Borttappad väska under klubban

Mitt bagage är borta. Efter tolv timmars väntan i Delhi är jag så trött att jag inte vet om jag ska börja gråta eller helt enkelt inte bry mig alls. Men tydligen står det klart att mitt bagage – som jag i min enfald trott var bortom mitt ansvar sedan incheckningen i Nepal – är spårlöst försvunnet.

Istället för att få hjärtklappning sätter jag mig ner och stirrar tomt framför mig. Tänker att det borde vara på tiden att mina väskor försvinner, med tanke på min obotliga förmåga att bli av med saker. Det brukar vara mitt eget fel och det är det naturligtvis den här gången också.

Värst var det ändå på min första långresa i Australien. Smycken, solbrillor, schampoflaskor, ett helt lager av t-shirtar och ett par skor gick upp i rök under mystiska förhållanden. Alla mina underkläder försvann (läs: hängde kvar på ett klädstreck i Byron Bay när jag satt på bussen mot Surfer’s Paradise) och jag har alltid undrat vem som tog över dem.

SOM KRONAN PÅ VERKET blev jag av med en kamera under en blöt natt i Brisbane. Inhandlade en något defekt Konica Pop på en pantbank i Sydney för att kunna fortsätta dokumentera mina äventyr. Och blev av med den ett år senare, på en nattklubb i Lyon. Synd på bilderna. Men det kunde ju ha varit värre, och det blev det också.

En vecka senare tappade jag bort en kompis i de franska alperna. Hon navigerade fel i Tignes liftsystem, och hamnade i Val-d’Isère istället. Där tog hon in på hotell och blev känd som “tjejen som bor i sina slalompjäxor”. Hon hade ju inget ombyte.
Det har inte jag heller, där jag sitter i mina svettiga vandringskläder på Delhis internationella flygplats.

TACK OCH LOV dröjer det inte mer än en och en halv timme innan mitt bagage är lokaliserat. Jag får följa med in i en gigantisk lokal som liknar Ikeas hämta-själv-lager, fast i en lite rörigare, dunklare och mer saffransdoftande version. En man med grånad mustasch sitter bakom ett slitet skrivbord och bläddrar i en jättepärm full av handskrivna anteckningar. Ovanför honom blickar Mahatma Gandhi ut från en flagnad guldram. Jag får lust att stanna kvar en stund, vill gärna veta vad som ska hända med alla väskor och varför det luktar så starkt av saffran, men blir hastigt utlotsad av en kostymklädd herre som tycker att jag inte ska missa flyget, nu när väskorna är räddade.
Jag vet i alla fall hur det går till på Heathrow, en flygplats som drunknar i hittegods. Efter tre månader går kvarlämnat bagage till auktion. Greasby’s i London klubbar i genomsnitt bort 300 väskor per månad, och det går att göra fina fynd. Datorer, kameror, mp3-spelare och bättre begagnade parfymer säljs separat medan väskor med kläder säljs ouppackade. Auktionsförrättaren skiljer på bagage som tappats bort på utresan och sådant som försvunnit vid hemresan. Inte oväntat går en resväska med prydligt vikta och tvättade plagg för en större summa pengar än en bag med nedsolkade skjortor och svettiga bermudashorts.

ÄVEN HÄR HEMMA händer det förstås att förlorade väskor aldrig hittar tillbaka till sina ägare. Det bagage som SAS ansvarar för ligger i fem dagar på flygplatsen i Sverige, innan det flyttas till en uppsamlingscentral i Köpenhamn. Efter tre månader tar polisens hittegodskontor över, i ytterligare tre månader. Sedan är det dags för väskan att hitta ny ägare på Topauktioner i Köpenhamn. Inför nästa auktion utlovas bland annat en väska med verktyg, en symaskin, en mängd paraplyer och kameror och några borttappade rullstolar (!).

Jag blir sugen på att förlägga nästa shoppingresa till Rödovre i Köpenhamn. Kanske kommer man över en fungerande laptop eller en schyst jacka. Eller några begagnade trosor från ett klädstreck i Byron Bay.
Men mest av allt är jag nyfiken på det där jättelagret i Delhi, och vem det är som glömt en hel säck med kryddor på rullbandet.

Karin listar tre sätt att fynda förlorat bagage

Ropa in på engelska

I England auktioneras förlorat bagage ut på bland annat Greasby’s i Tooting (http://www.greasbys.co.uk/), Wellers i Guildford (http://www.wellers-auctions.co.uk/) och BCVA i Bristol (http://www.dnfa.com/bcva). Tidigare fynd: en fin snowboard med tillhörande skor och kläder gick för en femtedel av nypriset. Liftkortet från USA satt kvar på jackan.

Billigt på danska

Enligt SAS lokaliseras 90-95 % av alla försenade väskor inom ett dygn och 99 % av allt förlorat bagage återfinns så småningom. Men det som blir över säljs en gång i månaden på Toopauktioner i Rödovre, Köpenhamn (http://www.topauktioner.dk).

Rota i fyndlådan

Handbagage som tappas bort på Arlanda och andra flygplatser i Sverige förvaras av företaget Bagport. Pass som hittas skickas till ambassader, alkohol och tobak förstörs. Men övrigt som efter tre månader inte hittat sina ägare lämnas till försäljning hos Myrorna (http://www.myrorna.se).

---

Text: Karin Wallén • 2007-12-14
Krönika • Restips