Resefotografen

Behind the scenes i Apulien

2014-05-13 10:34 4 kommentarer

Apulien-Vagabond-Jens-Lennarsson-4.jpg

Under våren 2013 hängde jag med en av Sveriges absolut vassaste resejournalister, Per J Andersson, i Italienska Apulien. Under några dagar cyklade vi runt på Italiens klack, testade viner och fick en fantastisk cykelbränna. I det senaste numret av tidningen kan ni se hur resultatet blev!

Jag får ofta frågor om huruvida resereportagefotografier är dokumentära eller ej. Till skillnad från en "renodlad" dokumentärfotograf (tänk krigs- eller katastroffotograf) så får jag som resefotograf vara mycket mindre objektiv. Mitt uppdrag är i stort sett att ha semester och visa vad jag upplever (vanligtvis sitter man kanske inte till långt in på natten för att renskriva anteckningar och säkerhetskopiera bilder, planera rutten för nästa dag och kontakta hotell och restauranger att besöka på sin semester, men du förstår vad jag försöker säga....)

Till en viss del är det OK att arrangera en bild litegrann. Ni som är Vagabondprenumeranter har förmodligen redan plöjt igenom hela tidningen och läst Pers reportage. Så här gick det till när några av bilderna togs för knappt ett år sedan.

Öppningsbilden: cykla bland träden
Apulien är fantastiskt bra att beskåda från cykel. Ett hyfsat platt landskap, mycket skugga från olivträd och annan grönska och ibland helt folktomma stigar. Vi var på väg på en rödlätt grusväg till vårt lunchstop, när jag såg de små röda blommorna på andra sidan stenmuren. Jag beodrade halt (folk lyssnar oväntat mycket på dig när du är fotograf - "allt för bilden", du vet) och medan resten av gänget tog igen sig med en klunk vatten och lite småprat, hävde jag mig över muren och traskade runt bland träden för att hitta en bra vinkel.

När gänget efter en graciös handsignal från mig återigen började cykla, stod jag redan redo med ögan mot sökaren. När de passerade det första träden såg jag till min förskräckelse att mannen näst längst bak var en sk "flinare". Han tittade rakt in i kameran och log allt vad han kunde, generalfel för resefotomodeller. Som tur var kom han på att var tvungen att titta vart han cyklade och i precis rätt sekund vände han tillbaka huvudet och jag knäppte av. Näst längst fram ser ni min resekollega, Per.

Apulien-Vagabond-Jens-Lennarsson-7.jpg

Skål för tusan!
Jag hade precis smällt i mig hälften av snittarna som den lilla vinrestaurangen dukat upp (ämnesomsättningen för en 196 centimeter lång fotograf som trampat runt sedan frukost är relativt hög).

Under tiden vår servitör hällde upp rosévin i allas glas la jag märkte till att vår guide förberedde sig för att utbringa en skål. Det låter kanske konstigt, men när man börjar studera sin omgivning så förstår man rätt snabbt att man ofta kan se vad som skall hända redan innan det sker. Vart en person tittar, vilket håll kroppen lutar, en inandning som visar att han skall säga något. Det är en av resefotografens viktigaste egenskaper - det gör att du slipper panikslita upp kameran eller rusa över en trafikerad gata för att fånga det där ögonblicket. Du kan i lugn och ro förbereda dig eftersom du redan vet vad som kommer att ske.

Jag bytte till rätt objektiv, gjorde alla inställningar på kameran och väntade till den sista fått druvsaft i sitt glas. Mycket riktigt; sekunderna efter började glasen klinga i ett hjärtligt "skål". Jag tror tillochmed att den hölls i några sekunder extra, när man märkte att jag fotograferade som en galning. Av runt 15 bilder under fem sekunder blev denna den bästa.

Apulien-Vagabond-Jens-Lennarsson-double.jpg

Damen i kyrkan
Ibland finns det rätt roliga/ologiska/löjliga fotoregler som man antas följa. Jag har en regel; sålänge det inte finns folk med vapen i närheten så brukar jag inte ta dem på så stort allvar. Bilden framför allt, eller hur?

