Jag vill också fastna!
Här är några minus: inställda hjärttransplantationer, gråtande barn, svettiga, magsjuka Thailandsresenärer som får åka buss utan toalett från Aten till Skövde, och pålitliga gamla flygbolag som går på knäna. I övrigt anser jag att askmolnet från Island var det bästa och roligaste som hänt sedan Berlusconi fick en katedral på näsan. Det är något härligt
Här är några minus: inställda hjärttransplantationer, gråtande barn, svettiga, magsjuka Thailandsresenärer som får åka buss utan toalett från Aten till Skövde, och pålitliga gamla flygbolag som går på knäna.
I övrigt anser jag att askmolnet från Island var det bästa och roligaste som hänt sedan Berlusconi fick en katedral på näsan. Det är något härligt banalt över den sortens välfärdskatastrof som plötsligt får oss att bokstavligen stanna upp, se på vår lilla lågprisflyglänkade del av världen och tänka – oj, är den så stor? Tar det 28 timmar (och kostar 38 000 kronor) att åka taxi från Barcelona till Södertälje?
Den isländska vulkanen Eyafjallajökull bjöd oss på en festival i underbart, uppfriskande kaos. Det var veckan då kungaparet tog bilen till drottning Margretes födelsedag i Köpenhamn, då John Cleese tog taxi mellan Skavlans studio och Bryssel och då mina föräldrar drack champagne i Frankrike utan att ha någon brådska hem.
På hemmaplan tog en väninna sig an två strandade brittiska investment bankers som talade Queens English och hade artigt manér. De bjöd ut henne på finkrog och blev hennes nya Facebookkompisar. Hon älskade det. Det gjorde jag också, i teorin.
I praktiken var jag djupt frustrerad. Inaskad i Stockholm, när folk där ute levde min dröm; att fastna någonstans, var som helst. Jag skulle ju till Svalbard, kunde jag inte ha fått hinna dit innan askfestivalen drog igång?
Fast ärligt talat hade det funkat lika bra med Trondheim. Eller Tranås. Poängen var ju att få hamna i ett sammanhang som ligger helt utom ens egen kontroll, att vara utlämnad åt ödet, och finna sig i det. Den ultimata övningen i att bara flyta med, och se vad som händer.
Det närmaste jag själv har kommit var när en flodbåt körde fast i tidvattnet i Mekongdeltat (tre timmar flodfast) och när det lilla flygplanet inte ville lyfta från den kenyanska ön Lamu (26 timmar öfast).
Jag ville inte gå miste om chansen att bli askefast (som norrmännen kallar det) någon annanstans än hemma, och såg inget annat råd än att finna mig en alternativ väg
ut och bort.
Desperat började jag försöka sy ihop ett eget askpaket i form av en resa Stockholm–Svalbard utan flyg. 18 timmar i sittplats på tåg till Narvik, fyra timmars bussresa till Tromsö. Vilket skulle följas av två månaders väntan på att de arktiska isarna skulle smälta så pass att passagerarbåtarna eventuellt skulle börja gå till världens nordligaste samhälle. Eller inte. Det var väl inte riktigt hållbart.
Istället fick jag ta emot svidande rapporter om hur hyllorna i Longyearbyens matbutik började gapa tomma. Hur strandade turister inte hade så mycket annat att göra än att öppna taxfreespriten och ställa till med en askefylla. De hyrde skotrar och drog på asketur. Hittade säkert en ny askekompis, rentav en askeromans.
Det kunde varit jag. Inte minst tanken på matbrist var tilltalande. Vilket äventyr.
Avslutningsvis, bland alla ordvitsar som haglat i askmolnets spår tänker jag nöja mig med en enda: Tack för över(r)askningen, Island!
Nu väntar vi med spänning på vad ni kan hitta på med Katla. Men snälla, kan ni ge ett litet tecken innan det är dags nästa gång? Så jag hinner sätta ett fuktat finger i luften och snabbt försätta mig på behörigt avstånd från Arlanda, med förhoppningen att askvindarna går min väg.
Karin listar tre andra isländska påhitt:
Chokladlakrits
På Island finns ingen lakrits som inte har choklad i sig, och ingen choklad som inte har lakrits i sig. Och jag älskar det! Nu har jag, besvärligt nog, upptäckt att mitt favoritgodis Djúpur även finns på http://www.nammi.se. Man får väl satsa på Beach 2011 istället.
Hundförbudet
Fram till och med 2006 var det förbjudet att ha hund i Reykjavik. Under 1980-talet rastade många sina jyckar på natten, för att undvika lagens långa arm. Än idag måste alla grannar godkänna ditt hundinnehav om du bor i lägenhet.
Ölförbudet
Förbuden har haglat tätt genom den isländska historien. Ett litet påhitt var att förbjuda öl, ända fram till 1989. Törstiga islänningar firar numera det historiska slutet på torrtiden med den årliga öldagen 1 mars.
Text: Karin Wallén • 2010-06-08
Krönika • Restips