Gör resorna sexigare

Vi gör för lite barn. Under senare tid har barnafödandet
blivit en stor politisk diskussion och ett hett ämne för debattörer. Det
låga barnafödandet i vårt land sägs utgöra ett hot mot framtidens
välfärd och pensioner. Professorer rynkar pannan och säger att det är
onormalt av unga par att inte sätta barn till världen. Debatten bänder
på teorier om varför så få blågula bebisar föds. Är det så konstigt? Det
första man vill säga är – se hur världen ser ut, sen vill man påpeka hur
arbetsmarknaden fungerar, hur kvinnor som är hemma med barn plötsligt
fått andra arbetsuppgifter när de kommer tillbaka. (Läs – tjänsten har
försvunnit.) Men egentligen vill man säga nåt annat, man vill ropa hallå
– nu får ni väl fan lägga ner era pekfingrar, visa lite respekt, lätta
på slipsen och snygga till den snipiga retoriken.

Alla vill inte ha barn. Fatta det, respektera det, bygg
inte upp ett samhälle som skuffar undan barnlösa som oansvariga och
mindre värda.

Alla kan inte få barn. Ungefär en halv miljon män och
kvinnor i Sverige kan inte, hur gärna de än vill. Människor som i sken
av statliga krav på barnafödande känner sig misslyckade, och vars
problem blivit så skamliga att barnlöshet är ett av vårt tids största
tabun att prata om.

Alla har inte lust.

Hoppsan. Vad var det där för ord. Lust? Nämen å va
jobbigt, talar vi sex nu? Ja vi talar sex, vi talar om ett av livets
kanske mest fundamentala ingredienser vid sidan om äta och sova.

Jag är så trött på oförmågan att nämna saker vid dess
rätta namn. Politiker säger “Det föds för lite barn”. Inte undra på att
folk slutar lyssna. Låter ungefär lika kul som att nu måste vi byta till
vinterdäck. Säg nu efter mig, Persson och Svensson och ni andra
torrbollar – “Vi g ö r för lite barn”. Se där, ni blev lite rosiga om
kinderna. Härligt va. Riktigt klädsamt faktiskt.

I den stressvärld vi lever i har resandet blivit en
tillflykt för att hämta lust, kanske till och med göra barn. Vi laddar
upp innan med förväntningar om att nu ska vi få tid för varandra och
låta den där lusten få blomma som man inte sett röken av på vare sig
tisdagsmorgnar eller fredagskvällar för att man är trött som ett ras.
Vissa par rekommenderas till och med av sina familjeterapeuter (eller i
sexrådgivarnas tidningsspalter) att resa bort ett tag. Då ska lusten nog
alldeles säkert komma tillbaka.

Jo tjenare. Låt mig ge ett av cirka fjorton exempel: Ett
par jag känner tog en veckas vårledigt för att göra det där. Lusten till
varandra skulle hittas i Alcudia, Mallorca. När de kom in i lägenheten
som förvisso hade en magnifik havsutsikt och balkong såg de att sängarna
(vardera 80 cm breda) stod mot varsin vägg, långt från varandra. Snabbt
sköt de ihop sängarna, men eftersom dessa var utrustade med
staketliknande gavlar (så att de såg ut som kökssoffor) fick man vara
rätt så vig för att kliva till sängs, väl i bingen kändes det som att
ligga i en spjälsäng.

Inga barn blev gjorda.

Resan till svenska fjällen kan vara en riktig sexdödare.
Våningssängar till förbannelse, noppriga långkalsonger, klädlager på
klädlager så kroppen domnar och värmestugor fyllda med klet, slask och
med en lukt av kokt ägg och svett. Om nu staten ska lägga sig i vårt
barnagörande så skulle Socialstyrelsen gärna få utfärda en potensvarning
på fjällresor. Men ännu bättre vore om det ur statskassan kunde skjutas
till lite lustpengar så att researrangörer fick bidrag för att göra
resor sexigare.

Jag kan tänka mig lite friska blommor, kanske rosenblad
i entrén till lägenheten eller hotellrummet, lite Barry White, en väl
kyld Moët Chandon och jordgubbar. Sängar borde breddas och bäddas lite
fluffigare så att man slipper bryta sig in i lakanen. I stugan på
fjället skulle en öppen spis vara minimum. En murrig björnfäll (okej med
fejk) och lite glühwein skulle kanske göra susen. Och gratis massage.

Och ge någon designskola uppdrag att hotta till våra
skid-uniformer lite. Gör underställen i siden eller läder, eller vad nu
folk går igång på, och subventionera dem lika kraftigt som mjölk och
smör. Byt ut lysrören i värmestugor till väldoftande oljelampor, smäll
upp jättegrillar där väderbitna fjällmänniskor fixar exotisk mat som är
lika billig som skiten på hamburgerhaket vid liften.

Marknadsför Sverige som “Land of Love” där lust är något
som vårdas och värdesätts. Gör allt detta, och ni ska se att det blir
fart på både turismen i Sverige, välfärden, resebranschen och
barnagörandet.

---

Text: Bodil Sjöström • 2004-11-30
Krönika • Restips