Resenärernas egna vandringsmyter

RESANDET ÄR OMGÄRDAT av myter och vandringssägner som informerar, moraliserar och speglar våra rädslor för det främmande. Vad kan vara lämpligare för en bra berättelse än de exotiska, annorlunda företeelserna som man stöter på i fjärran länder? I all tid har vi berättat vandringssägner för varandra. Ibland är de fantasifullt påhittade, ibland har de ursprung i en verklig händelse.

Har du själv hört berättelser på resan som du misstänker är vandringssägner? Längst ner på den här sidan kan du skriva och berätta vad du hört.

Kanske har du hört om kvinnan som blev biten på sin resa i Sydamerika? På hennes kind växte en böld som sedan sprack och ut trillade tusentals små spindlar till kvinnans stora skräck. Eller har du rest i Asien och darrat lite när du i tullen blivit ombedd att visa innehållet i din väska? För tänk om det är sant att gränspoliserna placerar knark i turisternas väskor? Och att lätta på trycket i Amazonfloden ska man tydligen passa sig för. Personer lär ha blivit allvarligt sjuka efter att mikroskopiskt små fiskar simmat uppför urinstrålen och spridit en farlig smitta i kroppen.

Bengt af Klintberg är etnologen som har skrivit så mycket på temat vandringssägner att riktigt goda historier kommit att kallas “klintbergare”. –
– Det finns jättemånga myter som handlar just om att resa, intygar han. Idag är det så många ungdomar som reser jorden runt. Långa resor och mycket väntetid ger goda tillfällen att berätta historier för varandra.

Myterna handlar oftast om något obehagligt eller rentav farligt, eller om udda situationer som man kan hamna i. Enligt Bengt af Klintberg används sägnerna både som varningar och nyttig information till andra resenärer.

TOM HALL ÄR REDAKTÖR på reseboksförlaget Lonely Planet i London. Han har själv kommit i kontakt med många sägner under sina resor.

– När jag reste i Sydamerika 1999 gick många historier om hur folk blivit rånade på bussen eller tunnelbanan, berättar han. Medan man utväxlade dessa berättelser var det ofta någon som började prata om en person i Rio eller någon annan stad, ofta i Brasilien, som blivit drogad och vaknade upp i ett badkar fullt med is. På spegeln hade någon skrivit att personen fått ett organ stulet, ofta en njure eller levern, och att man skulle ringa efter en ambulans.

Trots att alla förstod att de här historierna inte var sanna spreds de under en lång tid, minns Tom Hall. Det uppstår nästan alltid en diskussion om vandringssägner är sanna eller inte, men en desto intressantare fråga man kan ställa sig är hur det kommer sig att berättelserna har blivit så spridda. Vandringssägnernas strukturer gör dem lätta att minnas och återberätta men framför allt avslöjar deras innehåll något om vår syn på tillvaron.

HISTORIEN OM DEN STULNA NJUREN är så välkänd att den fick bli titeln på Bengt af Klintbergs andra bok med samlade vandringssägner. I en annan version än den som Tom Hall berättar börjar historien med en man som har gått till en prostituerad, vilket han djupt får ångra när han blir drogad och sedan vaknar upp med samma ärr i sidan och en njure fattigare. Det finns en poäng med att lägga till detaljen om att mannen först velat köpa sex och på sätt och vis blir bestraffad för detta.

– Sägnerna är ofta moralistiska, säger Bengt af Klintberg. Den som har gjort något dumt ska också få sitt straff. På det sättet påminner de ofta om gamla sedelärande historier som man använde i barnuppfostran. De speglar också vad den stora majoriteten tycker är rätt och fel.

På den tiden då kameror var analoga och filmrullarna framkallades efter resan lär ett nygift par ha fått en obehaglig överraskning. Det hade varit inbrott i deras hotellrum på Jamaica men det visade sig att ingenting stulits och man antog att tjuvarna skrämts iväg. När paret sedan framkallade sina foton fick de till sin fasa se bilder på en svart man med deras tandborstar uppkörda ‘på det enda stället där den jamaicanska solen inte skiner’. Samma tandborstar som paret använt flitigt sedan resan.

I boken Glitterspray och 99 andra klintbergare skriver Bengt af Klintberg att den här historien har många olika versioner och kan tolkas olika beroende på i vilket sammanhang den berättas. När den sprids i den vita medelklassen får den ett rasistiskt anslag. Ur ett annat perspektiv kan man se förövaren som en tricksterfigur, en person som gett sig själv i uppdrag att genera omgivningen med olika smaklösa påhitt.

MED NÄSTAN 40 ÅR i resebranschen och kontakt med hundratusentals resenärer världen över får Lonely Planets medarbetare ofta höra talas om vandringssägner.

– Grundaren, Tony Wheeler, har själv blivit föremål för dessa historier, berättar Tom Hall. Det har spridits historier om hur han dött på allehanda fantasifulla sätt; i en tågkrasch i Indien, att han blivit skjuten av Mujaheddin i Afghanistan eller att han skulle ha blivit uppäten av ett lejon.

I själva verket lever Tony Wheeler och reser kanske mer än någonsin.

Förr var naturen en otrygg zon, hem åt allehanda farliga väsen och en plats där vanliga människor inte borde vistas. Numera är naturen något bekant och förknippas med avkoppling. Men det finns en naturtyp som vi fortfarande inte lyckats tämja; den vilda djungeln i tredje världen.

Många vandringssägner skildrar farorna med att resa till dessa naturområden. Kvinnan med spindelbölden och upplevelserna kring Amazonfloden är två exempel. Det händer också att den vilda naturen tränger sig inpå den trygga stadsmiljön. Då berättar historierna om giftormar som lagt ägg i bananerna vi köper i mataffären, eller om alligatorer och stora ormar som gömmer sig i städernas kloaker.

– För mig är de här historierna lite som sagan om Loch Ness-odjuret eller Kung Arthur, säger Tom Hall. De är fantastiska historier som tilltalar barnet inom oss. Och när du sitter där runt lägerelden på kvällen tillsammans med personer du kanske aldrig mer kommer att träffa, varför inte bättra på historien en aning?

JUST KRING FLYGRESOR FINNS både vidskepelse och vandringssägner. Även om du har ont om pengar bör du undvika idén att färdas förklädd till fraktgods. Historierna berättar nämligen om personer som desperat förverkligat denna idé, men som dött under resan. Mottagarens chockartade upplevelse med den döda kroppen i en låda är också ofta en del i historien. Det är mycket riktigt vansinne att försöka sig på detta projekt eftersom temperaturen i ett flygplans lastrum sjunker till minus 50 grader och det är mycket syrefattigt.

Om du istället sitter tryggt i din flygstol kan du – enligt en sägen – skriva orden “fast, neat, average” (snabbt, prydligt, normalt) på en lapp och ge denna till kabinpersonalen. Då blir du berättigad till ett studiebesök i cockpit. Det kan ju vara värt att nämna, om någon vill testa.

Skriv och berätta!

Har du hört historier på resan som du misstänker är vandringsmyter? Skriv här nedanför och berätta. Svaren sammanställer vi och publicerar i nr 5-6/2010 av Resemagasinet Vagabond.

---

Text: Redaktionen • 2010-04-08
Restips • Listor