Vår man på Mallorca

Fyra dagar, fyra nätter.

2016-09-14 19:37 Kommentera
Kategori: bil, karta, mallorca, tips & sånt, utsikt

palma_sunset_lowres.jpg
"Sunset [Over Palma]” - © DELAFOI / Solnedgång från Parc de la Mar, Palma.

En fråga dök upp från en vän som ska besöka ön för första gången. Hela familjen i Palma under fyra dagar i oktober. Två av dessa med hyrbil.

- Vad tycker du vi ska göra?

Det är en rimlig fråga. Vad gör man? Vart ska man gå? Vad ska man tänka på? Fyra dagar kommer gå fort men om ni spenderar dem klokt så kommer ni garanterat vilja besöka ön en andra gång.

Så låt mig få byta plats mer er för en kort stund. För om jag bodde i Palma under "fyra dagar i oktober" skulle jag inte oroa mig så mycket kring vad som är inne eller populärt just nu. Det finns tillräckligt med folk som gör det. Saker ändras och trender kommer och går, men Palma ligger det det ligger.

Jag skulle istället fokusera på staden som helhet. I oktober tror jag att jag skulle få plats på ett hotell i gamla stan och jag skulle försöka hålla mig kring stadsdelarna La Lonja, Cort, Monti Sion och Sindicat.

Jag skulle gå upp och ut tidigt på morgonen, precis innan Palma vaknar till liv. När solen letar sig ner på nystädade gator och när doften av våt asfalt blir som ett stilla andetag innan pulsen höjs. Där skulle jag söka mig runt gamla stans alla gränder och vrår i jakt på det lilla kvartersbageriet för den obligatoriska croissanten och den morgonpigga baren för dagens första kaffe.

Jag skulle vilja se det berömda olivträdet på Place de Cort, gatuartisterna på Placa Major och de två två stora shoppinggatorna. Och mitt myllret skulle jag vika av vid kyrkan Sant Miguel för en kaffe på Café Antiquari. Jag hade fortsatt trapporna ner runt hörnet och in på Costa de La Pols. Dels för att besöka second hand butiken som ligger där, men framför allt för att kliva in under träden på magnifika La Rambla och alla dess blomsterförsäljare.

Och jag skulle definitivt besöka katedralen.

I oktober bör det vara rimligt med turister och jag skulle känna att jag kunde gå där i min egen takt. Jag hade gått längst muren utanför katedralen och gamla stan men också letat mig ner under och ut i Parc de la Mar. Kanske vidare ner över stora vägen för att lära mig hur jag kommer till Palmas långa strandpromenad? För om jag lär mig tidigt hur jag kommer dit skulle jag redan andra morgonen kunna gå lite längre från centrum. Kanske mot Es Portixol och El Molinar för att se havet och soluppgången? Kanske till och med för ett morgondopp?

Och jag skulle vilja se det arabiska badhuset på Carrer de Can Serra.

Jag hade nog haft en ohållbar idé om att på kvällarna hålla mig i kvarteren mellan Placa Major och Sant Francesc, precis där stadsdelen Monti Sion möter Sindicat. Framför allt för tapas på Quina CreuCarrer de la Corderia. Men eftersom jag ibland kan vara både rastlös och nyfiken hade jag även velat besöka klassiska Bar EspañaCarrer de Can Escursac för deras Pintxo's. Och eftersom jag nu inte hade varit långt bort från La Lonja's alla restauranger så hade jag kanske gått ner där istället? Kanske för ett besök på Bon LlocCarrer de Sant Feliu? Eller vidare mot krogarna och barerna runt Placa de la Drassana?

Jag hade haft lite svårt att bestämma mig och som svensk hade jag nog även funderat en del på allt jag hört om Santa Catalina. Så jag hade promenerat ut från gamla stan, bort mot de låga husen som fyller kvarteren runt Carrer d'Espartero och in på Carrer d'Annibal.

Det är dock troligt att jag skulle tycka att det just där redan fanns tillräckligt med folk. Sannolikt skulle jag därför vandra vidare in bland kvarteren och av en slump upptäcka La Golondrina Carrer de Sant Magi.

Jag tror jag skulle gilla just det hörnet av Santa Catalina, ovetande om att ett besök där skulle göra La Golondrina till min absoluta favorit i Palma. Och när jag väl satt mig skulle jag troligtvis bli nyfiken på kvarteret på andra sidan Sant Magi. Det är därför inte otänkbart att jag skulle få se väderkvarnen, de orörda husen kring Placa Vapor och utsikten över hamnen.

Jag gillar att åka bil så jag hade också bokat en hyrbil. Framför allt om hotellet erbjudit bra lösning för parkering.

Jag hade lämnat Palma rakt norrut mot Valldemossa. Det finns något där kring Chopin som skulle väcka min nyfikenhet och jag hade därför sökt mig till Chopin-museet och Reial Cartoixa. Jag skulle också trotsat ryktet kring lyxiga Deià och på väg dit hade jag stannat till vid Son Marroig. Om så bara för utsiktens skull.

