, som berättar om flugorna. Jag menar inte flugorna utan flugorna. Vad sysslar dessa små odjur med, när de inte i stora moln kretsar runt en människa, som just klivit ur sin bil? Hur lokaliserar de människan, som precis lämnat det härligt luftkonditionerade fordonet? Vad gör de efter att alla människor, vilt fäktande, återvänt till bilen och smällt igen dörrarna? Spelar poker? Fikar?
Vi springer den sista biten tillbaka till bilen för att skaka av oss alla flugor. Givetvis har vi ändå ett par på insidan, när vi rullar ut på vägen igen.

Devils_Marbles.jpg
Devils Marbles. Foto: Wikipedia

Ett par timmar in på eftermiddagen är vi framme vid Devils Marbles; gigantiska stenbumlingar i granit, som ligger liksom slängda lite här och där på båda sidor av vägen. Det finns en geologisk förklaring till Devils Marbles bildande, som sträckt sig över miljoner år:

bildandet.jpg

Devils Marbles finns med i aboriginernas skapelsemytologi. Regnbågsormen, från vilket allt liv stammar, ska ha lagt ägg här. Det är en lite mer spännande förklaring, tycker jag.
Av religiösa skäl var det naturligt för de lokala aboriginerna att kräva tillbaka detta stycke land från det vita Australien. Den 28 oktober 2008 skapades därför Devils Marbles Conservation Reserve.

I praktiken innebär inte det något speciellt för besökaren. Det har dock en stor symbolisk betydelse, då Parks and Wildlife Service of the Northern Territory hyr marken på 99 år, dvs samma villkor som Uluru National Park. Även här drivs parken av Park Rangers tillsammans med aboriginer.

marbles1.jpg

Parken är tack vare sin storslagenhet och närheten till Stuart Highway mycket populär med ca 100 000 besökare årligen.

Besök parkkontoret för information om guidade bushwalks och andra aktiviteter.

Efter vårt besök i vid Devils Marbles känns det skönt att sätta sig i den svala bilen igen, och snart rullar vi vidare mot nya mål. När vi har kört en kilometer sätter sig en fluga på min näsa.


Webb:
Devils Marbles Conservation Reserve
Tourism Northern Territory

2014-02-26 13:15 Kommentera
Kategori: Northern Territory, Restips

Warumpi Band - Blackfella/Whitefella

2013-10-12 22:50 1 kommentar
Kategori: Kultur, Musik, Northern Territory

Till grund för Midnight Oils mest kända (och mest sålda) skiva Diesel and Dust låg Blackfella/Whitefella-turnén 1986 ute i The Outback. Man spelade i huvudsak på aboriginska bosättningar, där man fick inspiration inför arbetet med den kommande skivan. Tidiga versioner av Beds Are Burning och Dead Heart debuterade på platser långt från det som de flesta australier kallar civilisation. Rytmen till just Beds are burning sägs komma ifrån det monotona dunkandet från hjulen, när man körde mil efter mil på grusvägar på väg till nästa spelning.

Med på turnén var även Warumpi Band, en grupp med både svarta och vita australier. Bandets kärna bestod av och George Burarrwanga på sång och didgeridoo samt Neil Murray på gitarr. Oftast fanns bröderna Sammy och Gordon Butcher med på bas respektive trummor.
Neil Murray kom från Melbourne och George Burarrwanga från Arnhem Land. Det var emellertid i Papunya, 240 km nordväst om Alice Springs, som bandet bildades. Där bodde bröderna Butcher och Neil Murray arbetade på orten som lärare.

Låten Blackfella/Whitefella kom att bli en av deras största hits. Tonartsbytet mitt i versen är "intressant" men de kommer undan med det, eftersom det är en kanonlåt.
Det första klippet är från just Blackfella/Whitefella-turnén med medlemmar ur både Warumpi Band och Midnight Oil framförandes sången först akustiskt i en båt med krokodiler i närheten samt en elektrisk version inför publik. Därefter spelas också Dead Heart.

