• Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Jorden kantrar

    Jordklotet är på väg att kantra och felet är delvis mitt. Vår del av
    världen tynger och tär. Det märks i Afrika. Det märks i Asien. Det märks
    lite överallt.
      Snubblar till i Kathmandus ojämnheter. Längs Bagmatiflodens stränder
    möter kåkstaden med pappväggar och fräna dunster av hopplöshet. Vattnet
    där folk tvättar, badar och möter livets slut är så förorenat att aporna
    som bor där tappar sin päls. Fabrikerna som tillverkar mattor och
    billiga kläder som går på export är så mörka att vem som helst som
    vistas där borde bli blind.
      Jordklotet är inte längre runt. Det senaste århundradet har format vår
    planet till en ketchupflaska. Nu är plastbuteljen nätt och jämt halvtom
    och vi i västerlandet har lyckats baxa upp den på högkant. All välfärd
    och snudd på alla resurser har runnit ner mot botten, till Sverige,
    Europa, Nord-amerika och ytterligare några feta klickar. Samtidigt
    skördar bristen på mat, medicin och rent vatten årligen miljontals liv i
    den tredje världen. 30 000 barn dör just denna dag.
      Du har säkert hört allt det här förut. Kanske har du precis som jag
    själv viftat bort alla katastroflarm som en oönskad spyfluga innanför
    sovrumsfönstret. Inte just nu, inte här, inte i mitt liv. Vetenskapen
    löser säkert allt med tiden, upptäcker nya möjligheter och får
    resurserna att räcka till. Tyvärr är det nog inte så. Vår tid har kommit
    med internet, mobiltelefoner och rekordsnabbt informationsflöde, men
    inte lyckats, eller snarare saknat viljan, att finna bot mot fattigdom
    och rovdrift.
      Nu börjar jordklotet kännas obekvämt och spänt som en gasfylld mage.
    Vem har sagt att fattigdomen i syd och överflödet i nord vilar på en
    naturlag? Hur länge dröjer det innan allt exploderar?
      Förmodligen måste alla väckarklockor bli fysiskt kännbara innan de ger
    effekt. Åtminstone är det så för egen del.

    På väg hem från Kathmandus slum passerar jag den
    gräns som är lika knivskarp som ologisk och orättvis. Mittemot
    Bagmatistrandens plåttak möter turistgettot Thamel med ett varuutbud som
    i Europa. Stannar till där för att plocka ut pengar när bankomatens
    digitala meddelande oväntat knuffar mig tillbaka i riktning mot slummen.
    Någonting har hänt. Kontot är tomt. Plånboken likaså.
      Plötsligt befinner jag mig själv på fel sida om fattigdomsindex. Högst
    tillfälligt förstås, bara några dagar, men ändå. Känslan är jäkligt
    otäck. Pengarna är slut och jag saknar både mat och husrum.
      Jag är förstås inte ensam. För någonstans där ute i världen finns alla
    de andra, de som till skillnad från mig själv sitter fast i misären och
    med all säkerhet aldrig kommer att ta sig därifrån. Statistiken är lika
    kall som nykter: över en miljard människor lever på mindre än tio kronor
    per dag. Mer än 800 miljoner människor lägger sig på kvällen med
    hopsnörda magar som skriker efter mat. Inget nytt. Inget okänt. Det nya
    är att i kväll är det jag själv som är hungrig, som några dagar framöver
    tvingas leva på vatten och bröd. I stället för hotellrum sover jag mot
    ryggsäcken.

    Några dagar senaren senare är exilen över. Allt är som
    vanligt. Bortsett från en sak. Väckarklockan har ringt. Vi måste börja
    ställa krav på oss själva och omvärlden. Skriv av u-ländernas skulder
    nu. Satsa på rättvis handel. Som konsumenter har vi tillsammans både
    makt och inflytande.
      Mänskliga rättigheter gäller inte bara krig och politik utan också de
    som tillverkar varorna vi köper i våra affärer. Betala gärna lite extra
    för dina kläder om det innebär att producenterna får en schyst lön och
    de som syr och tråcklar slipper att få sina liv förkortade av läskiga
    miljögifter. Kräv hellre medicin och hållbar hjälp till tredje världen
    än glassiga biståndsprojekt som sprakar till som tomtebloss och bara
    ökar korruption och misshushållning.   Res med eftertanke. Hoppa över
    semesteranläggningar där ett ofattbart slöseri med sötvatten skapar
    snygga palmträdgårdar och fräscha golfbanor på bekostnad av djur, natur
    och det lokala jordbruket. Skaffa ett fadderbarn, ge någon möjligheten
    till en rättvis start i livet.
      Det handlar inte om att bli en Bror Duktig, det handlar om att
    överleva, om att somna med samvetet i behåll. Jordklotet måste få
    tillbaka sin runda form. Och den klotformen kommer bara genom gemensamma
    uppoffringar.

  • Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!