Jag hade vetat att jag måste välja. Ska man göra roadtrips kan man inte stanna överallt. Då kommer man inte något vidare långt. Så jag hade låtit dagsformen avgöra. Lyssnat till det spontana. Och eftersom jag gillar kyrkor är det troligt att jag parkerat centralt i Deià och letat mig upp mot Plaza de la Iglesia. För kyrkan och för utsikten.

Jag skulle fortsätta från Deià mot Sóller och Port de Sóller. Ner bland båtarna i Port hade jag stannat för lunch. Den första restaurang jag någonsin skulle besöka i Port de Sóller skulle av en händelse bli Albatross, nästan längst bort bland båtarna. Där skulle jag stanna upp ett tag och bestämma mig för om jag ska ta tunneln via Sóller direkt tillbaka till Palma? Eller köra vidare, upp genom Fornalutx mot Puig Major och Mallorcas egentliga centrum, klostret i Lluc?

Frågan är retorisk. För jag vet att jag hade kört vidare upp i bergen. I Santuari de Lluc finns även en svart madonna som har en fascinerade historia och jag vet att jag hade velat se henne.

Jag skulle lämna Lluc och bergen via vägen ner mot Caimari och Inca. Jag skulle nog vara trött vid det här laget och från Inca skulle jag snabbt kunna ta mig tillbaka till Palma.

(Karta: Restaurang "El Sol", Son Serra de Marina)

Tyvärr är jag hopplös när det gäller roadtrips. Jag vill köra länge. Jag kämpar dessutom fortfarande med någon form av nedärvd idé om att man måste få "valuta för pengarna", så en hyrbil skulle jag använda maximalt tills hyrtiden gått ut. Därför hade jag startat tidigt nästa dag.

Jag skulle ge mig tid för att studera kartan på hotellrummet och sett att det finns en motorväg mellan Alcudia och Palma som skär diagonalt genom större delen av ön. Jag hade försökt memorerat den som en nödutgång för dagens roadtrip. En retur-strategi som är snabb och enkel.

Jag hade därför lämnat Palma österut mot Llucmajor men svängt av vid El Arenal för att följa kustvägen runt Mallorcas södra del. Jag hade eventuellt letat mig ner till den berömda stranden Es Trenc. Men just den här dagen skulle jag haft mitt sikte inställt på en helt annan strand och jag hade därför inte stannat där för länge.

Från Es Trenc hade jag zick-zackat mig fram via Santanyi, Felanitx, Mancor och Artà. Om tiden tillät så hade jag längs vägen letat mig upp till kyrkan och klostret San Salvador utanför Felanitx och väl i Artà kanske jag till och med sagt hej till vännerna på Cafe Parisien. Men på min karta hade nålen suttit på restaurang El Sol vid Son Serra de Marina, så jag hade lämnat Artà ganska snabbt och följt skyltarna mot Alcudia.

Son Serra de Marina ligger längs vägen mot Alcudia från Artà sett. Det är nära men jag hade nog fått använda min Google map för att hitta ända fram till El Sol. En restaurang som ligger allra längst bort i ett tillsynes ändlöst rutnät av villor och enkelriktade gator.

Det kan hända att jag även skulle bli lite irriterad. I oktober hade jag nog upplevt Son Serra de Marina som ganska öde. En plats som vid en första anblick inte kan erbjuda mycket mer än tomma sommarhus. Ofrånkomligt hade jag funderat på om detta verkligen kan stämma? Kanske hade jag kört fel?

Men, jag hade valt att lita på de rekommendationer jag fått och inte gett mig förrän jag hitta hela vägen fram. Fram till den öppna stranden och den friska vinden. Fram till vågorna och havet. Fram till uteserveringen där jag med något enkelt som pizza eller pasta sakta skulle inse att jag troligtvis hittat något som skulle komma att bli en av mina favoritplatser på hela ön.

Och jag hade nog tvingats göra ett val här.

Antingen så skulle jag kunna fortsätta vidare förbi Alcudia mot Port de Pollenca och Pollenca. Jag skulle kunna leta mig upp mot utsikten vid Mirador Es Colomer eller kanske till och med tvinga upp hyrbilen längst den branta vägen mot mytomspunna Santuari del Puig de Maria.

Eller så kör jag åt andra hållet. För kartan skulle visa mig att bara ca 20 minuter från El Sol ligger Betlem. Och bortanför Betlem skulle jag hitta Mallorcas kanske mest bortglömda strandpromenad.

Visserligen hade jag från början siktet inställt på motorvägen mellan Alcudia och Palma, men eftersom jag passerade Manacor på väg till Artà så skulle jag nu veta att vägen via Manacor mot Palma är tvåfilig. Med andra ord även den en "nödutgång".

Så… räkna trappsteg i Pollenca eller krigsfångar i bergen ovanför Betlem? (Ja, lite får man ta reda på själv.)

I min bil, på just den här resan, skulle jag vara ensam så jag hade gjort både och. Kanske till och med chansat och åkt vägen över Tramuntanas för att passera Lluc en sista gång.

Men det är 365 steg i Pollenca så om jag väljer bergen därifrån lär det vara mörkt innan jag kommer upp till Lluc. Kanske hade jag valt den där nödutgången mot Palma ändå?

2016-09-14 19:37 Kommentera
Kategori: bil, karta, mallorca, tips & sånt, utsikt

En jävla röra!

