Annons
Annons
Vietnam Hoi An

Upptäck två fantastiska städer i Vietnam – Hoi An och Lang Co. Foto: Jonas Gratzer

Restips

Två sidor av Vietnam – populära Hoi An & lugna Lang Co

Vi besöker målarboksstaden Hoi An och strävsamt lunkande Lang Co i Vietnam. Två grannstäder som är varandras totala motsatser men ändå lika lockande.

Text: Mikael Persson • 2022-12-11 Uppdaterad 2022-12-12

Hoi An? undrar ryggsäcksluffarna på busstationen i Da Nang. Hoi An? frågar grupperna av turister som står i biljettkö på järnvägsstationerna i Hanoi, Hué och Saigon.

Nästan alla Vietnamresenärer tycks ha den lilla staden mitt i landet som mål. Två våningar upp på en kaffeserverande takservering på Tran Phu-gatan förstår jag varför. Får känslan av att kika ut över ett gammalt romantiskt vykort som vaknat till liv. Som terrakottafärgade vågor försvinner böljande tegeltak iväg mot horisonten. Nedanför öppnar cyklande gränder upp prång mellan senapsgula huskroppar. Ständigt doften av nybryggt kaffe, sandelträd och kanel. Överallt det milda skenet från röda rislyktor. I bakgrunden försvinner dessutom fjärran risfält iväg mot Sydkinesiska sjöns bränningar vid evighetsstranden An Bang.

Hoi An. Världsarv som överlevt både bomber, politiska förvecklingar och krig. Foto: Jonas Gratzer

På sätt och vis är det António de Farias fel att resenärer dras just hit. 1535 upptäckte den portugisiska sjökaptenen traktens möjligheter. Skyddad hamn. Bördiga omgivningar. Närheten till både Kina och transportvägar mot Indokinas inre.

Under namnet Faifo förvandlades marknadsplatsen längs Thu Bon-floden till en av Sydostasiens livligaste handelsstäder. Skepp från Kina, Japan och Europa ankrade längs kajerna. Kyrkspiror och tempel uppfördes. Siden, elfenben, porslin, pärlemor och kryddor stuvades in i handelshus och hamnmagasin. Ungefär 200 år senare var festen över. Hamninloppet slammade igen. Själva staden sjönk tillbaka i lantlig slummer. Idag står Hoi Ans mirakulöst välbevarade kvarter för en unik spegel som reflekterar flera hundra år bakåt i tiden.

Bortom den japanska brons lackröda båge över mörkgrönt kanalvatten pryds portarna till kinesiska kvarter av drakar. Lite längre bort katolska kyrkor och kolonialtidens franska hus med nötbruna fönsterjalusier. Mixen är multietnisk och rymmer också ett av Asiens mest spännande kök.

– Det ska vara koriander, mycket koriander! Och glöm inte patén! Riktigt fet och god paté, understryker Phuong entusiastiskt.

Stadsmarknadens skarpa doftskurar har just saktat in mina steg. Fermenterad fisk och frän räkpasta slungas runt i näsborrarna tillsammans med aromen från kaffebönor och kokos. Bakom beteltuggande försäljare hamnar en skylt i blickfånget.”Här serveras världens bästa baguetter”, säger citatet undertecknat av den amerikanske stjärnkocken Anthony Bourdain.

Magiska megamackan banh mi. Foto: Jonas Gratzer
Den gamla handelsstaden Hoi An är populär bland turister. Foto: Jonas Gratzer

Phuong, som arbetar i det lilla enmansköket rakt under påståendet, håller självfallet med samtidigt som nätta handrörelser fyller vietnamesiska Dagobertmackor med lite av varje från skålar, skärbrädor och rykande träkolsgrill. Grillad fläskkarré får sällskap av jordnötssås, groddar och sallad. Franskinspirerad paté trycks också dit tillsammans med vådliga mängder koriander och en klick majonnäs. Jag fulländar frontalkrocken av smaker genom att köpa färskpressad sockerrörsjuice från grannförsäljerskan. Då har kön till Phuongs banh mi-mackor även nåtts av kunder från både Italien och Taiwan.

