Livet i Sydostasien

Bilder: Graffiti och street art i Kambodja

2016-10-06 11:53 Kommentera

För alla som uppskattar graffiti och street art finns det mängder att se i Kambodja.

matiasandres.com.jpg

Kambodja börjar sakta men säkert att bygga upp en armada av talangfulla artister som bland annat fyller gråa väggar med vacker konst.

Förutom att de numera anordnas en festival tillägnad gatukonsten så finns det även en stor mängd artister som både målar på eget bevåg och gör mer kommersiella jobb åt företag.

Ta en närmare titt på ett urval av den graffiti och gatukonst du kan finna i Kambodja:

matiasandres.jpg
^ Graffiti med hjälp av stenciler blir allt mer populärt. Här kan du se en vägg nere vid Boeung Kak, även känt som Lake Side.
12968102_598444923651977_8661017827730803522_o.jpg
^ Även denna går att finna nere vid Boeung Kak (Lake Side). Den är skapad av Stoops från Nya Zeeland.
matias andres.jpg
Bildtext^ Denna skönhet går att finna på Omana Hotels vägg på Ke Nou-gatan i Phnom Penh. Gjord av James Jean.
13913868_656805507815918_2804563769578600199_o.jpg
^ I Phnom Penh finner vi denna samarbete mellan Chasm, Mike och Gus från Japan
Matias andres skribent.jpg
^ Ännu en från Boeung Kak (Lake Side). Denna är gjord av Alex Face från Thailand.

Vilken är din favorit?

--

Gillar du det du ser? Följ med på min Facebook-sida, på www.MatiasAndres.com eller besök mitt Instagram-konto för bilder från Asien.

Du kan finna mer graffiti-bilder från Kambodja genom att följa Facebook-sidan Graffiti Cambodia

2016-10-06 11:53 Kommentera

Dagsutflykt till fladdermusgrottan i Battambang

2016-08-30 07:10 Kommentera

En av Kambodjas sömnigaste städer har även ett av landet mest aktiva nattdjur – den kambodjanska fladdermusen.

DSCN2801.JPG
Foto: Matias Andres

Efter att ha flyttat till Battambang från Phnom Penh har det blivit ett flertal småutflykter som alla varit härliga överraskningar. När min kompis Niklas kom på besök passade jag på att åter besöka ett av de ställen som vi bekantade oss när vi först lärde känna dessa delar av Kambodja.

Battambang Bat Cave, eller Sampeou Mountain som det heter på khmer, ligger ca 12 kilometer utanför stadskärnan och du kan antingen ta en cykel, tuk-tuk eller scooter hit. Pris för en tuk-tuk-tur borde ligga runt $ 6-10.

När man närmar sig på de dammiga vägarna träder ett grönskande bergsområde fram och längst upp finner man en pagoda och tre grottor: Pkasla, Lakhaon och Aksopheak. Vägen är lätt trafikerad och vid bergets fot har diverse försäljare slagit upp små matstånd med traditionell mat och lockar västerlänningar med både förfriskningar och frukt.

För att besöka pagodan på toppen kommer du att behöva betala en entré på $3 per person men som vanligt i Kambodja är det osäkert om pengarna går till att restaurera området eller om de åker rätt ned i fickan på girighetens hantlangare.

DSCN2762.JPG
Foto: Matias Andres

Efter att vi betalat entrén blickade vi upp mot de hundratals av trappsteg som skulle ta oss hela vägen till toppen. Männen vid foten av berget sa att det var närmare tusen trappsteg men sanningen ligger nog närmare en tredjedel.

De ojämna trappstegen täckta med grön mossa gav promenaden en äventyrlig touch men det blev genast mycket intressantare när vägen delade sig och slutade abrupt i vegetation. Vi valde att ta oss närmare de tornande byggnaderna som skymtade bakom träden och hamnade snabbt i famnen på en gyllene Buddha-staty.

Vägen fortsatte vidare upp mot ett tempel omringat av stora statyer som avbildade diverse karaktärer från kambodjansk folklore och buddhism. Strax efteråt stötte vi på ett par som också irrat bort sig i sin väg till toppen. Runtomkring oss hade även ett stort antal apor börjat samlas och vägen tycktes sluta i tät växtlighet kantad av sopor.

Det dröjde dock inte lång tid innan en ung flicka pekat oss i rätt riktningen och endast några minuter senare kunde vi skåda kilometervis över det kambodjanska landskapet som varvades med både tempel, grönska och enkla boenden.

Ett par våghalsiga ungar lekte nära kanten som bjöd på ett fall på flera meter utan någon säkerhet mer än en träpinne i knapp knähöjd.

Bat Cave var även inkluderat i artikeln "Sömnlös i Battambang"

DSCN2766.JPG
www.MatiasAndres.com

På vägen ned försökte vi även hitta ingången till de så kallade Killing Caves men då solen började gå ned var det dags för dagens höjdpunkt: fladdermössen.

Sampeou Mountain är känt för att inhysa miljoner av fladdermöss i olika storlekar och strax efter solnedgången kan man se dem strömma ur en stor spricka vid sidan av berget.