Det andra klippet är My Island Home; kanske den sången som de blev mest kända för.

Efter sista skivan, No Humbug, som kom 1996, spelade Warumpi alltmer sällan tillsammans, då Murray och Burarrwanga satsade på solokarriärer.
2007 dog George Burarrwanga i lungcancer.

Neil Murray är fortfarande aktiv som artist och Sam Butcher har en studio i Alice Springs, där man arbetar mycket med unga, aboriginska artister.

2013-10-12 22:50 1 kommentar
Kategori: Kultur, Musik, Northern Territory

Tennant Creek – ett stopp på vägen

2013-08-01 10:16 Kommentera
Kategori: Northern Territory, Restips

burke.jpg
På vägen från Alice Springs till Tennant Creek: Detta är ett monument som hedrar upptäcksresanden John McDouall Stuart. Alldeles i närheten ligger berget Central Mount Stuart, som är Australiens geografiska mittpunkt

Vi är trötta när vi kliver ur bilen utanför vandrarhemmet. Visst är det konstigt hur en dags stillasittande i bilen kan göra en så matt? Vi startade på förmiddagen från Alice Springs och gjorde ett kortare stopp vid Devil Marbles och Central Mount Stuart. Annars har det bara varit bilåkning.
Ett kort promenad längs med huvudgatan, Paterson Street, och en hastig hamburgare får räcka. Tillbaka på vandrarhemmet blir det en kopp te tillsammans med ett par andra svenskar, som vi träffar i loungen. De ska resa söderut imorgon och vi åt andra hållet. Tips och råd utbyts. Därefter följer tidig sänggång.

tennant-air.jpg
Tennant Creek så där lite ovanifrån. Bild: http://www.abc.net.au

Tennant Creek ligger 50 mil norr om Alice Springs på Stuart Highway. Strax norr om staden tar man till höger in på Barkly Highway om man vill till Queensland. Fortsätter man istället norrut så hamnar man i Katherine och till sist i Darwin. Tänker man sig att köra sträckan Tennant Creek-Darwin i ett svep så har man att göra. Avståndet är 1000 km.
För de flesta är Tennant Creek något som man passerar genom; kanske med ett kort stopp för att fylla på bensin eller för att äta något.

tennant-creek.jpg
Titta! Där borta ligger... Tennant Creek.

Vi kör en sväng efter frukost. Det är synd att säga att Tennant Creek imponerar storligen. Det kändes lite som staden som Gud glömde.
Någon hade före mig i vandrarhemmets gästbok sammanfattat intrycken först på engelska:
"Tennant Creek är en trevlig liten stad. Missa inte det intressanta museet!"
Den tyska "översättningen" löd dock:
"Stanna inte en sekund längre än nödvändigt i denna håla!"
För ett ögonblick tycker jag synd om lilla Tennant Creek som ligger där i ingenstans. Man försöker så gott man kan göra reklam för det lilla man har och så reducerar en tyskspråkig rackare med halsbränna allt till "Ge dig av så fort du kan!"

Om man stannade lite längre och inte bara passerade, kanske det skulle gå att upptäcka någon slags själ i Tennant Creek; något bortom småstadstristessen.
Å andra sidan är det något rart med småstadstristess. Det är skoj att vandra i de "centrala" delarna av staden och titta vilka affärer som finns, och sedan förundras över hur de kan gå runt. En inte alltför avancerad gissning är att speciellt matställena är beroende av resenärer likt oss, som stannar till för att äta.

Kanske dess historia som gammal guldstad kan locka? Guld hittades först i Victoria och var en av anledningarna till att man slutade att deportera fångar från Storbritannien till Australien. Det var inte mycket till straff att bli skickad till en kontinent, där det fanns guld att gräva upp. Guldrushen i Tennant Creeks omgivningar på 1930-talet var den sista i Australien.
Battery Hill Mining Centre på Peko Road är ett besökscentrum, där man kan lära sig det mesta om guldutvinning. Här ligger också turistbyrån; Barkly Tourism Information.

