Med en ryggsäck i Sydamerika

Sjölejon i Peru

2016-10-13 13:54 Kommentera
Kategori: Chicama, Peru, Surf

Det här med att resa ensam är ändå ganska fantastiskt. Att bege sig dit lusten styr, upptäcka de där horisonterna men framför allt växa som person. För det är inte alltid enkelt. Tidvis står man där rådvill och ensam och undrar vad fan man gett sig in på.

Min solomånad i Peru blev just en sådan. En där jag med en olycklig kärlek hängandes över sinnet gick från både eurfori till tungsinthet. Ibland när man behöver prata av sig med någon kan ekot av ens egna tankar bli lite för mycket.

Likaledes är fördelen med att resa ensam även den att man är så mycket mer öppen för nya intryck och erfarenheter. Om det råkar vara av vilja eller nöd kan väl kanske låtas vara osagt men det är just detta som blir till den fantastiska personliga växtvärken.

Mitt sista resmål i Peru blev surfmeckat Chicama i landets norra ökenliknande delar. Här i den lilla och rent ut sagt fula byn Chicama har vågarna blivit ett populärt resmål för världens alla surfare. Med https://www.tripadvisor.se/Hotel_Review-g2620535-
d1917643-Reviews-Chicama_Surf_Hotel_Spa-Puerto_Ma
labrigo_La_Libertad_Region.html
Chicama Surf Hotel & Spa som bas var det här jag förlorade min oskuld som surfare och det var något jag kommer att minnas hela livet... inte riktigt för surfandet. Låt oss vara ärliga, jag lyckades slutligen stå på brädan efter några försök men någon större passion för just surfing lyckades jag inte riktigt uppbåda. Däremot finns det mer att göra än att bara surfa här även om det så klart är huvudattraktionen.

Långa, plana stränder har något både för den som vill bada till den som söker större vågrus men hit kommer man framför allt för lugnet. Att få ligga och guppa med surfbrädan i Stilla Havet med soldränkta moln ovanför är något som ger en ro.

Dagarna spenderade jag vandrandes från strand till ökenberg, bland allt från djurkyrkogårdar till färgglada fiskebåtar som tog in morgonens fångst. Den bästa minnet har jag dock min småalkade surfinstruktör att tacka för. Aldrig hade jag föreställt mig att jag skulle få göra detta.

"Dra ihop tre andra så tar vi min motorbåt och åker till en fågelö som ligger nära här.", fick han fram med sin hesa röst.

Sagt och gjort. Tillsammans med två andra par åkte vi ut mot ön. Redan på flera kilometers håll kunde man känna den fräna lukten av fågelskit, något som dock överskuggades av de hundratals fåglar som mot eftermiddagstimmarna började ta sig ut mot sin övernattningsplats. Pelikaner som i formation seglade tyst över vattenytan.

Väl framme fanns det ingen tvekan om att detta var en fågelö. Allt var täckt av ett tjockt lager vitt skit som dödat och effektivt sett till att inget kunde växa där. Två stugor och en fyr vittnade om vad som en gång varit en gödselindustri men som idag var en övergiven ruin. Nedanför de branta klipporna slog vågorna och på de små stränderna trängdes sjölejon och pingviner. Flera av dessa stora kreatur följde vår båt när vi stannade till. Helt plötsligt tog min surfinstruktör en klunk från sin plunta och dök i med orden.

"Nu kör vi!"

Vi tittade på varandra och jag minns det bara som ett ögonblick innan jag bestämde mig för att göra det, att dyka i. Det var en blandning av både skräck och lycka när det iskalla vattnet omslöt mig. Lite som när man vet att det finns något under ytan men inte kan se det. Och visst fanns det något under ytan.

Medan jag paddlade med fötterna kunde jag känna hur de susade förbi och från ingenstans dök ett huvud upp en dryg meter framför mig. Jag kunde inte annat än skratta. Vilken jävla lycka! Det enda jag ångrar med detta var att jag glömde ta bilder....