Spektaklet bevittnas dagligen av turister från hela världen och det är en fascinerande syn att se den stadiga strömmen av bevingade djur röra sig som en enda organism ut i kvällsmörkret.

När kvällen helt lagt sig över dagen letade sig även ett stort antal insekter ut och vi spenderade merparten av hemvägen med att plocka bort små kryp ur våra dammiga kläder. Himlen tonades ut i ett blåskimrande mörker och gjorde oss sällskap hela vägen hem till Battambangs upplysta gator.

Se hela spektaklet:

https://www.facebook.com/MatiasAndres.Writing/vid
eos/1569362943372113/

Gillar du det du läser? Gör ett besök på min Facebooksida eller kika in på min Instagram för bilder och berättelser från Kambodja och resten av Asien.

2016-08-30 07:10 Kommentera

Hjälp en skola i Battambang och vinn en resa till Kambodja/Thailand

2016-08-13 06:41 Kommentera
Kategori: Kambodja

Vem älskar inte att resa och samtidigt få möjligheten att hjälpa dem som har det mindre gott ställt? Nu får du chansen att kunna göra båda sakerna genom att delta i dragningen om en resa till Kambodja och Thailand.

Matias Andres.png
Foto: Give Back Give Away

Res till Asien och hjälp den lokala befolkningen

Det finns alltid möjligheter att skapa situationer som alla kan dra nytta av, det förstod Johnny Ward och Josh Henry när de skapade GiveBackGiveAway - ett projekt som förra året besökte Västafrika och i år siktar in sig på Kambodja.

Precis som många av oss älskar de att resa och Ward har per dagsdato nästan besökt alla världens länder. Det var dock under ett besök i min hemstad Battambang som de märkte att det fanns en möjlighet att kunna hjälpa den lokala befolkningen.

De bestämde sig för att göra en lokal skola en stor tjänst och kommer under 2016 att bland annat bygga en lekplats i en av stadens många skolar som sliter med resurser.

Barnen är i åldrarna 5-16 och många av dem kommer från fattiga familjeförhållanden. Genom att donera kommer du att hjälpa till med skolmaterial, datorer, cyklar och en lekplats för skolans barn.

Som om det inte vore nog kommer du även att vara med i en lottdragning som med lite tur kan vinna dig en resa till Thailand och Kambodja!

Matias Andres 3.png
Foto: Give Back Give Away

Vinn en resa till Kambodja och Thailand

Genom att donera $ 10 (84,5 kronor) eller mer kommer du vara med i en lottdragning. $ 10 ger dig en styck lott medan $25 (211 kronor) ger dig tre möjligheter att ta hem storvinsten. Skulle du vinna kommer du att få både flyg, boende och aktiviteter inkluderade helt gratis.

Resan börjar den 2 december och du kommer under två veckor att besöka både Bangkok, Battambang och tempelstaden Angkor Wat i Siem Reap innan du avslutar resan på en sandstrand på Koh Chang. För en fullständig resrutt kan du besöka GiveBackGiveAways hemsida.

Glöm inte att skriva mig ett meddelade om du vinner så ser vi till att mötas upp och hjälpas åt under den tid som du spenderar i Battambang. Detta är ett fenomenalt sätt att ge till dem behövande och samtidigt få chansen att uppleva en ny kultur och utforska Kambodja.

Kort och gott

$ 10 (84,5 kronor) = En lott
$ 25 (211 kronor) = Tre lotter

Följ denna länk för att vara med i dragningen och vinn en resa till Kambodja och Thailand

Matias Andres 2.png
Foto: Give Back Give Away

Gillar du det du läser? Gör ett besök på min Facebooksida eller kika in på min Instagram för bilder och berättelser från Kambodja och Asien

2016-08-13 06:41 Kommentera
Kategori: Kambodja

“I Kambodja borstar barnen inte tänderna”

2016-08-08 06:26 Kommentera

När jag började arbeta som engelskalärare i Kambodja blev jag förvånad över hur många barn som hade svarta tänder. Inte bruna eller smutsiga, vi pratar om karies på en nivå att man kunde se hålen på flera meters avstånd.

Matias Andres 1.JPG
Foto: Matias Andres

Det var efter en Indien och Sri Lanka-resa som jag blev tvungen att börja leta efter jobb när jag återvände till Kambodja. Jag hade dessförinnan studerat på distans med CSN-bidrag men nu var kursen slut och det var dags att utforska den kambodjanska arbetsmarknaden.

Jag visste att flera av de unga killarna och tjejerna på mitt hostel försörjde sig som engelskalärare och trots att jag inte är från ett engelsktalande land tänkte jag ändå ge det en chans. Sagt och gjort, jag lämnade mitt lilla rum på det ökända street 172 i Phnom Penh och gav mig ut för att checka av punkt nummer ett för att få ett jobb: se proper ut

Matias Andres 2.jpg
Foto: Sreymom Phal

Det var definitivt något som tog emot när jag såg mina mörka lockar falla till golvet och det blev inte bättre av att jag kort därefter skulle behöva gå och köpa byxor på den lokala marknaden. Jag står fast vid att man fortfarande kan bedöma sin lycka utifrån hur mycket kläder man behöver ha på sig under dagen:

Skjorta, slips och skor? Nej tack
Barfota och shorts? Nu pratar vi

Efter att min utstyrsel inhandlats såg jag till att införskaffa mig en lista över alla skolor i staden och hyrde sedan en scooter för att välsigna dem med ett besök från en slätstruken chilenare i svettiga byxor med pressveck.