Idag bor 3185 människor i Tennant Creek varav en dryg tredjedel är aboriginer. Den lokala stammen heter Warumungu och de bor i området mellan Tennant Creek och Alice Springs samt i några mindre städer i South Australia.

Vi besöker turistbyrån och får klart för oss det vi redan gissat. Det som är spännande med Tennant Creek finns utanför staden snarare än inne i centrum. Vi får tipset att hyra en fyrhjulsdriven bil och utforska omgivningarna. Davenport Range National Park med den kända Frew River Four Wheel Drive Loop Track erbjuder nästan två mils körning i ett dramatiskt landskap som till exempel utmed en bergskam.
Har man tält kan en äkta bushcamping bli ett spännande äventyr. Tält förresten, är vädret bra räcker det med en sovsäck. Hör med turistbyrån om platserna för bush camping sites och varför inte plocka med en karta med förslag på bush walks?

Vi har en tid att passa; dykskola i Cairns några dagar senare. Därför kör vi vidare mot Queensland och lämnar Tennant Creek bakom oss.

Tennant Creek - Staden som Gud glömde? Nej snarare:
Tennant Creek - Staden som Gud tänkte att "OK, den kanske inte blev så där jättebra, men jag ska fixa till den senare. Kanske redan i nästa vecka. Nej, förresten då ska jag se Änglarna spela mot Djurgården. Ack, alla dessa måsten! Jag får kolla kalendern. Snart ska det bli i alla fall... Var tusan är min iPhone?"

Web
Tennant Creek & Barkly Region
Discover Australia - Tennant Creek

2013-08-01 10:16 Kommentera
Kategori: Northern Territory, Restips

Mt. Conner – Berget som luras

2013-07-17 09:00 Kommentera
Kategori: Northern Territory

Sedan vi lämnade Adelaide hade vi egentligen bara Uluru (Ayers Rock) i tankarna. Vi hade kört norrut och sett landskapet blir kargare och kargare. Vi hade övernattat i ett hål i marken i Coober Pedy. Vi hade fortsatt vidare på Stuart Highway, stannat bilen ibland för att ta kort på spikraka vägsträckor, roadtrains och den alltmer röda marken. Allt detta var i sig ett äventyr men ändå var det Uluru som vi pratade om i bilen. Hur skulle det bli att komma dit? Skulle det bli så magiskt, som alla som hade varit där, berättade om?



Bilen och vi tar en paus


Rolig skylt vid Kulgera; just norr om gränsen till South Australia

Strax efter att vi korsat gränsen till Northern Territory var det dags att svänga västerut på Lassiter Highway för den sista biten ut mot Uluru National Park. På kartan ser det ut som en kort bit och det är lätt att glömma bort att Australien är ett stort land, där även en liten bit på kartan är en lång väg att resa.
Visst hade vi karta med oss och jag som kartläsare följde med den ganska noga för att ha en hyfsad idé om var vi befann oss, och hur långt det var kvar till vårt mål.
Ändå blev det så fel. Ett stort berg dök upp söder om vägen. Det var ju en bit kvar men kunde det vara så att vi faktiskt redan såg Uluru? Bilen stannades, vi hoppade glatt ut och knäppte några bilder. Sedan la vi våra huvuden på sned och kisade mot "Uluru". Det såg inte riktigt ut som på bilderna vi sett. Berget var liksom lite för flackt.
Efter en ytterligare titt på kartan var vi överens om att vi hade misstagit oss, och något generade körde vi vidare mot det riktiga Uluru.


Mount Conner

Det vi såg var Mount Conner, som ligger ungefär 90km öster om Uluru; dvs ca en timmes resa med bil. Precis som Uluru är Mount Conner ett inselberg; en ensam klippa i det annars platta landskapet. Inselberg har ifrån början varit en del av berggrunden. Omgivningen har sedan eroderats bort och endast den hårda delen av berget står kvar.

