Annons
Annons
Vagabonds krönikör och webbredaktör Helle Kikerpuu skriver om att resa med mens! Foto: GettyImages/Karin Wimark

Vagabonds krönikör och webbredaktör Helle Kikerpuu skriver om att resa med mens! Foto: GettyImages/Karin Wimark

Krönika

Krönika: En resande kvinnokropp med rättigheter

Vissa saker följer alltid med på resan – och då snackar vi inte pass eller kamera. Vagabonds krönikör och webbredaktör skriver om den resande kroppen och mens.

Text: Helle Kikerpuu • 2020-06-21 Uppdaterad 2022-12-22

Det är 35 grader och de italienska vidderna är vindstilla. Luften vibrerar och cikadornas sång skär igenom olivodlingar och rosenbuskar, vid poolen spelas lugn akustisk musik från högtalarna. En guppande flamingo-badring stöter in i poolkanten.

Det är semestertider och jag ligger i fosterställning i ett mörkt rum med fördragna gardiner och vill spy av mensvärk. Hej och hå – dramatiskt byte av scenbild, jag vet! Men så ser verkligheten ut för de flesta av oss med livmoder. Den skiter i om jag betalat för soldränkta dagar i Italien eller cityweekend i Paris. Den struntar också i världens up’ and down’s, coronakriser och svemster i stugan med utedass.

När jag drog iväg på mina första resor i världen längtade jag till länder jag aldrig varit i, där allt var underbart främmande och nytt. Men en sak följde alltid med – mensen!

Jag har legat i fosterställning på flygplatser, tåg, båtar, hotellrum och sovsalar. Försökt gestikulera “mens” i butiker i Japan där tampongen skamligt smugglas till mig under bordet. Blivit hånad i Paris när bindan ramlat ut ur väskan – tillbakaryggandet för en bit cellulosamaterial på golvet. Quelle horreur! Och jag har själv blivit irriterad inför en efterlängtad semester när jag behövt packa bindor, trosskydd, tamponger, menskopp och smärtstillande.

Och nedsättande kommentarer om mens är långt ifrån ovanliga. Ibland kommer de från helt okända personer. Som killen på Arlanda.

– Har du PMS eller? snäste han, när jag bad honom sluta knuffas i kön ut från flygplanet.

Det blev tjafs kan jag lova.

Jag drar mig också till minnes en kompis vars kille skällde ut henne för att ha “förstört” deras romantiska weekend med sin “jävla mens”. Och aldrig kommer jag att glömma mannen som kom fram till bartendern i Sydney och sa att det är äckligt att de erbjöd bindor och tamponger på toaletten, och att han hade tagit sig friheten att spola ner dem i toaletten som därför svämmat över. “Just so you know mate!”

Men att resa med mens är bara toppen på ett isberg. Kvinnokroppen gör sig ständigt påmind. Falska vigselringar för att försöka slippa undan tjafs och tafs, smygfoton under kjolen, hot och ibland våld. Att resa som kvinna är ibland problematiskt och till och med politiskt, än mer så om kroppen är brun eller håret inlindat i en hijab.

Samtidigt nyttjas kvinnokroppen ofta inom resebranschen precis som i många andra branscher – det kallas “sälj grej med tjej”. Tänk avklädd tjej som ligger över en bil i en reklam för däck! Klassikern inom resebranschen, både i en del reklam och på sociala medier, är bilden på en ung kvinna med ryggen mot betraktaren – ansiktslös. Hon är lättklädd med havet framför sig och palmer över sig. Hon är också nästan alltid smal och vit – representation är ett av resebranschens stora misslyckanden. Ett ämne som kräver sin helt egna krönika!

Men jag fattar. Det går inte att sälja resor med bilden av menskollaps på hotellrummet. Inte ens jag vill ha det så på resan – men vad jag vill är att få ha mens, vare sig det är hemma eller på resan, utan respektlösa utfall och kommentarer.

Så tack alla barer och restauranger som hjälper till med hygienartiklar, heja alla killar som lär sig om menscykeln och hej då till såna där som tycker att mens “förstör” när den faktiskt är ett tecken på en välmående kropp: en kropp som borde ha samma rättigheter som alla andra kroppar i världen.


Text: Helle Kikerpuu • 2020-06-21
Krönika

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top