12 magiskt vackra järnvägsstationer

1. St Pancras, London, Storbritannien

Som en saga

Mitt i London ligger två stationer intill varandra: Kings Cross och St Pancras. Varför två så nära? Förklaringen är att den brittiska tågtrafiken på 1800-talet (precis som idag) drevs av privata tågbolag och alla ville ha sin egen station.

St Pancras viktorianska arkitektur får en att tänka på katedraler och slott i allmänhet och Harry Potters Hogwarts i synnerhet. Tegel, tinnar, torn och höga valv. Sagolikt och pampigt på samma gång. När man kliver in genom entrén förväntar man sig nästan att möta en prinsessa med gyllene krona eller en trollkarl med hög hatt.

Stationen invigdes 1868 av Midland Railway. St Pancras blev den sydliga ändstationen på deras linje som förband London med East Midlands och Yorkshire. Efter att ha undgått en planerad rivning på sextiotalet, renoverades stationen 2001–2007. Härifrån avgår numera Eurostar till kontinentala Europa via Kanaltunneln och flera tåg norrut.

2. Amsterdam Centraal, Nederländerna

Station på styltor

Vattnet är alltid nära i Amsterdam. Så även vid stans centralstation med rötter i 1800-talet. Inför byggandet krävdes en konstgjord ö och 9 000 pålar nerkörda i gyttjan. Resultatet påminner om en tegelröd kopia av snudd på jämngamla Rijksmuseum. Men medan det sistnämnda blickar mot det förflutna i sällskap av de holländska mästarnas oljemålningar tillhör Amsterdam Centraal snabbtågsåldern. I den pampiga byggnaden ryms alltifrån kungligt väntrum till cykeluthyrare och ölkafé. Vid plattform 2B väntar dessutom eleganta Grand Café Restaurant med en vit kakadua på bardisken och ett förflutet som förstaklasspassagerarnas väntsal.

3. Huvudbangården, Köpenhamn, Danmark 

Maximal tågluffarnostalgi

Under tågluffandets höjdpunkt i slutet av 1980-talet kändes Köpenhamns huvudbangård lika spännande som första gången man såg en barnförbjuden film. Här började det smaka och dofta annorlunda. Billigt närbutiksvin och frän tobaksrök varvades med förhärdade tågluffare som rullat ut sina sovsäckar på det rutiga stationsgolvet och spelade kort framför berg av ryggsäckar.

Idag är Köpenhamns huvudbangård kanske lite väl barntillåtet. Samma butikskedjor som man hittar på andra centralstationer runtom i Europa. Samma sorts pappmuggskaffe under platslock. Ändå är känslan fortfarande tydlig: det är här äventyret börjar. I alla fall om man kommer från Sverige.

4. Antwerpen Centraal, Belgien

Järnvägskatedralen

Den kallas ofta för Spoorwegkathedraal. Inte så konstigt. Utvändigt påminner Antwerpen Centraal om en korsbefruktning mellan Londons Houses of Parliament och indiska Taj Mahal. Invändigt, däremot, leder tankarna mer mot Peterskyrkan. Högt i tak, svävande rymd, tio olika sorters marmor. Europas kanske allra mest påkostade järnvägsstation tävlar om uppmärksamheten i Antwerpens diamanthandelskvarter. 

Antwerpen Centraal uppfördes under en tid då den belgiska regenten betraktade afrikanska Kongo som sin privata egendom. Efter att ha varit förfallen och igenbommad på 1980-talet, har den flamländska tågkatedralen fått såväl en rejäl ansiktslyftning som sällskap av nutidens koncept för större järnvägsstationer: Starbucks och snabbtåg.

5. Dunedin Train Station, Nya Zeeland

Världens största pepparkakshus

Som ett flamländskt rådhus. Fast på andra sidan jordklotet och med tågavgångar mot Middlemarch och Pukerangi istället för Gent och Brygge. Dunedins järnvägsstation påminner om Belgien. Pusslet av ljus kalksten och svart basalt har även gett byggnaden namnet Gingerbread George, Pepparkaks-George.

Idag dubblerar den hundraåriga järnvägsstationens huvudperrong som catwalk för Nya Zeelands stöddigaste modevisning, medan själva byggnaden bland annat är hemmaplan åt såväl ett konstgalleri som den nyzeeländska idrottens Hall of Fame.

6. Estacion de Madrid Atocha, Madrid, Spanien

Grön avgång

1,2,3,4,5. Vid Atocha är stegen från spansk storstadsluft till fuktig regnskog inte fler än så. När Madrids äldsta järnvägsstation uppgraderades strax före millennieskiftet flyttade Amazonas ångande djungel in bland affärer, restauranger och plastmuggskaffedrickande morgonpendlare. Höga palmer, intrikata grenverk och parasollformade jätteblad vecklar tillsammans ut en grön vägg fullpumpad med kompromisslös klorofyll. 7  000 plantor av 400 arter bildar tillsammans med bofasta väntsalssköldpaddor en tropiska illusion, strax bortanför perronger med avgångar mot Valencia, Bilbao och Barcelona.