Mount Conner är 300 meter högt och har till skillnad från sin kusin i öster växtlighet, buskar och låga träd, på toppen. Vill man titta närmare på berget så utgår det dagsutflykter från Yulara vid Uluru.


Mount Conner till höger vänster. Uluru till höger

2013-07-17 09:00 Kommentera
Kategori: Northern Territory

Krokodiler i Australien

2013-07-04 10:13 Kommentera
Kategori: Djur och natur, Northern Territory


Scenen är färjeläget vid Daintree River i norra Queensland. En man kliver ur sin bil. Han har just kört upp från Cairns och är på väg till Cape Tribulation.
Det är skönt att sträcka lite på sig efter två timmars bilresa. Dumt bara att färjan just gick. Men vad är det för skylt som står här? Krokodiler? Nej, det kan väl inte vara möjligt? I den här floden? Knappast! Dom finns väl längre norrut. Så dumt att sätta upp en skylt! Jag ska banne mig ta ett bad i ren trots.
Vår vän slänger raskt in alla kläder utom sina boxers i bilen och stegar fram till flodkanten. Vattnet ser grumligt ut, men vad tusan; snabbt i, några simtag och sedan upp igen!

Varje år dör 1-2 människor efter att ha blivit attackerade av krokodiler i norra Australien. Några av dem har just som mannen i vår berättelse trotsat varningsskyltar och hoppat i vattnet på fel ställe. Det behövs egentligen inte sägas (eller så behövs det verkligen!), men varningsskyltarna är på riktigt. Respektera dem!


Här finns salties

Det finns två krokodilarter i Australien: Estuarine crocodile, Crocodylus porosus, även kallad Saltwater crocodile eller Salties rätt och slätt. Det svenska namnet är deltakrokodil.
Låt dig inte luras av namnet Saltwater crocodile. Denna krokodil hittas även långt uppe i flodsystemen, där vattnet först är bräckt för att sedan bli sött. Man kan också träffa på dem i dammar som ligger i närheten av en flod. Under den torra delen av året (maj-september) rör de sig ner mot floddeltat och ibland en bit ut till havs.


Deltakrokodil

Deltakrokodilen är världens största reptil och kan nå en längd av 5-6 meter, men det finns uppgifter om exemplar på imponerande 7,5 meter.
Blir man attackerad av en deltakrokodil är chanserna att klara sig små. Denna formidabla jägare tar sina byten i vattnet eller vid vattenbrynet och drar ner dem under vattenytan i en "death roll". Det byte, som inte dör i käkarna på krokodilen, drunknar istället.


Här finns freshies

Den andra krokodilen som finns i Australien är Freshwater Crocodile, Crocodylus johnsoni, även kallad Johnson's crocodile eller freshie. Till skillnad från deltakrokodilen, som även finns i Indien och Sydostasien, är sötvattenskrokodilen endemisk i Australien. Den blir också betydligt mindre än deltakrokodilen; runt 3 meter, och nosen är smalare.
Som namnet skvallrar om lever den endast i sötvatten; ibland som enda krokodil och ibland jämsides med deltakrokodilen.
En freshie är helt ofarlig för människor. På sin höjd kan den utdela ett litet nafs om den skulle bli störd.


Sötvattenskrokodiler på en reptilpark

Hur vet man då om det är säkert att kliva i vattnet i de norra delarna av Australien, om ett svalkande bad lockar? Att det inte finns varningsskyltar uppe innebär ju inte nödvändigtvis att det är riskfritt att bada. Är du osäker så fråga alltid lokalbefolkningen.

Fram till 80-talet jagades krokodiler skoningslöst och ett tag såg det till och med ut som att de skulle utrotas i Australien. Numera vet man att krokodilen har ett värde som turistsymbol för norra Australien. Det arrangeras krokodilsafaris på floder i Northern Territory och i Queensland. Dessutom föds många krokodiler upp på farmer, som förutom visningar för allmänheten även förser modeindustrin med skinn och restaurangbranschen med kött. Tror ni mig om jag säger att krokodil smakar som… kyckling?

