Karins värld

Undangömd på rivieran

2014-05-05 10:32 2 kommentarer

Vecka ett av mina fem dito på franska rivieran är avklarad. Jag bor i byn Biot, strax innanför Antibes, och här sitter jag för tillfället mest stilla och skriver ut ett stort antal reportage.
Men sen tar jag paus, och då tar jag med hunden ner till ett alldeles fantastiskt ställe.

Parc de la Brague är en populär, men på intet sätt överbefolkad, plats längs rivieran. Åtminstone inte så här långt. När sommarhettan slår till blir det här ett skönt tillhåll, för ner till ån når solens strålar bara knappt.

Stigarna följer ån La Brague, som är grund, sval och klar. Små vattenfall här och där, någon and, någon häger. Någon badande hund.
På morgnarna några fiskare som testar lyckan med sina metspön längs med klipporna, eller balanserande på de trassliga rötterna som sticker upp ur jorden.

Skogen är tät, medelhavsexotisk och mustigt grön. Jag går där varje dag med hunden, på den nio kilometer långa stigen som leder mellan byarna Valbonne och Biot. Så himla långt har jag dock inte kommit än. Det blir nämligen många stopp med kameran...

Brague1_webb.jpg
Brague2_webb.jpg
Brague3_webb.jpg
Brague4_webb.jpg
Brague7_webb.jpg
LaBrague2_webb.jpg

2014-05-05 10:32 2 kommentarer

Snyggingen Comosjön

2014-05-01 21:47 Kommentera

Det är så förbannat vackert när man kör in att man måste anstränga sig för att hålla ögonen på vägen. Comosjön, i norra Italien, ligger inte långt från schweiziska gränsen, och det var den vägen jag kom.

Gröna, lummiga berg omsluter sjön, som är formad som ett uppochnedvänt Y på kartan. Jag bodde alltså i staden som också heter Como, och som ligger längst ner i den västra av Y:ets armar. Där vilar en semesterstämning som bara sköljer över en. Åtminstone var det så för mig, för några dagar sedan, när jag stannade för ett sista stopp på väg ner till franska rivieran.

Efter att ha snurrat omkring ett litet tag med bilen hamnade jag mitt i stan och chansade på hotellet Tre Re, som sa - visst, vi har ett enkelrum. Hunden är välkommen. Och jag sa: puh.
Sen tog jag med jycken ut och flanerade så som man gör vid Comosjön. Och spanade förgäves efter George Clooney förstås, som ju har en villa någonstans häromkring.

En liten observation förresten: Så fort jag passerat gränsen från Schweiz och in i Italien blev trafiken hetsigare. Härligt att vi har olika länder med olika klimat och mentalitet i Europa. Det gör det bara roligare att resa :-)

Como1.jpg
La bella Italia. Förutom att vara en skönhet och ett andra hem åt skådespelaren George Clooney, är Comosjön känt för att det var här Mussolini greps, den 27 april 1945.
Como2.jpg
Flanera. Strosa. Promenixa. Sånt man gör runt Comosjön.
Como3.jpg
Lovis tyckte det var intressant att notera att även vattnet tycktes ha lite mer, vad ska vi säga – attityd – i Italien.

2014-05-01 21:47 Kommentera

Världens sötaste parasit

2014-05-01 12:33 Kommentera

Man ska kanske inte bildgoogla parasiten man har i sitt tarmsystem, men jag gjorde det – och herregud, det är det sötaste jag sett. Åtminstone i den här illustrerade varianten jag hittade på nätet.
Fick även höra från en kompis som varit på middag med några infektionsläkare häromkvällen att de hade suttit och diskuterat just detta: Giardia är den sötaste parasiten! (snacka om nördigt läkarmiddagsämne, men jag gillart)

Så här står det om giardia på Wikipedia:

Giardia är ett släkte av anaeroba flagellerade urdjur (protozoparasiter) av stammen Diplomonada i supergrupp Excavata (uppkallad efter det utgrävda spåret på ena sidan av cellkroppen) som koloniserar och förökar sig i tunntarmen hos flera ryggradsdjur, vilket orsakar giardia. Livscykeln växlar mellan ett aktivt simmande trofozoit stadium och en smittsam resistent cysta. Arten är uppkallad efter den franska zoologen Alfred Mathieu Giard.

Gillar orden "supergrupp" och "aktivt simmande". Jag börjar få ömma känslor för den här lilla krabaten. Och eftersom den är uppkallad efter en fransman, vad passar bättre än att gå till en fransk läkare och få botemedel? Det gjorde jag.

