Flykt från ekorrhjulet

Per söker en nära livet-upplevelse i Grekland

På en fest nyligen pratade jag med en tv-journalist som tyckte att vi borde turistbojkotta Grekland eftersom de klantat till sin ekonomi. Grekerna måste få sitt straff, menade han.
Så enkelspårigt tänker inte de flesta av oss.
Vi förfasas över krisen i Grekland, blir rädda när vi ser bildäck brinna på Atens gator, indignerade när vi läser om hur egennyttan regerar och skattemoralen är ett moras, ryser när vi hör hur allt fler greker röstar på högerextremisterna.
Men ställer vi in vår Greklandssemester bara för det?
Absolut inte!

För en gångs skull är det inte svenskarna utan resten av Europa som är känsligast och ängsligast. Britter, tyskar och fransmän tog nyhetsrapporteringen på allvar och drog ner på sommarens Greklandsresande rejält.
Vi gjorde precis tvärtom. Svenskarnas Greklandsresande ökade i somras. Lockade av sirenernas sång styrde vi av hjärtans lust skutan mot öarna i Egeiska havet. Som om alla varningar om torsk på euro i bankomaterna, strejkinställda färjor, doften av bränt gummi och ljudet av krossade fönsterglas gällde ett annat Grekland – inte vårt semester-Grekland med rangliga trästolar, blåmålade fönsterluckor, doft av nygrillad bläckfisk och ljudet av kluckande vågor.
Reste vi för att vi är schysta kompisar? För att vi med våra respengar vill rädda grekerna från undergång? Nej, så ädla och idealistiska är vi tyvärr inte. Motiven är betydligt mer egoistiska. Vi vägrar ge upp Greklandssemestern för att grekerna och de andra medelhavsborna är vår motsats. Av greker, portugiser, spanjorer och italienare erbjuds vi att ta paus från vår egen duktighet så att vi inte kollapsar i de allt snabbare snurrande ekorrhjulen som vi återvänder till när hösten lägger sig som en kall grå filt över oss.

Man kan formulera det så här: Sydeuropa plågas av svågerpolitik, överbudsbudgetar, taskig skattemoral och kaotiska finanser. Man också formulera det så här: I Sydeuropa finns en inställning att meningen med livet inte är att leva för att arbeta, utan att arbeta för att leva.
Det är därför vi ena stunden (när vi läser tidningarna, ser på tv-nyheterna) blir upprörda över grekernas bristande finansiella pliktkänsla och andra stunden (när vi sitter på ett kafé på en grekisk ö) charmas av deras mänsklighet.

Som turister från plikttrogna protestantiska Norden dyrkar vi grekernas egennyttiga, anarkistiska drag, kontemplativa medelhavslugn och stoiska förmåga att bemöta svårigheter med humor och livsglädje. Som skattebetalare i EU hatar vi det.
När vi sitter på tavernan, hör en förförisk bouzoukislinga blanda sig med havets brus och känner att tiden har upphört att existera, då lovordar vi grekernas sköna stil. När vi är tillbaka på jobbet där hemma tycker vi att samma stil är roten till problemet.
“Arbete befriar”, står det ovanför entrén till de tyska koncentrationslägren.
“Kom ihåg att du är människa”, står det vid ingången till Apollons tempel i Delfi.
Valet är enkelt.
Med ett glas ouzo i handen i tamariskens skugga vid stranden av ett spegelblankt egeiskt hav är vi alla greker.

4 filosofer om Grekland och våra resvanor

Arbetsmoralen
Platon (grek): “En god och ädel man bör avhålla sig från varje som helst kontakt med arbetslivet.” Förklaringen till varför Grekland har så taskiga finanser och samtidigt ger oss en känsla av fullständig avkoppling.

Semestermoralen
Sokrates (grek): “Livet är härligt att leva, bara man har tillräckligt svag karaktär för att njuta av det!” Förklaringen till varför Greklands arbetsmoral passar vår semestermoral som hand i handske.

Resbegäret
Kierkegaard (dansk): “Tag ifrån mig allt, bara inte mitt tungsinne!” Förklaringen till varför vi av ren självbevarelsedrift ibland måste fly Norden.

Hoppfullheten
Pythagoras (grek): “Allting förändras, ingenting förgås.” Förklaringen till varför Grekland en dag kommer att resa sig.

Läs också

Pers Indienblogg.

---

Text: Per J Andersson • 2012-08-07
Krönika