2016-03-14 15:24 10 kommentarer
Kategori: personlig, tips & sånt, vardag

glue.jpg
"Stuck Together With God's Glue” En grupp människor väntar på solnedgången vid "Refugi De Muleta” utanför Port de Sóller, Majorca. (Photo by Martin)

2015 var på många sätt ett turbulent år. Döden kom tidigt, redan i januari, jobbet tog stryk, musiken tystnade och sen kom sommaren och döden vinkade på håll igen ett par gånger till. En kort turné tog form i Tyskland och en fotoutställning genomfördes i Sóller. Jag blev förförd av Berlins modescen, ett finger gick av, vänskaper bröts och insikter växte. Och i november kom döden och hälsade på igen. 
 
 - Det har varit en jävla röra helt enkelt. 

Bloggandet på Vagabond är frivilligt och sker utan någon form av ersättning och trots att jag gillar att skriva här på bloggen har det av massor av skäl således tvingats åt sidan. En prioritering som inte bör förvåna särskilt många. 
 
Dessutom bär jag med mig idén om att det ska ge en positiv resonans att skriva om och från en sådan här plats, vilket har varit svårt att få fram utan att bli krystat och tillgjort. Nu känns det i och för sig fortfarande ganska krystat och klämkäckt att skiva något klichéartat reseinlägg, så jag tänkte att i stället för att vänta ännu längre med att skriva så får detta inlägg bli mer rakt på sak. 

Öppna spjäll och utan vaddering. Inget att hålla tillbaka, inget att ta hänsyn till. I den här spalten är jag både skribent och redaktör och om Vagabond tröttnar så må det vara hänt. 
 
Ibland behöver man bara få gnälla av sig all skit som lägger sig på lager. Liksom ställa sig upp på bussen, i kassan på ICA eller i bankkön och säga: "Nu får det vara slut på de här dumheterna! En buss som du inte kan köpa biljett till? En matbutik som säljer medicin? En bank som inte hanterar kontanter? Vad är det här för trams?"
 
Eller flyga i shorts? Ta med egen smörgås på kafé? Ta av sig barfota på tåg? Låta en 5-åring bestämma vad ni ska ha till middag? Fredagsmys? Paxa ett bord och sen ställa sig i kön? Selfie-pinne? Måste vi verkligen beställa kaffe på Europas alla språk? Kändisar på sedlar? Schlagerfestivalen? 

 - Och så alla dessa förbannade experter!
 
Mallorca växer i popularitet. Vad det verkar mer än någonsin. Och som alltid när något blir populärt och trendigt, det kan vara en land, en stad, en stadsdel eller en bar, så raderar det stigande antalet besökare ganska snart det som en gång gjort det hela intressant från början. 
 
Den uppåtgående kurvan av popularitet och den dalande kurvan av genuinitet följer båda tidslinjen tills de möts någonstans där på mitten. Tillsammans skapar de ett kryss som tydligt markerar brytpunkten då något som en gång var levande, numera bara är dött och innehållslöst. Något en gång attraktivt har degraderats till en attraktion
 
SOHO på Manhattan och Williamsburg i Brooklyn är troligtvis de mest kommersialiserade exemplen. Men även hela länder som Thailand, stadsdelar i Berlin, London, Paris och även Stockholm, eller kända barer som "O'Donoghue's" i Dublin eller "Sloppy Joe's" i Key West, har alla drabbats av konsekvensen av deras egna popularitet. 
 
Det som en gång gjort dem unika och attraktiva är sedan länge dött och kommersen, logotyperna och strukturen har tagit över. Besökarna vallas på led likt Disneyland och man tittar istället för att delta. Det är en modern distansering som dessutom även filmas och fotas i oändlighet. 
 
Få verkar genomskåda skådespelet. De som en gång levt och verkat har inte längre råd att vara kvar och de som är kvar vet vad som krävs för att fylla dagskassan. "The show must go on" och under bara det senaste året känns det tyvärr som Mallorca påbörjat samma resa. 
 
Det passerar nämligen inte en dag utan att jag någonstans, via någon rubrik, länk eller löpsedel, ser vad andra tycker att vi "måste göra på Mallorca". De berättar högt och tydligt för allt och alla om den bästa restaurangen, det trendigaste kvarteret, den där hemliga baren, solnedgången på stranden och klubben som alla måste gå på. Guiderna pekar med hela handen innan man raskt går vidare till nästa event. Allt är färdigpackat och vrids, vänds och kramas sönder till sista droppen. 

Det är ett resandets quick-fix. Ett happy meal av kultur. En värld i gladpack som paketeras för "bästa möjliga upplevelse". Och jag är så trött på alla som vet bäst. Alla som varit här längst. Alla som snackar så mycket - men lyssnar så lite
 
För det var därför jag kom hit. För att lyssna. Att stanna upp och känna hur livet forsar igenom en. Att känna tårarna komma. Att bli överväldigad. 

Trender kommer och går, det vet vi alla vid det här laget, och om något eller ett par år är det någon annan ö eller annan ort som ska exploateras till förbannelse (Lissabon ligger t ex bra till på den listan). Experterna kommer fortsätta sin tävling och Mallorca kommer åter lämnas åt sitt öde med flagnad färg och vissna skyltar. 

