Sydafrika dansar på skör lina

Världen blir mindre, ännu ett land som känts så långt
borta kommer närmare. Åtminstone upplevs det så nu när Sydafrika blir en
ny semesterort för svenska charterturister. Som resmål är Sydafrika inte
alls nytt, men just charter, det är då någonting börjar hända. Charter
är för många lika med massturism, sällan ekoturism, just det som behövs
i fallet Sydafrika. Risken är att vi tar mer än vi ger, och Sydafrika
dansar på skör lina. Ska vi turista får vi ta det varligt, och det finns
historier om landet och dess president som måste berättas:

Sydafrika har blivit ett slags världens mitt för att
visa på hur demokrati och ekonomi kan byggas upp. President Thabo Mbeki
applåderas som världsledare och reformist, men sviker sitt eget land å
det grövsta.

Inget land i världen har så många hivsmittade i
förhållande till sin befolkning. Nästan fem miljoner bär på viruset, en
av nio sydafrikaner, men Mbeki tiger om hiv och erkänner inte sitt folks
absolut största utmaning. Mbeki har gjort sig världsberömd genom att
ifrågasätta sambandet hiv och aids. Mitt under en internationell
aidskonferens i Durban gjorde han det, inför världens forskare som ägnat
nästan 20 år åt det djävulska viruset. På samma konferens gick Nkosi, 11
år och hivsmittad, upp på podiet och pratade om tolerans, han som gett
Sydafrikas hivsmittade barn ett ansikte. När Nkosi pratade reste sig
president Mbeki och lämnade lokalen. I det ögonblicket sparkade han sin
egen befolkning rakt i ansiktet.

Sydafrikas framtid är nattsvart. Varje dag smittas ca
1700 sydafrikaner. Mbeki vet att landet blöder men putsar hellre på ytan
mot yttervärlden. Det var väl därför han valde att köpa 28 Jas-plan från
Sverige. En affär som kostar landet bortåt 50 miljarder i svenska kronor.

En världsomfattande strategi för att får världens
fattiga länder på fötter är att minska de enorma stadsskulderna. Jag
hade tvåa i matte, men jag fattar ganska snabbt att ekvationen inte går
ihop. Vi tar mer än vi ger. Sveriges bistånd till Sydafrika är ca 300
miljoner kronor om året. Om motsvarande summa skulle användas som
återbetalning av planen skulle det ta 166 år innan skulden var
avskriven, utan ränta.

För att få sälja Jas-planen lovade Saab motköp i
Sydafrika närmare 70 miljarder. Men så länge ingenting görs för att
bromsa hivepidemin är investeringarna som kastade i en önskebrunn. Det
kommer att vara svårt att hitta arbetskraft till fabrikerna, golfbanorna
och safariturerna. Om man inte börjar bygga underifrån och rädda landets
hälsa kan Sydafrika i framtiden likna en krigsskådeplats. Ett scenario
som varken Mbeki eller omvärlden har mod att se.

En aktivistgrupp i Kapstaden har dragit regeringen inför
domstol. De hävdar att den brutit mot konstitutionen genom att köpa
krigsmaterial när sociala behov inte på långa vägar är lösta. Motköpen
framhävs alltid som anledning till Jas-affären, men kritiker menar att
de bara är ett luftslott och att motköpen ändå skulle blivit av, utan
att ett enda Jas-plan inhandlats.

En del av motköpen Saab gav löfte om, är att förse
Sydafrika med turister. Fritidsresor som nu arrangerar charter dit svär
sig fria från att ha något med Jas-affärens motköp att göra. De hävdar
att de länge haft Sydafrika på sin lista. Och nu är jag tillbaka där jag
började. Charter till Sydafrika. Är det moraliskt försvarbart? Då måste
arrangörerna se till att lokala aktörer gynnas, att det blir så lite
slitage på natur och kultur som möjligt, att kunskap och respekt om
landet och folket blir ledord för resan. Då kanske vi kan ge mer än vi
tar, vi kan till och med bidra till att landet kommer på fötter.

Jag har alltid drömt om att resa till Sydafrika men inte
riktigt vågat. Det är inte helt enkelt att ta sig runt på egen hand.
Charterresan gör det enklare. Jag kanske åker, om jag får bevis på att
turismen i Sydafrika är försvarbar. Har mitt fadderbarn Evelyn där, det
vore fantastiskt att få träffa henne. Hon är föräldralös. Inom fyra år
kommer 1 miljon barn i hennes hemland att vara föräldralösa på grund av
aids.

Evelyn och jag har mycket att prata om; Nkosi, den
aidssjuke pojken som dog förra året, och som postumt nu tilldelats
“Världens barns pris”. Vi ska tala om honom, vi ska prata om hur det går
i skolan, för det gillar hon. Men Jas-planen kommer jag inte att nämna,
hoppas hon inte vet om dem. Hoppas hon aldrig hör talas om affären. För
den är ett sånt svek, ett sånt fruktansvärt svek.

---

Text: Bodil Sjöström • 2004-11-30
Krönika • Restips