Karins värld

Missa inte La Spezia

2014-06-19 09:02 Kommentera

Efter några dagar i bergen kring nationalparken Mercantour i Frankrike åkte jag ner till La Spezia i Italien. Det tog några få timmar (och kostade mycket i vägtullar), och kändes lite som att komma till den riktiga sommaren.

Vagabonds halvitalienska AD, Sara Bregoli, och hennes man Tomas, har en lägenhet i La Spezia, så jag passade på att hälsa på när de var där. De har verkligen kärat ner sig i den staden, och jag började förstå varför.

Om du läser om La Spezia i guideböcker eller på nätet är risken stor att du träffar på meningar som "Industristaden La Spezia är inget att se, men är en bra utgångspunkt till Cinque Terre". Det sistnämnda stämmer. La Spezia är ett avstamp för tågen till de fem byarna i det som kallas Cinque Terre – en rad pittoreska stenbyar som klamrar sig fast på klipporna längs en dramatiskt kust, och där du tar dig fram med tåg eller längs bekväma vandringsleder.

Här kan du läsa Per J Anderssons reportage från Cinque Terre: http://www.vagabond.se/artiklar/resmal/20110530/k
ustvandra-i-italienska-cinque-terre

MEN – tro för guds skull inte att La Spezia inte har något att ge. Staden är mer "på riktigt" än Cinque Terre (som svämmar över av turister under högsäsong), och där finns en del guldkorn, inte minst vad gäller barer och restauranger.
I nästa nummer av Vagabond kommer Sara Bregoli att ge sina bästa tips i en 24-timmars guide till sitt älskade La Spezia.
Tills dess: Ett litet smakprov på hur det ser ut på Saras och Tomas favoritbar, Distro, en varm kväll i juni...

Distro_webb.jpg
Den lilla baren Distro är som ett hål i väggen på Via Marsala. En liten, liten bar, som mest liknar en gammaldags skivaffär, med LP-skivor i backar. Där serveras ölen i plastglas över disk – och sedan är det bara att gå ut på gatan utanför. Det är där du hänger, med en stadigt växande skara människor. Hela gatan blir ett folkhav. Ett glatt, pratande, skönt avslappnat folkhav.
SaraTomas1_webb.jpg
Och där hittas titt som tätt dessa två: Sara och Tomas Bregoli. Vad Sara säger och vad Tomas tänker här får vi bara gissa oss till...

2014-06-19 09:02 Kommentera

Bergsvandringar nära rivieran

2014-06-11 09:57 Kommentera
Kategori: Europa, Friluftsliv, Resa med hund

Det har varit mycket sydeuropeisk vandring för mig på sistone.
När jag lämnade rivieran för en vecka sedan tog jag en tur upp i bergen – bara drygt en timme bort från Nice, strax norr om Menton, nära italienska gränsen.
Installerade mig på mysiga Gite Roya Mercantour, i utkanten av byn Breil-Sur-Roya. http://gite-roya-mercantour.com/

Gjorde dagsturer i två dagar, både i bergen ovanför Breil-Sur-Roya, och ovanför nästa by, Saorge. Fina, soliga dagar. Men lite väl varmt för hunden. Fick stanna ofta i skuggan och så fort det fanns badmöjlighet fick hon hoppa i! Det är ju inte brist på lungkapacitet som gör att de flämtar, utan det faktum att de måste "svettas" med tungan. Men det gick fint i alla fall. Vatten och hopvikningsbar gummiskål hade vi också med.

Kan verkligen rekommendera det här stället, den här dalen. Häftiga aktiviteter som canyoning, mountainbike, klättring och forskajak finns också i omgivningarna.
Området där jag rörde mig gränsar till nationalparken Mercantour i väster och till Italien i öster.
Här är några bilder!

mercantour1.jpg
Bergen kring Breil-Sur-Roya.
Lovis_ginst.jpg
Ginsten blommar och Lovis travar.
Timjan.jpg
Skulle kunna plocka hela ryggan full med timjan... om jag inte hade så mycket annat i den. Doftar underbart att vandra här, som att trampa omkring i en burk Herbes de Provence...
Saorge.jpg
Söta stenbyn Saorge klättrar på sluttningarna.
Lovis_berg2_webb.jpg
Ovanför Saorge är utsikten vacker – mot snöklädda berg.
Saorge2.jpg
Gata i utkanten av Saorge. Möts av coola damer efter en dags vandring. Kommer gärna åter!