1.jpg
2.jpg
3.jpg
4.jpg
5.jpg
Ska du ut och vandra i öknen s går det vädret tillåter samt med mycket vatten.
6.jpg
7.jpg
8.jpg
Här finns lämningar från den druvdrift där man tidigare utvann salpeter.
10.jpg
11.jpg
12.jpg
13.jpg
Reser man ensam är det enkelt att lära känna nya människor. Jag träffade Miguel på stranden vid Atacama. En fiskare som försörjer sig och sin familj genom att sälja sin blygsamma fångst. Han berättade om sitt liv, sina drömmar och lät mig fiska med dem. Så glöm inte att umgås med folk oavsett om du reser ensam eller i grupp. Det kan ge dig små minnen för livet.
14.jpg
15.jpg
16.jpg
17.jpg
18.jpg
19.jpg
IMG_6980.JPG
Den obligatoriska surfbilden.
IMG_6984.JPG
IMG_7011.JPG
Havskyrkogården var lika vacker som sorglig. Det här sälhuvudet hade nog blivit en sjukt snygg prydnad.
IMG_7029.JPG

2016-10-13 13:54 Kommentera
Kategori: Chicama, Peru, Surf

Freden som kom av sig...

2016-10-07 02:16 Kommentera

Det har tagit några dagar att smälta, att låta ilskan, besvikelsen och sorgen ta sin plats men inte heller låta hoppet försvinna. Jag har bott i Colombia i över två år nu. På många sätt är det mitt hem. Den plats jag längtar till när jag vill ha lugn och ro, när jag vill ha trygghet och när jag känner mig ensam.

Fred eller ej?

Söndagens valresultat var inte ett nej till freden. Efter 52 års krig är det inte många som inte vill ha fred men däremot många som inte tror på den och än fler som har svårt för den. För det handlar inte så mycket om ett ja eller ett nej till fred, det handlar om vilken sorts fred Colombia ska ha.

Ett demokratiskt haveri

Den folkomröstning som skulle bli en historisk milstolpe blev historisk av helt fel anledningar och jag menar inte främst det nej som vann med bara en bråkdels marginal. Enbart 37% av befolkningen röstade varav knappt hälften avgjorde valet för en befolkning på 45 mljoner. Ett minst sagt demokratiskt haveri.

Ett rasande hopp

Dessa dagar som gått sedan folkomröstningen fällde en redan haltande fredsprocess, har varit fyllda av lika delar raseri, besvikelse och sorg men även ett spirande hopp. För mer än något anat har detta nej enat människor. För det är många som vill ha fred och vill ha det nu. Under onsdagen demonstrerade över 15 000 personer i Bogota, främst ungdomar, för inte bara en framtida fred utan också fortsatta fredsförhandlingar. Det är ett hopp som spirar trots stora motgångar. Den 31 oktober tar vapenvila mellan gerillan och regeringen slut.

y.jpg
u.jpg
7.jpg
l.jpg
ff.jpg
IMG_9201.jpg
IMG_9226.jpg
IMG_9229.jpg
IMG_9259.jpg
IMG_9364.jpg
IMG_9370.jpg

2016-10-07 02:16 Kommentera

Fred i Colombia!

2016-09-27 01:19 Kommentera

Visst går det inte att förenkla till den grad men denna dag är ett steg på vägen i en väg som kantats av död, besvikelse och lidande. Det är en fred som tagit generationer att mejsla fram och som kostat alldeles för mycket. Så det är svårt att efter 50 års stridigheter inte dras med i stämningen som idag rådde bland de mer än 13 000 deltagarna på Simon Bolivar-torget i centrala Bogota.

Men visst är vägen kvar lång och krokig. Fortfarande återstår inte bara den andra gerillan ELN utan också flera paramilitära grupper för att inte nämna de fortfarande starka drogkartellerna och illegala gruv- och skogsindustrin som utnyttjar den laglösa situationen i landet.

Det finns mycket kvar att göra men det här är onekligen ett steg på vägen för ett säkrare land för colombianerna men även för oss som är på besök.

