Annons
Annons
Lars Bengtsson har cyklat genom totalt 101 länder. "Det bästa är den kvalitativa tiden man har med sig själv." Foto: Lars Bengtsson.

Lars Bengtsson har cyklat genom totalt 101 länder. "Det bästa är den kvalitativa tiden man har med sig själv." Foto: Lars Bengtsson.

Restips

101 länder på två hjul – ”jag har hittat hem”


När Lars Bengtsson för 20 år sedan stod ensam på en sanddyn i marockanska Sahara insåg han sitt kall i livet. Sedan dess har han cyklat genom 101 länder och upplevt allt från storslagna landskap i Namibias öken till södra Anderna i Sydamerika.

Text: Karin Wimark • 2021-02-05 Uppdaterad 2021-09-15

Det rödbrända landskapet i den Namibiska öken vilar framför honom när han rullar fram på vägarna. Lars Bengtsson pustar ut. Behovet av ensamhet, tystnad och öde landskap har trappats upp efter den slitsamma korsningen genom Afrika. Nu var det hög tid att få smälta de många intryck och den uppmärksamhet han dragit på sig. De kyliga kvällarna i vildmarken, de eviga vidderna och lokalbornas gästvänlighet de närmsta veckorna ska komma att bli precis den avkoppling han behöver. Andrummet är en befrielse och Namibia fångar snabbt hans hjärta. Sedan den stunden har han återvänt tre gånger i jakt på ökenelefanter i torrlagda flodådror och lockelsen av den extremt avlägsna Marienflussdalen.   

– Namibia är den mest minnesvärda resan, helt klart, säger Lars Bengtsson. 

Men för en man som cyklat genom 101 länder i världen är resorna så mycket mer. 

– Det bästa är den kvalitativa tiden man har med sig själv. Att kunna sitta tyst och studera myrorna på marken utanför tältet. Att på kvällen komma till en by eller marknad och cykla därifrån med väskorna fyllda till brädden av mat och vatten – och sen hitta en vacker sovplats. Det avskalade och asketiska i dessa tre saker – mat, vatten och sovplats är så simpelt och det känns så himla bra, säger han.

101 länder på två hjul – ”jag har hittat hem”
På cykeltur genom norra Kenya. Foto: Lars Bengtsson.
101 länder på två hjul – ”jag har hittat hem”
Mat, vatten och sovplats är allt som behövs. Här i Turkana, Kenya. Foto: Lars Bengtsson.

Lars Bengtssons reslust började för 20 år sedan, på ett snarlikt sätt för många andra – ett par klassiska backpackerresor med bussar som oftast tog honom från turistställe till turistställe. Visst var det härligt och kul att lämna Falbygdens trygga vardag, men ganska snabbt insåg han att det var något som saknades. Att backpackerlivet var långt från det äventyr han ville ha.

– Jag ville ju se vardagen i de länder jag besökte, inte bara de hållplatser där bussarna stannade. Jag ville vara på ställen där lokalbefolkningen började prata med mig för att de var intresserade av mig som person – och inte för att sälja saker till mig.

Ungefär i samma veva träffade han ett par långfärdscyklister i Kambodja och Malaysia och plötsligt öppnade sig idén om ett helt nytt sätt att resa. Cykling utkristalliserade sig snabbt som det optimala färdmedlet och under de senaste 20 åren har Lars tillbringat mer tid ute på vägarna än hemma i Sverige. Totalt har han cyklat genom 101 länder och besökt alla kontinenter utom Antarktis – från Anderna till Sydvästra Afrika. Majoriteten av resorna har han gjort på egen hand, men andra i sällskap av vänner eller bekanta som han ofta träffat på vägarna.

– Under delar av Sydamerikaresan och till exempel på Pamir Highway i Tadzjikistan träffade jag ett dussin cyklister varje vecka medan jag på resan genom Västafrika endast träffade en handfull turister på ett halvår och bara en enda cyklist!

101 länder på två hjul – ”jag har hittat hem”
Lars Bengtssons reslust började, som för många, med ett par klassiska backpackerresor. Foto: Lars Bengtsson.
101 länder på två hjul – ”jag har hittat hem”
Med cykel i Uganda. Foto: Lars Bengtsson.

Hur är det att cykla ensam genom världen?