2014-06-11 09:57 Kommentera
Kategori: Europa, Friluftsliv, Resa med hund

Liten fikaparlör

2014-06-08 22:53 Kommentera
Kategori: Europa

Tänk kaffe, tänk Frankrike – och du tänker kanske på café au lait?
Den där hälften kaffe/hälften varm mjölk, som blev så poppis i Sverige innan italienarnas caffè latte gjord på espresso och en massa skummad mjölk, kom och slog bort den jättestora koppen och ersatte den med ett högt glas.

Hur som helst. Många i Frankrike beställer hellre en café crème än en café au lait. Och vad är då det? Kaffe med grädde?! (crème = grädde).
Nej, inte alls. En café crème är en kaffe med skummad mjölk, ungefär som en caffè latte alltså. Be om en "grand crème" så får du se.

Men missa för guds skull inte det bästa av allt på kaffemenyn...
Står det "café gourmand" så ska du inte tycka det låter hutlöst om den kostar kring 70 kronor. För det här är betydligt mer än en kaffe.

En cafe gourmand består av en espresso, serverad på en liten bricka tillsammans med 3-4 små desserter. Tillhör du dem som har svårt att bestämma dig för vad du vill ha för sötsak till kaffet, då är det här verkligen nåt för dig!
Det är en ljuvlig liten uppfinning, och om jag fick önska skulle det bli nästa exportvara till Sverige. S'il vous plaît!

Café-Gourmand_webb.jpg
Just den här café gourmand-beställningen gjordes på Le Relais i den lilla bergsbyn Gréolières en dryg timme ovanför kusten på rivieran. En espresso, en tarte aux pommes (äppelpaj), en crème brulée, en chokladmousse och en tiramisú i burk. Allt var gudomligt gott...

2014-06-08 22:53 Kommentera
Kategori: Europa

Vin ska smaka sten!

2014-06-06 10:03 Kommentera

På resande fot igen! Nu på väg hemåt, under två veckors roadtrip. Men eftersom jag inte hunnit blogga nåt på ett tag gör jag en liten tillbakablick till för drygt en vecka sedan, när jag lämnade rivieran några dagar för ett besök i regionen Languedoc-Roussillon.

Jag bodde hos Arne och Ariana Mellqvist, som under sommaren tar emot gäster i sitt hem, som då också tjänar som Bed & Breakfast. Arne, tidigare s-politiker i Falun och med några år i riksdagen, och Ariana, tidigare gymnasierektor, gick i pension när de kommit en liten bit över 60, och gjorde slag i den där tankeleken de haft under sina resor: Den om att flytta till ett mildare och varmare klimat, och göra pensionen till en nystart – för det är inte utan utmaningar och projekt man flyttar till södra Frankrike och renoverar ett stort hus. Men kul har de, det märks - och de gillar att ha folk omkring sig.

De bor i byn Faugères, som också är ett känt vinområde eftersom marken här består av schiffer. Det ger en särskild karaktär åt vinet som många vill åt, därför finns här också inflyttade vinodlare från andra trakter av Frankrike.

Omgivningarna är otroligt vackra, och det är riktig landsbygd jämfört med rivierans bebyggda (om än också vackra) berg.
Det är inget dumt läge heller. Tar mindre än tre timmar att köra till Barcelona. Det är sju mil till trevliga och kulturella staden Montpellier, snabbtåg till Paris tar 3,5 timmar, Ryanair flyger ända fram till grannbyn, och havet syns från terrassen, fyra mil bort. Även Pyrenéerna syns när det är fint väder.

Det finns både natur och fina medeltida byar i närheten, och bergskedjan Cevennerna är perfekt för vandring och fågelskådning. Jag drömmer redan om att åka tillbaka någon gång, och se och göra mer.
Nästa lördag (14 juni) kan man läsa om Arne och Ariana i Dalarnas Tidningars lördagsbilaga Pralin.