Följande bilder har Sophia Drejenstam tagit:
Är det månne en trädstam som flyter på floden?


Men den rör ju på sig!


Aha!

2013-07-04 10:13 Kommentera
Kategori: Djur och natur, Northern Territory

Uluru - Australiens hjärta och själ

2013-06-16 12:15 Kommentera
Kategori: Djur och natur, Northern Territory, Restips


Det är något mycket speciellt att vara på väg mot Uluru. Det är trots allt den mest mytomspunna platsen i Australien. Våra förväntningar är höga och vi är mycket spända inför mötet med denna gigantiska, röda klippa i Australiens mitt.
Vi har kört norrut från Adelaide, övernattat i Coober Pedy, fortsatt norrut på Stuart Highway in i Northern Territory. När man kommer till vägskälet, där man ska ta till vänster in på Lasseter Highway, kan man luras att tro att det inte är speciellt långt kvar. Det är ju bara en liten snutt på kartan. Kom då ihåg att avstånden i Australien är stora. Från vägskälet tar det ungefär fyra timmar till du är framme i Uluru National Park. Är du i Alice Springs är alltså Uluru inte ett dagsutflyktsmål.

En bit in på Lasseter Highway får vi syn på ett berg, som vi för en kort stund misstar för Uluru. Det är när vi står vid vägrenen och fotograferar, som någon av oss säger: "Det här är nog inte Uluru." En snabb titt på kartan och lite snabb huvudräkning på restid avgör saken. Vi får senare reda på att det är Mt. Conner, och att fler gjort samma misstag.
Med generade leenden sätter vi oss i bilen och fortsätter västerut.

Jämfört med de bilder vi har sett på landskapet runt Uluru är det ändå förhållandevis grön "öken", som vi kör genom. Det har några veckor innan nämligen fallit stora mängder regn. På en sån väta följer en period då öknen blommar. Det är också en tid då vissa groddjur i området vaknar till liv för att leka. När detta är klart gräver de ner sig igen och väntar på nästa regn, vilket ibland kan dröja flera år.
Annars är rött färgen man förknippar med de centrala delarna av Australien. Så kallas det också The Red Centre. Du undrar kanske varför marken är röd? Svaret är att jorden innehåller järn och väder och vind får det övre lagret att bokstavligen rosta. Om du skrapar på ytan, kommer du att upptäcka att under har sanden en mer gråaktig färg.

Har ni hört talas om inselberg? Uluru är ett inselberg; dvs en monolit (ensamt berg) som står kvar, när omgivande berg har eroderats bort. Man tror att den är över 600 miljoner år gammal. Dess höjd är 348 m. Höjden över havet är dock 869 m. Runt om är den knappt 9 km. På längden mäter den 3,5 km och den är 2 km på det bredaste stället.
Störst är den emellertid undertill. Bara en liten del av hela Uluru, är synlig. Resten sträcker sig så djupt som 2100 m under markytan.

Till sist ser vi i alla fall "rätt" klippa, och det känns magiskt. Det ju ändå en milstolpe i ens Australienresande; att ha sett och upplevt Uluru. Nu vidtar dock logibestyr.
Faciliteterna i form av hotell, affärer och bensinmackar ligger byn Yulara. Vi har på morgon förgäves försökt ringa från Coober Pedy till vandrarhemmet i Yulara. Att sejfa och åka till Alice Springs istället kändes fel, eftersom vi då skulle få åka tillbaka ner mot Uluru dagen därpå; en resa ungefär lika lång som sträckan Göteborg-Stockholm. Därför har vi chansat och med friskt mod kört till Uluru. Givetvis är vandrarhemmet fullt. En övernattning på lyxalternativen Four Seasons och Hilton skulle äta ett irreparabelt hål i vår reskassa.
Vi bestämmer oss för att låtsas som att allt är som det ska, hoppar in i bilen och kör mot Uluru. Egentligen är morgondagen vikt åt den röda klippan, men vi kan inte hålla oss.
Den är bra stor. Vi står vid platsen, varifrån man via ett räcke kan gå/klättra upp på berget. Det är sent på eftermiddagen och de sista besökarna är på väg ner. Bussar och bilar fylls och åker tillbaka mot Yulara. Det börjar skymma och vi ger oss också av. Vi äter hamburgare till kvällsmat på ett snabbmatsställe.
Sedan var det ju det där med logi. Ett sista försök på vandrarhemmet resulterar i ett ytterligare "Sorry mate!" Kvar finns endast det olydiga och obekväma alternativet: Att sova i bilen. Det är inte tillåtet så vi kör en mil tillbaka österut på Lasseter Highway och hittar en liten avtagsväg. En bit in på den parkerar vi för natten.

