Annons
Annons
Karin Wallén

Karin Wallén

Krönika

Tack för alla värdelösa ord

Cacahuètes. Det första nya ord jag lärde mig i Frankrike. Det betyder jordnötter, och stod skrivet på en liten automat av plast i baren runt hörnet från universitetet i Lyon. Där hade jag börjat på kursen “Franska för utlänningar” en mulen höstdag i mitten av nittiotalet. Ja, inte i baren alltså. Även om det var

Text: Karin Wallén • 2012-11-06 Uppdaterad 2021-09-15

Cacahuètes. Det första nya ord jag lärde mig i Frankrike. Det betyder jordnötter, och stod skrivet på en liten automat av plast i baren runt hörnet från universitetet i Lyon. Där hade jag börjat på kursen “Franska för utlänningar” en mulen höstdag i mitten av nittiotalet. Ja, inte i baren alltså. Även om det var där jag så småningom skulle lära mig mest.
Jag hade fått en plats i fortsättningsgruppen eftersom jag förväntades kunna lite mer än voulez vous och merci redan. Och det kunde jag, såklart. Jag hade ju haft franska på schemat i sex år! Jag hade harvat med grammatiska böjningar av krångliga ord som på intet sätt uttalades som de skrevs och svettats floder över konditionalis, pluskvamperfekt och en miljard ändelser som varierade beroende på vem som sa quoi, quand et comment.
Framförallt hade jag ägnat ett par timmar i veckan under både högstadiet och gymnasiet åt att pränta in helt betydelselösa meningar som Bécassine est etourdie och Bécassine cherche sa cabine.
Har ni provat att inleda en barkonversation med att påstå att beckasinen är för­virrad? Eller att beckasinen letar efter sin hytt? Det har jag. Fantastiska isbrytare!
I Tyskland fungerar det precis [/b]lika bra som Ich bin keine Krankensch­wester von Beruf och Was ist los? fragt Stefan. Att kunna komma dragandes med kompisars gamla skolbokstyska om sjuksköterskeyrket och nån som heter Stefan utan att själv ha behövt traggla bedrövlig grammatik, är en ynnest. Jag har plockat godbitarna och använder dem skamlöst. Man skulle kunna kalla mig lite av en frisk fläkt i det tyska språket, faktiskt. Hellre säga fel än att ingenting säga alls är mitt motto numera. Men det har tagit ett tag att komma dit. Åtminstone med franskan.
För spärren fanns där[/b] – den som sa att man ska tala korrekt eller inte tala alls. Den gjorde att jag inte sa särskilt mycket under lång tid. Inte förrän någon dag eller kväll i den där baren i Lyon, när det plötsligt började skvala ur munnen på mig. Inte bara på grund av la bière och les cacahuètes, utan helt enkelt för att jag gav blanka den i att bry mig om hur det lät längre.
Det var en befrielse som höll i sig ända tills jag kom hem till Sverige igen och började läsa franska på universitetet. Där satt ett gäng välkammade och rakryggade grammatikryttare och skrämde livet ur mig med sitt stramt hållna uttal. Jag längtade ut till mina cacahuètes igen och slutade efter en termin.
Jag hade ändå börjat förstå att [/b]det fanns en franska utanför klassrummen. Inte bara en franska, utan många franskor faktiskt, som snackades, brölades, viskades och sprutade ur munnar inte bara i Frankrike – utan även i Kanada, Afrika, Karibien, ja, till och med Kambodja och Libanon.
Så jag fortsätter att packa ner mina förvirrade beckasiner som letar efter sin hytt. Tar med dem ut i världen och tackar skolan för alla värdelösa ord och fraser. Utan dem hade mina cacahuètes varit lite torrare, lite fattigare och förmodligen alldeles korrekta.

3 sätt att lära sig språk

Se på film

Visst, jag lärde mig ett och annat av att se Forrest Gump i Frankrike (att räkor heter crevettes, till exempel och att “run Forrest, run!” blir “cours Forrest, cours!”). Men börja med något textat. Den fina filmen En oväntad vänskap som är nominerad till en Oscar, till exempel. Lyssna, lär, älska hur det låter.

Våga prata

Ta med en parlör och testa dig fram. Du kanske bara hittar “vill du ha te?” i din arabiska ordbok, men säg det ändå, när du själv blir bjuden på te. Alltid lockar det fram ett garv. Eller totalt oförstående blickar.

Gå kurs

Jodå, kurser är också bra. Men varför inte göra det utomlands – så får du dina cacahuètes på köpet. Om du väljer en stad som inte har så mycket turister är det dessutom lättare att undvika engelskfällan. Ta med dina bonjour och danke schön och ge det en chans!


Text: Karin Wallén • 2012-11-06
Krönika

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top