Benidorm var inte först
Dracularestaurangen ligger näst intill öde. Inne i den historiska byggnaden är det tomt. Ute på terrassen sitter blott fyra gäster. – Kanske beror det på fotbolls-vm, kanske beror det på fågelinfluensan, suckar kyparen Bela samtidigt som Sighisoaras klocktorn förkunnar att eftermiddagen glidit över i tidig kväll. För den rumänska stan betyder bortfallet av turister minskade
Dracularestaurangen ligger näst intill öde. Inne i den historiska byggnaden är det tomt. Ute på terrassen sitter blott fyra gäster.
– Kanske beror det på fotbolls-vm, kanske beror det på fågelinfluensan, suckar kyparen Bela samtidigt som Sighisoaras klocktorn förkunnar att eftermiddagen glidit över i tidig kväll.
För den rumänska stan betyder bortfallet av turister minskade inkomster. För Bela en gnagande oro över att jobbet kan gå förlorat.
Turism är big bucks. En så inkomstbringande industri att utsikten om sådan verksamhet till och med motiverar grundandet av kompletta städer, orter som mer eller mindre står och faller med näringen. Och tro inte att Benidorm var först. Resandet är betydligt äldre än så. Världshistoriens första turistklotter är drygt 3 000 år gammalt och finns på pyramiderna vid Sakkara. Att påstå att de på alla sätt fiffiga egypterna enbart byggde sina imponerande gravmonument för att främja den lokala turistnäringen är förstås fel.
Men redan de gamla grekerna använde sig av konstgjorda attraktioner för att lura besökare till fullständigt meningslösa platser.
Ta exemplet Knidos. Läget vid medelhavskusten var rätt, men tidpunkten fel, skulle man kunna säga. Badsemester intresserade knappast dåtidens resenärer. Det gjorde däremot nakna kvinnor. Stans styrande lät därför resa världshistoriens första storskaliga staty av en naken sådan – Afrodite i marmor. För säkerhets skull kompletterades kulten med en helig bordell och vips anlände besökare i tusental från när och fjärran. Den explosionsartade försäljningen av pornografiska souvenirer bidrog till och med till att stan växte sig till en av regionens fetaste. Konceptet funkade ända tills det kristna Bysans bokstavligt slog kulten i bitar.
Mer förvånande är kanske att Amsterdam upplevt ungefär samma scenario, fast i omvänd ordning. Under tidig medeltid var det här en ohälsosam plats som dåtidens resenärer verkligen ansträngde sig för att undvika. Vätan var irriterande, myggen likaså. För att vända resandeströmmen krävdes ett mirakel. Och ett sådant uppfanns 1345.
Då en rik man låg för döden hämtades såväl präst som oblat. Men nattvardsbrödet visade sig omöjligt att svälja. Faktiskt omöjligt att bli av med över huvud taget. Det kastades i den flammande eldstaden. Någon försökte till och med hävda rätten till ångervecka ett halvt årtusende före begreppet accepterats av stans köpmän. Ingenting hjälpte. Och det var själva poängen. Vitt och förebrående låg nattvardsbrödet där åter varje morgon.
Historien utspelade sig alltså under den tid då pilgrimsresor och religion var betydligt lönsammare än sex och sol. Det oövervinnliga oblatet ledde sålunda till inte bara byggandet av ett kapell och en kyrka, utan också flera kloster. Och precis som i dag återvände gärna besökarna till sina hemländer med packningen full av souvenirer. Näringen gav pengar och välstånd. Och vips hade Amsterdam tagit form och blivit till en riktig stad.
1900-talet kom att kräva en helt annan typ av mirakel. Samma år som hasardspel blev tillåtet i Nevada, det vill säga 1931, började Las Vegas byggas. Lockelsen om en riktigt fet jackpot räckte till att grunda en stad med drygt en halv miljon invånare, till miljontals besökare och ännu fler spenderade dollar.
Så är det alltså. Ge folk vad folk vill ha och du kan till och med få dem att frivilligt resa rakt ut i öknen, ja, till och med till Ruhrområdet.
Sålunda lär dagens kinesiska turister som far till Tyskland framför allt vara intresserade av att köra hyrbil på Autobahn, helst på sträckor med mycket frikostiga eller inga hastighetsbegränsningar alls.
Till det turkiska berget Ulu Dag tar sig arabiska familjer i särk och chadra för att titta på snö och fylla medhavda petflaskor med vad som på skandinaviska breddgrader avfärdats som kylslaget slask.
Själv satsar jag regelbundet mina surt förvärvade semesterslantar på mödosamma Himalayaexpeditioner till fots, trots att den förbryllade lokalbefolkningen allt som oftast påpekar att det faktiskt är både enklare och billigare att förflytta sig med flyg.
Låter det märkligt? Egentligen är det inte så konstigt. Valet av resmål återspeglar smak och tidsanda. Ibland söker vi det som vi själva inte har. Ibland söker vi det som motsvarar omgivningens förväntningar av en semester. Så må det vara snö, äventyr eller bara en liten sketen strand med parasoll och billiga paraplydrinkar. Till det sistnämnda krävs varken mirakel eller andra trix. Bara ett billigt flyg.
Text: Mikael Persson • 2006-10-30
Krönika • Restips