bussluffarn

Hej världen! I somras satt jag på en tandemcykel med min bästa vän påväg mot Västergarn och pratade om livet. Jag är 14 år men är nog ganska mogen för min ålder och vet vad jag vill. Kanske inte vart jag vill eller vad jag vill jobba med, om sånt har jag ingen aning, men jag vet att jag inte vill vara rädd för världen och för livet. Jag har alltid vart ganska blyg, tills nu, på bara några år har jag utvecklats i rasande fart och på den vägen som jag rest så har jag hittat en liten del av mig och den delen vill inget hellre än att lämna Gotland, och ge mig ut i världen. Det spelar ingen roll om det är Göteborg, Norge, Malta, Thailand, Fillipinerna eller min stora favorit; New York. Det spelar ingen roll alls, bara att se något annat. Växa lite till, hitta ännu en pusselbit av mig, av meningen med mitt liv. Det kanske inte alls är meningen att jag ska ut i världen och vara lite galen. Det kanske är meningen att jag ska sitta som hemmafru i Kiruna med 8 barn och man, men...Det handlar inte om slutmålet, utan resan dit.