Full Moon Party på thailändska Ko Pha-Ngan

Musik pumpar från ett tiotal enorma ljudsy-stem utspridda längs stranden. Över 15 000 människor, klibbiga av svett och kroppsfärg, dansar ohämmat till trance, techno, house, jungle, och kommersiell pop, vars toner smälter samman till en enda hetsig puls. Några av festdeltagarna nickar sakta till sin egen rytm rakt framför de dånande högtalarna medan ett mer energiskt gäng har gett sig på att hoppa sönder en liten scen.

Imponerande elddansare snurrar självsäkert sina flammande stavar och kedjor i den heta natten. De med något sämre koordinationsförmåga och rundare fötter nöjer sig med att dyka genom ringar av eld eller skutta över brinnande hopprep. Fullmånen lyser upp Sunrise Beach och dess sken blänker som silver på det svarta havet. Det ökända Full Moon-partyt i Hat Rin på den thailändska semesterön Ko Pha-Ngan har precis nått sitt klimax.
Hat Rin har vuxit sedan jag var här sist, för sex år sedan. Fler barer, hotell och restauranger. Fler tingeltangel­butiker, som alla säljer samma typ av neonfärgade kläder och accessoarer. Fler alkoholstånd, med långa rader av färgglada hinkar fyllda med 75:or Sangsom whisky, cola och upphottad Red Bull, samt ett dussin sugrör för den som vill dela med sig. Eller inte. En garanterad fylla för ynka 20 kronor. Dock har restaurangernas och barernas reklam­skyltar för hallucinogena happy shakes och magic pizzas försvunnit. Narkotikalagarna är extremt hårda i Thailand och Ko Pha-Ngans polis har på senare år trappat upp jakten på droger, något som tidigare användes öppet och var vanligt förekommande på Full Moon-partyt. Istället har inträdesavgift till festområdet införts, samtidigt som det har blivit stökigare. Skräpigare. Yngre. Dyrare. Mer prostitution. Mer kommersiellt. Som ett thailändskt Kos eller Ayia Napa. Det är inte som vi minns det.

Buckets ≈ billig strandfylla.

Men Paradise Bungalows, där allt en gång började, ligger fortfarande kvar på stranden, inklämt mellan nya, större hotellkomplex. Klassiska häng som Drop In Club, The Cactus och Zoom Bar finns också kvar. Och den pudervita sandstranden är fortfarande enastående.
Utanför The Cactus stöter vi på ett stort gäng svenska tjejer i 20-årsåldern. De är alla klädda och målade i neonfärger – Full Moon-partyts klädkod, likt matchande träningsoveraller på en campingplats. Runt halsen har de blomgirlanger, en för varje hink sprit, bucket, de druckit ikväll. De är nu inne på sin femte girlang.
– Vi är 27 stycken som har samlats här ikväll, berättar Joanna Nilsson från Skärhamn. Det är sååå bra! Som en sandlåda för vuxna. Vi har sparat länge för det här, men det är värt varenda krona.
Ett lika stort gäng grabbar från Manchester, Storbritannien, dansar på ett bord och posar glatt framför kameran i sina bjärta shorts och randiga linnen.
– Vi har varit här och festat hela veckan, berättar Luke Oshaughnessy och tar en rejäl klunk ur sin ärtgröna hink. Det är otroligt! Att få festa sÙ� här precis vid havet, på en paradisstrand med bästa polarna, man får inte det någon annanstans.

Strandstek. Full Moon Party lockar uppemot 30 000 rejvande resenärer från hela världen.

Det hela började som en liten avskedsfest för 24 år sedan. Ett 30-tal backpackers hade samlats vid Paradise Bungalows på Sunrise Beach för att ta farväl av varandra innan de reste vidare. Men det slutade inte där. Australiske Martin Hine, 47 år, har bott på Ko Pha-Ngan i 22 år och har varit på över 50 fullmånefester genom åren. Vi bor hos honom och hans thailändska fru Noi, som driver Rainbow Bungalows, en av öns äldsta bungebyar och på tyst avstånd från Hat Rin. Tidigare på dagen delade Martin med sig av sina minnen.
– I början var det bara ett gäng hippies som satt kring ett bord och funderade över livet, lyssnade på ambient trance, rökte en massa gräs och åt magiska svampar.

Det som alltså började som ett litet hej då-mingel med omkring 30 majarökande hippies runt en lägereld har nu vuxit till ett månatligt, enormt rejv med uppemot 30 000 festande ungdomar. Dessutom har det dykt upp andra månpartaj på ön: Half Moon, Black Moon och Shiva Moon, så nu festas det i princip hela tiden.
Den stora förändringen kom efter millennieskiftet, då Full Moon Party hade utsetts som en av världens bästa platser att fira in det nya årtusendet på. Därefter har jippot bara blivit större och större, och de senaste fem åren har Martin hållit sig undan festandet helt och hållet.
– Hat Rin har blivit som en toalett, helt förstört. Det går inte att bo där om man inte är ute efter att supa eller festa. Det är synd, Hat Rin förtjänar mer än så. I motsats till vad man kanske tror så gynnar de här festerna nämligen endast en väldigt liten del av lokalbefolkningen, för de övriga är det bara ett gissel. Man kunde väl åtminstone stoppa sexet på stranden, ta ner alla obscena skyltar, och bli bättre på att städa upp. Och begränsa festandet till en dag i månaden, tycker Martin.

När Full Moon är över drar festprissarna vidare till grannön Ko Tao och Hat Rin lämnas smutsigt och öde.