Under de senaste årtiondenas turistboom har den gamla handelsstaden Hoi An själv förvandlats till handelsvara. Precis som några hundra år tillbaka drar den till sig folk från i princip hela jordklotet. Vart och vartannat av gamla stans hus har förvandlats till inbjudande kaféer eller restauranger. Små skrädderier följer, med löften om måttsydda galaklänningar, kostymer och skjortor inom 36 timmar. Gamla skråhus har bytt kundkrets och rymmer affärer specialiserade på allt från dansk heminredning till utrustning för friluftsliv. Biltrafiken är dessutom portad från Hoi Ans kärna. Jag blir själv vittne till hur polis motar bort några mopedburna turister som försöker ta sig in i zonen. Just då ljuder även ett högtalarmeddelande på engelska och franska om att det råder rökförbud längs gatan.

Under kvällens promenad längs Thu Bon-floden växer min egen misstanke om att Hoi An slutat upp att vara på riktigt och förvandlats till en målarboksstad. Att den bara finns här som en attraktiv men tom kuliss för tillfälliga besökare vars enda önskan är att fylla sina konton på sociala medier med spektakulära selfies. Nästa morgon inser jag ändå att jag har fel.

– Vid min ålder behövs ingen väckarklocka, skrockar mister Phan Ngoc Tram vars yttre ändå föreslår motsatsen.

Håret står på ända och rörelserna känns yrvakna då den gamle mannen river min entrébiljett till Duc An House samtidigt som en grupp thailändska studenter kikar på släktfoton uppblandat med medaljer och utmärkelser från det vietnamesiska kommunistpartiet.

Familjen har levt i huset i generation efter generation. Med rötter som sträcker sig 400 år bakåt i tiden tillhör byggnaden stans klenoder. Innanför dess väggar har det funnits såväl framgångsrik bokhandel som samlingsplatser för revolutionära tänkare och lokalt motstånd mot det franska kolonialstyret. Genom entréavgifterna lyckas mister Phan bevara både huset och dess historia.

Promenerar ytterligare ett kvarter. På trottoaren sitter Vang på huk och kelar med sin japanska spets. Tvärs över gatan hyr en grupp turister cyklar under ivrigt köpslående. Tröttnar du aldrig på dem? frågar jag henne.

– Varför skulle jag det? I Hoi An finns både jobb och pengar. Du borde kolla in andra vietnamesiska städer, så förstår du vad jag menar, säger Vang.

Lang Co bjuder på en helt annan Vietnam-upplevelse. Foto: Jonas Gratzer

Nästa morgon följer jag hennes uppmaning. Staden Lang Co ligger två–tre timmars färd norrut. Reser dit via Vaipassets kylslagna hårnålskurvor. Vägen skär igenom bubblande djungelgrönska tills allt lugnar ner sig inför Sydkinesiska sjöns bränningar.

Väl där följer ett tonläge som känns som Hoi Ans motsats. Riksettans ettriga långtradartrafik och dieselosande bussar klyver stadskärnan i två delar. På ena sidan huvudleden två, tre kvarter skamfilade höghusklossar. På andra sidan fiskarbefolkningens håliga bygata som smyger förbi en fränt doftande marknad där kommersen sker utan vittnesmål från turister.

Kanske är det just därför som jag gillar Lang Co. Inget försöker göra sig till. Det är som det är. Tvätt som hänger på tork på hönsnätsstaket. Doften av vägdamm och eldad plast. Plåttak och fuktskadad betong. 57-årige fiskaren Sam tillhör ett kortspelande gäng bakom den grå stenkyrkan med vit frälsare.

– Fisket är klart sämre än då jag var ung. Allt krymper. Fångsterna. Storleken på fiskarna. Snart kan jag kanske inte längre försörja min familj, säger Sam innan han ropas tillbaka till pokerpartiet, där någon höjt insatsen.

Fisket är viktigt i Lang Co, men tyvärr har fångsten minskat – såväl fångsterna som fiskarna. Foto: GettyImages
Möt lokalbefolkningen i både Hoi An och Lang Co. Foto: Jonas Gratzer

Fortsätter till stranden. Mil efter mil av pulvrig sand följer skarpa bränningar mot norr. Mellan öppet hav och skyddad lagun sträcker sig en tjock sandtunga långt ut i vattnet. Banan-formade fiskebåtar ligger uppdragna i kanten. Strax intill en improviserad fotbollsmatch. Lite längre bort en vietnamesisk familj som doppar sig försiktigt i vågorna.

– Fest! säger receptionisten Phan Thi Anh när jag framåt kvällen korsat riksettan och tagit mig tillbaka till hotellet.