Men jag är inte här för att bli bäst på vad ön erbjuder. Jag är här för att bli ett bättre jag och mitt Mallorca, min relation med denna magiska ön är min egen. Den hjälper mig att gå framåt oavsett popularitet. 
 
Om du kommer hit och lyssnar med mig så blir ön också din, på ditt sätt och på dina villkor. Ingen annans. Vi skiter i dom och låter ön läka det som läkas behövs. För det är det som den här ön gör - och har gjort - i hundratals och åter hundratals år. Mallorca är magisk helt utan vår hjälp. 

 
//M. 
 
 ===
 
Ps. Jag vill ta tillfället i akt och promota mitt egenproducerade fotomagasin "DELAFOI Photo Exhibition Magazine", en tidning i begränsad, signerad och numrerad upplaga. Inte för att detta ska bli en portal för mitt eget fotograferande, utan för att just det här numret uteslutande innehåller bilder från Mallorca. 

2016-03-14 15:24 10 kommentarer
Kategori: personlig, tips & sånt, vardag

"Mañana, mañana"

2015-09-18 15:39 2 kommentarer
Kategori: mallorca, vardag

sea_of_gold_vagabond.jpg
"Sea of Gold" Solnedgång över "Badia d'Alcúdia" / Alcúdias bukt. © MARTIN

När man varit här ett tag så märker man att "antal år på ön" är en viktig statussymbol för många inflyttade. Jag vet av egen erfarenhet att det är precis samma tävlingsinstinkter man hittar både i Torekov, Smögen, Gotland eller vilket ställe man nu väljer att besöka och det har aldrig har imponerat särskilt mycket på mig. Helt enkelt för att allt är relativt. För mig är det viktigare hur jag spenderar min tid, snarare än att räkna minuterna. 

I relation till de som flyttade hit redan för 35 år sedan eller mer - dvs ungefär samtidigt som jag 11 år gammal besökte ön på min allra första utlandsresa - så har jag självklart inte varit här så länge. Men för det par som kom hit en vecka nu juli och inte hittade till hotellet, så tangerar jag gränsen till infödd. 

Det jag vet är att jag varit här tillräckligt länge för att skapa mig en bra distans till livet "hemma". De ibland minimala kulturella och sociala förändringarna som man går igenom i ett annat land har gett en stundtals enorm inverkan på livet som jag lever när jag är hemma i Stockholm. 

"Perspektiv" tror jag sammanfattar det bäst. Att se mönster i vardagen som man inte sett tidigare.

TV är ett bra exempel. Jag ser inte längre på TV. Visst kommer jag se på en och annan film eller något specifikt program, men det där med att använda TV'n som underhållning genom att bara låta den vara på - som jag gjort otaliga gånger - känns numera väldigt avlägset.  

Jag har också varit här tillräckligt länge för att se ett mönster i människors förhållningssätt till Spanien, kontra antal besök/tid på ön. 

Synen på spanjorer, Mallorca och Spanien skiftar nämligen markant bland de som aldrig varit här, de som är på väg hit eller de som redan är här. Och det är framför allt inom ett specifikt område, genom en mycket specifik kommentar, som den märks allra tydligast. För den absolut vanligaste kommentaren jag får från andra svenskar när jag pratar om Mallorca är;

"Jaha, Spanien alltså? Mañana, mañana…"

Den bara ploppar upp från ingenstans - helt utan sammanhang - som om det finns någon tvångstanke bakom. Lösryckt så blir det förstås totalt obegripligt, men givetvis förstår vi alla precis vad som avses. Så låt mig gå rakt på sak;

Det finns en inlärd vanföreställning hos många nordbor att Spanjorer skjuter upp allt till morgondagen. Jag vet inte om folk menar att det beror på lathet, ineffektivitet eller vad det nu kan tänkas vara, och i början så skrattade jag också fånigt medhållande. "Ja, det vet man ju hur spanjorer är" tänkte jag, fast jag inte alls visste. Ganska snart började det dock gnissla inom mig varje gång kommentaren slank förbi. Osäker på vad jag egentligen tyckte så fortsatte jag att le fånigt, men nu så stannar jag bara upp och frågar vad dom menar. 

Inte helt otippat så är det förstås ingen som riktigt vet vad de menar och det verkar som ju mindre tid du tillbringat på ön - eller i Spanien - desto större chans att du kommenterar. 

Det finns förstås de som trots sina 35 år på ön envist vägrar ändra uppfattning om kulturen de flyttat till - men det finns ju å andra sidan folk till allt - men för de allra flesta sker en gradvis förändring. 

Skiljelinjen verkar ligga vid ca 2 år. Innan dess så är det en ganska jämn kurva av många kommentarer från den som aldrig varit här (men är på väg), till den som rest mycket fram och tillbaka och vidare ner till den som tillbringar större delen av sin tid här. Den senare kommenterar överhuvudtaget väldigt sällan den spanska kulturen.

"Mañana, mañana" blir därför som ett mätinstrument på hur lång tid du faktiskt varit på ön.