Tittade in på en akutmottagning i Antibes en lördagseftermiddag och hamnade i ett väntrum bland halta, lytta, blödande och gråtande. Det franska systemet är väldigt annorlunda än det svenska, och efter att ha suttit en stund i ett litet rum och pratat med en dam i en lucka och lämnat 50 Euro i pant (!) blev jag hänvisad till en sjuksköterska som skulle avgöra om jag behövde komma in på sjukhuset för undersökning, eller gå genvägen till "la maison medical", där en privatläkare sitter och tar emot patienter som inte behöver vård, och som kan betala för sig... Det innebär också att man slipper sitta i flera timmar i ett vänterum, så jag var glad när den möjligheten fanns.
420 spänn kostade det att få en stund med tjänstgörande privatläkare och ett recept. Sen fick jag gå tillbaka till den första damen, få min 50-Eurolapp tillbaka, och betala henne 25,32 Euro. Et voîlá.

Men pillrena från apoteket var billiga! Typ 30 kronor för en åttadagarskur.
Bye bye lilla thailändska parasit. Du är sötast. Men du ska bort.

250px-Giardia_lamblia.jpg

2014-05-01 12:33 Kommentera

Strosa i Strasbourg, swisha genom Schweiz

2014-04-27 22:55 Kommentera

Det var dags att äta i Strasbourg. Så som det ju är ibland. Men jag hade ingen aptit. Jag hade egentligen ingen vidare aptit i Moseldalen heller, men det gick ju ner i alla fall.
Men i Strasbourg bara växte tuggorna av den där lunchpajen i munnen på mig. Lämnade den halväten och strosade iväg till katedralen, för finns det en katedral i kvarteret vill man ju se den. Ha sett den.
Sedan höll jag på att klappa ihop. Fick pausa och sitta en stund när jag riktade in mig på Ibis hotel, som ju brukar kunna ta hundar på en del rum. Insåg liksom att jag kanske inte skulle komma längre den där dagen, trots att jag hade tänkt ta mig ut i Alsace vindistrikt innan nattning.
Jag mådde skit helt enkelt. Och tänkte att jag måste ha fått i mig en dålig macka i Tyskland eller nåt.

Efter en stunds ska-jag-spy-eller-inte-dividerande bestämde jag mig ändå för att köra iväg till en camping jag kollat in på nätet. Den ligger i byn Bergheim, ca 45 minuter utanför Strasbourg, och herregud vad glad jag är att jag åkte dit. Mycket billigare än nåt mitt-i-stan-hotell, och ett mysigt ställe att hänga på. Camping du Vignoble heter stället (http://alsace-location-tourisme.com) och är ett familjeägt litet ställe med trädgård, några husbils/husvagnsplatser och ett par lägenheter, mitt bland villorna och vinodlingarna. För i Bergheims utkanter är man verkligen mitt i vinodlingarna. Och villorna. Alltså – det är som att vara i ett villakvarter där alla odlar vin, helt enkelt, och det är lugnt och skönt. Precis vad man behöver när man fått nån parasit med sig från Thailand.

För det var det jag hade. En parasit från den thailändska djungeln, I pressume. Fotografen jag var i Thailand med nyligen hörde av sig från SÖS, där han satt med två bajsrör (japp, rör med bajs i) och väntade på att testas. Han var också sjuk. Vi hade ju varit i djungeln vi. Och ätit plantor. Varit på "överlevnadskurs" minsann.
Det visade sig vara giardia.

Men det visste jag inte då. Då när jag bestämde mig för att ta snabbast möjliga väg ner till rivieran. Den går rakt genom Schweiz. Så jag swishade genom landet med de mäktiga vita topparna, den smarriga chokladen och de flashiga armbandsuren. Jag betalade 40 euro till schweiziska staten för resan – för så mycket kostar det att få en klisterlapp på bilen som tillåter att man använder landets motorvägar. Den klisterlappen gäller resten av året, så jag får väl återvända och köra lite till. Nån gång när en thailändsk parasit inte håller på att vända magen ut och in.

katedral2.jpg
Katedraler är ofta stora och har en tendens att simma ur bild. Den i Strasbourg är inget undantag.
Bergheim1.jpg
Bergheim, Alsace. Här växer alltså vinet upp. Eller vindruvorna. Mitt i vad som ser ut som ett villakvarter.
Bergheim3.jpg
Centrala byn är göllig också.
Bergheim4.jpg
Villa, vin och vovve. Fast nu är det vovven som har simmat ur bild.

2014-04-27 22:55 Kommentera

Mysiga Moseldalen

2014-04-25 21:42 3 kommentarer

Här går det undan söderut. Klart man vill kika på Moseldalen när man ändå typ har vägarna förbi. Så jag tog en avstickare till Bernkastel-Kues, en 700 år gammal kurort av det pittoreskare slaget, belägen på båda sidor av floden Mosel.