Sonen Dong Khanh fyller åtta år och har just fått en blå grävskopa i plast. Egentligen hade jag tänkt mig en tidig kväll till sängs. Några minuter senare sitter jag ändå tillsammans med Phan This föräldrar och syskon på en upplyst innergård på byggnadens baksida. Billig riswhisky höjs till skålar för både sonen, grävskopan och möjligen även den heliga anden. Bordet är fulladdat med mat. Glasnudlar följs av färska örter och sträv bittergurka. Därefter sådant som dippas och doppas. Snäckor och musslor i brännhet chili och koriander. Fläsksvålar i lika skarp jordnötssås. Till sist en matig fisk som till smak och konsistens påminner om tonfisk, men som Phan istället kallar för ”local”, något som bara finns här och dras upp med nät i lagunen bakom hotellet.

Solen har just försvunnit ner i Sydkinesiska sjön. Över stan och djungelklädda höjder ligger kvällsdimman som en vit och gåtfullt svävande svepning. Då och då ljudet av någon nattlig lastbil som överröstar syrsorna. Familjens utflyttade släktingar, som kopplats upp via en direktsänd videolänk från Michigan, undrar nyfiket vad jag tycker om Lang Co.

– Bra, verkligen bra, svarar jag sanningsenligt, samtidigt som Phus far med ett brett flin fyller mitt glas med koreanskt ginsengvin.

– Överlever du det så överlever du i fortsättningen också trafiken i Vietnam, säger en av släktingarna från Michigan.

Tillbaka i Hoi An. Titta till höger, titta till vänster. Trampa framåt! Med en blandning av förfäran och förundran har jag betraktat det nationella trafikkaoset av mopeder och motorcyklar som sveper genom städer och till synes hotar att dra med sig allt som kommer i dess väg. Nu är jag plötsligt själv del av samma flöde. Hyrd cykel. Lätt adrenalinpåslag. Kursriktning mot havet.

Japanska bron i Hoi An. Foto: Jonas Gratzer

Tricket är att flyta med och falla in i den kollektiva rytmen. Tar rygg på en man med en stor bambukorg på pakethållaren. Flankerna hålls av husmödrar som varit på marknaden. Gatans mitt ägs av unga vietnamesiskor på knattrande mopeder.

Jag passerar snart blomsterförsäljare och nudelkokande gatukök. Därefter ett caodist-tempel i Disneystarka färger. Kustslätten som tar över är flack. Vilar på tramporna och njuter av bilderna som följer landskapet. Silhuetterna av de konformade rishattarna nón la tecknar sig långt ute på fälten. I bakgrunden grå bufflar och vita hägrar. Så en plötslig landsvägsbro följd av metspön och fisknät.

Lämnar cykelparkeringen vid An Bang barfota för att vandra längs pärlgrå sand. Under Vietnamkriget gav amerikanska soldater på permis det evighetslånga bandet av sandstränder kring staden Da Nang och Hoi An namnet China Beach.

Sand, sälta & skyskrapor. An Bang Beach. Foto: Jonas Gratzer

Längs vattenbrynet får jag känslan av att befinna mig vid en stillsam upplaga av Miami Beach eller Phuket. Bakgrund av fjärran skyskrapor. Ändå finns det något distinkt vietnamesiskt. Tefatsrunda korgbåtarna thung chai ligger uppdragna på stranden. Under gula vassparasoll sitter vietnamesiska familjer och äter vårlökstoppade nudelsoppan pho med ätpinnar. Kim försöker samtidigt hålla ett vakande öga på sin lillebror.

– Vi brukar alltid resa hit under skolloven. Hoi An är helt enkelt bäst. Luften och livet är mycket behagligare här än hemma i Saigon.

Då jag cyklar tillbaka mot stan har solen börjat tappa kraft. Följer smala betonggator mellan risfälten. Just före skymningen känns landskapet magiskt. Plantorna som gnistrar i nästan självlysande grönt. Grodorna som sänder ut kluckande signaler från spegelblanka vattensamlingar. Just då känns Hoi An ungefär som när António de Farias nådde hit.

Tidlöst och lockande.

Guide

Missa inte tillhörande guide till Hoi An och Lang Co i Vietnam.


Text: Mikael Persson • 2022-12-11
RestipsVietnamReportage

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top