Jag vet egentligen inte vad den här bilden kommer ifrån, men vi har ju massor med liknande kulturella vanföreställningar, samtliga i syfte att bygga eller förstärka den bild man vill ha av en person, ett folk eller ett land. T ex så är vi övertygade om att Napoleon skulle varit onormalt kort, att Eskimåer har flest ord för snö men inget för krig, att alla Fransmän röker, att alla Finnar bär kniv eller att alla Stockholmare pratar som Lena Nyman. 

Och "Mañana, mañana" verkar sitta väldigt djupt. Problemet är väl också att det finns en mentalitet som på ytan kan verka berättiga uttrycket. Det krävs dock lite tid - och perspektiv - för att komma underfund med vad den mentaliteten egentligen innebär. 

Sverige har en renodlad effektivitetskultur. Våra kvällstidningar lägger t ex SJs försenade tåg på förstasidan, även om vi med bara minimal distans och vett inser att det inte finns det minsta nyhetsvärde i ett försenat tåg. 

I vårt land har vi ett kösystem som bygger på ett aktivt deltagande. Om du lämnar kön för att du måste sitta en stund så får du ställa dig sist igen. I Spanien behöver du bara ha koll på de som fanns i lokalen när du kom in. På det sättet vet du när det är din tur, oavsett om du sitter eller står. 

I vårt land förväntar vi oss att vem som helst, när som helst, ska kunna ge tid och plats för vad som än ska ske. Och vi tenderar att räkna minuter om något skulle gå fel. 

I Spanien har man ännu inte förträngt att livet inte är perfekt. Saker och ting ändras alltid längs vägen, det ligger i omständigheternas natur. Speciellt om du bor på en ö.  

Om du oavsett orsak behöver stänga din bodega så öppnar den igen "mañana". Om paketet du väntar på inte kom fram idag så kommer det förhoppningsvis "mañana". Om reservdelen till din bil inte dykt upp än så kommer den förhoppningsvis "mañana". 

Vi blir både otrygga och nervösa om vi inte kan planera ordentligt. Det är i sig inget fel i det, men det betyder inte att de som inte är som vi per automatik är lata och oorganiserade. Spanjorer är bättre på att förhålla sig till de verkliga omständigheterna, medan vi envist hävdar kartans absoluta giltighet framför verkligheten. 

Att genuint acceptera "mañana" utan att känna vare sig stress eller irritation är för mig lika med att bejaka livet. Att acceptera "det som är" innebär att vi inte strävar efter perfektion och det är oerhört befriande. 

För livet är inte perfekt. Det är det som gör det perfekt. 

// M.

2015-09-18 15:39 2 kommentarer
Kategori: mallorca, vardag

Nattvandring

2015-07-02 11:42 Kommentera
Kategori: mallorca, tips & sånt, utsikt, vandring

nattvandring_by_martin_web.jpg
Nattvandring till Cornador Gran och den berömda utkiken Xim Quesada.

Det är varmt nu. Riktigt varmt. Vi ligger hack i häl på 40 grader och i den skålformade Sóllerdalen står luften still större delen av dagen. Värmen lägger sig som ett lock över redan frasigt torra trädgårdar och dammiga vägar och det är stillsamt, tyst och stundtals filmiskt surrealistiskt.

Det blir till en tid av "ingenting" även om man försöker göra "någonting".

Bada förstås. Det känns både logiskt och klokt. Sitta i skuggan av ett parasoll känns också klokt. Att bara vila om möjligt lite klokare. Men att cykla eller vandra? Nej, det känns direkt oklokt.

Den sista långa vandringen jag gjorde gick från Sóller via Mirador de ses Barques och vidare förbi Bàlitx d'Avall upp till Torre de na Seca. Vilket är ett alla de torn som omger ön.

Från Sóller räknat sträcker sig rutten mer än halvvägs till Cala Tuent och tog 6 timmar allt som allt. Detta var i maj men solen var redan het och där och då bestämde jag att "hikingen" var över för säsongen. För mig och för hunden.

Det verkar dock som om väldigt många bestämt sig för det motsatta. Jag möter dagligen både överhettade cyklister och vandrare, alla röda av värmen och brända av solen. Många med aningen frånvarande blick när de sicksackar mellan stolarna in i närmaste bar för att beställa "…aqua?".

Och det är inte alls förvånande för det är varmt. Riktigt varmt. Däremot tycker jag helt ärligt att det är en aning dumdristigt.

För Mallorca är en föränderlig ö och även om det inte handlar om att bege sig ut i vildmark, är naturen tveklöst respektingivande. Framför allt med sina enorma höjdskillnader. En tur här innebär alltid risk för ras, osäkra stigar och vikar med kalla undervattensströmmar.

Det är ett landskap som kräver viss koncentration och en del förberedelser. 35 grader, stekande sol och risk för vätskebrist är helt enkelt onödigt att ta in i den ekvationen.

Men… skam den som ger sig.

Inspirerad av de som fortfarande inte gett upp bestämde jag mig för att ge kängorna en ny chans. Fast vare sig hunden eller jag är speciellt sugna på att pressa oss uppåt i värmen, av anledningar redan nämnda, så vad gör man?

Jo, man går på natten i stället.

Lampa på hunden och lampa på mig så bar det av kl 03.00 i söndags morse. Två timmar rakt upp genom Barranc de Biniaraix mot toppen av Cornador Gran och den berömda utkiken Xim Quesada.