Människor har bott i området i över 10 000 år. 1872 befann sig en expedition ledd av Ernest Giles vid Kings Canyon. Långt borta i söder kunde man ana en bergsformation. Dessa klippor döpte man till Mount Olga. Året därpå nådde en annan upptäcksresande, William Gosse, fram till Uluru, vilken han lät kalla Ayers Rock efter Sir Henry Ayers, som var Chief Secretary i South Australia. Vid denna tid hörde området till South Australia. Det var först 1911 som Northern Territory bildades och Uluru och Kata Tjuta hamnade norr om gränsen till South Australia.

Uluru med Kata Tjuta i bakgrunden

Soluppgång

1985 lämnades Uluru tillbaka till Pitjantjatjara-aboriginerna, den lokala stammen, som sedan dess formellt äger Uluru – Kata Tjuta National Park. Villkoret för detta var dock att man hyrde ut området till National Parks and Wildlife Agency på 99 år. I avtalet ingick också att parken skulle skötas gemensamt av Pitjantjatjara och National Parks and Wildlife Agency. När senaste gången besökte Uluru arbetade betydligt fler aboriginer i parken jämfört med i slutet 80-talet, när jag var där första gången. En annan förändring är att man numera inte hör namnen Ayers Rock och Mount Olgas nämnas lika ofta. Det är Uluru och Kata Tjuta som gäller.

Det är kallt och fuktigt i bilen, när vi vaknar vid 5.30 nästa morgon. Strunt i det, idag ska vi ju verkligen uppleva Uluru och Kata Tjuta. Första programpunkt för dagen är att ta bilder på Uluru under soluppgången. Vi finner en bra plats och tar sedan bilder på berget med några minuters mellanrum. En gryning i Australien går betydligt snabbare än hemma i Sverige och snart är det fullt dagsljus. Vi hoppar in i bilen och beger oss mot berget.
Vi har fått rådet att starta tidigt, om vi tänker oss att bestiga berget. När förmiddagen närmar sig mitt på dagen, är temperaturen ofta så pass hög att värmen blir ett problem.
Det är nämligen ganska tufft att ta sig upp på Uluru. På den västra sluttningen finns en märkt led upp. Första biten är ganska brant. Det finns därför en kedja att hålla sig i. Vi har hattar på huvudet och mycket att dricka med oss. Ändå får vi göra ett par-tre pauser innan vi når toppen. Vi tar de obligatoriska bilderna på oss själva och på Kata Tjuta. Vi passar också på att skriva i gästboken, som finns där.

Kö till gästboken på toppen

Vägen ner blir även den fysiskt krävande. Den känns i de ack så otränade låren att vandra nedför ett brant berg. Det är skönt att göra några stopp på nervägen också för att vila benen, dricka lite vatten och pusta ut i den allt högre värmen. Vägen är noga utmärkt och man gör klokt i att följa den. Vid foten av berget finns minnesmärken över oförsiktiga klättrare, som ramlat ner efter att ha gjort avstickare.
Till sist står vi nere på marken igen och tittar förundrat upp. Tänk att vi klarade det!

Uluru söderifrån

Glada och uppspelta sätter vi oss i bilen och kör tillbaka till Yulara för att äta lite. Utanför affären springer jag på en gammal kompis från gymnasiet. Världen är liten…
Sedan bär det av till Kata Tjuta.

