Annons
Annons
Färja och resenär på strand

Gotska Sandön är en av de svenska småöar som Vagabonds Per J Andersson ofta drömmer om. Foto: Per J Andersson och Stina Helmstrand

Restips

Öar att drömma om – Blå Jungfrun, Häradskär och Gotska Sandön

Följ med till tre svenska småöar i Östersjön. Två klippiga och karga, en frodig och sandig. Jag känner mig så lugn, nöjd, rentav lycklig, när jag kliver i land på sådana här småöar, säger Vagabonds Per J Andersson som skrivit boken Drömmen om en ö.

Text: Per J Andersson • 2023-08-11 Uppdaterad 2023-08-14
0,7 kvadratkilometer. Större än så är inte den mytomspunna ön Blå Jungfrun. Foto: Oskarshamns kommun
Blå Jungfrun, dit häxorna for, enligt myten. Foto: Alexander Hall

1. Blå Jungfrun, Småland

Häxornas ö

Yta: 0,7 km2. Antal invånare: 0. Koordinater: 57°15′8″N 16°47′38″Ö. Tidszon: GMT +1 tim. Högsta punkt: 86 m ö h

Jag drömmer om Blåkulla. Häxornas ö. Det var här de en gång om året hade en dejt med Satan. Att uttala öns namn var olycksbådande. Därför sa man Blå Jungfrun. En skönmålande beskrivning, ett noa-namn. Noa, ett ord som för övrigt kommer från ett språk som talas i den mest vidsträckta av alla övärldar, den polynesiska. Häxorna tog förstås inte båten ut till ön. De flög på kvastar, kor, getter eller hästar, helst ridande baklänges. Före flygturen smorde de in kvasten eller djurryggen med en sexuellt uppeggande salva gjord på bolmört, belladonna, alruna, odört och näckros. Väl framme på ön festade de som på ett bondbröllop – drack, åt, dansade och hade förstås sex.

Jag drömmer om en ö full av sinnliga njutningar och mystiska sägner med rötter i fruktbarhetsriter i det antika Grekland. Inte så konstigt att Verner von Heidenstam som gärna skrev om njutningslystnad sommaren 1896 valde att gifta sig på just Blå Jungfrun. Bruden hette Olga Wiberg och var bara nitton år, medan Verner själv hunnit fylla trettiosju. Bröllopsgästerna utgjorde kärnan av den svenska kultureliten: Gustaf Fröding, Albert Engström, Per Hallström med flera kulturfarbröder. Efter vigselceremonin tog alla på sig togor och lagerkransar, som om de deltog i en ceremoni för att hylla Afrodite. Jag ser dem framför mig där de står i snålblåsten på de gråblå granitklipporna och småfryser och tycker att de är ganska coola.

Klädda på det viset lät sig Heidenstam och Fröding fotas tillsammans. Jag tittar på bilden. Deras miner är blasé och ögonen halvöppna, som om de i tankarna var någon helt annanstans. Kanske hade de fantasier om de antika riterna?

På Heidenstams tid högg man ut sten på ön för att skeppa den till fastlandet. Sakta men säkert hackades klipporna sönder. På tjugotalet köptes ön av finansmannen Torsten Kreuger. Han gillade öar, i Stockholms skärgård ägde han redan Bullerön och Idöborg. Kanske hade han tänkt bygga en lyxvilla på klipporna på sitt insulära nyförvärv mellan Öland och fastlandet? Det hann han aldrig. Redan året därpå tvingade landshövdingen honom att sälja ön till staten som förvandlade den till Sveriges tolfte nationalpark. Till skillnad från många öar i Stockholms skärgård, där klippor är privatägda och avspärrade för allmänheten, är precis allt på Blåkulla alias Blå Jungfrun tillgängligt för alla.

Att i maklig takt vandra runt Blå Jungfrun tar ungefär en timme. Foto: Alexander Hall

Att vandra de drygt tre kilometerna runt ön tar en timme. Men varför skynda? Jag tar med mig kaffetermos, smörgåsar och en fickplunta med whisky för att värma mig med när det blåser som värst. Jag tänker på kvastarna, linimentet och Satan och på den kristna kyrkans långlivade idé om att saker som känns skönt för den enskilda hänger samman med världens ondska.

Som tur är lever det hedniska magiska tänkandet kvar på ön. Därför går jag ett varv i stenlabyrinten, eftersom det sägs bringa lycka. Därför plockar jag inte med mig en sten, för det sägs ge otur. På udden där bröllopet mellan tonårsflickan och kulturfarbrorn ägde rum vänder jag mig mot min hemliga resvän och skålar i whisky för att staten och inte familjen Kreuger äger ön.

• Färja till ön bokar du på solkustturer.se. Enda sättet att sova över är att boka ett av de två vindskydden (kostar inget). Ingen affär eller servering. Mer info på sverigesnationalparker.se.