1.jpg
2.jpg
3.jpg
4.jpg
5.jpg
6.jpg
7.jpg
8.jpg
9.jpg
10.jpg
11.jpg
12.jpg
13.jpg
14.jpg
15.jpg

2016-09-27 01:19 Kommentera

I en by bland bergen

2016-09-23 10:31 Kommentera
Kategori: Machu Picchu, Peru

Gång på gång måste jag påminna mig själv om att resan är själva målet, att det inte bara är målet som ska avnjutas eller selfiedokumenteras. Nog för att Machu Picchu är just ett sådant fantastiskt resmål som det nu kanske bör skrytas med men jag måste ändå säga att vägen dit var fantastisk i sig.

Inkaleden till trots valde jag ett mer avslappnat alternativ, nämligen den pittoreskt stillsamma lilla byn Ollantaytambo. Nu ska man inte få för sig att denna by inte är hållplats för många turister men det mäter sig antagligen inte med Coscu eller Aguas Calientes. Det är en by som fortfarande har en genuin anda kvar i sig mycket tack vare sin närhet till ett häpnadsväckande landskap. För Ollantaytambo ligger smågömd i en lummig dal mellan berg som utgör del i Andernas spektakulära kedja.

Att palla sockerrör med ungarna i byn, käka hamster och dricka vidrigt kaffe med de äldre på torget. Det finns mycket att göra även i de lugnaste platserna. Det var också här jag fick uppleva mitt antagligen dummaste men även grymmaste äventyr. Utan någon egentlig koll fick jag för mig att bestiga ett av bergen i närheten. Jag tog med mig vatten, nötter, chips och torkat kött, satte på mig mina bästa hipsterkläder, laddade mobilen med Spotify och tog även med min kamera. Vandringen upp var en parad av njutningsfulla stunder med en utsikt som slår det mesta men även en som tog nio timmar innan jag nådde toppen. Kollar ni på bilderna kan ni förstå att jag grät en tår eller två när jag fick priviliegiet att ensam njuta av detta.

Utmaningen kom när jag skulle ner. Då klockan redan var långt in på eftermiddagen hann det mörkna, vattnet var slut och även allt tilltugg. Jag var hungrig, kall och törstig som tur var hittade jag en liten bäck innan jag svimmade. När mobilen slocknade hade jag ingen ficklampa kvar att lysa upp vägen med. Fram kom kameran som med bildblixten fick bli mitt vägledande ljus. Det var minst sagt skräckfilmskänsla över det hela när jag blixtrande fick ta mig nerför ett becksvart berg. Så varsågoda, njut av dessa bilder som jag vill tro att jag riskerade mitt liv för.

P1040224.jpg
P1040223.jpg
P1040245.jpg
P1040249.jpg
P1040255.jpg
P1040257.jpg
P1040258.jpg
P1040261.jpg
P1040263.jpg
P1040266.jpg
P1040267.jpg
P1040268.jpg
P1040271.jpg
P1040275.jpg
Ser ni den vandrande pinnen?
P1040292.jpg
P1040296.jpg
P1040304.jpg
P1040316.jpg
P1040328.jpg
P1040344.jpg
P1040347.jpg
P1040355.jpg
P1040376.jpg
P1040372.jpg
P1040402.jpg
Under en promenad bland inkaruiner fick jag ta skydd för regnet och fick oväntat besök av dessa krabater.
P1040400.jpg
P1040422.jpg
P1040432.jpg
P1040441.jpg
P1040447.jpg
Den peruanska versionen av en friterad munk var sjukt god men så är ju allt friterat.
P1040451.jpg
Grillad hamster. Inte mycket kött men däremot gott trots upplägget.
P1040456.jpg
Har man ingen riktig julgran så tar man vad man har.
P1040458.jpg
Gamla inkaruiner omgärdar Ollantaytambo.

