Ung och reslysten

Grundmotivet till att göra en resa är nyfikenhet. Det gäller både vuxna och ungdomar. Men ungdomar reser mer på egen hand, stannar borta längre och är mer äventyrslystna.
–Ungdomar har förstås större möjlighet att omsätta sin nyfikenhet. Under medeltiden var det ungdomarna som gick på gesällvandringar i Europa. Man är mer hungrig på livet under uppväxten, sedan kan man falla tillbaka på de erfarenheter man gjorde som ung, säger Thomas Fürth, historiker på forskningsföretaget Kairos Future.

Före världskrigen var resande inte lika förknippat med nöje och rekreation. Man reste för att man måste, för att söka andlig visdom eller för att bilda sig. Överklassens ungdomar togs med på en Grand Tour där man tittade på den klassiska världens minnesmärken.
–Man gjorde pilgrimsresor, lärlingsresor, studerade och åkte till kurorter. Eller så reste man för att man jobbade på en båt, säger Bengt Sahlberg, professor i turism på Mitthögskolan.
Fram till femtiotalet fanns praktiskt taget inga ungdomar i Sverige. När folkskolan, realen eller studenten var avklarad skaffade man sig familj och jobb och betedde sig, som Thomas Fürth uttrycker det, “som om man var 45 plus, fast man var 20 minus”.
Någon gång runt 1950 uppfanns ungdomskulturen. Krigen var över. Framtidstron spirade. Välståndet växte. Och gränserna öppnades igen efter decennier av depression, oro och krig.
Det uppstod helt enkelt utrymme för folkhemmets barn att leka, pröva – och utmana. Bio, jazz, raggar- och knutteliv – och ungdomskravaller. Medborgarplatsen på Söder i Stockholm påskhelgen 1948 och Stockholm city nyårsafton 1956 och 1957 – då slutade ungdomar att vara lydiga miniatyrvuxna. De ansåg att de inte hade någonstans att vara, de kände sig frustrerade, de välte bilar och krossade fönster. Motiven var lika luddiga som i James Dean-filmen “Rebel without a cause”. Det handlade mest om att positionera sig: här är vi och vi är unga!
Samtidigt som ungdomar började definiera sig själva som en särskild sorts människor uppstod ungdomsresandet.

1938 hade två veckors lagstadgad semester införts i Sverige, ABF och KF hade som en direkt följd av den nya lagen startat reseföretaget Reso, som sålde resor till rimliga priser. Men kriget kom emellan. På femtiotalet kunde drömmarna äntligen realiseras.
Ungdomsresande som en särskild form av resande har också ett samband med samhällets ökade krav på utbildning. Det blev svårare att gå direkt från sexårig folkskola till fast arbete. Med längre studietider förlängdes ungdomstiden. Och med en längre ungdomstid – och senare familjebildning – gavs större möjligheter att resa.
Men de flesta förstod inget främmande språk. Därför gick många av femtiotalets ungdomsresor i grupp och med guide, som kunde språket. Bussresor till Tyskland, Frankrike och inte minst Italien, som fick en skjuts framåt som turistland i samband med olympiaden i Rom 1960.
–Studenterna hade ett försprång. De kunde tala andra språk, vilket gjorde utlandet mer lättillgängligt, säger Thomas Fürth. Studentkårerna var tidiga med att kommersiellt svara på ungdomarnas efterfrågan. På sextiotalet startade de reseverksamheter som sedan blev SFS Resor, som idag är Kilroy Travels.