Det var lätt att få jobb i Phnom Penh, överraskande lätt faktiskt. Det tog inte lång tid innan byxor och slips hade blivit del av morgonrutinen och skriket från rika kambodjanska barn hade blivit vardag.

Matias Andres 3.jpg
Foto: Matias Andres

Dessa små charmiga varelser var fascinerande på fler sätt än ett. De anlände till skolan i dyra och enorma bilar trots att vägarna knappt hade plats för cyklar och de konsumerade socker som om deras liv hängde på det.

Kambodja har en uppenbar förkärlek till söta bakelser och säljer i tillägg läsk i varje hörn. Precis som i Chile behöver du inte ens köpa en hel flaska utan du kan istället köpa ett glas med Coca Cola när abstinensen slår till.

Det har gjort att svarta tänder blivit allt mer vanligt och ingen höjer på ögonbrynen om en unge har karies som kan ses med blotta ögat. Det var dock inget jag visste när jag började på skolan och jag frågade därför en kollega varför alla ungarna hade svarta tänder.

Roti berättade för mig att det var vanligt att föräldrarna struntade i att hjälpa sina barn att borsta tänderna eftersom de ändå kommer tappa dem. Därför låter dem tänderna fyllas med karies och väntar istället på att de trillar av sig själva. I kombination med en hög sockerkonsumtion har det lett till en generation av svarta leenden under solen.

Det var svårt att låta bli att fälla en kommentar men om det är något som jag har lärt mig så är det att Kambodja aldrig slutar att förvåna ♥

Gillar du det du läser? Gör ett besök på -min Facebooksida- eller kika in på -min Instagram- för bilder och berättelser från Kambodja och Asien

2016-08-08 06:26 Kommentera

Strösslade över världskartan: Från Arlanda till Battambang

2016-07-27 08:47 Kommentera

Det är fortfarande samma känsla som strömmar över mig när vi närmar oss Arlanda. Flygplanen som lyfter framför ögonen på oss vittnar om något magiskt och snart får man själv ta del utav det.

Biljetten tillbaka till Kambodja köptes för över en månad sedan och har sedan dess endast legat och väntat på att användas. Jag har hindrat mig själv från att ägna alltför mycket tankekraft åt tanken att jag återvänder till Battambang, mitt nya hem, efter närmare två månader i Sverige och Norge.

När jag, min far och syster tar oss igenom svängdörrarna på Arlanda möts vi av samma glädje och stress som karakteriserar flygplatser över hela världen. Förväntansfulla familjer i lediga kläder drar sina väskor över polerade golv och tårfyllda farväl varvas med trötta resenärer som endast vill återförenas med en bekväm säng.

Vi ger varandra en sista kram för denna gång och lovar varandra att inte låta lika lång tid fortlöpa innan vi ses igen. Jag beger mig upp för rulltrapporna och med några få steg har familjen strösslats över världskartan. Lillebror sitter på ett tåg mellan Italien och Kroatien, Mamma tog ett flygplan från Arlanda till Chile en dag tidigare och snart sitter jag i luften på väg till mitt första stopp: Bryssel.

IMG_0910-576x1024.jpg
Pappa och jag. Foto: Matias Andres

Det händer något intressant i huvudet när man känner hur flygplanets motorer startar och det första rycket som får en att förstå att man äntligen är i rörelse. Man kan förstå det rent intellektuellt men ändå är det något som inte riktigt kopplar när man pressar ansiktet mot rutan och ser världen krympa.

Flygplanets kropp blir sakta ens enda verklighet med sina egna regler. Man väntar tålmodigt på mat och vatten och försöker undvika att gå på toaletten alltför många eftersom det resulterar i att man behöver väcka eller knacka på sin medpassagerares axel.

Personligen undviker jag gärna kallprat med resenärer bredvid men erfarenhet har visat mig att det inte alltid är mitt beslut. Mellan Bryssel och Abu Dhabi sitter jag med en fransk man i 30 års-åldern som bor i Indien. Har bott i landet östra delar i över tio år och har sin egen chokladfabrik som han försörjer sig igenom. Sådana saker kan man knappast hitta på.

Vi pratar om surfning, MMA och skrattar åt trafikhistorier i Asien. Efter landning följer jag med honom när han förgäves letar efter en kräm till sin flickvän och när han börjar svänga vänster in mot sin gate säger jag att min gate ligger framöver. Vi tar i hand och önskar varandra all lycka innan den namnlösa fransosen försvinner in i en grupp av asiater.

IMG_0921.JPG
Foto: MatiasAndres.com

Mellan Abu Dhabi och Bangkok försvinner tiden och det känns som att jag faller in och ut ur medvetande, endast vaken tillräckligt länge för att äta. Jag får alltmer känslan av att flygplan i stort sett är dagis för vuxna och att vi alla väntar på att få släppas ut för att få leka.

