Indien-bloggen

Taj Mahal – början till slutet

2014-06-23 17:37 1 kommentar
Kategori: Hinduism, Historia, Indien, Indienresor, Turism

146812172.jpg

Taj Mahal imponerar på alla. Så tänkte nog också mogulkejsaren Shah Jahan som lät bygga det vita marmormausoleet över sin döda älsklingsfru. Men istället för att befästa makten var lyxbygget början till slutet för dåtidens asiatiska supermakt. Hotet kom från skeppsburna europeiska köpmän som brydde sig mer om profit än ståt och prakt.

Trafiken står still på de smala,
gropiga vägarna, medan människoträngseln i de kryddoftande basarerna är kompakt. Färggrant målade lastbilar, fullsatta bussar med bucklig plåt, vita kor med blåmålade horn och trehjuliga cykeltaxis. Agra är en osedvanligt bökig, rörig och sliten stad på den nordindiska slätten. Det är svårt att föreställa sig att det här gyttret för bara 300 år sedan var centrum i ett av jordens mäktigaste riken. Men på Yamunaflodens strand i utkanten av den kaotiska stadskärnan ståtar två monument som påminner om storhetstiden: det mäktiga Röda fortet och det graciösa Taj Mahal.
Mogulriket var det sista i raden av muslimska dynastier som i sammanlagt 600 år styrde över Indiens mestadels hinduiska befolkning. Det skapade förstås motsättningar, som fortplantat sig ända fram till idag. Aldrig har mogulriket varit så smärtsamt närvarande i vår tid som 1992–1993 och 2002 då tusentals människor dödades i våldsamheter mellan hinduer och muslimer. Oron börjad med att unga hinduiska män, påhejade av den nationalistiska hinduhögern, rev en mer än gammal moské i staden Ayodhya. Motivet till förstörelseivern var anklagelser – sanna eller påstådda är oklart – om att mogulkejsaren Babur på 1520-talet låtit rivit ett tempel tillägnat den hinduiska guden Rama och byggt en moské på samma plats.
Men Taj Mahal, byggt drygt 100 år senare på order av en mogulkejsaren Shah Jahan, är det inga nutida hindunationalister som ifrågasätter. Detta praktfulla mästerverk är allas stolthet och ögonsten, vilket bekräftas av besöksstatistiken: av de tre miljoner besökande turisterna är mer än 90 procent indier. Om det finns en byggnad som representerar hela det diversifierade jättelandet så är det Taj Mahal, trots att stilen inspirerats av muslimska byggnader i Samarkand och Persien och trots att såväl härskaren som beställde, arkitekterna som ritade och prinsessan som tillägnades härligheten alla var muslimer.

177497394.jpg

Indiens erövrare kom från nordväst. Det gällde också mogulerna (persiska för mongol) som jagats bort från Samarkand av uzbekerna och sökt sig söderut mot indiska halvön. I Panipat, åtta mil norr om dagens New Delhi, stod 1526 det avgörande slaget där mogulerna besegrade Delhisultantatet, styrt av Ibrahim Lodi, med hjälp av ny och avancerad krigstaktik och vapenteknik. De militära nymodigheterna bestod av lätta, flyttbara artillerikanoner som sammanbundits med läderremmar så att fiendens hästar inte kunde passera. Så effektiv var Baburs armé att den kunde besegra Lodis styrkor trots att den bara var en tiondel så stor som fiendens.
De mobila kanonerna hade mogulerna gemensamt med de samtida Ottomanska och Persiska rikena. Tillsammans kallades de kanonimperierna; i flera hundra år dominerade de landmassan mellan Medelhavet och Bengaliska viken.
Mogulerna, det östligaste kanonimperiet, hade det knivigast. Man hade erövrat ett jätteland som inte bara befolkades av fredliga bönder och primitiva skogsfolk, utan också av stridslystna soldater styrda av lokala hinduiska och muslimska kungar som var vana vid militära strider. Mogulkejsarnas taktik gick till att börja med ut på att, trots sitt militära självförtroende, inte möta dem i strid, utan att bli deras bundsförvanter och utnyttja deras lokala auktoritet.
Bäst i klassen på försoningspolitik var kejsare Akbar som gifte sig med en hinduisk prinsessa från Amber (utanför dagens Jaipur) och lät henne behålla sin hinduiska tro. Amber var ett av många riken där härskarklassen var hinduiska rajputer, en krigarkast som styrde flera mikrostater från sina borgar runt om i den öken som idag utgör delstaten Rajasthan. Akbar genomförde flera reformer som gjorde mogulriket till 1500-talsväldens mest civiliserade rike. Han skaffade sig hinduiska ministrar och tjänstemän och avskaffade jizyah, en skatt som hans förfäder infört och som bara icke-muslimer behövde betala. Han förbjöd slaveri och barnäktenskap och bekämpade sati, den grymma hinduiska sedvänjan som gick ut på att änkan skulle bestiga sin döde mans likbål och brinna upp.