Teven har också betytt mycket för resandet. 1958 började reguljära teveutsändningar i Sverige. Världen blev tydligare.
–En åttaåring kan idag se hela världen på två timmar på teve, säger Thomas Fürth. Hans mormor hade när hon var åtta år förmodligen bara sett en enda bild som föreställde utlandet: planschen på det heliga landet bakom katedern i skolan.
På 1960-talet kom också kategoriresorna. Vingresor startade Club 33, resor för dem som ännu inte fyllt 33 år. De var billigare och enklare och erbjöd framför allt intressegemenskap.
–Club 33 var väl väldigt mycket för killar som ville träffa tjejer och vice versa. Då var det skönt att veta att ingen 45-årig gubbe fick följa med, säger Thomas Fürth.
Värderingar och efterfrågan formas av bristsituationer, menar Thomas Fürth. Fyrtiotalisterna växte upp utan prylar och är därför i dag materialister. Sjuttio- och åttiotalisterna – dagens ungdomar – växte upp med en massa prylar. Därför eftersträvar de inte materialism, de är heller inte kritiska till den, de tycker att prylarna är självklara. Deras tillvaro var väldigt trygg. Istället jagar de upplevelser.
–En produkt måste innehålla en berättelse för att locka ungdomar, säger Thomas Fürth. Det måste finnas ett idéinnehåll, som bakom bodyshop, ekologisk mat och äventyrsresor. Man pratar ibland om att vi idag lever i en “transformation economy”. Man köper förvandling. “Gör om mig!”
–På ett sätt, fortsätter han, konkurrerar reseföretagen i dag om ungdomarnas gunst med kyrkan, new age-kurser och volontärorganisationer.
Ungdomsresandet sprider sig uppåt i åldrarna.

–Idag tar tonåren slut först när man fyller 30, säger Thomas Fürth. Man väntar med att skaffa fast jobb. Arbetet tar mindre plats i livet. I glappet mellan jobben och kurserna reser man.
Visserligen har effektivitetskraven ökat när vi är på jobbet. Men totalt sett i livet jobbar vi mindre än förr, då man stämplade in i tonåren, jobbade oavbrutet 45 år i sträck och stämplade ut vid pensionen.
Återigen har det blivit svårare att skilja på ungdomars och vuxnas sätt att resa. Om en 18-åring för 50 år sedan strävade efter att se ut som en gubbe eller en tant vill dagens gubbar och tanter se ut som ungdomar – och de reser gärna på ett sätt som på många sätt liknar ungdomars sätt att resa.
–Man kan också säga att fyrtiotalisterna är våra nya tonåringar, säger Thomas Fürth. De är friska, har pengar, deras föräldrar är döda och barnen utflugna. De har tid och mod att göra längre och äventyrligare resor.
Och dagens pensionärer kompenserar sig för det de missade i sin ungdom på trettio- och fyrtitalet.
–Dagens 75-åringar passar på att göra de resor de missade när de var unga, säger Bengt Sahlberg. Snart har alla, unga som gamla, sett lika mycket.
På femtiotalet cykelsemester, på sextiotalet liftarresor, på sjuttiotalet tågluff och på åttio- och nittiotalen flygluff. Vad blir nästa stora restrend bland ungdomar?
–Ungdomar blir mer och mer heterogena, svarar Thomas Fürth. Det blir ingen ny stor grej. Resandet diversifieras, på oändliga sätt, precis som hela konsumtionssamhället. Förr gick en viss sorts människor på Operakällaren och en annan på billiga matställen. Idag är det fullt möjligt att samma person samma dag äter lunch på McDonald’s och middag på Operakällaren.
–Om det finns en trend bland ungdomar är det kräsenheten. Och att de blir mer och mer professionella som konsumenter. De vet vad de vill ha och vet hur de ska skaffa sig det.

Unga resvanor-fakta[/h2]

• 1800-tal. Med häst och vagn kunde man resa upp till tolv mil om dagen (med förbeställda hästbyten). Stockholm–Malmö tog åtta dagar.
  
• I slutet av 1800-talet kom järnvägen till Sverige och restiden Stockholm–Malmö sänktes till 19 timmar.
  
• 1924 startade första utrikesflyglinjen. AB Aerotransport började flyga Malmö–Hamburg. Fortfarande fanns inget man kan kalla ungdomsresor.
  
• 1947 startade Linjebuss charterbussresor till kontinenten. Europabuss började sälja billiga ungdomsresor (under 35).
  
• 1953 lyfte första charterplanet. Det gick från Bromma till Hamburg. Senare samma år startades charterresor Bromma–Palma de Mallorca.
  
• 1960-tal. Studentkårerna startade reseverksamhet. Vingresor lanserade Club 33.
  
• 1972 började SJ sälja tågluffarkortet.
  
• 1991 nådde tågluffandet sin topp, sedan dess har det stadigt minskat.

---

Text: Per J Andersson • 2004-11-30
Restips • Granskningar