Kommentar
Vad härligt att få frågan och att få luta sig tillbaka och erinra sig känslan av stränderna som man aldrig kommer att glömma.Jag börjar med den rofyllda och vackraste:
Maragogi, en lite by söder om Recife i Brasilien med en strand som kändes oändlig. Vi bodde vid stranden på byns enda hotell. Vi såg stranden byta skepnad från gryning till solnedgång, men den var hela tiden lugn och vacker. Det var underbart att gå, bara gå, hur långt som helst, vila och bada i det turkosa 30 gradiga vattnet, i lagomt höga vågor så man flöt med vågorna in till stranden. Vi badade med små sköldpaddor och orädda fiskar som vågade sig på oss, de nyptes på ryggen, lite obehagligt men kul. Byns befolkning fanns på stranden redan vid gryningen, barnen lekte på fiske-båtarna när fiskarna tog hand om fångsten på stranden, ungdomarna samlades och myste med varandra i solnedgången. Jag kommer aldrig att glömma den stranden!
Inskickat av Marie-Louise Lindh Olsson, 23:23 2009-11-19