Tacos och matjesill

Smeden Jean Toll hann slinka in i Sverige innan en massa
regler hindrade honom – ja, det var på slutet av 1600-talet. Denne Jean,
min förfader, kom traskande från Vallonien och hamnade i Eskilstuna. Så
gick det också som det gick med den staden, alltid topplaceringar i
brottsstatistiken. År 2003 anmäldes 14787 brott i Eskilstuna kommun att
jämföras med blott 316 i Pajala. Ingen orkar väl arbetskraftsinvandra
ända till Pajala?

Regeringen vill övergångsreglera arbetskraftsinvandrande
nya eu-medlemmar för att garantera dem ett riktigt arbete med en lön som
det går att leva på. Enligt många smeder i min släkt har jag aldrig haft
ett riktigt arbete. Det är bara att hoppas att jag får stanna kvar och
inte blir arbetskraftsutvandrad till Litauen eller Slovenien eller var
nu folk med oriktiga jobb ska vistas.

Men kanske blir effekten av förslaget i stället att en
massa svenskar blir hemskickade. Alla svenska au pair-trälar, plocka
vindruvor-jon, klippa får-drängar, rensa torsk-trälar, stå i
baren-lakejer och andra utan riktiga jobb med löner det egentligen inte
går att leva på.

Själv känner jag en lillasyster som mycket ung reste
iväg på sin första tågluff. Första veckan inget vykort till föräldrarna.
Andra veckan lika tomt i brevlådan. Tredje veckan mycket nagelbitande.
På hälsningen som damp ner från den grekiska ön Mytekorfulonien eller
var det nu var stod: “Hej Päron! Har det bra. Jobbar varje natt som
go-go-dansös…”

De föräldrarna hade varit jävligt glada för jättemånga
övergångsregler.

Efter det att invandrarna har övergångsreglerat ska de,
har jag förstått, dessutom anpassa sig.

Min vän Kim, som flyttat hit från England, kör inte
längre på vänster sida av vägen.

Bra anpassning!

Däremot vägrar han äta vårt bacon. Det är alldeles för
tunt, tycker Kim. Smälter bort i stekpannan. Han blev till slut så
irriterad på det svenska baconet att han ringde till Scan och gormade på
deras baconstrimlare.

Dålig anpassning.

– Du, sa jag till Kim, ingen njurpuddingätare ska komma
hit och skälla på Mamma Scan. Passar inte galoscherna eller
bacontjockleken är det bara för dig att arbetskraftsutvandra tillbaka
dit du kommer ifrån.

– Och var är det då? undrade Kim.

Då blev det jätterörigt. Kim är född i London. Men hans
pappa var från Irland medan mamman växte upp i indiska Bombay. Fast
egentligen var hon född i Goa på den tiden det var en portugisisk koloni
och styrdes från Lissabon.

– Okej, du får väl stanna då. Men inget mer knorrande om
Mamma Scan. Begrips!

Fast är det egentligen så bra när invandrare försöker
anpassa sig?

Ta maträtten pizza Svenssoni, alltså pizza med
köttbullar och lingon. Det är väl ingen eftersträvansvärd anpassning?
Inte heller pizza Volvo och absolut inte pizza Saab turbo. För har vi
väl accepterat dessa måltider vet man aldrig var det slutar. Innan vi
hunnit hitta nya regler översvämmas vi av chicken brunkål, wokad
lungmos, tom kha blodkorv och tacos med matjessill.

När Oskar kom till fritis för ett tag sedan såg jag att
han hade en ny frisyr. Oskar – sex år, svensk mamma, pappa från Lombok –
hade hår på sidorna och där bak medan hjässan var helt renrakad.
Stackars barn tänkte jag. Nu har hans indonesiske farsa tvingat honom
att fira någon jäkla risgud, det kinesiska nyåret eller offrat barnets
hår till något annat vidskepligt mumbo jumbo. Att de inte kan anpassa
sig!

– Öh, du Oskar, vad har du gjort med håret?

– Klippt mig. Själv

– Jaha du. En ganska… speciell frisyr. Är det något
religiöst? Ser man ut så där på Lombok?

– Nä, Lasse Kronér. Jag ville se ut som han i Bingolotto.

Tveksam anpassning.

Själv tycker jag det räcker gott med att Lasse Kronér
ser ut som Lasse Kronér.

Kanske ska vi införa regler mot anpassning också. På ett
fint sätt framföra att vi visst behöver invandrad arbetskraft men att
kvoterna för exempelvis dragspel, bandy och Peter Siepen tyvärr redan är
överfulla. För har vi inte redan nog av vissa saker?

---

Text: Johan Tell • 2004-11-30
Krönika • Restips