2016-09-23 10:31 Kommentera
Kategori: Machu Picchu, Peru

Machu Picchu

2016-09-16 11:22 Kommentera

Det är inte alla som har obegränsat med varken tid eller pengar att spendera under sin Latinamerika-resa. Det gäller med andra ord att välja vad man ska investera i och med tanke på mitt förra inlägg om Colombias förlorade stad, så är det många som frågar om man ska välja denna uppstickare snarare än det turistinfekterade Machu Picchu i Peru.

Min första och bästa resa till Peru gjorde jag i december 2014. Jag var där för att bevaka de internationella klimatförhandlingarna och efter några intensiva dagar var det dags att chilla ner... big time. Det blev en månadslång soloresa med ett självklart besök i Machu Picchu.

Istället för staden Cusco valde jag att bege mig till den pittoreska lilla byn Ollantaytambo vilket gjorde resan till Machu Picchu kortare. Klockan fyra på morgonen gick tåget mot "Aguas Calientes" som ligger vid Machu Picchus fot. Härifrån tar man bussen upp mot vad som är en av de främsta sevärdheterna i världen.

Insläpp sker två gånger per dag ochbiljetterna köps via webben. Ett tips är att skaffa biljett också till utsiktsposten Huayna Picchu som ger dig en fantastisk överblick av staden.

Så hur mäter sig Peru's Machu Picchu mot Colombia's förlorade stad? Ja, det är två helt olika upplevelser. En mycket mer "kommersialiserad" och en annan mer äventyrlig. Att bekvämt kunna ta sig till något så mäktigt som Machu Picchu lockar många, även mig, men det är också själva "resan" som är så underbar med den förlorade staden. Här kommer du oslagbart nära naturen och kulturen i ett bortglömd kultur.

Den förlorade staden är ett resmål som snabbt börjar bli populärt men det är fortfarande inget för barnfamiljer eller personer som önskar ett uns bekvämlighet. Ge det några år så kommer denna plats definitivt kunna mäta sig med Machu Picchu men idag är den sistnämnda ett större måste.

10868285_10152906477125910_4405735092662692291_n.jpg
Tåget kommer alldeles för tidigt men känns sådär gammaldags mysigt.
12.jpg
De branta klipporna kombinerat med en gasgalen busschaufför är lite nervpirrande.
1.jpg
2.jpg
3.jpg
4.jpg
5.jpg
6.jpg
7.jpg
9.jpg
10.jpg
Trots att det var molnigt är solen stark såhär högt upp. Kom ihåg att smörja in dig med solskydd.
11.jpg
78.jpg
80.jpg
84.jpg
85.jpg
86.jpg
88.jpg
89.jpg
90.jpg
91.jpg
94.jpg
95.jpg
96.jpg
97.jpg
98.jpg
101.jpg
105.jpg
111.jpg
112.jpg
kanske.jpg
109.jpg
Utsikten från Huayna Picchu.
110.jpg
wayanapichu.jpg
Jag blev ensam kvar på Huayna Picchu efter att de andra turisterna tagit sig ner. Omgiven av en mängd fladdrande fjärilar och med en sådan utsikt var det nästintill magiskt.

2016-09-16 11:22 Kommentera

Colombias Machu Picchu

2016-09-09 20:36 Kommentera

Är "La ciudad perdida", dvs den förlorade staden. Ett resmål eller snarare vandringsmål för den mer äventyrslystne som väljer upplevelse framför komfort. För hit kan du inte ta dig med tåg, bil eller flyg utan det är vandra som gäller.

Jag måste erkänna att jag var något tveksam till att ge mig ut i en fyra dagars djungelhajk med allt man hade fått höra. Som det delikata mellanmål jag oftast är för allsköns insekter, vi snackar mygg, loppor, löss, fästingar och allt där emellan, så kändes det inte helt kul. Jag vet vad ni tänker... lite mygg har väl ingen dött av? Jag råkar vara den allergiska typen så vi snackar veckolånga bölder. När vi har den ofräscha infon satt å sido så valde jag slutligen att göra det och jag ångrar det inte... men jag skulle inte göra om det.