Här växer vinrankorna i raka linjer nedför de omgivande sluttningarna, och i september är det stor vinfestival för alla Rieslingfantaster.

Övernattade på Café Rosi, ett Bed & Breakfast alldeles intill floden, med en lite lätt inrökt restaurang och bedagad charm. Att hundar är välkomna och blir rentav bortskämda (värdinnan sprang fram och tillbaka efter fler hundkex under frukosten i matsalen, och människofrukosten var förresten jättebra!) var förstås också en fördel.

Bernkastel-kues2.jpg
Invånarna är trevliga. Så länge man inte kommer för nära.
Bernkastel-Kues3.jpg
Självklart blev det ett dopp i floden.
Bernkastel-Kues4.jpg
Korsvirkesromantik och vin, über alles.
Bernkastel-Kues5.jpg
Ja, det finns båtar också. Och slott.
Bernkastel-Kues6.jpg
Och här växer det som ska svalka din strupe. Så småningom.

2014-04-25 21:42 3 kommentarer

Välartade Münster

2014-04-24 10:56 Kommentera

Minns ni filmen The Truman Show? Den där en man, spelad av Jim Carrey, är med i en dokusåpa utan att veta om det. Hela hans liv är iscensatt i en perfekt värld, där allt går enligt manus.
Lite så kändes det att komma till Münster. Jag tog en mindre väg dit från Bremen, eftersom jag var trött på Autobahn. Var kanske inte det bästa beslutet eftersom det var knökat med trafik och en del långsamt puttrande traktorer på den lilla vägen och inte mycket chans till omkörningar. Men fint var det, med illgula rapsfält, prunkande gröna björkar (här har våren kommit långt) och betande hästar vid überpittoreska korsvirkeshus.

Men åter till Münster. Den välartade staden som till och med vunnit pris för tio år sedan, för "bästa stad att leva i", kategorin 250 000-750 000 invånare. Här finns 270 000 invånare varav 50 000 är studenter, vilket gör staden till Tysklands näst största studentstad, efter München.

Det första jag såg när jag klev ur bilen för att leta boende var cyklar. Cyklar, cyklar, cyklar. Och folk som joggade, folk som såg ut att alltid vara ute och röra på sig, utan att någonsin börja svettas. De såg vansinnigt fräscha ut, helt enkelt. Som såna där som börjar dagen med en rask promenad och en fruktsallad och fortsätter i samma anda. De verkar trevliga också. Och liksom...korrekta. Eller?

Vad vet jag. Jag bara svepte in, tog in på hotell – Ibis – ganska dyrt för min budget, men jag var fruktansvärt trött och behövde snabbt tak över huvudet där hunden var välkommen.
Sedan kom den där morgonen då jag och hunden promenerade vid Aaseen (sjö och park) och bara glodde på alla fräscha, välartade och undrade var den dolda kameran satt.

Förresten kommer Alphaville från Münster. Det känns tufft. Men de var väl också rätt välartade?

Munster1.jpg
Promenaden. Ett grönt stråk med prydliga stigar för cyklister, joggare, inlinesåkare och flanörer.
Munster2.jpg
Lovis promenerar på promenaden. Eller på Promenaden, då.
Munster3.jpg
Aaseen. Frukost i parken vid sjön.
Munster4.jpg
Lovis hittade en kompis, en parson jack russell terrier, som visade sig ha varit i Sverige flera gånger. Hans matte älskar Värmland, nämligen. Hundarna hade en del annat gemensamt också, som intresset för att dammsuga marken med nosen.
Munster5.jpg
Den medeltida stadskärnan, poppis bland turistgrupperna.

2014-04-24 10:56 Kommentera

Nomadliv i Bremen

2014-04-22 22:51 Kommentera
Kategori: Europa

Ibland kan det ha sina fördelar att meddela sig om sina förehavanden på sociala medier. Tack vare att jag hojtade till om att jag var på väg ner till Tyskland från Danmark fick jag en inbjudan av Margareta och Bobo Jonilson att komma förbi och bo i deras husbil en natt.

Så jag började måndagen med att korsa Själland, från Helsingör och ner till Lolland. Färjan från Rödby till Puttgarten. In i Tyskland, ut på Autobahn. Fräste iväg ner till Bremen och checkade in hos dessa coola personer, som inte bara är beresta nåt så in i bomben och har gjort så många spännande jobb runtom i världen (på allt från bussfabriker i Asien till polishundförare i Chile), utan dessutom är så härligt modiga att de startar en egen tidning, helt utan uppbackning av något stort förlag, mitt i "tidningsdödens" era.

