Indien-bloggen

Delhipolisen ska bli mer genusmedveten

2015-12-14 09:21 Kommentera

womens-bike-rally-in-new-delhi_1860507.jpg

16 december för tre år sedan gick en 23-årig sjukgymnaststudent på bio i New Delhi för att se Berättelsen om Pi.
På hemvägen blev hon våldtagen och torterad av en grupp på sex unga män.
Några veckor senare dog hon.
Indien är inte sig likt sedan dess.

Efter våldtäkten protesterade tiotusentals kvinnor och män på gatorna mot avarterna av det patriarkala samhället. Bland annat komponerade den nya jämställdhetsrörelsen den här sången.

Det grymma dådet som upprörde en hel nation ledde till ursinniga gatuprotester, talk shows i tv, forskningskonferenser, tidningsartiklar och debattböcker. Men vem var man arg på? Ilskan riktade sig kanske mest av allt inåt, mot den egna kulturen, det indiska samhället, där kvinnor inte verkar kunna gå säkra på storstädernas gator om natten.
Mer konkret var man arg på polisen, som visserligen hade agerat snabbt den här gången, men de som veckorna efter dådet stod i parken framför presidentpalatset med plakat med krav på större respekt för landets kvinnor visste att det var ett undantag.
De visset att vanligt är att polisen inte tror på kvinnan – eller är i maskopi, och i vissa fall mutad, för att skydda den anklagade mannen. Vanligt är att polisen, liksom förövarna, anser att kvinnor som ger sig ut på stan på egen hand får skylla sig själv – och ger kvinnan skulden.

Ett resultat av gruppvåldtäkten är att Indiens sexualbrottslagar skärpts. Idag är det lättare än förut att åtala för sexuellt ofredande och för sexhandlingar utan samtycke från den andra partnern. Och New Delhi-polisen har fått en ny avdelning för genusrelaterade brott, samtidigt som polismännen och poliskvinnorna gått jämställdhetskurs för att förbättra sin dokumenterat usla kvinnosyn.

Tittar man på FN:s statistik är Indien ett av de länder där det anmäls minst antal våldtäkter i världen: knappt tre om året per hundratusen invånare, vilket kan jämföras med Sveriges drygt 60 och Sydafrikas 120 våldtäktsanmälningar.
Visserligen säger antalet anmälningar inte allt om det verkliga antalet brott. I den indiska våldtäktsdebatten har det sagts att bara ett av fem indiska sexbrott anmäls eller accepteras av polisen. Även om man skriver upp Indiens våldtäktsstatistik fem gånger – eller till och med tio gånger, som vissa anser är nödvändigt – till och med då sker internationellt sett få våldtäkter per capita.
Men efter den fasansfulla gruppvåldtäkten i december för ett år sedan har faktiskt våldtäkterna ökat i New Delhi, där våldtäktsanmälningarna mer än fördubblats i år. Det skulle kunna tolkas som en våldtäktsvåg. Men det kan också tolkas som att uppmärksamheten på sexualbrott och förtroendet för polisen och rättsapparaten ökat och att indiska kvinnor äntligen börjat anmäla övergrepp med en kollektiv känsla av att "nu får det vara slut på tigandet".

Våldtäkten och mordet på den 23-åriga flickan i New Delhi var symboliskt laddad. Föräldrarna hade i den nya tidens anda satsat på sin dotters högskoleutbildning. Hon skulle inte bli enbart ett vackert smycke till en framgångsrik man. Hon skulle bli en självständig yrkeskvinna. Indien befinner sig ju i en brytningstid. Synsättet att flickor är utgifter som ska försörjas och dyrt giftas bort börjar sakta men säkert ersättas med förhoppningar om att inte bara pojkar kan se fram emot utbildning, karriär och egna inkomster. Och när kvinnan blir lönsam ökar också hennes människovärde.
Dådet i New Delhi för tre år sedan har därför beskrivits som om det gamla konservativa Indien, där männen styr, våldtagit det moderna och föränderliga Indien, där även flickor räknas.

Allmänt sett verkar kvinnans status vara sämst i nordvästra Indien, där de indoariska traditionerna är djupast förankrade. Men även här i Indiens patriarkala hjärtland, i delstaterna Punjab och Haryana och i Sind i grannlandet Pakistan, finns andra kvinnoideal.
Under medeltiden vandrade kvinnliga sufimystiker mellan byarna och dansade och sjöng, bortom mannens kontroll. Inspirerade av dem uppstod en kvinnlig karaktär i Bollywoodfilmerna som kallas jugni, som betyder eldfluga.
En eldfluga sprakar av energi i mörkret, äger sin kropp, är självsäker och ofta fräck, ibland även våldsam, som om hon vore den kvinnliga urkraften, den å ena sidan ömsinta och å andra sidan våldsamma och självsvåldiga gudinnan Kali.
I flera nya Bollywoodfilmer finns kaxiga kvinnoroller präglade av eldflugorna. Men eldflugorna är inget nytt fenomen i Bollywood. Redan i filmen Paras från 1971 sjunger Asha Boshle, till Farida Jalal frimodig dans, en sång som innehåller en uppmaning till de upphetsade männen som ser på – en påminnelse som låter som en modern feministisk slogan:
"Ett nej är ett nej, och ett ja är ett ja".

Se det här Youtube-klippet, "O Jugni Kehti Hai" ("Eldflugan talar"), med dansande skådespelaren Farida Jalal och med sång av Asha Bhosle i filmen Paras (1971):

På tisdagkväll 15 december sänds ett inslag av SVT:s Indienkorre Malin Mendel Westberg i Aktuellt om kampen för ett mer jämställt Indien. I studion efter inslaget är jag med och pratar om vad som hänt i Indien sedan den fasansfulla våldtäkten 16 december 2012. Se reportaget och studiosamtalet som börjar 32 minuter in i Aktuelltsändningen.

2015-12-14 09:21 Kommentera

Per J Andersson

Jag är redaktör på Vagabond sedan starten 1987 - och därtill besatt av Indien, som jag ständigt reser till. Senaste 30 åren har det blivit hundratals reportage och hittills fem böcker om landet, senast dokumentärromanen New Delhi-Borås. Har du frågor om Indien? Maila per@vagabond.se.

Webbfrågan

  • Hur tränar du helst under resan?

Vagabonds nyhetsbrev

Över 20 000 läsare! Vagabonds nyhetsbrev är gratis och kommer till dig en gång i veckan. Du kan när som helst avsluta din prenumeration.