Det finns en mängd olika vandringsarrangörer som du lätt kan hitta via internet. Vi valde en som hette Wiwa Tour vars guider alla kommer från urfolket Wiwa som är en av alla de stammar som lever i området. Nackdelarna med vår arrangör var att maten var relativt enkel jämfört med de andra och att guiderna kändes något oerfarna om än inte okunniga.

Fördelarna var dock att vi hade stora möjligheter att påverka hur turen skulle utformas och att grupperna var mindre än de övriga. Detta gjorde att vi, en grupp på tre, var först uppe i staden och kunde njuta av en fantastiskt soluppgång.

Man kan klara av den drygt 46 kilometer långa vandringen på antingen fyra, fem eller sex dagar. Visserligen kan de mer bevandrade klara den snabbare men tanken är också att njuta av själva vandringen och den storslagna natur som det ändå bjuds på. Övernattningen är enkel då man sover i antingen enkla madrasser eller hängmattor under simpla vägglösa hyddor som finns i de flertal stationer som återfinns under vägen.

Det gäller även att ha tur med vädret vilket vi hade i början av Januari. Bristen på regn gjorde att båda vandringslederna var framkomliga och att det inte fanns alltför mycket mygg. Det blev "enbart" 22 stycken myggbett för min del.

Men trots alla obekvämligheter så finns det något speciellt i att få vandra i kilometer genom regnskog som är rogivande tyst, smyga på exotiska djur, bada under kristallklara vattenfall och sakta somna under en stjärnspäckad natthimmel.

Viktigt att ta med!

  • Stor vattenflaska som går att fylla på.

    Massa myggmedel som du helst köper på plats.

    Riktigt bra solskydd.

    Bekväma kläder och skor men tänk på att det är fuktigt varmt.

    Nötter, torkat kött eller proteinbars att äta mellan målen.


1.jpg
Otroligt vackra och väldigt obehagliga om man är insektsrädd.
2.jpg
3.jpg
4.jpg
5.jpg
6.jpg
7.jpg
8.jpg
9.jpg
10.jpg
11.jpg
12.jpg
13.jpg
14.jpg
15.jpg
16.jpg

2016-09-09 20:36 Kommentera

När selfien går helt rätt

2016-07-11 15:54 Kommentera

Jag har aldrig fattat det här med selfien. Jag misstänker att jag inte ens är bra på det så när det kommer till en selfie så blir det oftast ett sånt här ansikte men den här gången var det bakgrunden som var det fantastiska.

IMG_7219.JPG
IMG_7170.JPG
IMG_7220.JPG
IMG_7221.JPG

2016-07-11 15:54 Kommentera

En helg i Karibien

2016-07-10 19:54 Kommentera

Jag minns när jag var liten, hur alla mina svenska vänner brukade säga "I helgen ska vi till landet". Jag fattade aldrig riktigt vad de menade utan tänkte alltid "Vaddå landet, menaru Sverige eller?". Det blev något av en grej. Det lät nästan lite mystiskt, sådär smått legendariskt, typ som Narnia. Detta landet.

Jag kom aldrig till landet. Det närmsta blev någon annans land och när jag väl kom till Obbola utanför Umeå så var det liksom inte så wow som jag hade föreställt mig. Narnia var visserligen fint men min tid där spenderade jag mest ensam fiskandes till stanken av ortens pappersbruk och rasistiska slagord från raggare. Ahhhh, minnen.

Nu när jag bor i Colombia har jag fortfarande inget "land" även om jag kanske skulle ha råd med ett. Snarare har jag antagit den colombianska varianten av landet. För när jag nu säger "Jag ska till landet" så köper jag en biljett till karibiska kusten (yep, in yo face) vilket jag gjorde denna helg.

Jag måste erkänna att jag fortfarande inte varit i Colombias kustpärla Cartagena men däremot känner jag Santa Marta utan och innan. Något som egentligen inte är så mycket att skryta över. Santa Marta är till största delen en typisk turiststad i charterstil. Enda anledningen till att du skulle stanna här är den gamla stadsdelen eller för att ha som en bas för utflykter.