Men så brinner de också för det de gör, och det magasinet handlar om.
Nomadliv, som tidningen heter, handlar om resor med husbil. Med betoning på just resandet, destinationerna och människorna som reser med husbil. Inte tekniken och prylarna så mycket – det finns redan tidningar som koncentrerar sig på det.

Första numret är ute nu, och prenumerationer eller lösnummer kan beställas på deras hemsida, http://nomadliv.se

Det var mysigt att få "komma hem" till Bobo och Margareta, och söta hunden Cheeta (husbilen stod på http://stellplatz-bremen.de). Att komma fram till en middag, lite vin, en massa snack och en soffa att sova på. Och vakna upp till en solig morgonpromenad vid floden.

Margareta cyklade iväg (ja, självklart har de två cyklar med sig - det finns dock andra som stoppar in en hel - om än liten - BIL bak i husbilen) genom koloniområdet och köpte färskt bröd på ett bäckerei och sedan blev det finfrulle i husbilen. Inte helt fel, det där nomadlivet.

Tilltugg.jpg
Tilltugg.
Matlagning.jpg
Så många matlagningsintresserade, så lite plats.
LovisCheeta.jpg
Kompisar från förr. Cheeta är vad som brukar kallas en "papipoo", det vill säga en blandning mellan papillon och pudel. Hon är smart, snabb och en jäkel på att jaga ekorrar. Det här var för övrigt så nära vi kom att bygga en sån där djurpyramid som i bröderna Grimms "Stadsmusikanterna från Bremen".
Nomadliv1.jpg
I soffan: Bobo, Cheeta, Margareta. Under bordet: Lovis. På bordet: Den där frullen. Med jordgubbar och allt.
BoboMaggan_glada.jpg
Jomen lite galen måste man nog vara för att starta en egen tidning.
CheetasSvit.jpg
Cheeta fungerar också som korrläsare på tidningen. Självklart har hon en egen svit. Under soffan.

2014-04-22 22:51 Kommentera
Kategori: Europa

Skitresan

2014-04-22 22:42 Kommentera
Kategori: Europa, Resa med hund

Hon gillar ju att bada, det lilla livet.
Gärna precis innan det är dags att packa in oss i bilen för fortsatt färd.
Och hon vill gärna tipsa andra med liknande intressen.

SkitigLovis_Helsingor.jpg
Hahaha, det funkar varje gång. 1. Hitta ett gyttjehål i skogen. 2. Gör dig så lerig du kan. 3. Invänta tvåbeningens beslut att låta dig bada i havet en gång till innan avfärd. Testat i Helsingör, Danmark. Funkar skitbra.
Barnstorf.jpg
I Tyskland finns det också gyttjepölar. Kan varmt rekommendera ett i skogen strax utanför den lilla gulla byn Barnstorf. Här har jag inte hunnit hitta det än, men....
Skitlovis2.jpg
...HÄR HAR JAG DET!!
Badlovisen.jpg
Och som av en händelse letade tvåbeningen upp det här trevliga lilla vattendraget åt mig strax därefter. Det här kan vi fortsätta med, jag gillar upplägget.

2014-04-22 22:42 Kommentera
Kategori: Europa, Resa med hund

Häng med på roadtrip!

2014-04-20 23:17 2 kommentarer
Kategori: Europa, Resa med hund, Skandinavien

Idag började den, roadtrippen. Resan ner till Frankrike som går via Danmark, Tyskland och ... tja, jag vet inte riktigt än. Har hyrt ett hus vid rivieran i några veckor och har tänkt att ditresan ska få ta cirka en vecka – men någon absolut brådska är det egentligen inte. Vi får se hur rutten blir.
Dagens etapp gick från Stockholm till Helsingör, och herregud vad glad jag är att jag tog mig över sundet innan det var dags att checka in och sova någonstans.
Då är man ju ändå utomlands.
Åh, utomlands.

Det är jag och hunden Lovis. Och en Toyota som kallas Carola.
Häng med får ni se lite vad som händer längs vägen. Försöker uppdatera så ofta jag kan.

Ni riskerar naturligtvis att utsättas för en del hundbilder och skulle det vara så att ni inte kan få nog av den varan bör ni nog kolla upp den resande hunden Lovis eget instagramkonto också, på @lovistravels

Hon satsar på att bli en erfaren resenär, och matten vill gärna samla information även om andras erfarenheter av att resa med hund. Så är du en av dem som redan rest en del med hund i Europa och har tips, råd, varningar eller historier av något slag som du vill dela med dig av – hör gärna av dig till mig!