Ska man välja är Bangkok är verkligen den perfekta platsen för den leksugna. Den galna staden erbjuder alltid samma puls och trots att jag skakar på huvudet medan jag strosar igenom Khao San Road så kan jag inte låta bli att le. Jag har säkert passerat denna gatan över 50 gånger och jag börjar känna igen stadens veteraner, de tjocka hundarna och musikerna med blodsprängda ögon.

Jag bor på mitt sedvanliga hostel för 180 THB (ca 45 kr) och möter upp några av mina Bangkok-kompisar för att ta udden av den värsta jetlaggen. Min vän Dan är en Bangkok-veteran trots sin unga ålder och försörjer sig som skådespelare och modell i staden. Han berättar entusiastiskt om sin roll i filmen Never Back Down och vi skrattar åt det absurda med Sydostasien och varför vi älskar den här delen av världen.

Relaterade inlägg: Fem favoriter i Bangkok

Nästa morgon möter jag upp en trött grupp av backpackers som också ska bege sig till Kambodja. Vi följer den energiska ledaren som visar oss den minivan som ska ta oss till Poi Pet, staden som ligger vid gränsen mellan Thailand och Kambodja. Innan vi kommer dit följer dock något av en mardrömsfärd. Det är svårt att vänja sig vid den höga hastighet som yrkeschaufförerna håller och det blir inte bättre av att mannen pratar i telefon och att fordonet saknar bälten.

Poi Pet är en utmaning i sig och man gör bäst i att förvänta sig det värsta. Platsen ser dock bättre och bättre ut för var gång men kan fortfarande vara en ganska trist introduktion till landet. Poi Pet är dåligt skyltat och fullt med människor som mer än gärna hjälper dig för pengar.

Jag går tillsammans med ryska som ska besöka Angkor Wat och tillsammans försöker vi oss charma oss igenom passkontroller utan att behöva betala alltför mycket mutor och extrapengar.

IMG_0947.jpg
Foto: Matias Andres

Det tar inte ens fem minuter innan jag på nytt har skilts från personer som jag spenderat hela dagen med. Namnen tappar jag snabbt bort och kvar blir endast nationalitet och små detaljer jag la märke till: argentinaren med de gula tänderna, den vegetariska italienaren, den ryskfödda tyskan med den lustiga hatten.

Jag vinkar till mig en motorcykel och säger några ord på khmer för att få honom att förstå att det inte är min första gång i landet, ett bra sätt att slippa betala mer än nödvändigt. Jag stiger på en lokal buss och sätter mig bland sätena längst bak. Det tar inte lång tid innan en flakbil ställer sig bredvid den puttrande bussen och kilovis av gröna mangos tar upp platserna bredvid mig.

Frukterna fyller upp bussen hela bakre säten och jag blir tvungen att flytta mig till ett säte bredvid en ung tjej som visar mig bilder på sin familj tills jag sätter hörlurarna i öronen och drar hatten över ögonen. Genom en glipa strömmar ljus in och visar mig den kambodjanska landsbygdens torra uppenbarelse.

Landet tycks gå i olika nyanser av gult och det är endast när solen går bortom horisonten som färgerna tonas ut och mörker faller över landskapet. Vi färdas allt snabbare genom kvällen och det dröjer inte länge innan jag är hemma, hemma i Kambodja.

2016-07-27 08:47 Kommentera

Sverige – Landet för länge sedan

2016-06-07 10:58 Kommentera

komma hem2.jpg

Vi går längst med den grusiga vägen och sparkar småsten framför oss. Solen klarar knappt att leta sig igenom det gröna trädtaket som bågnar över våra huvuden. Hundkopplet spänns och drar åt över handen medan vi tar oss över den svajande bron som leder till de öppna markerna.

Jag har vandrat här så många gånger att det känns som om jag går sida vid sida med tiden. När vi rör oss över fältet flyger fyra becksvarta korpar upp och svävar över allt det gröna och gula som utgör vårt synfält. Det skapar en vacker kontrast som späder på den annalkande känslan av den sagolika platsen Timmele. Till vänster höjer sig återstoden av trädet som vaktat bron sedan jag kan minnas. En gång var det vitt av insektsväv och pulserade av liv. En annan gång stod det i kraftig brand och lyste upp sommarnatten. Dagen efter det brunnit var istället trädet svart och fyllde den ljusa dagen med en smal strimma av grå rök.

Från en plats till en annan. Från en form till nästa. Allt förändras.

Det har tagit ett par veckor men nu känner jag att Sverige har landat i mig och jag har äntligen tagit mark i Sverige. Jag skickar några meddelanden med min vän i Irland som åkte hem för några veckor sedan och vi kan båda konstatera att vissa saker har varit svåra att förhålla oss till i hemlandet.

Relaterat inlägg: Fem tecken på att du bott i Kambodja länge

Efter en längre tid i främst Kambodja och Thailand känns det som att jag återvänder som en blåögd turist till det avlånga landet Sverige. Redan på flygplatsen märker jag hur jag skiljer mig från resten av människorna som också väntar på flyget mellan Stockholm och Göteborg. Välklädda, friserade och väldoftande svenskar står i vägen för mig när jag står och dividerar om jag ska gå fram och inhandla en kopp kaffe för 30 kronor. Jag har tappat min referensram i golvet och vet inte längre om det är dyrt eller inte.

