Vår man på Mallorca

"Mañana, mañana"

2015-09-18 15:39 2 kommentarer
Kategori: mallorca, vardag

sea_of_gold_vagabond.jpg
"Sea of Gold" Solnedgång över "Badia d'Alcúdia" / Alcúdias bukt. © MARTIN

När man varit här ett tag så märker man att "antal år på ön" är en viktig statussymbol för många inflyttade. Jag vet av egen erfarenhet att det är precis samma tävlingsinstinkter man hittar både i Torekov, Smögen, Gotland eller vilket ställe man nu väljer att besöka och det har aldrig har imponerat särskilt mycket på mig. Helt enkelt för att allt är relativt. För mig är det viktigare hur jag spenderar min tid, snarare än att räkna minuterna. 

I relation till de som flyttade hit redan för 35 år sedan eller mer - dvs ungefär samtidigt som jag 11 år gammal besökte ön på min allra första utlandsresa - så har jag självklart inte varit här så länge. Men för det par som kom hit en vecka nu juli och inte hittade till hotellet, så tangerar jag gränsen till infödd. 

Det jag vet är att jag varit här tillräckligt länge för att skapa mig en bra distans till livet "hemma". De ibland minimala kulturella och sociala förändringarna som man går igenom i ett annat land har gett en stundtals enorm inverkan på livet som jag lever när jag är hemma i Stockholm. 

"Perspektiv" tror jag sammanfattar det bäst. Att se mönster i vardagen som man inte sett tidigare.

TV är ett bra exempel. Jag ser inte längre på TV. Visst kommer jag se på en och annan film eller något specifikt program, men det där med att använda TV'n som underhållning genom att bara låta den vara på - som jag gjort otaliga gånger - känns numera väldigt avlägset.  

Jag har också varit här tillräckligt länge för att se ett mönster i människors förhållningssätt till Spanien, kontra antal besök/tid på ön. 

Synen på spanjorer, Mallorca och Spanien skiftar nämligen markant bland de som aldrig varit här, de som är på väg hit eller de som redan är här. Och det är framför allt inom ett specifikt område, genom en mycket specifik kommentar, som den märks allra tydligast. För den absolut vanligaste kommentaren jag får från andra svenskar när jag pratar om Mallorca är;

"Jaha, Spanien alltså? Mañana, mañana…"

Den bara ploppar upp från ingenstans - helt utan sammanhang - som om det finns någon tvångstanke bakom. Lösryckt så blir det förstås totalt obegripligt, men givetvis förstår vi alla precis vad som avses. Så låt mig gå rakt på sak;

Det finns en inlärd vanföreställning hos många nordbor att Spanjorer skjuter upp allt till morgondagen. Jag vet inte om folk menar att det beror på lathet, ineffektivitet eller vad det nu kan tänkas vara, och i början så skrattade jag också fånigt medhållande. "Ja, det vet man ju hur spanjorer är" tänkte jag, fast jag inte alls visste. Ganska snart började det dock gnissla inom mig varje gång kommentaren slank förbi. Osäker på vad jag egentligen tyckte så fortsatte jag att le fånigt, men nu så stannar jag bara upp och frågar vad dom menar. 

Inte helt otippat så är det förstås ingen som riktigt vet vad de menar och det verkar som ju mindre tid du tillbringat på ön - eller i Spanien - desto större chans att du kommenterar. 

Det finns förstås de som trots sina 35 år på ön envist vägrar ändra uppfattning om kulturen de flyttat till - men det finns ju å andra sidan folk till allt - men för de allra flesta sker en gradvis förändring. 

Skiljelinjen verkar ligga vid ca 2 år. Innan dess så är det en ganska jämn kurva av många kommentarer från den som aldrig varit här (men är på väg), till den som rest mycket fram och tillbaka och vidare ner till den som tillbringar större delen av sin tid här. Den senare kommenterar överhuvudtaget väldigt sällan den spanska kulturen.

"Mañana, mañana" blir därför som ett mätinstrument på hur lång tid du faktiskt varit på ön.

