Karins värld

Att ses igen

2013-05-08 22:35 Kommentera

June och jag träffades på en flight från London till Kuala Lumpur för två och ett halvt år sedan. Det var lågbudget (Air Asia hade en rutt från Paris och London då, numera nedlagd) och ville man se film fick man minsann pröjsa extra. Det gjorde man inte.

Jag hade alltså tur som råkade hamna bredvid en pratglad och till på köpet mycket trevlig KL-bördig tjej som bodde i England och var på väg hem till Malaysia för ett par veckors semester. Jag och June pratade och skrattade oss igenom 13 timmars flygresa. Och när vi sågs nu igen var det som att återuppta samtalet.

– Du ska ju BO i Sydostasien! Det är ödet!, säger June.
– Hehe, säger jag.

Och så fortsätter vi sådär. Hon ska skaffa en malaysisk man åt mig (det skulle hon redan förra gången) och jag flabbar.
Skillnaden den här gången är att hon åter bosatt sig i den malaysiska huvudstaden och därför är ännu mer tvärsäker på att det är här även jag hör hemma. Varför skulle jag annars återvända gång på gång?

Vi äter kycklingsaté, musslor och nudlar på matgatan Jalan Alor och sen dricker vi veteöl på en tysk pub. För allt är möjligt i Kuala Lumpur. Och June ska skaffa mig en malaysisk man. Man tackar.

Men framförallt tackar jag för mina resevänner. Riktig vänskap som uppstått i djungler, på bussar, i loppiga backpackersoffor.

Jag tänker på underbara, vimsiga, smarta Jo, som jag träffade på en resa i Vietnam för elva år sedan. Hon var den som alltid försov sig, gick vilse och missade bussen, men på nåt märkligt sätt lyckades vi alltid hitta tillbaka till varandra igen. I en månad höll vi på så. Något år senare kom hon och hälsade på mig i Sverige för första gången. Det blev fler, och jag hälsade på henne i Manchester. Hoppade studsmatta och spelade guitar hero med henne i en stuga i Wales när hon fyllde 30. Och när hon flyttade till Dubai hälsade jag på även där.

I somras var jag en av hennes fyra brudtärnor på ett slottsbröllop i England. Otroligt hedrad. Att få stiga in i en annan värld, känna och klämma på den, vara en del av den för en stund och iaktta den på ett lite, lite närmare avstånd för var gång – så är det att ha en vän från ett annat land. Man upptäcker att man har sina olikheter, men framförallt sina likheter.
Dessutom är det bara vansinnigt kul, speciellt när man hittat nån som Jo.

Så ta vara på dem när de dyker upp. Håll resevännerna kära, även när du kommit hem. Vissa bekantskaper kanske hade sin tid där och då, men de riktigt bra ska du inte släppa taget om så lätt. Hoppas att ni ses igen.

June.jpg
Återträffen! June och jag käkar god mat på Jalan Alor.
Weddinpic1
Tre bridesmaids och en brud. Det syns trots allt att det fortfarande är ganska tidigt på kvällen i det inhyrda fotobåset på Langley Castle i Hexham... Jag längst till höger och Jo intill mig.

2013-05-08 22:35 Kommentera

Karin Wallén

Jobbar som frilansjournalist och är krönikör i Vagabond. Gillar att gå, undviker att cykla, älskar att paddla. Kramar djur, tjuvlyssnar på folk, äter allt utom ostkaka.
Har en dragning till arktiska områden, men hamnar ändå ofta i solen. Följ mig på instagram: @karintravels - eller om du hellre följer min resande hund: @lovistravels
Bloggar också på resmedhund.se

Webbfrågan

  • Hur tränar du helst under resan?

Vagabonds nyhetsbrev

Över 20 000 läsare! Vagabonds nyhetsbrev är gratis och kommer till dig en gång i veckan. Du kan när som helst avsluta din prenumeration.