De billigaste matalternativen är flera gånger dyrare än allt jag vant mig vid under 2,5 år och jag får även nöjet att på nytt betala med kort, en bekvämlighet som jag inte använt på år. Dessutom står folk i kö och väntar på sin tur, bara en sådan sak. Det finns ingen närsynt tant eller hostande karl som försöker tränga sig före och lägga sin order innan mig.

På vägen hem från flygplatsen fungerar också trafiken som vanligt, med enda skillnaden att det känns ovanligt att kunna köra i hastigheter över 80 km/h utan att behöva oroa sig för att ett stort hål ska dyka upp eller att en förvirrad kossa korsar ens väg. Var är alla scootrar, halvnakna människor och livsfarliga trafiköverträdelser som skickar stress genom kroppen? Istället njuter vi av en behaglig resa genom Sverige och tiden.

komma hem.jpg

För mig kommer Sverige alltid ha en speciellt plats i mitt hjärta. Det finns få saker som jag är så stolt över som de möjligheter och frihet som landet givit mig och fortsätter dela med sig av. Det är dock uppenbart att vi har gått våra skilda vägar, som två gamla vänner som färdas genom tiden och växlar mellan att brinna eller ryka under solen.

Jag kommer åka hem tidigare än förväntat, det stod klart redan efter någon dag. Min tid i Sverige har redan varit full av mer kärlek och möten än jag någonsin kunnat planera in, det är dock dags att ännu en gång börja röra sig från en plats till en annan.

Jag funderar på vad allt det här betyder, i ett större sammanhang. Kommer jag bli en av dem som spenderar återstoden av min ungdom i Asien och bygger upp ett nytt liv på andra sidan jorden? Det var vad min mamma och pappa gjorde och jag vet att de känner samma sak när de tänker på sitt hemland. Ett sting av verklighet när man besöker en plats som varit ens hela värld, men inget kan bli vad det en gång var.

Allt förändras. Från en form till en annan. Från en plats till annan.

2016-06-07 10:58 Kommentera

Resa med depression i bagaget

2016-05-24 08:51 1 kommentar

Hur är det att resa med depression och kan det vara en lösning på nedstämdheten?

resa med depression 2.JPG
Raja's seat

Att gå från att vara ett barn till att kliva in i ungdomens värld förändrade mycket för mig. Från att ha levt ett skyddat liv med böcker och tv-spel öppnades det helt plötsligt upp en värld av tjejer, alkohol och självtvivel. Att vara en av få invandrare på min skola var aldrig något som berörde mig under min uppväxt men min chilenska sida blev snabbt uppenbar när klassens alla killar (och tjejer) växte ifrån mig.

Mina ungdomsår var långt ifrån becksvarta men trots alla vänner och goda stunder kändes det alltid som ett oväder lurade i horisonten. Kärleksbekymmer fick ofta mitt liv att röra sig i en nedåtgående spiral och det kändes som negativa känslor alltid fanns nära tillhands. Detta var dock inte något unikt för mig, sanningen är att de flesta av mina vänner kände som jag och det var något som höll ihop oss.

Spola fram några år och jag är inte längre tonåring. Mitt första riktiga förhållande har tagit slut och vuxenlivet känns om än mer förvirrande än ungdomsåren. Jag är arbetslös, singel, deprimerad och röker weed som om jag försökte slå något rekord. Mitt i allt erbjuder min mamma mig något som skulle kunna vara lösningen på alla mina problem: åk utomlands, stanna borta och fokusera på att må bra. Spola fram ytterligare tre månader och jag har en ny flickvän, jag är gladare än någonsin och magrutorna har äntligen börjat synas genom min t-shirt.

resa depression.jpg
Alla resor är inte glamorösa: Tåg i Indien

Det finns en del inom mig som önskar att det ovanstående var sant. Att det finns en rät linje mellan punkt A och B och att svaret på bekymmer går att finna mellan raderna på en blogg eller emellan två citationstecken. För vissa kanske det fungerar så men för merparten är lösningarna på våra bekymmer, speciellt en depression, en lång väg att vandra och full av felsteg.

Jag har svårt att minnas alla detaljer från resan som skulle bli min räddning, men en sak är säker: alla ambitiösa tankar om sol, bad och bländade leenden överskuggades snabbt av ett djupt vemod som höll mig fängslad i mitt egna huvud. En utlandsresa kan vara ett bra sätt att bryta gamla rutiner och mejsla fram nya sidor i din personlighet, men det är inte lösningen på alla dina problem i livet - jag talar från egna erfarenheter. Min resa gjorde att jag sjönk djupare in i min depression. Jag kände mig alltmer isolerad från min omgivning och jag hatade mig själv för att jag inte kunde vara glad trots att jag gjorde något som andra avundades.

Med åren har det blivit lättare att hantera livets djupa dalar och jag har lärt mig att acceptera att det är en del av min personlighet, något som jag måste lära mig att leva med. Det har i förlängningen gjort det enklare för mig att planera min resor. En slags mental checklista på samma sätt som jag påminner mig själv om att alltid ha några intressanta podcasts på telefonen inför en långresa.

