Thailand – Dykning på Ko Tao och Similan

Ett vitt sken blänker till genom de fladdrande, fördragna gardinerna. Det kraftfulla dånet som följer skakar bryskt liv i oss. Jag hör hur regnet smattrar mot lervällingen utanför vår bungalow. Vi vaknar besvikna upp till ännu en blöt dag pÙ? vår dykresa.
Vi befinner oss på ön Ko Tao, främst känd för sina många dykskolor. Själva dykningen är faktiskt inte mycket att hänga i julgranen, men det är en av världens billigaste och lättaste platser att certifiera sig på, vilket lockar tiotusen­tals äventyrslystna turister varje år. Den unika chansen att få se valhaj är ytterligare ett dragplåster.
Men i år går det trögt för den thailändska dykindustrin. Det skumma vädret har resulterat i oberäkneliga strömmar och obefintlig sikt i hela landet, samtidigt som regeringen har stängt flertalet dykplatser på grund av korallblekning. Blekningen innebär att korallerna blir vita och att djuren inuti dem dör, troligtvis till följd av föroreningar och förhöjd temperatur i havet.
I otålig väntan på sol och bättre sikt hänger sig turisterna, som främst består av 20-åriga backpackers, åt att äta, sova, titta på piratkopierade filmer, spela kort, och dricka alldeles för många buckets, små färgglada hinkar fyllda med inhemsk whisky, energidryck och läsk. För mig och mitt ressällskap blir de högljudda barerna, den blöta, smutsiga Sai Ree Beach och stanken från de översvämmade avloppen för mycket. Vi har hört talas om ett miljöprojekt som pågår på andra sidan ön och beger oss nyfiket dit istället.
Precis som på många andra platser runt om i Thailand har turismen på Ko Tao ökat lavinartat det senaste årtiondet, och liksom fiskeriet och oljeborrningen har dykindustrin bidragit mycket till förstörelsen av det marina livet. Det är inte ovanligt att se över 15 dykbåtar, som läcker både olja och avfall, vid ett och samma lilla rev. Ko Tao, som betyder Sköldpaddsön, har inte en enda sköldpadda kvar. Idag ser man nästan fler dykare än fiskar i vattnet.

Håll Thailand rent! Se till att du väljer en dykskola som är miljömedveten.

Clownfiskar – små, söta och ilskna väktare av sitt revir.

Ta reda på hur pass bra sikten är under ytan innan du ger dig ut. Visst finns det dagar då du kan se 20–30 meter bort, men ibland ser du inte längre än näsan räcker.

amerikanen Chad Scott pluggar miljö med inriktning på marinbiologi vid universitetet i Boulder, Colorado. Han kom till Ko Tao för fem år sedan och bestämde sig för att stanna och göra någonting åt miljöförstöringen.
– Jag visste att Ko Tao var litet nog att en insats skulle göra skillnad, berättar Chad för oss där vi sitter på New Heaven Dive School i Chalok Baan Kao Bay.
New Heaven Dive School var först med att ta tag i miljöproblemet genom att starta New Heaven Reef Conservation Program.
– På tre år har vi gått från att vara den enda dykskolan som är involverad i projektet, till en av 17 här på Ko Tao, berättar Chad.
– Vi har skapat konstgjorda rev så att de andra ska få vila, och vi försöker förhindra att Ko Taos övriga stränder blir som Sai Ree Beach. Vi jobbar tillsammans med gruppen Save Koh Tao i syfte att lära lokalbefolkningen att tänka mer långsiktigt, och få dykare att förstå att man inte ska gå på eller röra vid koraller.
Chad skickar iväg oss med förmaningen att köpa tjänster av ansvarsfulla företag, inte bara av de som är billigast.
– Som turist kan du bidra genom att bo på ekovänliga hotell och dyka med miljövänliga dykskolor, skippa plastpåsen på 7-Eleven, och undvika att äta haj eller barracuda som är särskilt hotade.

Det finns flera olika internationella dyk­utbildningsorganisationer, bland annat franska CMAS och amerikanska PADI.

På väg ut till Sail Rock, den thailändska gulfens bästa dykställe.

På populära dykdestinationer kan det bli trångt i vattnet. Kolla därför med din arrangör om ni kan åka ut lite tidigare, eller om de erbjuder mindre folktäta alternativ.