Samtidigt som kättare brändes på bål på Campo di Fiori i Rom i kristendomens och västerlandets hjärta, försökte Akbar 500 mil österut att förena olika trosläror. Han ordnade diskussionsaftnar med lärda män från alla religioner: islam, hinduism, jainism, katolicism och zoroastrism. Helt ville han skrota de gamla religionerna och för det syftet skapade han en helt enkelt en ny religion som ersättning. Akbars nya tro fick ett persiskt namn, din-e ilahi (gudomlig tro), och byggdes upp av ingredienser från olika håll.
Men Akbars tolerans, hyllad av hinduer och andra minoriteter, ogillades i de egna leden. De muslimska prästerna var inte roade och motarbetade sin toleranta kejsare, samtidigt som den nya universella religionen inte fick så många anhängare utanför hovet.

Ett av Akbars barnbarn hette Khurram. När han blev kejsare tog han sig namnet Shah Jahan, Härskaren över världen. Ett namn som förpliktigar. Det tyckte han nog själv också. Men istället för att återta Samarkand i norr – som mogulerna önskat sedan Babur tvingades därifrån – skickade han sina trupper söderut för att utvidga mogulriket åt det hållet. Ett smart drag. Det var ju från Centralasien mogulerna lärt sig sin moderna stridsteknik. Riken söderut visste inget om modernt artilleri och var lättare att inta.
Men det är inte som militär erövrare man Shah Jahan, utan som spendersam byggherre. I Röda fortet i Agra lät han bygga den ädelstensspäckade påfågelstronen och den vitskimrande Pärlmoskén (Moti Masjid). Och i Delhi 25 mil norrut Stormoskén (Jama Masjid), som har en gigantisk innergård som rymmer 25 000 bedjande och fortfarande är Indiens största. I Delhi, dit huvudstaden flyttades, lät han bygga ännu ett rött fort, likt förlagan i Agra, och en stadsmur som inringar stadens centrum. Allt byggdes i röd sandsten, som det är gott om i nordvästra Indien, i en arkitektur som förenade de kulturella rötter och influenser som var mogulrikets.

TjMahal_kvinna_kruka.jpg

Persien spelade samma roll i 1600-talets Indien som Frankrike gjorde i 1700-talets Europa. I mogulhovet inte bara pratade man persiska, man lät också persisk estetik genomsyra byggprojekten. Men de flesta av hantverkarna som anlitades var hinduer, och i samråd med dem anpassades stilen till den persisk-turkisk-indiska (indo-sarascenska) blandstil som idag kallas mogularkitektur. Kulturmixen var till en del politisk list. Mogulerna förstod att den hinduiska befolkningen måste få vara delaktiga i hovets prakt, annars fanns risk för uppror. Men hur taktiska skälen än var blev slutresultatet något enastående: arkitektoniskt och konstnärligt nyskapande.

Vackrast av Shah Jahans byggen är ändå Taj Mahal, där han inte nöjde sig med den traditionella röda sandstenen utan satsade på vit marmor utsmyckad med abstrakta geometriska mönster, snirklig persisk kalligrafi och blommor- och bladdekorationer i form av inläggningar (pietra dura) med jaspis och ädelstenar. Skälet till överdådet, som dagens turistguider gärna betonar, var kärlek. Taj Mahal var kejsarens känslosamma hyllning till sin favorithustru, den persiska prinsessan Mumtaz Mahal (Palatsets utvalda), som dött sedan hon fött parets fjortonde barn.
Gravmonumentet står på trygg grund. Den gedigna sockeln som huvudbyggnaden står på har i snart 400 år klarat av den utmaning det innebär att ligga på stranden av en flod som varje år svämmar över. Och trots att byggnadskomplexet ligger i ett område där jordbävningar förekommer, trots att brittiska soldater på 1800-talet uppträdde vårdslöst och trots att dagens föroreningar frätt på fasaden är det extremt välbevarat.