Har du själv funderingar över hur det är att resa trots depression? Det finns vissa saker du kan göra för att underlätta för dig själv och undvika att hamna i tråkiga situationer, speciellt om du vet med dig att du har en benägenhet för nedstämdhet.

Undvik alkohol

Att resa kan vara krävande nog utan att du behöver göra det med en rejäl baksmälla i bagaget. Det kan vara svårt att stå emot frestelserna när alla ständigt festar så om du vill dricka, se till att göra det vid speciella tillfällen istället för att göra det till en livsstil.

Var social

Om du är en ensamvarg kan det var lätt att isolera dig själv när du reser. Försök att balansera upp din vardag och var inte rädd för att börja prata med personen i sätet bredvid dig, speciellt om ni är på väg till samma destination. Några av de personer som jag träffat under mina resor är folk som jag betraktar som riktigt goda vänner, trots att vi kanske endast spenderat en vecka eller en helg ihop.

resa med depression.jpg
Motorcykel i Sri Lanka kan få alla att dra på smilbanden

Hitta rätt reskamrater

Du kommer möta hundratals av människor när du reser, oavsett om du åker motorcykel genom Vietnam eller campar i Nordnorge. Håll dig till dem som tillför något positivt till dina resor, oavsett om det är bra tips eller en positiv attityd. Var inte rädd för att säga adjö till folk som du inte känner är rätt för dig. Vi är alla olika och försöker göra det bästa av vår situation.

Följ rutiner

Om du reser under en längre period är det lätt att tappa bort sina rutiner. Det finns ingen som kommer väcka dig och dina ansvarspunkter sträcker sig sällan bortom att borsta tänderna innan du lägger dig och ringa hem en gång i veckan. Gör det mesta av din dag och gå upp vid samma tidpunkt varje morgon. Det hjälper om du har ett specifikt ställe att gå till som du vet har gott kaffe. Lär känna staden du vaknar upp i varje morgon och undvik att ligga kvar i sängen.

Gör din grej

Du behöver inte äta med händerna varje dag bara för att du är i Indien och du behöver inte klappa en elefant bara för att alla andra gör det. Du kommer träffa massor av människor som har en åsikt om din resplan eller vilka platser du bör besöka. Lyssna, dela erfarenheter och inspireras men gör i slutändan din egen grej.

Tackar du nej till saker för att det är farligt eller för att de är utanför din komfortzon? Testa på nya saker och väx som person. Du kommer stöta på massor av situationer som du omöjligt kan veta om du gillar eller inte förrän du testat på dem.

Fotocred:
www.MatiasAndres.com

2016-05-24 08:51 1 kommentar

Mina bästa resebilder: Oscar Axén

2016-05-04 03:53 1 kommentar

mina bästa resebilder oscar2.jpg
Ett träd ramar in solnedgången över Pai Canyon.

Musiken från Easy Tiger Hostel i Phong Nha letar sig ut över gatorna och allt fler backpackers samlas för att ta del av gratisbuffén som delas ut. Överallt sätter sig hungriga resenärer ned och trängs med sina vita papptallrikar. Jag hamnar bredvid två killar som ser märkligt bekanta ut och det är först när den ena utav dem säger att jag liknande en kompis hemma i Norge som bitarna faller på plats.

Efter ett par rundor runt i Asien är det inte konstigt att man stöter ihop en eller flera gånger med samma backpackers. Att träffa på folk som varit hemma hos en i Oslo, i en nationalpark i Vietnam, hör dock inte till vanligheterna. Jag träffade Oscar och hans vän Sebastian i Phong Nha.

Ett och ett halvt år senare korsas våra vägar igen, denna gång i norra Thailand.

Oscar och hans flickvän landade i Bangkok i början av januari och har sedan dess hunnit med att spendera tid i både den thailändska ön Koh Lipe och Penang i Malaysia, där de också skaffade sina thailändska visum. Efter lovord från vänner och bekanta begav de sig till Thailands norra delar för att slippa de mer turistiga öarna i söder och ta del av "den sömniga atmosfären, och de vackra landskapen". Att Pai även bjuder på grym mat och att han ostört kan ägna sig åt både muay thai och fotografering är ett rejält plus i kanten.

Följande är en del av en serie inlägg där vi får ta del av talangfulla resenärers bästa resebilder från deras favoritresemål:

Mina bästa resebilder: Oscar Axén

mina bästa resebilder oscar3.jpg
En vattenbuffel på risfälten i Pai
mina bästa resebilder oscar4.jpg

"Nam Lang floden mynnar ut genom Tham Lod grottans sydliga öppning, vid den lilla byn Soppong ca. 50km från Pai. Solnedgången utanför kombinerat med trädens reflektioner färgar floden smaragdgrön och lyser upp de spektakulära stalaktiterna ovanför. Framför den lilla dammen nedanför sitter våra guider på sina bambuflottar, i väntan på att ta oss tillbaka genom grottan."

mina bästa resebilder oscar.jpg

"Vid Tham Lod grottans södra mynning cirkulerar över 200.000 svalor vid solnedgången. Virvlandes som i en tornado vid flyger de in, hundratals åt gången, i grottan för att spendera natten klängandes vid takets stalaktiter."

mina bästa resebilder oscar5.jpg

En Gibbonapa slappar på räcket till en hängbro i Mae Hong Son-distriktet.

