Annons
Annons
Faksimil från The Guardian. Fotografen Nirmal Purjas bild på kön upp på Mount Everest, tagen i förra veckan.

Faksimil från The Guardian. Fotografen Nirmal Purjas bild på kön upp på Mount Everest, tagen i förra veckan.

Krönika

Trängseln på Mount Everest är inte det stora problemet

Bilden på kön av klättrare på väg upp på Mount Everest är förfärlig. Men huvudproblemet är inte jakten på det extrema. Det är benägenheten att ständigt välja världskända platser bara för att bocka av dem från någon patetisk bucket list, skriver Vagabonds krönikör

Text: Per J Andersson • 2019-05-28 Uppdaterad 2021-07-21

Trängseln på Mount Everest är inte det stora problemet
När jag ser bilden på kön tänker jag på köerna till Eiffeltornet och Empire State Building och på människans begär av att komma först och högst, skriver Vagabonds Per J Andersson. Foto: Johan Marklund

Nepals myndigheter tog redan på nittiotalet bort på de strikta restriktionerna och släpper idag upp alldeles för många klättrare på världens högsta berg. Var och en av dem som står där och fryser i kön på bergskammen på väg till toppen har betalat cirka 105 000 kronor. I år har man gett 381 tillstånd. Det betyder cirka 40 miljoner kronor till den nepalesiska statskassan.

Bra inkomster för ett fattigt land som Nepal. Men naturligtvis fullkomligt ohållbart, oetiskt och oansvarigt, inte minst med tanke på alla de som i år dött på grund av att ha fått vänta lite för länge på att få komma och sedan snabbt ta sig ner igen från den del av berget som är över 8 000 meter och som brukar kallas för dödens zon.

När jag ser bilden på kön tänker jag på köerna till Eiffeltornet och Empire State Building och på människans begär av att komma först och högst. Patetiskt! Samtidigt, måste man inse, ursprungligt. Vi människor, i alla fall en hel del av oss, är sådana.

Men oansvarig och ohållbar är inget som är typiskt för natur- och äventyrsturismen i stort. Generellt sett pågår inte en ökad jakt på det extrema. Jo, bland en extremt liten grupp adreninalinjunkies. Att det skulle vara ett allvarligt problem globalt sett är en medial konstruktion. En förhastad slutsats grundad på den obehagliga känsla man får när man ser bilden på Mount Everest-kön. Faktum är att det bland annat tack vare bättre väderprognoser dör färre på berget idag jämfört med för 20 år sedan, trots köer och trängsel.

Däremot ökar intresset snabbt för en lagom strapatsrik och gärna ganska bekväm mainstream-äventyrsturism. Populärast är att vandra, den enklaste av alla mänskliga aktiviteter. Varför? För att det är så enkelt. Nästan alla kan. Först långt därefter kommer mer specialiserade aktiviteter som att rida, paddla kajak, trampa terrängcykel och åka skidor.

Att klättra upp på bergstoppar har förvisso blivit populärare med åren, men i det stora är det alltså en pytteliten grupp resenärer som sysslar med det. Det är de stora turistströmmarna vi måste diskutera, eftersom det är dem som kan orsaka de stora skadorna. Och de går i andra riktningar. 

För att slippa trängsel på vandringsstigen, motsvarande den på väg upp på Mount Everest, får vi offra de ikoniska och världskända naturupplevelserna, som Inkaleden mot Machu Picchu, El Camino mot Santiago de Compostela och stigen mellan de fem byarna i Cinque Terre och för den delen Jämtlandstriangeln (även om jag inte hade något problem med trängseln i raststugan halvvägs till Sylarna). Och samtidigt också välja bort Mallorca, Barcelona, Bali, Boracay, Maya Beach på Ko Phi Phi, Dubrovnik, Amsterdam och Venedig och åka till liknande platser som kan erbjuda något snarlikt. Sprida våre turistpengar så att de hamnar i fler, helst lokala, fickor.

Ibland måste vi byta destination. Ibland räcker det att undvika högsäsong. I båda fallen får vi en skönare upplevelse och skapar inkomstmöjligheter för de mindre kända platserna i skuggan av kändisområdena och förlänger säsongen för dem som arbetar med att serva oss.

För är det något som naturturism är bättre på än praktiskt taget all annan turism, så är det att tänka på hållbarhet och naturskydd. Det ligger liksom i den branschens natur. Jobbar man med att ta besökare ut i naturen vill man ju att den ska vara fin att vara i, inte överbefolkad och nerskräpad.

Ett bra rättesnöre är Naturturismföretagens (före detta Ekoturismföreningens) riktlinjer. Se till att din resa gynnar den lokala ekonomin. Bidra aktivt till natur- och kulturskyddet. Och respektera resmålets begränsningar.

Det känns som om den nepalesiska myndighet som ger tillstånd till alldeles för många bergsklättrare på Mount Everest har tänkt på det första rättesnöret, men inte på de två andra.

Men varför en önskan att ge sig ut i relativt orörd natur? Och varför denna vurm för att röra på sig?

Jag tror att det handlar om att få av oss idag jobbar hårt med kroppen och på så sätt behöver vila ut i en solstol. Visst kan vi göra det en stund, men inte i längden. Vad vi verkligen behöver är fysiskt aktivitet i en lugn omgivning – för att komma bort från den psykologiska press och stress vi upplever i arbetslivet i staden.

Dessutom finns en ökad medvetenhet om nyttan av en hälsosam livsstil och synen på sememestern som en möjlighet till personlig utveckling, snarare än slöande och supande.

Men en förkrossande majoritet, där jag själv ingår, är samtidigt ganska fega och bekväma av oss. Det är därför vi/jag älskar Jämtlandstriangeln där man vandrar i vildmark men samtidigt kan äta trerätters gourmetmat med vinpaket på STF:s turiststation i Blåhammaren. Njuter av att paddla havskajak i Stockholms skärgård och göra ett glass- och fikastopp vid Ica i Solvik på Nämdö. Och blir höga av lycka av att vandra i Dolomiterna där man kan uppleva skönheten och friden i alpnaturen, men samtidigt aldrig ha längre än ett par timmars vandring till närmaste rifugio/hütte med lagad mat, vinkällare, espressomaskin och sängar med fluffiga duntäcken.

Livsfarligt branta, kalla och syrefattiga bergstoppar lockar oss inte en sekund.

Lyssna!

Vagabonds krönikör pratar om äventyrsturism i P1 Morgon tisdag 28 maj. Och blev intervjuad om samma sak i TV4:s Efter fem samma dag (ca 5 min i programmet).

 


Text: Per J Andersson • 2019-05-28
KrönikaNepalAktiv semesterDjur & naturVandring

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top