Shah Jahan behövde ju inte snåla. Han var troligtvis 1600-talsvärldens rikaste privatperson, medan hans rike tack vare effektiv beskattning av jordbruket var en av världens största ekonomier. Men byggivern – lusten att imponera – tärde hårt på statskassan. Och så upptagen med skrytbyggen var Härskaren över världen att han inte såg profitmöjligheterna och maktpotentialen i det européerna höll på med ute vid kusterna. Mogulkejsaren koncentrerade sig av gammal vana på kontinentens inre. Därför kunde portugiserna ohotat ta kontrollen över Indiens västkust, medan britterna så småningom kunde etablera sig i Madras i söder och Bengalen i öster. Så förblindad av det vackra skenet från sina egna mästerverk var han att han betraktade européerna som beskyddare av rikets gränser och inte som utmanare om makten.

Men än så länge var det inte kört. Shah Jahans son, Auranzeb, fortsatte att utvidga riket som blev som störst runt sekelskiftet 1700. Men politiken blev hårdare gentemot icke-muslimer. De sista resterna av förfadern Akbars religiösa öppenhet och respektfulla samarbete med hinduer rensades bort, vilket skapade hårda motsättningar. Aurangzeb intensifierade den gamla ovanan att riva hindutempel och bygga moskéer ovanpå ruinerna. Ännu idag kan man få höra hinduiska präster som pekar på en av dessa moskéer och argt utbrister:
– Aurangzeb gjorde det där!

Shah Jahan, mannen som gav världen Taj Mahal, slutade sitt liv på det mest förnedrande sätt.
I moguldynastin rådde vad man idag brukar kalla "darwinistisk successionsordning". Den innebar att kejsarens samtliga söner hade chans på tronen och att det vid praktiskt taget varje tronskifte utbröt små inbördeskrig mellan de rivaliserande sönerna. Den hårdföre och oförsonlige Aurangzeb besegrade och dödade inte bara sina bröder, han fängslade också sin pappa, alltså Shah Jahan, som straff för att han valt ut ett annat av sina barn till sin efterföljare.
Shah Jahan låstes in i sin privata våning i röda fortet i Agra. En myt säger att han före fängslandet hade planer på att bygga en svart replik av Taj Mahal där han själv skulle begravas. Det hade förstås blivit ännu märkvärdigare. Föreställ er: ett korpsvart och ett änglavitt mausoleum på varsin sida av den av solkatter glittrande floden.

En annan, troligare, historia går ut på att den nu maktlöse Härskaren över världen under sina sista dagar i livet brukade sitta i det åttakantiga tornet på terrassen till fängelsevåning och vemodigt titta på Taj Mahal, där hans älskade favorithustru, Palatsets prydnad, vilade i frid.

TajMahal_dimma.jpg

Fakta om Taj Mahal
• Efter att kejsarens favorithustru Mumtaz Mahal 1631 dog i samband med förlossningen av sitt fjortonde barn, dottern Gauhara Begum, bestämde han sig för att hedra henne med ett praktfullt mausoleum.
• Bygget påbörjades 1632 och slutfördes omkring 1653. Flera arkitekter var inblandade, bland andra persiern Ustad Ahmad Lahauri.
• Inuti huvudbyggnaden, som är 35 meter hög, kan besökare titta på två skengravar, kenotafer, medan Mumtaz Mahals och Shah Jahans kroppar ligger i källaren rakt under.
• Den persisk-indiska arkitekturen är inspirerad av Timurs grav i Samarkand och Humayuns grav i Delhi.
• De fyra minareterna som omringar huvudbyggnaden lutar utåt, vilket både är en optisk finess (det gör att de ser raka ut sedda snett underifrån) och en jordbävningssäkring: om jorden skakar rejält faller minareterna utåt och hotar inte mausoleet.
• Mausoleet står i en klassisk mogulträdgård (char bagh) med upphöjda gångar som delar in varje fjärdedel i nedsänkta blomrabatter. I trädgården finns en upphöjd vattentank i marmor och en rektangulär bassäng, vars vattenyta reflekterar Taj Mahal.
• Omges av två moskéer och på tre sidor av en tornförsedd mur, allt i röd sandsten. Utanför muren ligger mindre mausoleer och gravar över Shah Jahans andra fruar och Mumtaz favorittjänare.
• Sedan 1983 klassat som världsarv av Unesco. Sedan 2007 utsett till ett av den nya världens sju underverk, enligt en global omröstning på internet.