Ariana_Arne1_webb.jpg
Ariana och Arne gjorde slag i saken och flyttade ner till värmen. Deras B&B, Villa Ariana, tar emot gäster under sommaren. Ett riktigt hemma-hos-boende.
Minerve_webb.jpg
Minerve. Medeltida by på utflyktsavstånd från Faugères. Riktigt söt är den.
Musslor1_webb.jpg
Så gott så jag höll på att smälla av. Man tar musslor från odlingen nere vid kusten. Man klipper av några timjankvistar på översta terrassen. Man lägger allt i olivolja på ett stort fat på grilltunnan – et voilà – gudomligt gott!

2014-06-06 10:03 Kommentera

Vin från Nice?

2014-05-31 10:50 Kommentera
Kategori: Europa

Nice är inte känt som någon exportör av viner. Men visst finns det några vintillverkare, småskaliga sådana, som tillverkar för egen försäljning och för en del lokala restauranger.

De finns på en av kullarna ovanför stan, i ett litet område som heter Bellet.
Bellet är den enda kontrollerade vintillverkningsarealen i Nice. Ni har säkert sett uttrycket "appellation d'origine controllée" på franska vinetiketter, och en sådan kontrollerad ursprungsmärkning finns alltså här.

Eftersom vintillverkarna – tio stycken finns det idag – är så småskaliga är det inte alltid möjligt att bara dyka upp och göra ett oanmält besök. Men två gånger om året gör de gemensam sak och håller öppet hus. En gång på våren och en på hösten.
Jag hade turen att vårens öppet hus var just förra helgen, så jag åkte dit med vännerna Lana och Patrice från Nice.

Nästa öppet hus blir i november. Mer info om det, plus annat om Belletvinerna här: http://www.vinsdebellet.com/
Mer om Le Clos här: http://www.clos-st-vincent.fr/
Och lite om Via Julia Augusta här: http://routedesvinsdeprovence.com/decouvrir-domai
ne/via-julia-augusta

Nicolas_webb.jpg
Nicolas, till höger, har den lilla vintillverkningen på Via Julia Augusta som en sidosyssla till sitt vanliga arbete. Deras viner kostar mellan 15 och 20 euro ungefär. Jag köpte ett gott vitt vin av druvan som här kallas rolle – men som för oss kanske är mer känd under sitt italienska namn, vermentino. Nicolas är en gammal vän till Patrice, så både Lana och Patrice brukar komma och hjälpa till på hösten när det är skördetid.
BelletLovis1_webb.jpg
Det smakades, svaldes och i vissa fall – spottades i hink. Lovis tyckte det var hemskt intressant att besöka källaren och lukta på gamla tunnor.
Bellet_webb.jpg
Vackra omgivningar. Stadsnära, men fin natur. Här växer druvorna i terrasser längs sluttningarna.
Clos2_webb.jpg
Le Clos-Saint-Vincent är en lite större tillverkare, med mor, far och son som jobbar med att göra vin i källaren. Här kan man göra besök även utanför öppet hus-dagarna. Vinerna kostar från ca 20 och upp till 145 euro.
Lovisbellet2.jpg
Lovis tyckte det var jättejätteintressant att lyssna på vad Le Clos är för vin egentligen. Verkligen jätteintressant. Hon hade även ett gott öga till ost- och skinkbitarna på tunnorna.

2014-05-31 10:50 Kommentera
Kategori: Europa

Fransk grannfest

2014-05-25 20:21 1 kommentar

I fredags var det Fête des Voisins. Grannfest alltså.
Jag hade sett skyltarna på min gata i Biot, men inte riktigt fattat vidden av det. Trodde det var något eget påhitt i kvarteret.

I bilen på väg in till Nice hörde jag på radion att detta tvärtom är något som händer i hela landet. Det började i Paris 1999, som ett initiativ från några personer i ett kvarter där man kände att det var dags att börja lära känna varandra lite bättre.
Sedan dess har det spridit sig, över landet, men också – åtminstone bitvis – till andra länder. Belgien verkar ha anammat traditionen, och när jag undersöker saken på nätet ser jag att Sverige snappat upp det. I typ Saltsjöbaden. För några år sedan. En gång.

Kanske dags att göra ett nytt försök?

Allt man behöver göra är att säga "hej" till grannen och bestämma tid och plats. Datum har ledningen för "Fête des voisins" redan satt, ända fram till 2016. Sen tar man med lite käk, lite dricka, en stol kanske, och gärna en generös och öppen attityd förstås.

