Resenostalgi: Svenska reseaffischer från förr

Reseaffischerna har aldrig varit så vackra som under första halvan av 1900-talet. Resenärerna var stilikoner. Flygplanen och skeppen förverkligade våra drömmar. Följ med på en nostalgitripp.

Text: Per J Andersson • 2016-09-11 Uppdaterad 2021-06-23

Det fanns en tid då resenärerna bar kavaj eller dräkt, och alltid hatt, och såg lika estetiskt skarpskurna och fulländade ut som modellerna på catwalken.

Fart och förflyttning var framtiden. Modernt var vackert. De nya farkosterna framställdes i stiliserad form med rena linjer och klara färger. Flygplanen var cigarrformade och kryssningsskeppen skildrades snett underifrån så att fören pekade mot himlen – mot framtiden – och kändes lika höga och spännande som en skyskrapa på Manhattan.

Fram till början av 1960-talet förekom nästan aldrig fotografier på reseaffischerna. De var istället illustrerade med penna, krita, kniv och sax, men framförallt med pensel i gouache (en täckande vattenfärg som görs av rivet pigment och gummi), vilket var nog så effektivt som dagens Photoshop när det gällde att skapa stiliserade, förskönade världar där allt var lite bättre än i verkligheten.

För några år sedan kunde den finlandssvenske journalisten Magnus Londen inte längre tygla sin förtjusning för gamla reseafficher. Han samlade ihop de skönaste finländska affischerna och publicerade dem i coffeetable-boken Come to Finland. Svenska Jens Vagland tyckte att det var en lysande idé och gjorde samma sak i Sverige. Resultatet är boken Come to Sweden med hundratals affischer som alla är nostalgiska tidsresor till en resevärld som flytt.

Boken innehåller framförallt affischer som ska locka turister till svenska resmål, men även reklamposters för atlantkryssare, busslinjer till kontinenten och flyglinjer till Europa och resten av världen.

Hur hittade ni alla de här affischerna? Det är ju hundratals i boken.

– Det var ett intensivt grävarbete, säger Jens Vagland. Vi hittade en affischsamlare i Borås, vi sökte på Kungliga biblioteket, vi besökte järnvägsmuseet i Gävle och Röhsska museet i Göteborg och åkte hem till barn och barnbarn till de kända gamla affischkonstnärerna.

Sedan var det bara att trycka?

– Nej, många av de affischer vi hittade hade varit vikta, blivit vattenskadade och fått hörnen avrivna. Så vi fick restaurera dem och ibland till och med återskapa motiven i de delar som var bortrivna eller utfrätta.

Du har samlat affischer från 1800-talet fram till 1960-talet. Varför stoppade du där?

– Då försvann den illustrerade reseaffischstilen. Efter 1962 är det ingen vits att leta. Det verkar som om affischmakarna slutade bemöda sig. De tog något halvdant fotografiskt snapshot och tryckte. Det blev aldrig snyggt.

Så är det. Världen, resenärerna och farkosterna vi färdas i har aldrig varit mer romantiskt och estetiskt skildrade än under första halvan av 1900-talet. I jämförelse med dåtidens resevärld är nutida reseaffischer hopplöst fantasilösa och nutida resenärer sjaviga sluskar.