– Jag kan ju styra min vardag exakt hur jag vill och det är väldigt skönt! Men att cykla med någon som man går ihop med är såklart otroligt bra det också. Det är ytterst sällan jag känner mig ensam. Sådana känslor kom oftare när jag reste med ryggsäck. Det är bland människor jag ibland kan känna mig ensam.

Ensam på cykel i världen låter också utsatt. Har du varit med om något obehagligt eller farligt under dina resor? 

– Ja, fast inte så ofta man kan tro. En mindre angenäm sak hände när jag var i Syrien precis innan kriget. Jag skulle cykla en ökenväg mellan Palmyra och Aleppo som en kompis hade rekommenderat. Men jag hann bara någon kilometer innan jag såg fyra stycken soldater komma springande mot mig. När de var några meter bort så höjde de sina vapen mot mig och tvingade ner mig på marken. Fyra stycken kalasjnikovs riktade mot mitt huvud. Och jag på knä i den syriska öknen. De skrek och skrattade – och en av dem gick igenom min utrustning. Efter tio minuter kom ett befäl som tog mitt pass och körde iväg på sin moped. Efter en stund kom han tillbaka och räckte över passet till mig och beordrade mig att vända tillbaka till Palmyra. Två veckor senare så började ju kriget. Det märktes sannerligen att soldaterna var på helspänn.  

Pju, det låter läskigt! Inget som avskräckt dig? 

– Jag har faktiskt råkat ut för oerhört få saker under mina resor. Världen är ett snällt ställe, även om det inte ser ut så på nyheterna. Folk är vänliga nästan överallt. Speciellt om du är turist. Det är ingen som tror mig men trafiken är det absolut det farligaste.  

101 länder på två hjul – ”jag har hittat hem”
“Det är bland människor jag ibland kan känna mig ensam.” Foto: Lars Bengtsson.
101 länder på två hjul – ”jag har hittat hem”
“Världen är ett snällt ställe, även om det inte ser ut så på nyheterna.” Från Palmyra, Syrien. Foto: Lars Bengtsson.

Vilka är dina topp 5 cykeldestinationer i världen?

– Jag gillar generellt torra, karga och folktomma platser. Gärna med en kombination av öken och berg. Namibia har jag redan nämnt. Atacamaplatån i området där Argentina, Chile och Bolivia möts är ett annat. Sen är jag svag för Centralasien. Naturen är otrolig och där finns även intressanta kulturer samt fascinerande vardagsliv och gammal sovjetisk arkitektur som grädde på moset. Länderna i Kaukasus är ju Centralasiens kusin och på många sätt väldigt lika. Men det är ett enklare hörn av världen att resa i och jag är helt oförstående att fler svenskar inte har hittat dit – det krävs ju inte ens visum till Georgien och Armenien. Se dock upp för trafiken om du väljer att cykla. Georgien har de värsta bilister jag någonsin träffat på. Sist men inte minst säger jag Balkan. Allt mellan Slovenien och Istanbul. Otroligt vackert! Måste dock påpeka att speciellt Namibia och Atacamaplatån är krävande turer där du måste bära mat och vatten för flera dagar i sträck. Även Centralasien kan vara hårt. Var inte rädd, men planera ordentligt!

101 länder på två hjul – ”jag har hittat hem”
På Atacamaplatån i Argentina – en av Lars toppdestinationer. Foto: Lars Bengtsson.
101 länder på två hjul – ”jag har hittat hem”
En powernap i Bolivias berömda saltöken. Foto: Lars Bengtsson.

Om jag säger Volvo, Villa och vovve, vad säger du då? 

– Hellre då cykel, torp och katt. Jag vet inte vad jag ska säga mer. Det där är ingenting för mig, men ibland kan jag slänga avundsjuka blickar på mina kompisar. Tänk att leva det livet och vara glad och nöjd med det. Vilken otrolig inre frid de måste ha. Men jag vill inte byta med dem. Ska jag vara ärlig så kan jag tydligt se mig själv som 70-plussare med långt vitt skägg paddlandes nedför Kongofloden. Den framtiden är betydligt skarpare i kanterna än varianten med Volvo, villa och vovve. Kolla på Sven Yrvind!

Apropå Sven, vilka är dina förebilder när det kommer resor/världen?