Kapellet var fyllt med turistgrupper, alla med små kompaktkameror i händerna. Få av dem respekterade de vita skyltarna med en överkryssad kamera och knäppte av till höger och vänster. Och den trötta mannen som verkade vara vaktmästare/ordningsvakt brydde sig inte heller. Förrän jag tog upp min något större (men fortfarande ganska nätta) systemkamera till ögat. Då blev det liv i luckan och ett ajjabajja. Nåväl. Det var ingen större fara, jag lät kameran hänga på axeln utan att plåta.

Men mot slutet av turen hamnade vi framför kyrkans altare. Medans vi lyssnade på guidens berättande kröp en lite dam under avspärrningsbanden och började gå mot altaret. Det fanns inte en möjlighet att jag skulle missa det tillfället. Vaktmästaren stod några meter bort, mellan oss ett tjugotal turister. Jag sneglade ner på kameran, ställde in det jag behövde ställa in och väntade på att damen med väskan skulle hinna lite längre fram. När hon började närma sig de främre raderna av bänkar smög jag fösiktigt upp kameran mot ögat, komponerade snabbt bilden och tryckte ner knappen. Kameran smattrade av ett tiotal bilder samtidigt som vaktmästaren låste blicken på mig som en målsökande missil. Men det var ingen fara, jag hade lyckats fånga bilden jag vill ha.

Den stora borgen och den lilla mannen
Jag tycker alltid bilder utan människor blir rätt livlösa. Det finns fotografer som kan få en bild på ett äpple att kännas livfullare än en partybåt på Ibiza, men själv så behöver jag folk i bilden för att jag skall bi nöjd.

Och människor än inte bara bra för att ge liv i en bild. Alla har en uppfattning om hur stor en männsika är vilket gör det väldigt lämpligt att använda en person för att visa hur stort eller litet något annat är. Den gamla muren såg gigantisk ut när jag tittade på den med mina egna ögon. Men efter att ha knäppt en bild förstod jag att det, utan storleksreferens, likagärna kunnat vara hög som en tröskel.

Jag stod kvar och en stund senare kom en man traskandes från under bron. Långsamt hasade han bort mot kurvan, jag väntade tålmodigt. När han var på väg att försvinna bakom knuten knäppte jag av bilden. Plötsligt var byggnadens massivitet glasklar.

Ibland är det OK att "redigera" bilden lite innan man tar den. Ibland krävs det bara lite tålamod och ibland måste man skita i reglerna. :)

Har du någon bild med en intressant historia bakom?

2014-05-13 10:34 4 kommentarer

Anonym 964940510

Fotograf, skribent, minimalist. Planerar att äta det mesta som finns på jorden innan jag dör. Jag släppte nyligen en bok: Hide In Plain Sight - 100 inspiring ways to improve your travel photogography. Bloggar även på www.thezenphotographer.com.

Webbfrågan

  • Hur tränar du helst under resan?

Vagabonds nyhetsbrev

Över 20 000 läsare! Vagabonds nyhetsbrev är gratis och kommer till dig en gång i veckan. Du kan när som helst avsluta din prenumeration.

Denna sajt drivs av Story House Egmont AB. Story House Egmont publicerar ett hundratal tidningar och webbplatser, däribland Hemmets Journal, Hus & Hem, Icakuriren, Vagabond, Kalle Anka och Bamse. Vi har även en omfattande verksamhet inom böcker, spel, aktivitetsprodukter och event, samt är snabbt växande inom e-handel och digitala marknadsföringstjänster. Story House Egmont är en del av den nordiska mediekoncernen och stiftelsen Egmont som varje år delar ut mer än 120 miljoner kronor för att hjälpa utsatta barn och ungdomar. Läs mer på www.storyhouseegmont.se.

Story House Egmont AB, Pyramidvägen 7, 16991 Solna, Tel: 08-692 01 00, Orgnr: 556046-9206