Karins värld

Med bajs på huvudet

2013-05-28 16:14 1 kommentar

Jag borde inte klaga. Det är inte det att jag inte vill vara kvinna, för det vill jag. Nån gång ibland är det bara lite utmanande för humöret.
Det börjar ofta bra. Precis som den gången. Vi gick genom djungeln, balanserade på branta stigar, vadade över floder och halkade i lera. Jag gillar sånt.

Min guide berättade om alla växter, träd, blommor och frukter, om vad man kan äta, göra te på, använda som medicin, krydda eller tobak. Då och då förhörde han mig: Vad är det där? Eeh, kanelträd? Bra! Och det där? Nåt man…röker? Men Karin! Elefantöra går väl inte att röka!
Jag hörde gibbonapor som hoade och tjöt och när vi kom ut ur djungeln stod de tjocka, grå vattenbufflarna och granskade oss kritiskt, som om vi bröt mot lagen när vi stampade genom fälten. Jag hann se riset skördas i en by och sockerrörsjuice kokas ner till brunt socker i en annan, innan vi kom fram till vårt övernattningsställe. Det var ett risigt plankhus i djungeln, ett "homestay" enligt de barnsligt spretande bokstäverna som skrivits med spritpenna rakt på väggen. Men ingen var hemma. Det var bara vi. Jag och han som börjat förhöra mig om annat nu. Hade jag nån man? Nej. Var jag intresserad av honom? Nej!

Jag drog av mig skor och strumpor och upptäckte en blodigel som nöjt satt och sög i sig blod mellan två tår. Min första blodigel, coolt. En stund senare fick jag mens där i djungeln utan att vara beredd på det. Mindre coolt.
På kvällen satt vi vid stearinljusen och pratade. Det var riktigt trevligt. Jag ville veta mer om det där matriarkatet inom stammen han tillhörde och han bekräftade att när hans föräldrar dör skulle systern att ärva gården. Det lät som en uppoffring. Visst verkade det uppfriskande med en kultur där kvinnan drar vinstlotten, men jag undrade om han i jämställdhetens namn ändå inte kunde komma överens med syrran, om han nu också ville ha gården? Han tappade hakan totalt.
– Ärva gården? Det vore ju som att vara kvinna! Det vore pinsamt. Det vore som…som att gå omkring med bajs på huvudet!
Jag kanske borde ha fattat det förut, vad det är som gör att kvinnor får sämre betalt, inte ses som lämpliga chefer, ska hålla oss till gården istället för att göra "karriär" och i vissa kulturer helst hållas helt osynliga för omvärlden. Det måste vara för att vi har bajs på huvudet.

Men det tycktes inte avskräcka guiden när vi skulle sova, för då ville han dela säng med mig. Hans var full av myror och min var rätt stor, så okej då. Jag virade in mig i en filt på armlängds avstånd. Men efter en stund måste sängen ha börjat luta, för plötsligt rullade han över till min sida och hoppsan – där kom armen som liksom råkade falla över mig. Och jag, hon med bajset på huvudet, blev förbannad så klart. Förbannad för att man inte kan vara lite snäll utan att det ska tolkas som en invit. Förbannad över att behöva bli förbannad. Igen. Det var inte första gången en guide försökt ta sig friheter.
Han, däremot, tyckte jag var otacksam när allt han ville göra var att skydda mig. Det satt nämligen två spöken där i rummet, tydligen. Så jag borde ju inte klaga.

(krönika från Vagabond 4/20013)

Tre mansfria alternativ

Taxiföretag
Det råder en viss obalans mellan hur många kvinnliga taxichaufförer det finns och hur många kvinnor som skulle föredra en kvinnlig chaufför. Sorgligt att det behövs, men Cabs for Women i Johannesburg och London Lady Chauffeurs i London fyller ett syfte.

Gruppresor
Jag skulle rekommendera alla kvinnor som vill resa ensamma att göra det. Men vill du ha sällskap och uppleva världen tillsammans med andra kvinnor finns Tant Grön, Jungfruresor och en rad fler researrangörer. Women only.

Mansfria resmål
Jaja, vi har Tjejmilen och Vårruset. Men den som har mens får inte gå in i tempel på Bali. Kvinnor (och andra hondjur) får inte bestiga det heliga berget Athos i Grekland. Förra sommaren förbjöds kvinnor att åka vattenrutschkana i en vattenpark i München (skaderisk, hette det). När kommer mansfria destinationer?

2013-05-28 16:14 1 kommentar

Karin Wallén

Jobbar som frilansjournalist och är krönikör i Vagabond. Gillar att gå, undviker att cykla, älskar att paddla. Kramar djur, tjuvlyssnar på folk, äter allt utom ostkaka.
Har en dragning till arktiska områden, men hamnar ändå ofta i solen. Följ mig på instagram: @karintravels - eller om du hellre följer min resande hund: @lovistravels
Bloggar också på resmedhund.se

Webbfrågan

  • Hur tränar du helst under resan?

Vagabonds nyhetsbrev

Över 20 000 läsare! Vagabonds nyhetsbrev är gratis och kommer till dig en gång i veckan. Du kan när som helst avsluta din prenumeration.