Barranc de Biniaraix är en relativt enkel promenad och därför perfekt för vandring i mörker. Det är stundtals lite brant men den stenlagda stigen är i princip komplett och det finns gott om källvatten längs vägen om man nu behöver det.

Den sista etappen mot Cornador Gran är i och för sig en klassisk grusstig och kan vara lite svår att navigera de första 100 metrarna, men har man gått där förut, eller om man går med någon som hittar, är det enkelt och en nattpromenad blir en fantastisk upplevelse.

Det är också en soluppgång jag längtat efter. En värd att minnas. För det blir liksom inte bättre än så.

Men värmen kommer så fort solen når stenhällen och vi tog oss därför sakta men säkert ner i den skuggiga dalen strax efter. När hettan åter låg med full kraft över dalen var vi redan tillbaka i hemmets skugga.

Trötta förstås. Också lätt skadeskjutna av ynkliga skavsår och rivmärken men helt tillfreds med vårt nattliga uppdrag.

Och "Ja", jag erkänner. Både jag och hunden log kanske lite väl mycket när vi under nedfärd sporadiskt mötte de par och grupper som var på väg upp.

För det är varmt nu. Riktigt varmt.

// MARTIN

2015-07-02 11:42 Kommentera
Kategori: mallorca, tips & sånt, utsikt, vandring

Es Firó | ...i väntan på nästa år

2015-05-13 11:15 2 kommentarer
Kategori: historia, mallorca, tips & sånt

es_firo_2015-1.jpg

Jag hade planerat att skriva ett inlägg om avslutningen av Es Firó 2015. Men när jag tittar igenom alla mina bilder inser jag att det finns inte tillräckligt med ord för att beskriva den här festen.

- Den måste helt enkelt upplevas.

Så jag låter bilderna tala istället och hoppas att vi ses här nästa år igen. För det är högljutt, rökigt, svettigt, skitigt, galet, utmattande och alldeles… alldeles underbart.

// MARTIN

es_firo_2015-2.jpg
es_firo_2015-3.jpg
es_firo_2015-4.jpg
es_firo_2015-5.jpg
es_firo_2015-6.jpg
es_firo_2015-7.jpg
es_firo_2015-8.jpg
es_firo_2015-9.jpg
es_firo_2015-10.jpg
es_firo_2015-11.jpg
es_firo_2015-12.jpg
es_firo_2015-13.jpg
es_firo_2015-14.jpg
es_firo_2015-15.jpg
es_firo_2015-16.jpg
es_firo_2015-17.jpg

2015-05-13 11:15 2 kommentarer
Kategori: historia, mallorca, tips & sånt

Es Firó | 2015

2015-05-10 11:26 Kommentera
Kategori: historia, mallorca, tips & sånt

es_firo_flags.jpg

Mitt i helgen. Mitt i festen. "Es Firó" kom i fredags och lämnar oss sent efter midnatt på måndag.

Det inofficiella startskottet skedde - bokstavligt - utanför (och inuti) Bar Turismo mitt i Sóller kl 20 i fredags och den stora festen börjar i morgon måndag, då hela invasionen från år 1561 spelas upp från Port de Sóller upp till centrala Sóller.

Är du inte här redan så är det hög tid att du lägger allt åt sidan och kommer hit!


// MARTIN

2015-05-10 11:26 Kommentera
Kategori: historia, mallorca, tips & sånt

Älskade apelsiner!

2015-04-29 15:17 3 kommentarer
Kategori: historia, mallorca, tips & sånt, vardag

alskade_apelsiner_web.jpg
Ett "social-politiskt-turist-konsument-statement-uppmaning" kring Sóllers apelsiner och annat närodlat.

Jag älskar verkligen apelsiner. Det är en fantastik skapelse, ett mästerverk. Det finns helt enkelt ingen bättre frukt. Kanske är denna kärlek en subtil orsak till att jag spenderar mina Mallorca-dagar i just Sóllerdalen? Ett område som har en lång historia kring just apelsiner.

Det var morerna som tog med sig frukten hit för ca 600 år sedan och sedan dess har den fått ett stort ansvar för dalens rikedomar. Export var viktig under lång tid och Frankrike var en stor konsument. Mängder med frukt gick från Port de Sóller till Marseille och den numera välbesökta spårvagnen från centrala Sóller till hamnen byggdes ursprungligen för fruktvagnar.

Dalens framgångar i exportindustrin ledde även till den idag klassiska järnvägen Ferrocarril de Sóller mellan Palma och Sóller som invigdes 1912. En triumf i modern teknologi då det begav sig.

Det är därför jag med viss vemod ser odling efter odling stå orörd och igenvuxen bakom sina rostiga stängsel.

För problemet är att både produktion och konsumtion idag ser annorlunda ut. "Billigt" säljer och och det är i princip omöjligt för dalens relativt små och spretiga gårdar att på ett vettigt sätt konkurrera med fastlandets industriodlingar. Många träd lämnar därför idag inget annat än fallfrukt och sporadiskt plockade frukter från familj och grannar.

Men det finns hopp. Det finns det alltid.

