• Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Än så länge var det inte bättre förr

    EGYPTOLOGISKA MUSEET I KARIO.
    Tutankhamons dödsmask, gamla rikets guldfalk, prinsesskronor från
    Dahshur. Tusentals år av högcivilisation skrattar åt besökarna. En
    blåskimrande flodhäst ler i njugg precis som om den ville säga: klåpare!
    Titta hur det blev! Kaos, social oro och miljökatastrofer. Narmertavlan
    i samma byggnad berättar med ett finurligt bildspråk hur det övre och
    nedre Egypten enades, hur en av världens mest avancerade civilisationer
    föddes.
      Rycks tillbaka till nutiden. En regndroppe faller rakt i pannan. Plopp!

    NARMERTAVLAN ÄR NÄSTAN ÄR NÄSTAN 5 000 ÅR
    gammal och i perfekt skick. Museets tak däremot är gissningsvis från vår tid,
    sprucket och trött. Allt var bättre förr. Så måste det vara. Kairo
    trycker på mot museets väggar. Vi pratar inte längre om en praktfull
    huvudstad utan snarare om urban lyteskomik: 20 miljoner invånare,
    genomfartsleder upphissade i balkonghöjd, en ohanterlig jätte.
      Fast å andra sidan är det lätt att låta sig duperas av de gamla
    högcivilisationernas varumärken, av pyramider och sfinx. Faraoner och
    prästerskap levde livet, resten knotade på och letade efter extrapris på
    torkad kamelskit och jäst stomjölk. Så har det fortsatt. Påhittade
    hierarkier, klasskillnader, våld och svek. Mänskligheten tycks trots
    allt mottagligare för upprepning än utveckling i positiv mening.
      Nej, det är nog arvsynden och inte hunden som är människans trognaste
    följeslagare. Folk tycks alltid ha supit, myglat och justerat sanningen
    efter egna intressen. Ädla krig är sällsynta om de överhuvudtaget
    existerat. Historikern Strabon berättade för tvåtusen år sedan om galen
    honung, deli bal. Den tillverkades i de Pontiska alperna av ett folkslag
    som kallades för heptakometerna. Folket gjorde allt bakvänt, hade
    sexuellt umgänge offentligt, men sjöng och dansade i ensamhet. Och de
    hade galen honung, den gula smeten som raderade allt förnuft, fick folk
    att likgiltigt sätta sig i vägkanten eller hänge sig åt omoraliska
    excesser. Som genom en lycklig slump råkade det romerska imperiets
    trupper lägga området under sina fötter och därmed göra mänskligheten en
    stor tjänst. Om styrkorna verkligen fann någon galen honung är väl
    ungefär lika osäkert som förekomsten av massförstörelsevapen i dagens
    Irak.

    INTE ENS MILJÖFÖRSTÖRNING
    är något som vår tid har ensamrätt på. Redan för tusen år sedan plågades
    Kairo av växtvärk. Då fanns här sju våningar höga hyreshus. Luften
    ansågs så ohälsosam att läkare uppmanade bräckliga personer att söka sig
    någon annanstans. Medelhavets natur började naggas i kanten på
    700-talet. Då anlände morerna till Sydeuropa i sällskap av en särskilt
    glupsk fårtyp. Hjordarna betade rent i såväl Spanien som Italien. Än
    värre prövningar drabbade Medelhavets skogar när venetianare och turkar
    behövde virke till sina flottor. Det som blev kvar åt getterna upp.
      Den stora skillnaden mellan förr och nu är att vi är effektivare än
    våra föregångare. Vi har lärt oss att döda och förstöra med industriell
    effektivitet. Auschwitz och Srebrenica har blivit mer än bara
    geografiska begrepp, platserna är i mångas medvetande synonymt med
    ofattbar ondska. Jordklotet krymper ständigt. Djungel, urskog och tiger
    hotar att försvinna. För gott.
      Drar mig till minnes några rader från författaren David Orr. De löd
    något i stil med: just denna dag då du kliver ur sängen går jordklotet
    miste om regnskog, just denna dag förlorar vi fyrtio till hundra arter
    och ingen vet ifall antalet är fyrtio eller hundra. När du lägger dig är
    jorden en fattigare och mer sårbar plats än när du vaknade.

    KAIRO PÅ KVÄLLEN. Nilen flyter
    lugnt och tryggt. Stan sprakar av liv. Tehusbrickor fylls med färska
    kvistar av mynta, högtalare av sångerskan Om Kalthoums darrande stämma.
    Det är lätt att låta sig luras. Att ta svalorna, vattnet och allt det
    härliga för givet. För visst är jordklotet en fantastisk planet, den
    bästa av alla. Och visst är det häftigt med mångfald. Men om vi inte ser
    upp, om vi inte ryter till och säger ifrån kan det snart vara dags att
    sorgset konstatera: det var bättre förr.

  • Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!