Fakta om mogulriket
• Grundades i Delhi 27 april 1526 av Babur sedan han besegrat Delhisultanatet i slaget vid Panipat.
• När mogulriket stod på sin topp runt år 1700 svarade det tillsammans med kinesiska Qingdynastin för ungefär hälften av världens BNP.
• Efter Aurangzebs död 1707 minskade mogulrikets styrka och utbredning sakta men säkert. Istället utökade brittiska handelsmän och lokala indiska furstar sina territorier.
• Mogulrikets definitiva undergång kom 1858 sedan britterna slagit ner sepoyupproret, staten tagit över styret av Indien från Östindiska kompaniet och den siste mogulkejsaren, den lärde Bahadur Shah II, skickats i exil till Burma.

Fakta om Shah Jahan
• Utropade sig till mogulkejsare 1627 sedan han dödat flera av sina bröder som konkurrerade om tronen.
• Utökade riket i och med erövringen av Kandahar (i dagens Afghanistan) 1636 och Ahmednagar (i Gujarat, en delstat i dagens Indien) 1638.
• Till skillnad från sin vidsynte och liberale farfar, kejsare Akbar, återinförde Shah Jahan den muslimska teokratin och uppmuntrade förstörelse av hinduiska tempel.
• Känd som moguldynastins meste byggherre. Utan Taj Mahal och andra ståtliga byggnader han lät bygga skulle inte epoken framstå som så glänsande och praktfull som den gör idag.
• Dog 1666, där han satt inspärrad av sin son, Aurangzeb, i sin privata våning i röda fortet i Agra.

Den här artikeln skrev jag ursprungligen för tidningen Populär Historia, där den publicerades i mars 2014.

Sommarläsning?
Min senaste bok. New Delhi-Borås. Den sanna berättelsen om indiern som cyklade till Sverige för kärlekens skull. Du hittar den i Pocketshop på Arlanda eller Landvetter. Men den kan ju vara slut där. Beställ därför här.

2014-06-23 17:37 1 kommentar
Kategori: Hinduism, Historia, Indien, Indienresor, Turism

Per J Andersson

Jag är redaktör på Vagabond sedan starten 1987 - och därtill besatt av Indien, som jag ständigt reser till. Senaste 30 åren har det blivit hundratals reportage och hittills fem böcker om landet, senast dokumentärromanen New Delhi-Borås. Har du frågor om Indien? Maila per@vagabond.se.

Webbfrågan

  • Hur tränar du helst under resan?

Vagabonds nyhetsbrev

Över 20 000 läsare! Vagabonds nyhetsbrev är gratis och kommer till dig en gång i veckan. Du kan när som helst avsluta din prenumeration.

Denna sajt drivs av Egmont Publishing Digital AB, som är en del av Egmont Publishing AB. Egmont Publishing publicerar ett hundratal tidningar och webbplatser, däribland Hemmets Journal, Hus & Hem, Icakuriren, Vagabond, Kalle Anka och Bamse. Vi har även en omfattande verksamhet inom böcker, spel, aktivitetsprodukter och event, samt är snabbt växande inom e-handel och digitala marknadsföringstjänster. Egmont Publishing är en del av den nordiska mediekoncernen och stiftelsen Egmont som varje år delar ut mer än 120 miljoner kronor för att hjälpa utsatta barn och ungdomar. Läs mer på www.egmont.se.

Egmont Publishing Digital, Pyramidvägen 7, 16991 Solna, Tel: 08-692 01 00, Orgnr: 556647-1842