Fet a Sóller är en lokal leverantör (och webbutik) som uteslutande jobbar med lokala producenter. Och även lite mer nyskapande saker, som Angel d'Or, en apelsinlikör producerad mitt i dalen, håller på att addera ett nytt värde till den lokala frukten.

Det stora arbetet ligger dock hos oss. Vi som är här på besök, vi som konsumerar och vi som är en del av hela öns riktigt stora industri; Turism! Vi har ett ansvar och jag tänkte därför försöka mig på ett litet "social - politiskt - turist - konsument - statement - uppmaning";

Folk säljer det som fungerar och så länge "billigt" ligger högt på listan så lär ingen förändring ske. Snarare tvärtom. Importen kommer öka och så småningom kommer lokala producenter och leverantörer inte orka hålla emot längre.

Frågeställningen är därför tämligen enkel; Vill vi, på vår efterlängtade semester, på vår älskade ö, denna bördiga plats med allt från grisfarmar, fiskehamnar och fruktodlingar, konsumera importerad mat?

Svaret är lika enkelt; Nej. För det åter ju helt absurt.

Om öns huvudinkomst "turism" ställer kravet att endast konsumera närodlade produkter - oavsett var du befinner dig på ön - så kommer producenter och leverantörer följa efter.

Vi behöver bara vara villiga att betala några cent mer, att gå några extra meter, att fråga oss fram till lokala produkter - och framför allt - säga nej till importerade apelsiner, för att tillsammans vända denna trend.

Återigen, folk säljer det som fungerar. Vi bär ansvaret och det är också vi som måste ställa kraven. Jag ber er därför, köp närodlat! Alltid.

Ps. Ge gärna mer tips på lokala producenter och butiker. Runt hela ön!

// MARTIN

2015-04-29 15:17 3 kommentarer
Kategori: historia, mallorca, tips & sånt, vardag

"Un café americano, por favor"

2015-04-08 11:49 Kommentera
Kategori: mallorca, tips & sånt, vandring, vardag

cafe_americano_martin_vagabond.jpg
Dagens första kaffe på Ca’n Benet, i Fornalutx. Om du har tur är det dessutom Mallorcas bästa.

Jag dricker vare sig öl, vin eller sprit. Jag dricker heller inte läsk eller något liknande. Eller ens mjölk. Vid sporadiska tillfällen kan jag beställa en färskpressad juice, men i huvudsak dricker jag vatten. Och kaffe förstås. Ganska mycket kaffe faktiskt.

Dessa dryckesvanor gör mig tyvärr rätt oduglig som krogguide och Mallorcas nattklubbar och partyställen vet således jag ganska lite om. Däremot har jag tagit en eller flera kaffe på de mest udda, trevliga och välkända caféer och barer den här ön har att erbjuda.

Jag är dock långt ifrån en kaffekonnessör - min expertis sträcker från "gott kaffe" till "inte gott kaffe" - och jag dricker mitt kaffe som det serveras. Men i den unga drömmen om världen utanför, utvecklade jag i sann kosmopolitisk anda en tidig förkärlek till espressobarer, espressomaskiner och kaffedrickandets estetik.

För rätt miljö - oavsett stil - är tveklöst den mest avgörande smakupplevelsen.

Att bara få sitta en stund på alla dessa fantastiska ställen är för mig essensen av hela resan och i många fall är koppen framför mig inget annat än min biljett in i lokalen.

Här är några favoriter, utan inbördes ordning och i väldigt skiftande stil:

# Café Ferrocarril de Sóller, Palma
Jag är svag för järnvägsstationer. Speciellt om de bevarats och restaurerats så som det gjorts med denna. Gatorna och trafiken utanför gör det stundtals extremt stökigt samtidigt som perrongen, tåget och stationslivets lugna mak ger en glimt av svunnen tid.

Du hittar det vid norra hörnet av Plaza de España i korsningen Carrer Eusebi Estada och Av. Joan March.

# Bar Mingo, Manacor
Ett underbart ställe med underbara människor och kaosaktig atmosfär. Det finns något väldigt genuint och folkligt där och Bar Mingo är ett sånt där ställe där vem som helst kan hamna i samspråk med vem annan som helst, om vad som helst.

Du hittar det vid Plaça Ramon Llull i centrala Manacor.

# Stay Restaurant, Port de Pollença
Utsikt över magiska "Badia de Pollença" med Alcúdia i horizonten blir detta Bar Mingo's absoluta motsats. Stillsamt. Ja, mycket stillsamt. Försök finna tid att gå dit en sen eftermiddag då ljuset ligger fint över bukten. Sa jag att det är magiskt?

Du hittar det mitt i hamnen på Carrer Puerto.

# Es Mirall, Port de Sóller
En favorit bland favoriter. Nästan längst ut i viken, med fri sikt över hamnen och bergen bakom, är det förvånansvärt avskilt och lugnt även under den mest intensiva högsäsongen. En kaffe blir lätt en lunch, blir lätt en eftermiddag, som blir en skymning och en kväll. Har du tur kommer tv'n fram och ni kan se någon spansk ligamatch tillsammans.

Du hittar det på Camí del Far, vägen upp mot fyren 'Cap Gros'.