Istället för att skåda fågel går jag tillbaka till min rödmålade fyrvaktarbostad, sätter mig vid fönstret, betraktar horisonten och skriver, precis som Muminpappan, på en bok. Foto: Claes Lundkvist

2. Häradskär, Östergötland

En ö för Muminpappan

Yta: 0,45 km2. Antal invånare: 0. Koordinater: 58°09′00’’N 16°59’02’’Ö. Tidszon: GMT +1 tim. Högsta punkt: 16 m ö h

Jag drömmer om att bli som Muminpappan. Han som ”måste komma underfund med havet för att kunna tycka om det och för att kunna bibehålla respekten för sig själv”. I Pappan och havet skriver Tove Jansson om hur han löser sin medelålderskris genom att ta jobb som fyrvaktare på en ensligt belägen ö. Han tar med sig familjen. Inledningsvis trivs pappan och ägnar dagarna åt att skriva på sin bok. Men mamman blir deprimerad, stänger in sig i sig själv och längtar hem. Mumintrollet konfronterar motvilligt den spöklika Mårran och övervinner sin inre rädsla. Den enda som verkligen trivs hela tiden är Lilla My.

Jag vet inte hur jag skulle uppleva att vistas länge på en enslig ö. Men jag vill pröva. I drömmen tar jag taxibåten från Fyrudden till Häradskär i Gryts skärgård. Där installerar jag mig i en av de gamla fyrvaktarbostäderna. Jag kan välja mellan fyrmästarens, fyrvaktarens och fyrbiträdets hus samt vedboden och bagarstugan som gjorts om till boenden. Skulle jag vilja leva ostört med bara nära och kära hade jag kunnat hyra alla husen. Statens Fastighetsverk hyr ut rubbet för tjugofemtusen kronor per vecka. En spottstyver jämfört med en annan ö som man kan hyra – korall- och lyxhotellön Miriandhoo i Indiska oceanen – som går loss på tjugoen miljoner för samma period.

1863 byggdes den tjugonio meter höga fyren, den första i Sverige med roterande lins. Foto: Claes Lundkvist
Den 160 år gamla fyren står ännu kvar på Häradskär. Foto: Claes Lundkvist
En utsikt värd miljoner om allt var privat och marknadsekonomi rådde. Foto: Claes Lundkvist

På sextonhundratalet började öns karriär som fyr. Då sattes en tunna på en stång upp som navigationsmärke. 1745 byttes den ut mot en åttakantig träbåk. 1821 hade sex lotsfamiljer flyttat in. 1863 byggdes en tjugonio meter hög fyr, den första i Sverige med roterande lins. Den står fortfarande kvar. Men lotsstationen lades ner 1968. Kvar finns grottorna där militärens kanoner stod riktade österut, även om öppningarna nu är igenmurade.

Idag är Häradskär och Stångskär – de två öarna binds samman med en gångbro – två av Sveriges sjuttonhundra statligt ägda öar, eller kronoholmar som de också kallas. Här finns inga privata husägare som blänger misstänksamt på tillfälliga besökare. Förr betade kor och får på ön och höll den öppen. Nu har den börjat växa igen. När jag en dag anländer hit i vaket tillstånd har kanske de getter det så länge pratats om släppts lösa och ätit upp buskar och sly.

Jag promenerar runt Stångskär och Häradskär. Under den en och en halv timme det tar ser jag inte skymten av någon Mårra. Jag tänker på att min behagliga sommartillvaro inte alls liknar det krävande arbetsliv som lotsarna hade. Vädret kunde vara besvärligt. Didrik Härström, hans dotter och hennes man drunknade långfredagen 1815 på väg hem från kyrkan i Gryt. Vinterstormen 1829 spolade bort alla båtar och sjöbodar med sitt innehåll av redskap, ved och saltströmming. Att borda en fartygssida med repstege i full storm tog många lotsars liv. Inte nog med vädrets oberäknelighet. Staten kunde också vara sträng och döma den lots som förde en skuta på grund till döden.

T v: Visit Östergötlands kreativa reklam för den lilla östgötska fyrön Häradskär. Illustration: Visit Östergötland. T h: Flygbild av Häradskär från 1991.
Foto: Creative Commons/Jan Norrman/Riksantikvarieämbetet

På Stångskär börjar jag dagen med ett dopp i havet. Sedan sätter jag mig med min frukostkorg i solen på de mjukslipade hällarna och tänker på vad en vän berättat om öns skogar, örtrika stränder och fågelliv. I flera år bedrev man forskning med ringmärkning och sträckräkning på ön och fågelskådare har flockats här efter rapporter om att man siktat sibiriska sångare och tättingar. Men istället för att skåda fågel – jag är ju egentligen inte så jätteintresserad – går jag tillbaka till min rödmålade fyrvaktarbostad, sätter mig vid fönstret, betraktar horisonten och skriver, precis som Muminpappan, på en bok. Min bok ska handla om öar. I min dröm är den snart färdigskriven.

• Boka båttaxi på Fångötaxibåtar. Boka boende på haradskarsfyrplats.se. Ingen servering eller affär. Läs mer på Fastighetsverkets webbplats sfv.se.