När jag kom tillbaka från stan hade festen redan pågått ett tag, men jag bestämde mig för att titta förbi i alla fall. Säga bonjour och se vad som händer. Hunden gjorde jobbet, förstås, och gick raka vägen fram till några som stod och pratade om ditten och datten. De hade aldrig träffats förut. Men det här var en bra start. Och det visade sig vara en ganska internationell skara, som tagit med sig rosévin, quiche och äppelkaka.

Där fanns belgaren som jobbade i Sophia-Antipolis (som kallas "Silicon Valley" här), tyskan som alltid längtat till rivieran och engelska frisörskan som varit på filmfestivalen i Cannes hela veckan och snyggat till folk i håret. Plus fransmän och fransyskor som bott i trakten länge, förstås. Men ändå aldrig riktigt bondat över villamurarna. Visserligen är alla artiga och säger "bonjour" när man möter dem, men längre än så kommer ofta inte kontakten. Hoppas det inte dröjer ännu ett år innan de umgås igen.

Här är lite info om fête des voisins: http://www.immeublesenfete.com/t

2014-05-25 20:21 1 kommentar

Mina franska valnerver

2014-05-21 22:48 Kommentera

Jag vet inte vad det är som gör det, men det går troll i mina franska försök till valdeltagande. När det gäller EU, alltså.
Självklart vill jag ta mig rättigheten (man kan kalla det en förbannad plikt om man vill, men framförallt är det ju det – en rättighet!) att rösta på ett parti som kan representera mig i EU-parlamentet och därför har jag fixat ner mitt röstkort och gjort mig beredd att åka till svenska konsulatet i Nice.
Någon gång denna vecka.
Hade tänkt mig torsdag.
Men idag, onsdag, insåg jag att jag var sent ute. På hemsidan stod det att det redan var försent. Neeeeejjj!!

Ringde och frågade om der verkligen var kört – och fick svaret, kanske inte – om du kommer in idag så kan vi skicka din röst och hoppas den når Sverige senast lördag. Så jag satte mig i bilen och körde iväg. Kom fram 11.45, en kvart innan konsulatet stängde. Jag var inte ensam om att vara ute i sista stund. Där fanns fler som ville säga sitt - och jag hoppas verkligen alla våra röster kommer fram i tid.

Förra gången jag försökte rösta i Frankrike var hösten 1994, i Lyon. Det var folkomröstning om huruvida vi skulle vara med i EU eller inte. Ja, det var ju frågan... skulle vi det? Frågorna gnagde i mitt huvud och jag och en annan svensk satte oss ner med en engelsk kompis och förhörde honom. Verkade det bra, det där EU? Vad ska man egentligen tycka? Och hur är det med gurkorna – får de inte vara böjda enligt unionen?
Jag blev inte klokare. Tvärtom.
När vi kom fram till konsulatet var jag så nervös att jag inte kunde bestämma mig. Kunde. Inte. Bestämma. Mig.
Det kändes som att allt, ALLT, hängde på mig och jag blev så nervös att jag var tvungen att ta en cigg för att lugna nerverna, trots att jag inte var nån rökare.

Sen gick jag in. Och röstade.
Blankt.

Ja. Jag röstade BLANKT. Jag hade två val och jag röstade BLANKT!
Den här gången vet jag i alla fall vad jag tycker. Desto större anledning till att jag ber till alla gudar inklusive det franska postverket (inte hitta på nån jäkla fransk strejk nu, hörrni...) att rösten, allas våra röster, kommer fram till de svenska valurnorna i tid.

Valsedlar.jpg
Vilken av högarna med valsedlar på Consulat de la Suède var mest urplockad? Nån gissning? Kan ni se?
Vickan.jpg
Valobservatörerna Vickan och Daniel var där förstås.
Jockmock.jpg
Konsuln gillar Jokkmokk. Så är det allt.

2014-05-21 22:48 Kommentera

Kändisarna invaderar

2014-05-18 20:07 Kommentera

(obs, scrolla ner för kändisbild, okej?)

Det är ju filmfestival i Cannes, som ni kanske har märkt, och jag har fortfarande inte varit där. Det kan bli en liten tur senare i veckan – och då tar jag givetvis tåget. Bilen vill inte dit, det har den sagt.