Jag vet egentligen inte vad den här bilden kommer ifrån, men vi har ju massor med liknande kulturella vanföreställningar, samtliga i syfte att bygga eller förstärka den bild man vill ha av en person, ett folk eller ett land. T ex så är vi övertygade om att Napoleon skulle varit onormalt kort, att Eskimåer har flest ord för snö men inget för krig, att alla Fransmän röker, att alla Finnar bär kniv eller att alla Stockholmare pratar som Lena Nyman. 

Och "Mañana, mañana" verkar sitta väldigt djupt. Problemet är väl också att det finns en mentalitet som på ytan kan verka berättiga uttrycket. Det krävs dock lite tid - och perspektiv - för att komma underfund med vad den mentaliteten egentligen innebär. 

Sverige har en renodlad effektivitetskultur. Våra kvällstidningar lägger t ex SJs försenade tåg på förstasidan, även om vi med bara minimal distans och vett inser att det inte finns det minsta nyhetsvärde i ett försenat tåg. 

I vårt land har vi ett kösystem som bygger på ett aktivt deltagande. Om du lämnar kön för att du måste sitta en stund så får du ställa dig sist igen. I Spanien behöver du bara ha koll på de som fanns i lokalen när du kom in. På det sättet vet du när det är din tur, oavsett om du sitter eller står. 

I vårt land förväntar vi oss att vem som helst, när som helst, ska kunna ge tid och plats för vad som än ska ske. Och vi tenderar att räkna minuter om något skulle gå fel. 

I Spanien har man ännu inte förträngt att livet inte är perfekt. Saker och ting ändras alltid längs vägen, det ligger i omständigheternas natur. Speciellt om du bor på en ö.  

Om du oavsett orsak behöver stänga din bodega så öppnar den igen "mañana". Om paketet du väntar på inte kom fram idag så kommer det förhoppningsvis "mañana". Om reservdelen till din bil inte dykt upp än så kommer den förhoppningsvis "mañana". 

Vi blir både otrygga och nervösa om vi inte kan planera ordentligt. Det är i sig inget fel i det, men det betyder inte att de som inte är som vi per automatik är lata och oorganiserade. Spanjorer är bättre på att förhålla sig till de verkliga omständigheterna, medan vi envist hävdar kartans absoluta giltighet framför verkligheten. 

Att genuint acceptera "mañana" utan att känna vare sig stress eller irritation är för mig lika med att bejaka livet. Att acceptera "det som är" innebär att vi inte strävar efter perfektion och det är oerhört befriande. 

För livet är inte perfekt. Det är det som gör det perfekt. 

// M.

2015-09-18 15:39 2 kommentarer
Kategori: mallorca, vardag

Anonym 760497361

Jag heter Martin och jag växlar mitt boende mellan Mallorca & Stockholm. Jag är fotograf & creative director på Défenseur de la Foi och ena halvan av bandet Sonicfleet. Skriver och fotar om självklarheter, hemligheter och eventuellt några oklarheter, men framför allt om mitt magiska Mallorca. Finns även på Twitter & Instagram.

Webbfrågan

  • Hur tränar du helst under resan?

Vagabonds nyhetsbrev

Över 20 000 läsare! Vagabonds nyhetsbrev är gratis och kommer till dig en gång i veckan. Du kan när som helst avsluta din prenumeration.

Denna sajt drivs av Egmont Publishing Digital AB, som är en del av Egmont Publishing AB. Egmont Publishing publicerar ett hundratal tidningar och webbplatser, däribland Hemmets Journal, Hus & Hem, Icakuriren, Vagabond, Kalle Anka och Bamse. Vi har även en omfattande verksamhet inom böcker, spel, aktivitetsprodukter och event, samt är snabbt växande inom e-handel och digitala marknadsföringstjänster. Egmont Publishing är en del av den nordiska mediekoncernen och stiftelsen Egmont som varje år delar ut mer än 120 miljoner kronor för att hjälpa utsatta barn och ungdomar. Läs mer på www.egmontpublishing.se/.

Egmont Publishing Digital, Pyramidvägen 7, 16991 Solna, Tel: 08-692 01 00, Orgnr: 556647-1842