# Café Parisien, Artà
Noraya på Café Parisien var den första jag lärde känna när vi flyttade till ön som också kunde engelska. Många kaffe och många frågor blev det, så visst jag är nog lite partiskt, men gågatan, uteserveringen, baren, bakgården och personalen gör detta till ett fantastisk ställe. Helt av egen kraft.

Du hittar det mitt på gågatan Carrer de Ciutat ganska nära torget.

# Café Ca'n Benet, Fornalutx
Från där vi bor kan man till fots ta vägen och stigen förbi Binibassi, vidare mot Fornalutx och tillbaka på ca 1 tim och lite till.

Vi gör det till en hundpromenad nästan varje morgon och nästan varje morgon stannar vi för dagens första kaffe på Ca'n Benet, precis vid torget i Fornalutx. Om Juan jobbar blir det dessutom Mallorca bästa, inledningen till trots. Det är en rutin som vuxit sig fast, som jag inte vill vara utan och som saknas om den uteblir.

Du hittar det på Carrer de sa Plaça, i kanten av Plaça Espanya.

Vid tillfälle ses vi säkert där. Jag brukar dyka upp kring halv-nio-tiden, min hund är prickig och jag beställer alltid "...un café americano, por favor".

// MARTIN

2015-04-08 11:49 Kommentera
Kategori: mallorca, tips & sånt, vandring, vardag

BÄST! ”...in the world!"

2015-03-23 23:22 Kommentera
Kategori: mallorca, tips & sånt, vardag

palma_best_in_the_world.jpg
Palma är bäst i världen!

Om ni har ögonen på Mallorca och allt som surrar runt omkring så har ni säkert - liksom jag - märkt ett ökat intresse för ön. Både i press och social media.

I och för sig så lider jag eventuellt av "Vit bil syndrom", dvs. du ser inte hur många vita bilar det finns förrän du själv köper en vit bil, men allt pekar på att 2015 blir Mallorcas år. (Bara i helgen har jag läst 3 eller 4 "Mallorca guider" från svensk press.)

- Till allas (nästan) förtjusning förstås!

Men den stora bomben kom från annat håll. För svenskar är inte de enda som gillar att besöka ön. Här finns många nationaliteter, många tyskar, en del fransmän men även många britter.

Och britterna har i helgen satt ribban högt genom att via "The Sunday Times" utnämna Palma till "Best Place To Live - In The World!"

Och som tystlåten och diplomatisk svensk hör jag mig själv mumla något i stil med: "…jo nu när du säger det så…" :-)

- Stort grattis Palma! Det är så fantastiskt välförtjänt!

// MARTIN

2015-03-23 23:22 Kommentera
Kategori: mallorca, tips & sånt, vardag

Vårtecken!

2015-03-17 16:39 Kommentera
Kategori: mallorca, tips & sånt, vardag

varkanslor_2015_vagabond_web.jpg
Motorcyklister; också ett säkert vårtecken.

Mars månad betyder att våren är här och mellan förra helgens vår-kick-off med nyetablerade "Fira de la Gamba de Sóller" i Sóller & Port de Sóller och helgens stora Mallorca Rally, så kan man även iaktta följande säkra vårtecken;

# Jag kan stundtals jobba med öppet fönster och jag vaknar utan att frysa.

# Vår kära spårvagn mellan Sóller & Port de Sóller kör nya tider.

# Flygplatsen är full. Kanske inte riktigt än, men skillnaden från vinterns nästan ödsligt ekande betongpalats till surr och stim och sega bagageband är synnerligen påtaglig.

# Vandrarna går på led. I just i våra trakter betyder "mer folk" främst vandrare som om vartannat söker sig upp i Mallorcas fantastiska högland.

# Och mer folk betyder ju också att allt öppnar upp igen. I vissa fall till och med på söndagar. Caféer och butiker som stått igenbommade sedan mitten av december har nu öppet igen som om inget har hänt. Vilket är supertrevligt.

# Polisen tar åter på sig "sträng-hatten" och slutar se mellan fingrarna på både snett parkerade bilar och hundar som inte går i koppel.

# Och cyklisterna är här igen. "En masse!" Proffs och amatörer slåss om utrymmet på de smala bergsvägarna medan bilisterna växlar mellan djupa suckar och hyttande nävar.

Men förutom cyklister och sura bilister, poliser, vandrare och caféer, så har vi blommande träd, leenden gubbar, porlande bäckar, grönare gräs, varma dagar och kalla nätter, hällande regn, skinande sol, hundbajs och överfulla sopor.

Med andra ord, allt börjar bli som vanligt och vi går sakta men säker mot sommar, värme och högsäsong!

Välkomna!

2015-03-17 16:39 Kommentera
Kategori: mallorca, tips & sånt, vardag

Martin Wärn

Jag heter Martin och jag växlar mitt boende mellan Mallorca & Stockholm. Jag är fotograf & creative director på Défenseur de la Foi och ena halvan av bandet Sonicfleet. Skriver och fotar om självklarheter, hemligheter och eventuellt några oklarheter, men framför allt om mitt magiska Mallorca. Finns även på Twitter & Instagram.

Webbfrågan

  • Hur tränar du helst under resan?

Vagabonds nyhetsbrev

Över 20 000 läsare! Vagabonds nyhetsbrev är gratis och kommer till dig en gång i veckan. Du kan när som helst avsluta din prenumeration.