7. Stesen Keretapi, Kuala Lumpur, Malaysia

Tropisk skönhet

Öst är öst och väst är väst och aldrig mötas de två, skrev författaren Rudyard Kipling. På sätt och vis motbevisas påståendet av Kuala Lumpurs gamla centralstation som varvar lökkupoler och orientaliska nyckelhålsfönster med viktorianskt vitt och brittisk ordning och reda. På 1970-talet utnämndes stationen av författaren och tågentusiasten Paul Theroux, som skrev bestsellern Den stora järnvägsbasaren (1975), till Sydostasiens vackraste järnvägsstation. Då tog den emot tåg från Bangkok och Singapore och rymde klassiker som Charlie’s Bar och Station Hotel. Idag går bara huvudstadens pendeltåg härifrån, medan fjärrtågen har flyttat över till moderna KL Sentral.

8. Chhatrapati Shivaji Terminus, Mumbai, Indien

Asiens stiligaste

1887 invigdes Victoria Terminus för att fira att drottning Victoria suttit 50 år på den brittiska tronen. Asiens mest storslagna station, som sedan 1996 officiellt heter Chhatrapati Shivaji Terminus (uppkallad efter en heroisk hinduisk krigarkung), ligger mitt i de koloniala kvarteren i handelsstaden Bombay (som numera heter Mumbai).

Stilen är ett sammelsurium och brukar beskrivas som viktoriansk, men innehåller också drag av gotik och barock. Den är underbar att betrakta, inta och starta sitt indiska tågäventyr från. Härifrån går tåg till tusentals byar och städer på den indiska kontinenten. Ett långskott är direkttåget Karmabhoomi Express till Guwahati vid floden Brahmaputra i tedistriktet Assam i nordväst – en resa på 300 mil som tar
55 timmar.

På stationens perronger spelades för övrigt den avslutande dansscenen i storfilmen Slumdog Millionaire in.

9. Berlin Hauptbahnhof, Tyskland

Här är framtiden 

Berlins centralstation tystar alla tvivlare: framtiden tillhör tågresorna! Punkt slut. Med lika mycket ljus och glas som i ett växthus signalerar byggnaden också något annat. Bara några årtionden tillbaka förvandlade Berlinmuren området till en kompromisslös återvändsgränd. Sedan stationsinvigningen 2006 har samma plats tagit rollen som den tyska huvudstadens självklara mötesplats. Fjärrtåg susar iväg mot Paris, Amsterdam, Moskva och Prag. Glasgångar och rulltrappor leder till spår och perronger på flera olika etager. S-bahn och U-bahn sammanstrålar med regionaltåg. Mängder med affärer finns också, liksom kaféer och restauranger. 

10. Estação Ferroviária de São Bento, Porto, Portugal

Vidunderlig väntan 

Det är lätt att missa tåget i Porto. Och allt är järnvägsstationens fel. Kliv in genom São Bentos portar och du fastnar framför något som påminner om en tecknad film. 20 000 blåvita kakelplattor klär vestibulens väggar med bilder och berättelser. Stökiga fältslag och påkostade kungabröllop varvas med Henrik Sjöfararens erövring av Ceuta. Vänd blicken ytterligare en smula och du sugs in mot kreatursmarknader, dryckesslag och portvinframställning i Dourodalen. En lokal konstnär arbetade i elva år med att få allt på plats. Synen av de bildsatta väggarna gör det lätt att missa tåget.

11. Kazanstationen, Moskva, Ryssland

Som Kremi, fast med räls 

Åtskilliga resenärer misstar Kazanstationen för Kreml. Med rött torn, spetsig spira och vita fasader som lägger belag på ett helt kvarter, är det kanske inte så konstigt. Moskvas största järnvägsstation stod färdig på 1940-talet och är sådär fulsnyggt sovjetpampig som många andra av epokens byggnader. Tågavgångar siktar mot allt från Kazan till Kazakstan. Små matbutiker och piroghak varvas med rysk-ortodoxa kapell. Långa, mörka gångar leder vidare mot tunnelbanestationen Komsomolskaja som med sina tunga ljuskronor och utsmyckade tak påminner om ett underjordiskt palats.

12. Helsingfors centralstation, Finland

Finsk finess

Om järnvägsstationer varit ett av Finnkampens tävlingsmoment hade förstaplatsen varit vikt åt Helsingfors. På håll signalerar ett nästan 50 meter högt klocktorn att Helsingin päärautatieasema är något alldeles extra. Nationaleposet Kalevala sägs ha inspirerat till den pampiga centralstationen byggd i finsk granit. Även huvudingången viskar om släktskap med sagans värld.

Emil Wikströms skulpturer Lyktbärarna har ljusglober i sina händer och lotsar resenärer mot vidare färd. I stationen gömmer sig också ett privat väntrum, ursprungligen byggt åt den ryska tsaren, men idag vikt åt den finska presidenten med gäster.

---

Text: Per J Andersson • 2019-02-11
Restips • Tågresor