Madrid – Malasañas, hippaste kvarteret just nu

Den 2 maj 1808 fick spanjorerna nog. Sedan ett par månader tillbaka var Madrid ockuperat av Napoleons trupper. Nu samlades det beväpnade folket utanför kungliga slottet, och när upproret väl startade spred det sig som en löpeld genom staden.
I skräddarens ateljé förbjöds de anstÙ?llda att lämna lokalen innan det lugnat sig. Inte förrän i skymningen släpptes de ut. En av dem som oroligt påbörjade sin promenad hemåt var 15-åriga Manuela Malasaña. Med snabba steg gick hon mot föräldrahemmet på Calle de San Andrés.
Plötsligt blev hon stoppad av ett par franska soldater. Manuela var ung och söt, hon bar en svart bolerojacka över en kråsig skjorta och guldbrun kjol. I fickan fingrade hon på en liten sysax från ateljén. Först försökte soldaterna förföra henne, sedan tvinga sig på henne med våld. Manuela gjorde motstånd med det enda hon hade – saxen. Den blev ett självförsvar som kostade henne livet: hon avrättades för att ha burit vapen mot övermakten. I militärens arkiv återfinns hon som nummer 74 på listan över de 409 liv som slocknade i Madrid den där dagen.
Det finns många versioner av historien. Helt klart är att Manuela Malasaña genom sitt mod och motstånd blev hjältinnan som fick ett helt kvarter uppkallat efter sig.

Två sekel senare vandrar jag på Malasañas gator kring torget Dos de Mayo, som numera hör till Madrids populäraste tillhåll. Udda klädbutiker, alternativa kaféer och de bästa tapasbarerna trängs på trånga kullerstensgator med graffitimålade hus. Mellan täta väggar reflekteras solljuset mot varma färger: rött, gult, ockra.
I ett hörn, på kaféet El Rincon, tar jag en fika med 28-
åriga Fumi Gómez Asami. Hon är den nya tidens madrileña med hjärtat utspritt över världen: född i Madrid, uppväxt både här och i usa, och har levt i såväl Japan som Paris och Kanada. Nu läser hon en master i Managements of cultural affairs. Betyder det att hon slagit sig till ro i Madrid?
Fumi skruvar på sig.
– Jag vill inte låsa mig, man kan tillhöra många kulturer på samma gång. Just nu känns det bra att bo i Malasaña. Här är det som om varje gata bär minnen från mina tonår – det var här jag fick min första kyss, tog min första fylla, drällde runt på torgen med kompisarna …
Kring millennieskiftet var området sjabbigt, med alkisar och kanyler i hörnen, men precis som hela Madrid har det utvecklats snabbt och blivit hippt. Det är bara 40 år sedan Spanien betraktades som ett u-land. Sedan utvecklades ekonomin i en rasande fart, fram till den ekonomiska krisen som tog landet hårt.
– Men ekonomisk kris betyder inte kreativ kris. Madrid svämmar över av överkvalificerade unga vuxna som samhället inte vet var de ska placera. Jobben finns inte, vi måste skapa dem själva, säger Fumi.

Klassiska Café Gijón. Men sedan nyår är det förbjudet att röka inomhus i offentliga miljöer.

Fumi pratar drivet och engagerat. Hon kan faktiskt inte komma på någon nackdel med Madrid, förutom att det inte ligger vid havet. Just detta faktum har varit avgörande för de många turister som i åratal föredragit Barcelona framför huvudstaden.
Bilden av Barcelona sitter som klistrad i semestersvenskens föreställningsvärld: den är hipp, multikulti, bohemisk, “europeisk”. Men Madrid? Inte lika enkel att ringa in. Faktum är att jag oroar mig en aning för hur jag ska vinkla mitt reportage. Vinkeln är nämligen långt ifrån självskriven i en stad som per definition är un poco de todo, lite av allt (och då menar jag allt).
– Det är ju precis det som är det bästa! utbrister Fumi. Varje kvarter har sin egen charm. Här kan alla hitta sin plats och snabbt bli en del av staden. Madrid kanske inte är kärlek vid första ögonkastet, men om du stannar lite längre kommer det att hända. Till Barcelona kommer människor från hela Europa, till Madrid från hela Spanien. Eftersom här finns så få infödda är öppenheten stor. Det är människorna som formar Madrid, och som är dess styrka. Jag skulle vilja säga att det är enklare att leva här. Och roligare! Här finns alltid något att göra.

Marknadsfynda varje söndag.