Solen fortsätter att håna oss med sin frånvaro. Vätan och väntan driver oss slutligen vidare till Ko Taos stora grannö Ko Pha-Ngan. Ko Pha-Ngan är framför allt känd för den galna fullmånefesten som drar tiotusentals unga människor varje månad, liksom för sina vackra stränder och sin avspända atmosfär. Men det går även att dyka här, något som få känner till. Det är till exempel mycket närmare till både Sail Rock och Ang Thong National Marine Park, de mest spektakulära dykplatserna i den thailändska gulfen, än från Ko Tao.
Vi har tur. Solen har gjort tillfällig comeback och vi har hoppat på Haad Yao Divers båt på väg ut till Sail Rock, ett rev som börjar på 35 meters djup och ensamt sträcker sig 15 meter upp över havsytan.
Haad Yao Divers är Ko Pha-Ngans äldsta dykskola och grundades för 14 år sedan av tyska Heike Frutig och hennes schweiziske make Daniel.
– Det fanns ingenting här då, berättar Heike, inte ens elektricitet. Allt vi gjorde var att röka jointar och spela gitarr. Och dyka. Vi åkte runt med en fiskare i hans långsvansbåt och testade olika dykplatser.
Idag finns 14 dykskolor på Ko Pha-Ngan, vilket fortfarande inte är någonting jämfört med de 46 som trängs på lilla Ko Tao. Det är dyrare här, men du får mer för pengarna, menar Heike.
– Det är minst lika bra dykning här som på Ko Tao, det är bara det att ingen känner till det, vilket gör att du slipper trängas. Det är mer ekovänligt och närmare till dykplatserna.
Väl framme vid Sail Rock har solen flytt och regnet smattrar mot den svarta havsytan. Vi hoppar i, men det grumliga vattnet tillåter oss inte att se mycket mer än varandra. Nu får det vara nog. Vi bestämmer oss för att lämna den thailänds­ka gulfen helt och hållet och beger oss istället till västkusten. Till nationalparken Similan Islands, känd som en av världens tio bästa dykplatser. Äntligen ler lyckan mot oss. Monsunen har dragit vidare och himlen är åter blå.

Ett stort kliv rätt ut! Glöm inte att hålla hårt i cyklop och munstycke!

Heike Frutig startade Ko Pha-Ngans första dykskola, Haad Yao Divers.

Similan Islands med sina nio öar ligger sju mil utanför den thailändska västkusten. Du tar dig bäst dit från kustorten Khao Lak, men det går även att åka från de populära turistdestinationerna Phuket och Phi Phi-öarna. Bästa sättet att uppleva Similan är att åka på en liveaboard, en resa där du bor på en båt och lever och andas dykning oavbrutet, flera dagar i sträck. Resorna sträcker sig från tre till sex dagar och du kan få alltifrån lyxvarianten med egen hytt och varmdusch till billiga backpackerpaket där alla sover tillsammans på golvet.
Fyllda av förväntan hoppar vi på Manta Queen ii i Khao Lak. Fyra dygn till havs med lika många dyk per dag för dryga 4 000 kr. Arrangören heter Khao Lak Scuba Adventures och våra 13 medpassagerare kommer från världens alla hörn, liksom våra fyra instruktörer. Den allmänna förhoppningen är att få se djävulsrocka, den största av alla rockor och en vanlig syn vid Similan Islands.
Dagarna varvas med dyk ner till 30 meter, tupplurer i hängmattan, bättring av brännan på soldäck, promenader på pudervita stränder, och frosseri av vällagad thaimat. Vid populära dykplatser som Elephant Head Rock och det världskända Richelieu Rock ser vi alltifrån blåprickiga stingrockor, söta blås- och piggsvinsfiskar, gigantiska muränor, giftiga pterois och drakhuvudfiskar, till frog fish, familjer med clownfiskar, lustiga spökkantnålar, mångfacetterade nudy branks, sjöhästar, och färgglada koraller. Havet andas, pulserar. Stora stim med jagande barracudor och trumpetfiskar böljar runt omkring oss. En liten putsarfisk följer mig envetet, kittlar mig under armen och på lårets insida. Han saknar väl djävulsrockan. Precis som vi.

Djävulsrockan, världens största rocka, är en vanlig syn vid Similan Islands. Enorm men helt ofarlig.

På Similan Islands finns några av Thailands vackraste stränder.

I de lugnaste vatten …

När den brinnande solen släcks i havet den tredje dagen har vi ännu inte sett en enda djävulsrocka.
– Jag hade nog trott att jag skulle få se fler hajar, sköldpaddor och rockor, säger 23-åriga Karin Lestander från Luleå där vi sitter och slappar i solnedgången.
Karin arbetar som Divemaster i Ao Nang, Krabi, och det här är hennes första liveaboard.
– Annars tycker jag att konceptet är jättebra. Man får träffa människor från hela världen, äta god mat, bo i en fin hytt, och bara vara på havet och dyka hela tiden – allt är så lättillgängligt.
56-åriga Darthy Hirsch, lärare från usa, är inte lika positiv.
– Jag tycker om lugna, långsamma dyk, för att kunna ta in omgivningarna. Det är lite för stressigt här. Det måste finnas tillfälle att ta det lite lugnt och umgås naturligt utan en massa artificiell teambonding.
– Ja, om du är ensamvarg och inte gillar att ha folk nära inpå dig så ska du inte åka på liveaboard, skrattar Valeria Machado, en frilansfotograf från Brasilien.
– Inte heller om du är nybörjare, säger Robert, lärare och divemaster från usa och lillebror till Darthy.
– För mycket folk i vattnet, starka strömmar, tveksamt ledarskap – allt sådant kan vara svårt för en ny dykare att hantera.
Vår linblonda finska dykinstruktör Nuppu Zeitlin, har jobbat pÙ? dykbåtar i ett och ett halvt år nu och håller med om att det inte är något för nybörjare.
– Du måste vara Advanced Open Water Diver eller Deep Diver för att få åka på en dykbåtstur, och ibland krävs att du gjort minst 20 dyk.

Bäst förhållanden för dykning i Thailand är i januari–april, särskilt mars.