Du skulle ha varit där
Jag minns inte längre hur vi kom på det. Jag vet inte hur titthålsfotografi blev ett samtalsämne. Men någonstans på en slingrande väg på Kreta gick det upp ett ljus för oss. Plötsligt kom vi på hemligheten bakom fotografen Lennart Nilsson. Ni vet, han som var först i världen att fotografera ett levande foster, inuti
Jag minns inte längre hur vi kom på det. Jag vet inte hur titthålsfotografi blev ett samtalsämne. Men någonstans på en slingrande väg på Kreta gick det upp ett ljus för oss. Plötsligt kom vi på hemligheten bakom fotografen Lennart Nilsson. Ni vet, han som var först i världen att fotografera ett levande foster, inuti livmodern.
Hemligheten är nämligen att han, trots sin storhet som fotograf, egentligen inte är större än en halstablett. Han är så liten, så liten att han går att svälja hel om man verkligen vill.
Det är naturligtvis så han har lyckats ta sig in i livmödrar, äggledare och små, små celler med sin lilla, lilla fotoutrustning. Åtminstone tyckte jag och resesällskapet Kalle att det var kul att leka med den tanken, och överallt längs vår resväg såg vi tecken på att han nog satt sina små, små fotograffötter inte bara i bäckenet på en gravid kvinna, utan även lite här och där bland de kretensiska bergen.
Det är ju så uppenbart när man väl börjat se spåren efter honom. Ta de där fågelholkstora husen och kyrkorna som står intill vägarna i Grekland till exempel. De som alltid finns vid den där riktigt tvära kurvan intill det där ruskigt branta stupet. Ni har säkert sett dem själva, fast kanske inte tänkt riktigt som vi. Ni har kanske tagit för givet att det är altare, en hyllning till någon olycksalig bilförare som tappat fokus och trillat nerför berget. Vi tänker: här har Lennart Nilsson byggt en riktigt fin sommarstuga.
Det är inte första gången jag nås av sådana här insikter. Jag känner igen mönstret, har sett det förr. Det är det där som inträffar när man tar en sista öl på terrassen, när man är så trött i kroppen efter en vandring att man inte kan tänka klart längre, eller när man kört i timmar längs ruggigt smala, krokiga vägar på en grekisk ö.
Det är då någon eländig detalj kommer och knackar lite lätt, på en bakdörr i hjärnan. En enda liten idiotsak som inte kommer att gå att tvätta bort under återstoden av resan. Ännu en historia som kommer att bli väldigt svår att återberätta för dem där hemma, och som inför oförstående blickar måste avslutas med ett uppgivet “alltså…du skulle ha varit där”. Det är den där grejen som man för alltid kommer att förknippa med just den platsen, den resan, hur långsökt och dumt det än kommer att låta i andras öron.
I fallet Kreta råkade det bli Lennart Nilsson – världens minsta fotograf.
När vi väl börjat kan vi inte sluta tänka på honom. Han griper sig fast, den där Lennart, och hänger med som en osynlig maskot resan igenom.
Och när man gått sin vandring, badat sina bad, ätit sin souvlaki och druckit sin raki – då ska man åka hem och berätta hur det var. Så man säger att det var bergigt och vackert och att en öl kostar allt mellan två och fem euro, och att man kan få en överdos av fetaost. Man säger att vattnet var otroligt klart och att hundrafemtio getter blockerade vägen när man hade lite bråttom för att komma fram till sitt boende innan det blev natt. Eventuellt skulle man kunna nämna att man bodde i en stuga den där näst sista natten, och att nyckeln var stor, tung och rostig och mätte två decimeter.
– Det känns lite som att vara Lennart Nilsson, sa Kalle där han stod i kvällsmörkret och höll i världens största nyckel, och jag tänkte att det här kommer jag aldrig att kunna berätta om så att folk förstår.
Men ibland måste man ändå försöka.
Karin listar tre andra sätt att resa med Lennart
Res i kroppen
När museet Corpus i holländska Leiden slog upp sina portar förra året blev det äntligen möjligt att promenera rakt in i en mänsklig kropp och se, höra och känna hur den fungerar. Nästan som på riktigt, om man har lite fantasi. http://www.corpus-experience.nl
Små, små saker
Gillar du miniatyrer? Då vet du att du har kommit rätt när du har kommit till museet som kallar sig “The world’s largest collection of the world’s smallest versions of the world’s largest things” i Kansas, USA. http://www.worldslargestthings.com
Världens minsta hotell
Danmark måste vara lilleputtarnas paradis, med Legoland som storfavorit. Men visste ni att Havneholmen i Köpenhamn stoltserar med “Världens minsta hotell”? För fler storleksrekord gå in på Guinness Rekordmuseum i samma stad. http://www.hcandersen.com
Text: Karin Wallén • 2009-11-05
Krönika • Restips