Har faktiskt varit på filmfestivalen en gång för – 19 år sen! Jag bodde i Nice och pluggade franska och ville så klart åka dit och spana lite. Var där några gånger under festivalen. Det finns en gren av festivalen man kan köpa biljetter till – La Quinzaine des Réalisateurs (http://www.quinzaine-realisateurs.com/) – och där såg jag den svensk-danska filmen "Sommaren" av Kristian Petri, och "Engelsmannen som gick upp för en kulle men kom ner från ett berg" med Hugh Grant. Innan filmen visades samlades skådespelare och regissör på scen för att prata om den. Riktigt kul och stämningsfullt.

Men självklart gick jag och glodde på Croisetten och stranden i hopp om att få se någon kändis, något spännande, vad som helst. Det hände ofta att det blev spontana folksamlingar utanför de tjusigaste hotellen, för att ett rykte startat om att någon superkändis snart skulle komma ut ur dörren där. Det gjorde de sällan.
Såg dock bland annat Johnny Depp gå på röda mattan under franska tillrop från publiken ("Shååniiii Shååniii!"). Minst lika kul att se folket på röda mattan var det att se uppståndelsen i publiken – och den enorma mängd fotografer som följer varje steg som tas på den där mattan med enorma objektiv. Enligt reglerna måste fotograferna vara klädda i frack. Åtminstone var det så då.

I år har jag inte hittills inte kommit närmare stjärnglansen än vad du kan se på den lite suddiga mobilbilden nedan. Jag stod på flygplatsen i Nice och väntade på en kompis igår. Där fanns inte bara de vanliga människorna som väntar på sina nära och kära, utan även nån pressfotograf och ett gäng autografjägare utrustade med ett fascinerande mappsystem. En mapp för varenda skådespelare som förväntas komma till Cannes under veckan. Där står de i ankomsthallen och väntar troget, med bilder, papper, penna, kamera. Det blev ett par rusningar under tiden jag väntade på min kompis. Bland annat till killen nedan, som bjöd på dubbelselfies.

Vem han är?
James McAvoy, känd bland annat som den snälle figuren Tumnus i den senaste Narniafilmen. Han har även varit med i tre X-men-filmer, en mängd brittiska filmer och tv-serier och spelade Idi Amins läkare i The last King of Scotland. Bland annat.
Han verkade snäll.

James McAvoy.jpg
Idi Amins läkare? Ja, i alla fall på film. Han i mitten alltså. De andra två är professionella autografjägare på flygplatsen i Nice.

2014-05-18 20:07 Kommentera

Cannes vi åka nu?

2014-05-15 15:20 Kommentera

Nä, jag vet inte. Det var nog med att sitta i bilkö utanför Antibes igår kväll, när det var invigning. Men nu när du gjort dig i ordning och allt så...kanske.

SolbrilleLovis.jpg
Det är mycket tjat om att åka till Cannes nu. Filmfestival ni vet. Tror nån drömmer om att bli "upptäckt"...

2014-05-15 15:20 Kommentera

Min flörtgalna resekompis

2014-05-12 21:54 Kommentera
Kategori: Europa, Resa med hund

Jag har precis blivit intervjuad av TT om att resa med hund. Svarat på några frågor om vad som krävs (EU-pass, vaccinationer, planering), och hur det är (kul! kontaktskapande! mysigt!).

Efter att ha bilat ner genom Tyskland, Schweiz och Italien och alltså slagit mig till ro på franska rivieran för några veckor, har jag ju börjat få allt mer erfarenhet av vad det innebär att resa med hund. Och inte bara vanlig hund förresten.
Min bestämde sig nämligen för att börja löpa på avresedagen.

En tik löper i tre veckor, men i början är hon inte så där jätteintresserad av att göra barn. Efter någon vecka börjar det däremot hända saker. Någonstans i Italien blev hon den hetaste blondinen i trakten, inte bara enligt sig själv, och inte bara enligt de flåsande hanhundarna som promenerade runt Lago Como. Nej då, även människor fastnade för hennes stolta swag och utropade "Que BELLO!", utan att riktigt greppa att hon alltså är en bella. Inte en bello.