Har du resebilder som du vill dela med dig?
Skriv ett meddelande på Facebook där du också kan se resten av Oscars bilder från Pai.

2016-05-04 03:53 1 kommentar

10 ton kärlek på Conserve Natural Forests

2016-04-29 07:39 Kommentera

Fler får upp ögonen för vad elefanter och andra djur får utstå med för att underhålla betalande turister.

träffa elefanter2.jpg

Solen slår ned över kroppen och letar upp varenda kroppsdel som inte är täckt av ett lager av kläder eller solkräm. Sydostasien lider av ännu en värmebölja som står i rejäl kontrast till de kalla vindarna som välkomnade oss sist vi besökte norra Thailand. Den här gången känns det personligt.

Vi färdas framåt i ett färgglatt tåg av mopeder vars hjälmar inte matchar det gula gruset eller den gråa asfalten som vi lämnar bakom oss. Vägen mellan Chiang Mai och Pai är känt för sina 762 kurvor men de slingriga vägarna är inte endast karakteristiska för den sträckan, även vägen till Conserve Natural Forests löper som en orm genom de gröna bergen.

Vi har blivit inbjudna till organisationens första insamling sedan starten två år tillbaka och välkomnas av bland annat Miguel, en av många eldsjälar som arbetat hårt för att bekämpa skogsskövlingen som drabbat många länder i Asien. För Thailand är det ett tveeggat svärd då mycket av landets ekonomiska tillväxt går att härleda till skog som har omvandlats till mark att odla på. Bortom det ekonomiska intresset påverkas dock både invånare och djurliv, något som Miguel och hans vänner sett med egna ögon.

"Vi tänkte att det bästa sättet att bekämpa skogsavverkningen var nyplantering, så vi tog bokstavligen saken i egna händer började plantera så många träd som möjligt."

Sedan starten i 2014 har de lyckat med bedriften att plantera över 20,000 träd över en area på över 100,000 m2. Den långgående visionen är att plantera en halv miljon träd och trots att de har en lång väg att vandra får organisationen numera hjälp från volontärer från hela världen. En av dem är Margarit som arbetat med organisationen sedan tre månader tillbaka. Hon kom i kontakt med dem genom Idealist.com, en hemsida som kopplar ihop volontärer med frivillighetsorganisationer, och hon har haft händerna fulla sedan hennes ansökan blev godkänd.

Margarit berättar om de asiatiska elefanternas nuvarande tillstånd och hur de hotas av utrotning om inte något drastiskt sker. Arten är för tillfället klassificerad som hotad av IUCN och i 2003 räknade man med att det fanns ca 40,000-50,000 vilda asiatiska elefanter, en nedgång på över 50 % under endast tre generationer.

När Margarit först kom i kontakt med Conserve Natural Forests hade de precis börjat processen med att köpa loss elefanter från de otaliga cirkusar och läger som finns spridda över hela landet. Hon berättar hur det var att besöka shower där elefanter hade blivit upplärda att bland annat cykla och stå på frambenen, en syn som rörde upp motstridiga känslor och fick organisationen att kämpa ännu mer för att komma i kontakt med ägarna till elefanterna.

träffa elefanter3.jpg

De flesta elefanter som arbetar i läger och används i shower är under kontrakt och ägs av en familj som hyr ut dem. Maemoon och Kamjan, de två gravida elefanterna som numera strövar fritt på CNFs ägor, härstammar från Huang Bong, en Karen-by med generationer av mahouts och elefantskötsel. Mahouts är en elefantskötare som växt upp sida vid sida med de stora djuren. Maemoon och Kamjan har varsin skötare, två unga bröder, som håller ett öga på dem från morgon till kväll. Deras dag börjar redan klockan fyra då de vaknar och gör iordning mat till de hungriga djuren. Under en normal dag kan Maemoon och Kamjan äta långt över 200 kilo av växter, frukter och rötter.

Kamjan är Maemoons mamma och är 45 år gammal. Det är hennes sjunde graviditet och hon förväntas föda om ca sex månader. Maemoon är 35 år gammal och hon har varit gravid fyra gånger tidigare. Margarit berättar att det var ren tur att de kom i kontakt med ägarna till elefanterna. Ägarna var själva på jakt efter någon som kunde ta hand om elefanterna då det inte var passande att de skulle arbeta på grund av sin graviditet.

untitled-1-3.jpg

Solen fortsätter att slå ned över oss när maten serveras på små bambubord som ställs på en lerbank vid vattnet. Mahouterna motar Maemoon och Kamjan som nyfiket tittar på den buffé av grönsaker, ris och frukter som dukats upp. De långa snablarna börjar röra sig allt mer då lukten blir påträngande och det känns nästan oförskämt att äta framför ett djur som ständigt är hungrigt, speciellt när det växer en enorm bebis inom dem.