So long och Voff!

IMG_20140420_102450.jpg
Redo för äventyr. Carola är packad. Lovis är på plats. I morse lämnade vi Stockholm med riktning söderut. Vi kommer inte tillbaka förrän till midsommar.
IMG_20140420_142923.jpg
Klassiskt stopp vid Brahehus, och en fikapaus med utiskt över Vättern.
IMG_20140420_205230.jpg
Färjan till Danmark. Färjan till UTLANDET!
Helsinörstrand1.jpg
Och innan solen sjunkit undan helt får tassarna sprätta genom Helsingörsk sandstrand. En bra avslutning på en lång, men behaglig, roadtripdag. Imorgon väntar Tyskland....

2014-04-20 23:17 2 kommentarer
Kategori: Europa, Resa med hund, Skandinavien

Nu är uniformerna här!

2014-04-15 08:32 Kommentera

Som ett led i Egmonts arbete med att "synas i alla kanaler" satsar man nu på att stå ut från mängden även fysiskt. Frilansare omfattas också av den nya strategin, och reportern Karin Wallén och fotografen Johan Marklund är först ut att prova de nya arbetskläderna, under en reportageresa i Thailand för Vagabond och Utemagasinet.

Det har talats en hel del om "brand recognition" och varumärkesbyggande, men att uniformerna skulle ha effekter för själva utförandet av jobbet var mer oväntat. Något av en bonus, faktiskt.

– Det känns som att arbetet har blivit mer strukturerat och mindre impulsivt, jag har nog effektiviserat mitt fotograferande med ungefär 250 bilder mer per dag kontra utan uniform. Jag har även kunnat jobba med högre iso-tal och snabbare slutartider, säger Johan Marklund.
Han är iklädd brandgul skjorta vars syntettyg fladdrar lätt i vinden på Nai Yang beach på norra Phuket.

Karin Wallén tycker också att arbetskläderna haft positiv effekt på arbetet.
– Framförallt känns det seriöst. Jag tror folk tar oss mer på allvar om vi har en tydlig avsändare, och det känner jag att vi har nu. Det finns ingen som inte känner igen oss efter de tio dagar vi nu tillbringat i...i...ja, där vi är.
Hon gör en liten minnesanteckning i blocket hon håller i ett stadigt grepp i ena handen och kisar lite mot den brännande solen. Svettfläckarna i armhålorna tycks inte bekomma henne.

– Det har ju varit mycket snack om rödskjortor och gulskjortor men jag är glad att det blev en riktig signalfärg på fotografen, som annars har en tendens att försvinna. Den egna gröna varianten med hyddor och palmer är förstås också bra när man vill smälta in. I typ djungeln. Det blir nog bra det här.

Seriösaskjortor.jpg
Uppskjortade i Thailand? Fotografen Johan Marklund och reportern Karin Wallén är nöjda efter en testvecka med den nya Egmontuniformen. Inköpsställe: 7 Eleven, Chiang Mai, Thailand. Pris: 65 Baht (14,50 kr).

2014-04-15 08:32 Kommentera

Anonym 1432375747

Jobbar som frilansjournalist och är krönikör i Vagabond. Gillar att gå, undviker att cykla, älskar att paddla. Kramar djur, tjuvlyssnar på folk, äter allt utom ostkaka.
Har en dragning till arktiska områden, men hamnar ändå ofta i solen. Följ mig på instagram: @karintravels - eller om du hellre följer min resande hund: @lovistravels
Bloggar också på resmedhund.se

Webbfrågan

  • Hur tränar du helst under resan?

Vagabonds nyhetsbrev

Över 20 000 läsare! Vagabonds nyhetsbrev är gratis och kommer till dig en gång i veckan. Du kan när som helst avsluta din prenumeration.

Denna sajt drivs av Egmont Publishing Digital AB, som är en del av Egmont Publishing AB. Egmont Publishing publicerar ett hundratal tidningar och webbplatser, däribland Hemmets Journal, Hus & Hem, Icakuriren, Vagabond, Kalle Anka och Bamse. Vi har även en omfattande verksamhet inom böcker, spel, aktivitetsprodukter och event, samt är snabbt växande inom e-handel och digitala marknadsföringstjänster. Egmont Publishing är en del av den nordiska mediekoncernen och stiftelsen Egmont som varje år delar ut mer än 120 miljoner kronor för att hjälpa utsatta barn och ungdomar. Läs mer på www.egmontpublishing.se/.

Egmont Publishing Digital, Pyramidvägen 7, 16991 Solna, Tel: 08-692 01 00, Orgnr: 556647-1842