Gotska Sandön är täckt av tallskog och kantad av sand- och stenstränder. Foto: Per J Andersson
Vid fyrplatsen på Gotska Sandön kan du bo antingen i vandrarhemmets stugor eller i tält uppställda på trätrall och utrustade med sängar, täcken och kuddar. Foto: Per J Andersson

3. Gotska Sandön, Gotland

Ön där ondskan härskade

Yta: 36,9 km2. Antal invånare: 2. Koordinater: 58°21′38″N 19°14′53″Ö. Tidszon: GMT +1 tim. Högsta punkt: 44 m ö h

Jag drömmer om en ö där ondskan fått fäste. Att jag förknippar Gotska Sandön med mänsklig rovgirighet är Petter Gottbergs fel. 1801 flyttade han med sin familj till den sandiga ön norr om Fårö. Hans erfarenheter från att ha tjänstgjort på piratskepp hade lärt honom ett och annat. I kvällsmörkret red han på stranden med en fackla i handen för att lura förbipasserande fartyg att tro att ett skepp hamnat i sjönöd. När de ändrade kurs gick de på grund. Då lurade han in besättningarna i den byggnad som numera kallas Gottbergs lada och sköt ihjäl dem genom de smala fönstergluggarna. Därefter plundrade han lasten. Om det är sant vet jag inte. Kanske är det bara en dröm? Men man har faktiskt hittat blykulor i ladans väggar och dessutom var Sven Wollter i rollen som Gottberg i Kjell Sundvalls tv-serie Husbonden – piraten på Sandön från 1989 så övertygande att jag fortfarande ryser varje gång jag hör öns namn.

Obestridligt är att strax före julen 1814 strandade jakten Cerberus af Greifswald i den vik som kallas Franska bukten. I lasten fanns fläsk, läder, sprit, hampa och en vargskinnspäls. När Gottberg sålde den plundrade lasten i Stockholm sommaren därpå kändes vargskinnspälsen igen. Den sluge piraten greps, fälldes och fängslades.

När jag stiger iland på sjörövarön har all ondska dunstat. Solen gassar och jag ser bara sand, sand, sand. Så ljust. Så skirt. Så oförstört. På den nationalparksklassade ön bor jag i ett tält uppställt på en trätrall med sängar med täcken och kuddar. Jag badar från stranden som döpts till Las Palmas. Jag gömmer mig från vinden bakom en sanddyn. Där ligger jag och läser om gotlänningarna som under stenåldern jagade säl och vallade får på Gotska Sandön. Jag läser om fyrarna som byggdes på artonhundratalet. Jag häller upp kaffe ur min ståltermos och spanar efter ejder, strandpipare, härfågel, nattskärra och duv- och sparvhök, alltså de fjäderfän som håller till här. Men jag får inte syn på någon enda av dem. Risken är förstås att jag inte skulle känna igen dem ens om de landade framför mig.

Las Palmas. Nu skojar ni? Nej, den här stranden på Gotska Sandön heter faktiskt så. Foto: Per j Andersson
Nästan oändligt långa sandstränder som du har praktiskt taget för dig själv. Inte riktigt, sälarna tycker om att ligga och sola på stenarna en bit ut från strandlinjen. Foto: Per J Andersson

Jag vandrar in i tallskogen och genom det handgrävda Schipkapasset i den höga åsen. Det grävdes en gång i tiden fram för hand för att underlätta virkestransporter mellan öns olika delar. Men varför Schipka? Jo, därför att arbetet tog flera år och för att ett återkommande svar till fyrmästaren på frågan hur arbetet gick löd: ”Inget nytt från passet.” Med tiden ändrades svaret till ”Inget nytt från Schipka”. Tidningarna hade nämligen vid den här tiden dagliga rapporter från det rysk-turkiska kriget som inleddes med ”Från Schipka inget nytt”, eftersom kriget stannat av i det bulgariska Sjipkapasset. När jag den kvällen somnat i sängen i mitt tält drömmer jag att kanonerna åter mullrar österut på den europeiska kontinenten.

• Boka båttransport och boende på sandoresor.se. Ingen servering eller affär. Läs mer på sverigesnationalparker.se.

Det här är ett utdrag ur Drömmen om en ö av Per J Andersson. Boken handlar om tio öar jorden runt, från Amorgos till Usedom. Boken tar dig också med till tio svenska småöar i det svenska havsbandet, från Blå Jungfrun i syd till Haparanda Sandskär i norr. Finns som inbunden bok, ljudbok och e-bok på Adlibris och Bokus med flera ställen.

Läs mer om öar

8 öar i Sverige att tillbringa en drömnatt på

Sveriges bästa öar – redaktionen korar sina 20 favoriter

Drömmen om en ö – vad är det med ön som fascinerar oss människor?


Text: Per J Andersson • 2023-08-11
RestipsSverigeBlå JungfrunGotska SandönHäradskärÖar

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top