De vita papptallrikarna fylls snabbt och dagens grupp delar upp sig. Några sätter sig på bambubron medan andra tar plats vid vattendraget som löper genom den lilla gläntan där vi spenderar tid tillsammans. Trots att många är här för att bekanta sig med elefanterna ligger inte allt fokus på dem. Den avslappnade atmosfären bjuder in till samtal som fortsätter tills man hör ett högljutt brak från Maemoon eller Kamjan. De är ständigt på jakt efter mat och varken träd eller vegetation hindrar dem när de väl fått syn på saftigt gräs eller gröna blad.

Monique och Mia, två volontärarbetare, hjälper till med organisationens dagliga arbete och ser det som en möjlighet att förena nytta med nöje. Monique kom i kontakt med CNF när hon sökte efter en praktikplats där hon kunde vara nära naturen. Hennes dagar ser olika ut från dag till dag, ibland hjälper hon till att plantera träd och ibland arbetar hon med de inplanerade insamlingskampanjerna som snart kommer lanseras. Vissa dagar spenderas tillsammans med elefanterna.

13029697_1060581113980240_8364269839034544034_o.jpg

Trots att organisationen inte har hållit på länge blir det snabbt uppenbart att deras engagemang kommer ge utdelning. Alla volontärer pratar passionerat om sina uppgifter och är glada över att kunna bidra till en bättre vardag för Thailands elefanter. När bebisarna kommer startar ett nytt kapitel i deras verksamhet.

Det är dock långt ifrån det enda som står på schemat. Monique berättar att de planerar att släppa ut elefanterna i det fria när de är redo och att det inom kort även kommer att fokuseras på andra däggdjur och reptiler. Bland annat har de byggt upp ett fågelhus och de är i full färd med att skapa en plats där de kan föda upp sköldpaddor. Deras arbete handlar om att ge tillbaka till naturen och skapa en fristad för de djur som får allt svårare att överleva på egen hand.

Vi lämnar CNF med ett leende på läpparna. Det känns betryggande att det finns människor som helhjärtat arbetar för en bättre värld för behövande djur och natur. När jag träffar Margarit på lunch några dagar senare berättar hon om hur nöjda de är med evenemanget och att de tänker anordna fler. Fram tills nu har allt varit finansierat från egen ficka från grundarna, allt för att slippa att elefanterna och deras fristad blir ännu en turistfälla som utnyttjar djuren för egen vinning. De siktar framöver på att anordna besök där små privata grupper får hälsa på Maemoon och Kamjan i deras naturliga miljö och även bekanta sig med resten av familjen på CNF och deras viktiga arbete.

Det ska bli intressant att följa med CNF och vara på plats när deras första bebis kommer.

Snabba fakta: Asiatisk Elefant

  • De kan väga allt ifrån 2 – 6 ton
  • Asiatiska elefanter kan leva upptill 60 år i det fria
  • De är något mindre än afrikanska elefanter
  • En elefantsnabel innehåller 100,000 olika muskler
  • Vid födsel kan en elefantbebis väga runt 90 kilo

13055264_1060582570646761_8387450587139099410_o.jpg

Conserve Natural Forests

Besök deras Facebook-sida, Twitter eller Instagram för att följa med på deras arbete. Är du intresserad av att arbeta med CNF? Läs mer om praktikplats på deras hemsida.

2016-04-29 07:39 Kommentera

Baddags på Conserve Natural Forests

2016-04-27 07:39 Kommentera

Efter tragiska nyheter från Angkor Wat om elefanten Sambos dödsfall var det skönt att kunna dela med sig av lite positiva djurnyheter.

Vi fick möjligheten att besöka Conserve Natural Forests i söndags, en underbar frivillighetsorganisation som arbetar för att bevara djur och natur i bland annat Mae Hong Son-provinsen, Thailand.

Bland alla nya bekantskaper var det två som (bokstavligen) stod ut, Kamjan och Maemoon, mor och dotter. Dem är båda gravida och har köpts ut av organisationen för att ge dem möjligheten att ha en någorlunda normal vardag i det fria. Trots sitt tillstånd var de tvungna att göra uppemot 45 elefantturer med turister per dag.

Det är för tillfället närmare 40 grader varje dag och vi hjälper till genom att svalka av varandra. Läs mer om elefantturer i Thailand och organsationens arbete senare i veckan.

träffa elefanter5.jpg
Nya bekantskaper. Foto: Conserve Natural Forests

2016-04-27 07:39 Kommentera

MatiasAndres

Matias Andrés Bravo Jara är en frilansskribent med världen som lekplats. Med ena foten i Sydamerika, och andra i Skandinavien, spenderar han resten av sin tid uppe bland molnen i Kambodja där han just nu residerar, kontemplerar och knåpar ihop sina små texter.

För Vagabond.se skriver han om livet i Phnom Penh och hur man bäst överlever i staden som förr var känd som Asiens Pärla. Om du har några frågor eller funderingar kan du nå honom på matiasbravojara@gmail.com eller besöka:

http://www.MatiasAndres.com/blog
https://www.facebook.com/MatiasAndres.Writing/
https://www.instagram.com/matiasandres.travel/

Blogroll

Webbfrågan

  • Hur tränar du helst under resan?

Vagabonds nyhetsbrev

Över 20 000 läsare! Vagabonds nyhetsbrev är gratis och kommer till dig en gång i veckan. Du kan när som helst avsluta din prenumeration.