Annons
Annons
Henrik Jönsson

Henrik Jönsson

Brasilien

Andlig tvätt på en kvart

Henrik går på andeutdrivning. Han är där ovanligt länge. Och råkar dessutom svälja fel... ande.

Text: Henrik Jönsson • 2008-12-16 Uppdaterad 2008-12-16

Templet låg i ett slitet tvåvåningshus under en viadukt. På skylten stod det Centro Espírita Luz e Vida, vilket ungefär betyder Livets och ljusets andliga centrum. Min sambo tyckte jag blivit stingslig. Det var dags att genomgå en tvättning. Kanske hade jag fått i mig någon orolig ande?

I bilen ut till templet var jag stressad. Återigen hade datorns uppkoppling gått ned. Varje gång kostade det mig timmar med ett callcenter i periferin som aldrig tidigare hört talas om Macintosh. Mitt visum hade också dragit ut på tiden. Jag kunde inte öppna bankkonto, teckna mobiltelefonabonnemang, konvertera mitt körkort eller teckna hyreskontrakt.

Efter två år i Rio levde jag fortfarande som en turist.

MIN SKALLE VAR EN TRYCKKOKARE när jag gick in i templet som tillhör espiritismo, en gren inom katolicismen som tror på reinkarnation och kontakt med avlidnas andar. Bakom en dörr satt två svarta damer i vita urringade bomullsklänningar, massor av färggranna halsband och armband. Deras vackra afrohår var inlindat i vita tygstycken. I öronen hade de stora silverringar. Rutinerat gick medlemmarna in i och ut ur rummet. Deras tvättningar tog några minuter.

När det var min tur gick jag osäkert in och blev hänvisad att sätta mig på stolen. Den ena av de två bastanta damerna började vifta ovanför mitt huvud med sina händer. Svisch, svisch, svisch. Svosch, svosch, svosch.
Jag fattade ingenting.
– Skulle du kunna vara snäll och slappna av och sluta ögonen, sa damen.
Det kändes som om jag satt hos tandläkaren.
Hennes armband rasslade i takt med rörelserna över mitt huvud. Fram och tillbaka, upp och ner. Svisch och svosch.
– Har du haft det stressig på jobb idag? frågade hon och kallade på den andra damen.

Tillsammans svängde de med händerna ovanför mig utan att röra ett hårstrå. Efter en kvart knäppte den ena damen med fingrarna framför min näsa.
– Så där. Nu är du ren. Nu kan du gå in till de andra.

JAG TOG PLATS på en av träbänkarna och tittade mig omkring. Bakom nyfikna blickar tyckte jag mig se medlemmarna tänka: “gringon satt inne hos damerna i femton minuter. Han måste ha mycket skit inom sig.” Annars var seansen inte särskilt märkvärdig, snarare tam jämfört med de afrobrasilianska religionerna. Inga hönsfjädrar, cigarrer eller trummor.

Mot slutet kom en kvinna in med små plastkoppar på en bricka. Kopparna såg ut som dem flourtanten tvingade en att skölja munnen med på lågstadiet. Jag tog en kopp
och drack vattnet.

Min sambo kommenterade att tvättningen tagit femton minuter.
– Vad var det jag sa. Du hade en orolig ande där inne, log hon.
Plötsligt kom damen med brickan ut med en av medlemmarna. De såg förskräckta ut.
– Någon har druckit mitt vatten.

På brickan stod en ensam kopp kvar. Damen vinkade in min sambo och sa något jag inte uppfattade. Sedan frågade hon vad det stod för namn på rutan där jag tagit koppen.
– Jag såg inget namn.

På väg ut till bilen fick jag förklarat för mig att var och en har sin kopp. Under tiden det andliga mötet pågår står vattnet i kopparna och samlar på sig det väsens krafter man tänker på. För att få kontakt med sina avlidna anhöriga dricker man sedan vatten.
Jag hade alltså svalt något annans ande.
Om det var koppincidenten eller damernas viftande vet jag inte. Men när jag satte mig framför datorn, som fortfarande saknade uppkoppling, kände jag mig märkligt nog rensad i skallen.

Henrik listar 3 saker som också rensar skallen

Umbanda

Den afrobrasilianska religionen blandar katolicism med spiritism och driver ut onda andar genom att tillkalla guden Omolu med hönsfjädrar, cigarrök och trummande.

Caipirinha

Går man genom menyn av alla de olika sorters exotiska caipirinhablandningar som finns här så befriar man skallen från såväl stress som överflödiga hjärnceller.

Samba

För att hålla takten på en vrålande sambaskola måste man ignorera allt annat i tankarna. Bara att släppa kontrollen och låta fötterna och höfterna styra.


Text: Henrik Jönsson • 2008-12-16
BrasilienKrönikaRio de Janeiro

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top