Vi promenerar mot Chueca, kvarteret som under 1980-talet blev synonymt med Almodóvar och La Movida – frigörelserörelsen efter Franco, då alla kulturella, sexuella och religiösa gränser sprängdes. Nu har de vilda knarkarna mognat, de är publicister och butiksägare och bor i dyra lägenheter. Chueca har fräschats upp, men fortfarande hänger regnbågsflaggorna tätt och man kan kryssa “man”, “kvinna” eller “man/kvinna” som kön när man bokar hotell. Vanlig gayklubb, läderklubb eller björnklubb; här finns de flesta smakriktningar representerade. Som vanligt är det dock männen som syns mest.

Bohemchica Malasaña.

Chuecas och Malasañas lite äldre, aningen mer sofistikerade systerkvarter heter La Latina och ligger en bit söderut, på andra sidan Madrids kom­mersiella centrum Puerta del Sol och Gran Vía.
Hit går jag en söndag, självklart – på söndagar råder närmast närvaroplikt i La Latina. Då fylls hon till brädden av marknaden El Rastro: tusentals stånd slås upp framför lika många butiker. Här går man med myrsteg i trängseln och fascineras, både av förväntade marknadsprylar (kläder, serietidningar, antikviteter, krimskrams) och av extremt smala sortiment som vagnen med endast gummiband i olika modeller.
De som vill fynda ser till att vara ute tidigt, medan merparten kommer lite senare för att flanera. När man shoppat färdigt är det kutym att dröja sig kvar i stadsdelen fram till kvällen, hänga i solen på något av torgen, hoppa runt mellan de klassiska haken fÙ�r att ta sig några cañas (öl) och tapas. Med risk för att bli salongsberusad laddar man för kommande vecka.

Churros eller porras, det är frågan.

Mitt hemtama sällskap drar med mig till Almendro 13, där vi efter en stunds köande knör oss ner vid ett bord. Klockan börjar närma sig halv fyra, normal lunchtid för spanjorer, men min svenska mage kurrar desperat. Så mycket godare då när våra tapas äntligen kommer: en salig blandning av stekt potatis med ägg och grönsakssås, sardiner, grillat bröd med skinka, något slags plättar med räkor. Den som vill köra hårdare kan prova tjurtestiklar, grisöron och sniglar.
Om svensken äter mest på morgonen (“inget matintag efter klockan 18!” ropar någon stackars dietist inom mig)
så gör spanjoren tvärtom. Det mesta är friterat och oljigt, inte särskilt hälsosamt. Ändå är Madridborna inte överdrivet tjocka. Fumi säger att det beror på att fettet är nyttigt och maten vällagad; den kan inte jämföras med snabbmat.

Allt du behöver finns på marknaden El Rastro.

Trots att arbetslösheten i Spanien klättrat över 20 procent, behåller man den sociala umgängesformen att träffas på barer och restauranger. I en visa av den spanska sångaren Joaquín Sabina sägs det att det finns fler barer kring metrostationen Antón Martín än i hela Norge.
Möjligen orsakar arbetslösheten att ännu fler stannar kvar ute då de saknar jobb att vakna till. Under vecko­dagarna går de flesta sent från jobbet, kanske vid åttatiden, direkt till krogen. En tapasmiddag kan pågå under flera timmar och på många olika ställen, och slutar ofta inpå småtimmarna. Sova? Inte mycket. Mat, dryck och själsligt utbyte kommer alltid i första hand.

Den baskiska tapasvarianten pintxos.

Kärleken till maten manifesteras som bäst i Mercado de San Miguel, en gammal men nyrestaurerad saluhall i järn och glas, som ligger ett stenkast från turisternas samlingspunkt Plaza Mayor. Man stryker omkring och väljer med omsorg, plockar åt sig från de olika handlarna (skaldjur här, ost där, skinka där, tortilla där och ett glas vin där) för att samlas vid något av borden i mitten. Ska man diskutera vad som är godast: churros (ett slags friterad munk, äts med fördel doppad i choklad) eller porras (samma sak fast med annorlunda form och något fluffigare), så ska det göras här.
Mercado de San Miguel skulle kunna kännas turistig, men fylls till lika stor del av Madridbor med genuint intresse. Åh, detta oupphörliga småätande! Magkänslan är rakt igenom god. Och i hjärtat ligger Madrid och växer för varje dag som går.
Om inte vunnen, så är kampen mot Barcelona långt ifrån avgjord.