Hon har varit så mycket bella de senaste veckorna att jag känt mig mer som orolig tonårsmorsa än hundägare. För här har det flörtats hejvilt, och med alla sorter och storlekar så klart. Hon har trånat efter allt från border collies och cocker spaniels till stora lufsiga blandraser och kortbenta taxar.
Två gånger har jag fått med mig lösspringande hanhundar som en hoppfull svans, ända ner i p-garaget. Den andra gången var det inte utan viss turbulens - då en bjässe nästan tog sig in i hissen med oss...

Men bella donnan Lovis har alltså hållits kort. Den här matten har lärt sig att säga "hon löper!" på flera nya språk. På engelska heter det ju "in heat". På tyska säger man "sie läuf", på italienska är hon "in calore" och här i Frankrike har jag hojtat "elle est en chaleur!" ett antal gånger, men det hjälper ju bara när hunden har en människa med sig. Om man säger så.
För visst är hon het. Men nu har äntligen intresset för killarna svalnat, för den här gången. Rivierans snyggaste löptik har checkat ut, vanliga Lovis är tillbaka.

Nu är det återigen människorna som lockar mest. För den här hunden kan flörta hon. Flörta sig fram till kel, klappar och köttbitar från restauranger. Flörta sig fram till pratstunder med människor på gator och kaféer. En resekompis med bättre sinne för att skapa kontakt med främlingar får man leta efter.

Hundmöte_Nice_webb.jpg
Litet oskyldigt kärleksmöte i gamla stan, Nice.
Karin_Lovis_crepes_Vence1_webb.jpg
Men det tar faktiskt på krafterna att vara ute och flörta. Då kan man sova en stund när matte äter crepes och tar en öl i den lilla trevliga staden Vence.
Lovis_korv_Valbonne_webb.jpg
Fredagsmarknad i Valbonne. Om det blev nån korvbit till Lovis från den här försäljaren? Ja men gissa...
Karin_Lovis_Nice2_webb.jpg
Och så måste det sägas, en gång för alla: Nice is nice.
Lovis_barn_Paillon_webb.jpg
Här har Lovis skaffat lite nya vänner i den nya parken Promenade du Paillon i Nice. Det var innan polisen sa åt oss att hundar inte fick gå på gräset... (hundvänliga Frankrike...?)
Lovis_butikmys_Nice_webb.jpg
Inget ovanligt alls: butiksbiträden som kastar sig ut från kassan och ner på golvet för att få en stund med en speciell kund.
Lovis_bisous_webb.jpg
Här är det pusstvång! Jag bara följer skyltens uppmaning, i bergsbyn Gourdon.

2014-05-12 21:54 Kommentera
Kategori: Europa, Resa med hund

Anonym 1432375747

Jobbar som frilansjournalist och är krönikör i Vagabond. Gillar att gå, undviker att cykla, älskar att paddla. Kramar djur, tjuvlyssnar på folk, äter allt utom ostkaka.
Har en dragning till arktiska områden, men hamnar ändå ofta i solen. Följ mig på instagram: @karintravels - eller om du hellre följer min resande hund: @lovistravels
Bloggar också på resmedhund.se

Webbfrågan

  • Hur tränar du helst under resan?

Vagabonds nyhetsbrev

Över 20 000 läsare! Vagabonds nyhetsbrev är gratis och kommer till dig en gång i veckan. Du kan när som helst avsluta din prenumeration.

Denna sajt drivs av Egmont Publishing Digital AB, som är en del av Egmont Publishing AB. Egmont Publishing publicerar ett hundratal tidningar och webbplatser, däribland Hemmets Journal, Hus & Hem, Icakuriren, Vagabond, Kalle Anka och Bamse. Vi har även en omfattande verksamhet inom böcker, spel, aktivitetsprodukter och event, samt är snabbt växande inom e-handel och digitala marknadsföringstjänster. Egmont Publishing är en del av den nordiska mediekoncernen och stiftelsen Egmont som varje år delar ut mer än 120 miljoner kronor för att hjälpa utsatta barn och ungdomar. Läs mer på www.egmont.se.

Egmont Publishing Digital, Pyramidvägen 7, 16991 Solna, Tel: 08-692 01 00, Orgnr: 556647-1842