– Jag fascineras mycket av de post-viktorianska upptäcktsresandena Wilfred Thesiger och hans efterträdare Michael Asher. De har betytt mycket för mig – om inte annat ur ett rent fåtöljperspektiv. Jag kan känna att det var sådan jag skulle bli – att det var den framtiden som jag skönjde där på sanddynen i Marocko för över tjugo år sedan. Thesiger, som har kallats “The last great explorer” bodde i en liten stuga i norra Kenya tills han var långt över sjuttio. Jag besökte den stugan förra året och träffade frun tills hans ena adoptivson. Hon blev så glad över mitt besök att hon fick tårar i ögonen. “Jag är så glad över att folk fortfarande vet vem Wilfred var” sa hon. Han dog 96 år gammal så sent som 2003 vilket egentligen är helt absurt. 

101 länder på två hjul – ”jag har hittat hem”
Hellre cykel, torp, katt än villa, volvo, vovve om Lars får bestämma. Foto: Lars Bengtsson.
101 länder på två hjul – ”jag har hittat hem”
Upptäcktsresanden som Wilfred Thesiger har inspirerat Lars, här i Saharaöknen i Sudan. Foto: Lars Bengtsson.
101 länder på två hjul – ”jag har hittat hem”
Lars i Anderna i Peru. Hans bästa tips: skaffa utrustningen du behöver och dra. Foto: Lars Bengtsson.

Vilka är dina bästa tips till den som vill göra något liknande? 

– En mycket sliten kliché, men: skaffa utrustningen du behöver och dra. All information du behöver finns en googling bort och världen är numera liten. Vill du se berg och välj ett område med berg. Vill du se öknar så välj ett område med öknar. Vill du se Indien – åk till Indien. Självklarheter, såklart, men jag får ofta frågan om vilket område eller land som är “bäst” att cykla i och det är såklart omöjligt att svara på. För en del är det Holland med deras cykelstruktur, men för mig är det tråkigt. 

Sist men inte minst, varför kallar du dig “Lost Cyclist” på hemsida och sociala medier?

– Lost som i förlorad, inte som i vilse. Jag började utforska världen på en cykel och det går inte att sluta. Jag är förlorad. Det är för roligt! Gör inte om mitt misstag!

101 länder på två hjul – ”jag har hittat hem”
Många cykelresor har det blivit genom åren. Foto: Lars Bengtsson.

Lars topp 3 drömresor i världen

1. Sahara

Jag skulle vilja göra en tredje korsning och se Hoggarbergen i södra Algeriet, Ennediplatån i Tchad, sanddynerna i Ténéré och jag skulle vilja klättra Emi Koussi i Tibestibergen. Jag skulle även vilja göra en färd längs en av de klassiska rutterna, så som Darb el-Arbain, fyrtiodagarsvägen, den urgamla karavanrutten mellan Darfur och Nildalen i Egypten. Men det är lättare sagt än gjort.

2. Himalaya + grannkedjorna Kunlun, Tian Shan, Hindu Kush & Karakoram

Tänk att resa landvägen från Almaty i Kazakstan till norra Myanmar. Pamir Highway i Tadzjikistan, norra Afghanistan, det heliga berget Kailash och Lhasa i Tibet, de höga passen i Ladakh och Kashmir, Nanda Devi National Park i Indien, Bhutan, de okända och delvis stängda områdena i nordöstra Indien, över till dalgångarna i Östtibet och vidare till Myanmar. I princip helt omöjligt idag – återigen på grund av byråkrati. 

3. Sibirien

Eller egentligen hela Ryssland. Manpupuner och Yugyd Va National Park i Komirepubliken vore helt fantastiskt. Jag skulle även vilja se den gamla gulagstaden Vorkuta. Längre österut finns det två mytomspunna vägar som jag verkligen skulle vilja cykla. Dels den ökända ‘Road of Bones’ och dels Tuva Track mellan Altaibergen och Tuvarepubliken. Och Dagestan! Dit vill jag! Jag har rest mycket i Kaukasus – men aldrig där. Bergen ser helt otroliga ut.

På motorcykeln över Himalaya och genom Europa, USA och Sydamerika

Cykelsemester i Italien – Gardasjön på två hjul

5 bästa cykelturerna – se världen från sadeln

Cykelweekend längs tyska rivieran

Är det här världens vackraste cykelväg?


Text: Karin Wimark • 2021-02-05
RestipsAktiv semesterCyklingIntervju

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top