Det bästa tipset för en avslappnad semester i riktig karibisk stil är att hitta ett schysst hotell i Palomino. Här hittar du allt från lyxiga hotellrum till ekonomiska familjestugor eller till och med bara en hängmatta beroende på vad du föredrar.


IMG_9643.JPG
FullSizeRender.jpg
IMG_9652.JPG
Att tända en brasa på stranden med allt bråte och trä som ligger i sanden, knäcka en öl (i mitt fall en lemonad) och kolla in natthimlen är ren magi.
IMG_9655.JPG
IMG_9719.JPG
Palomino kanske kan skryta med mindre turister men här är vågorna lite kraftigare. Resultatet? Sand överallt.
IMG_9909.JPG
Träd som legat i vattnet... sjukt vackert.
FullSizeRender[1].jpg
Någon måste hålla stränderna säkra.
IMG_9875.JPG
IMG_9953.JPG
Motorcykeltaxi är det snabbaste sättet och ett relativt billigt sätt att ta sig runt i Palomino.
IMG_9688.JPG

2016-07-10 19:54 Kommentera

Pride i Colombia

2016-07-04 02:04 Kommentera

Pride i Colombia är inte i närheten av vad det är i Sverige. Här har festligheten bytts ut mot något mer politiskt. Det är slagord som handlar om polisvåld, diskriminering och mänskliga rättigheter. Det är mycket mer oorganiserat men samtidigt är det fullt av ungdomar, mestadels ungdomar. Det är en syn som gör en stolt. Hur unga är de som vågar ta steget utanför garderoben och kräva sina rättigheter.

Mellan 2013-2014 anmäldes 440 hatbrott mot HBTQ-personer enligt organisationen Colombia Diversa... av de som alltså anmälts. Mörkertalet är långt större. För bara några månader sedan diskriminerades jag själv tillsammans med min pojkvän. Vi hade anlänt till ett hotell vid karibiska kusten med min bästa väninna och hennes man. Jag hade inte sett min pojkvän på flera veckor och var så klart både kram- och pussvänlig, precis som vilket par som helst. Men till skillnad från vilket par som helst blev vi ombedda att lämna hotellet omedelbart då det fanns barnfamiljer på plats. Detta tillsammans med alla blickar, kommentarer och förolämpningar man får ta emot som öppet homosexuellt par gör att Pride här är mycket mer än bara flaggviftande och twerkande till musik.

2.jpg
3.jpg
7.jpg
9.jpg
10.jpg
11.jpg
12.jpg
15.jpg
17.jpg
18.jpg
19.jpg
21.jpg
22.jpg

2016-07-04 02:04 Kommentera

Stans bästa mackor

2016-07-01 05:40 Kommentera

Om du bor i Bogotas södra delar, exempelvis gamla stan, så kanske du inte orkar ta dig till 85:e gatan som i stil med Stockholms Stureplan är de kvarter som bjuder på de hippaste och mesta matställen. La Macarena är något av Bogotas söder och känt för sin restauranggata och det är hit du ska ta dig med kurrande mage. Se dock upp för nitarna som är både dyra och smakmässigt mediokra.

Är du småhungrig eller till och med storhungrig men kanske inte sugen på något i restaurangstil, så ska du ta dig till "https://www.facebook.com/SandwichTaller/ Sandwich Taller]" som är ett litet undanskymt mackställe. Namnet betyder smörgås-workshopen och här sitter man i barstil om du inte hinner paxa de två sittplatserna utomhus.

Här finns grymt goda vegetariska alternativ till det mer traditionella "carne desmechada", det mesta för under 50-lappen. Det blir liksom inte mer hipster än så här... förutom prislappen dåra;)

Adress: Cra 4a # 26b - 34

2016-07-01 05:40 Kommentera

Webbfrågan

  • Hur tränar du helst under resan?

Vagabonds nyhetsbrev

Över 20 000 läsare! Vagabonds nyhetsbrev är gratis och kommer till dig en gång i veckan. Du kan när som helst avsluta din prenumeration.