Kata Tjuta

Kata Tjuta ligger 25 km väster om Uluru, och består av flera bergstoppar. Den högsta av dem mäter 546 meter; dvs 198 meter högre än Uluru.
Det är inte möjligt att bestiga någon av de större topparna. Det finns dock flera vandringsleder för den som är sugen på bush walking i en spektakulär omgivning. Som för de flesta utomhusaktiviteter i de varmare delarna av Australien, så ska man ha något på huvudet och ordentligt att dricka med sig.
Vi kommer fram till de röda bergen, parkerar bilen och går en kortare sväng för att ta de bilder vi vill ha. Därefter inser att det är dags att påbörja den långa resan mot Alice Springs. Vi slår en signal från Yulara och bokar sängplatser för säkerhets skull.
På väg österut igen vänder vi våra huvuden många gånger mot Uluru tills detta australiska landmärke försvinner i soldiset.

Det är svårt att tänka sig något mer australiskt än Uluru. Det skulle vara operahuset i Sydney då, men det ritades av en dansk och har bara funnits i knappa 40 år. Uluru har funnits i urminnes tider.
I en samtal med en kompis om vad som skulle kunna sägas vara Australiens hjärta och Australiens själ, så kom vi fram till att Sydney var hjärtat och Uluru själen. Jag är inte säker på det längre. Efter att kommit tillbaka till Uluru en andra gång under en senare resa till Australien, fördjupas min kärlek till berget och omgivningarna. Det är ett mycket sällsamt ställe att vara på. Det känns som att man är där lite på nåder; som att ens tillträde är villkorat. Uluru kan gott vara både hjärta och själ.
Jag vet att jag kommer att återvända.

Fotnot: Jag skulle komma att återvända till Uluru på en av mina senare resor till Australien. En del var annorlunda då. Det fanns t.ex. fler billiga logialternativ. (Se länkarna nedan.) Dessutom vädjade man mer öppet om att Uluru inte skulle bestigas, då detta är något som Pitjantjatjara inte är helt bekväma med. Jag kommer att skriva om det besöket längre fram och ge exempel på vad man kan göra istället för att klättra upp på Uluru.

VAR
WEBB

Ayers Rock Resort Backpacking/Camping

YHA Ayers Rock

Uluru Visitor Information

Tourism Central Australia

2013-06-16 12:15 Kommentera
Kategori: Djur och natur, Northern Territory, Restips

Johan Drejenstam

Hej, jag heter Johan Drejenstam och kan inte sluta att tänka på Australien. Jag räknar om penningsummor till flygbiljetter som det står Sydney på, jag spelar didgeridoo och drömmer ständigt om nästa resa till Down Under.
Kommentera gärna det jag skriver.
Vill du kontakta mig nås jag på johan.drejenstam(at)australienbloggen.se

Webbfrågan

  • Hur tränar du helst under resan?

Vagabonds nyhetsbrev

Över 20 000 läsare! Vagabonds nyhetsbrev är gratis och kommer till dig en gång i veckan. Du kan när som helst avsluta din prenumeration.

Denna sajt drivs av Egmont Publishing Digital AB, som är en del av Egmont Publishing AB. Egmont Publishing publicerar ett hundratal tidningar och webbplatser, däribland Hemmets Journal, Hus & Hem, Icakuriren, Vagabond, Kalle Anka och Bamse. Vi har även en omfattande verksamhet inom böcker, spel, aktivitetsprodukter och event, samt är snabbt växande inom e-handel och digitala marknadsföringstjänster. Egmont Publishing är en del av den nordiska mediekoncernen och stiftelsen Egmont som varje år delar ut mer än 120 miljoner kronor för att hjälpa utsatta barn och ungdomar. Läs mer på www.egmontpublishing.se/.

Egmont Publishing Digital, Pyramidvägen 7, 16991 Solna, Tel: 08-692 01 00, Orgnr: 556647-1842