Annons
Annons
Karin minns resorna som gjort henne till den hon är. Foto: Fotolia.

Karin minns resorna som gjort henne till den hon är. Foto: Fotolia.

Krönika

Krönika: Min egen resestatistik

Vagabonds krönikör Karin räknar med resor.

Text: Karin Wallén • 2017-03-06 Uppdaterad 2021-09-15

Ett. Den första krönikan jag skrev i den här tidningen publicerades för tio år sedan. Det var lagom till Vagabonds tjugoårsjubileum, som firades med ny design och fest i Stockholm där jag träffade Kat. Hon var krönikör på norska Vagabond, och plötsligt stod vi där och pratade med varandra. Jag var den första hon mötte på den festen som faktiskt förstod allt hon sa (det här var långt innan Skam gjorde svenskarna “norsktalande”) och sedan dess har vi varit vänner, nästan systrar. Mina återkommande resor till Oslo är lika många som hennes till Stockholm, och däremellan har vi firat nyår i New York, slappat i hängmattor i Thailand och kastat oss i forsar i Nya Zeeland. 

TRE. Så många gånger har jag varit i Kenya. Första besöket fick mig att byta fot från vegetarian till köttätare. Jag hade tillbringat drygt en vecka i gränstrakterna till Somalia, där torkan och hungersnöden var stor, och när jag kom till ön Lamu och blev bjuden på kött i en mörk trädgård kunde jag inte med att säga nej längre. Vilken sorts kött det var vågade jag inte fråga, men alla som varit på Lamu vet att ön är full av åsnor.

Krönika: Min egen resestatistik
Karin Wallén, krönikör på Vagabond.

FEM. Så många dagar tog det att åka tåg på transsibiriska järnvägen från Moskva till Ulan Bator. Det var bara ett par veckor efter 11 september 2001 och världen var i kaos. Det var helt underbart att äntra total medieskugga. Eller ja, inte total medieskugga förstås. I tältet hos nomaderna på den mongoliska stäppen fanns en batteridriven radio som rapporterade vad som hände i omvärlden. Med hjälp av vad som fanns att tillgå byggde mannen i familjen upp två torn i tältet som han sedan kraschade med handen som “flög” genom luften. Vi fick terrorteater och sur hästmjölk, och jag kommer aldrig att glömma den stunden.

FEMTON. Så många år sedan är det jag var i Vietnam för första gången. På den resan träffade jag Jo från England. Vi reste båda på egen hand, och fortsatte låtsas att vi gjorde det, trots att vi hängde ihop nästan hela tiden från Saigon till Hanoi. Sedan dess har vi setts fler gånger än jag kan minnas. Snart återser jag henne igen i Dubai, där hon bor sedan sex år. 

TRETTIOTRE. Så många mil var det mellan det Salinas jag skulle till och det Salinas jag kom till, när jag utan närmare spansk­kunskaper desperat försökte göra mig för­stådd på bussterminalen i Guayaquil, Ecuador. Jag fick en biljett till karnevalsträngseln på kusten istället för lugnet i bergen. 

HUNDRA. Det här är den hundrade krönikan jag skriver för Vagabond. Och det är alltså därför jag tillåter mig att så oförblommerat ägna mig åt sifferstatistik ur mitt alldeles eget liv på resande fot. 

Men jag vet att jag är långt ifrån ensam om att ha en skatt­kista av reseupplevelser som gjort mig till den jag är. Om du gör din egen lista kommer du att hitta pusselbitar som gett perspektiv, tacksamhet, kraft och inspiration. Eller bara ett gammalt hederligt gott skratt

För den som reser är världen vacker – köp boken med Vagabondrabatt!

6 sätt som resandet gör dig till en bättre människa

Så mycket globetrotters är svenskarna


Text: Karin Wallén • 2017-03-06
Krönika

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top