Guide: Madrid[/h1]

RESA DIT

Direktflyg från Arlanda och Köpenhamn med Iberia kostar från 2 000 kr. Från Köpenhamn flyger även Spanair. I november öppnade Ryanair en ny lågprislinje från Skavsta till Madrid, som går tre gånger i veckan.

BO

Det finns många billiga, funktionella vandrarhem i Madrid för ca 200 kr/natt.
Ett av dem är Albergue Juvenil på Calle Mejía Lequerica 21, ajmadrid.es.
Det kan vara svårt att hitta trevliga hotell i mellanklassen. Två tips är centralt belägna Hostal Macarena, Cava de San Miguel 8 (dubbelrum med wifi för 670 kr, silserranos.com) och Hostal Santa Cruz på Plaza Santa Cruz (560 kr, liten balkong till varje rum, hostalsantacruz.com).
Vårt val:[/b] Nybyggda Room Mate Hotel Oscar på Plaza Vasques de Mella i Chueca (room-matehotels.com) har takterrass med suverän utsikt, pool och bar. 800 kr och uppåt.

ÄTA OCH DRICKA

Bra tapas avnjuts med fördel på El Viajeros terrass, Plaza de la Cebada 11, eller hos närbelägna Almendro 13, med samma namn som gatuadress.
“Menu del dia” är ett prisvärt, trerätters luncherbjudande som finns på de flesta restauranger. Garanterad valuta för pengarna får man hos Con dos Fogones, Calle San Bernardino 9. Madrids bästa vegetariska alternativ finns hos Isla de Tesoro, Manuela Malasaña 3. Chocolate con churros hittar du bl a hos Chocolatería San Ginés, Pasadizo de San Ginés 11.
För en känsla av svunna tider, ta en café cortado på Café Gijón, Paseo de Recoletos 21, eller hos grannen Café de los espejos, Paseo de Recoletos 31. För modernare fika, välj Café Lolina på Calle Espiritu Santo 9, eller El Rincon på Plaza Juan Pujol.
“Una caña” är en mindre (motsvarande en halv pint) fatöl som serveras överallt.
För typiskt billigt barhäng à la Malasaña, gå till El Palentino, Calle del Pez 12, eller kombinera med sällskapsspel på Café Manuela, Vicente Ferrer 29.

Tapas i hjärtat av Malasaña.

KONST OCH KULTUR

Madrid är känt för sina tre stora konstmuseer i världsklass. Se till att ta god tid på dig vid varje besök, eller gör flera kortare.
Pradomuseet byggdes 1785 och innehåller en enorm samling spanskt (Goya, El Greco, Velázquez) och europeiskt (Caravaggio, Rubens, Dürer).
Museo Thyssen-Bornemisza har en av de största privata konstsamlingarna i världen, och förvärvades av den spanska regeringen under 1990-talet. Från renässansen fram till moderna verk av bl a Picasso, Hopper och Lichtenstein.
Museo Reina Sofía är Spaniens nationella museum för 1900-talskonst. Det mest kända verket är Picassos “Guernica”, men här finns också Dalí, Miró, Man Ray m  fl.
På Caixa Forum, i närheten av de tre kolosserna, visas tillfälliga utställningar av foto och modern konst.
La Tabacalera på Calle Embajadores 51 i arbetarstadsdelen Lavapiés är ett oberoende kulturcenter med alla möjliga evenemang. Program finns på latabacalera.net

Precis som Prado har moderna museet Reina Sofía gratis inträde ett par kvällar i veckan.

Missa inte!

Retiroparken. Upp­skattat grönområde i anslutning till de stora museerna.

Missa gärna!

Palacio Real – kungliga slottet. Det finns bättre saker att lägga sin tid på.

7 heta kvarter i Madrid[/h2] 1. Chueca. Trendigt gaykvarter med restauranger och barer för alla .

2. Malasaña & Conde Duque. Just nu Madrids populäraste tillhåll nattetid. Häng på barer eller klubba på Tupperware (Corredera Alta de San Pablo 26) eller Club Nasti (San Vicente Ferrer 33).

3. Lavapiés. Växande stadsdel med många invandrare från Asien, Afrika och Indien. Därav ett brett och varierat re­staurangutbud.

4. Puerta del Sol & Gran Vía. Kommersiella shoppingstråk och pampiga, historiska byggnader.

5. Salamanca. Snobbigt och snyggt med internationella märken och butiker.

6. Los Austrias & La Latina. Bästa söndagshänget runt marknaden El Rastro.

7. Huertas & Santa Ana. En mix av avslappnade stadsbor och partysugna turister.

---

Text: Moa Karlberg • 2012-05-21
Restips • Spanien