Vår krönikör Karin Wallén har svårt att förstå sig på den nya trenden där inredningen vinner över äventyren. Foto: Gettyimages.

Artiklar

Krönika: “Att köpa husbil 2021 är som att köpa coronahund”

Att köpa en husbil utan att resa i den – varför då? Vår krönikör Karin Wallén har svårt att förstå sig på den nya vanlife-trenden där inredningen tar över äventyren. "Av alla hobbytrender som tagit fart under pandemiåret är det kanske den jag förstår minst."

Text: Karin Wallén • 2021-07-26

Alla flockas runt Nils. Eller Bodil. Eller vad den nu ska heta. Hittills går den under benämningen “bussen”, och den har inte stått parkerad hos min kompis i mer än några dagar innan den har haft besök av samtliga grannar, hela dotterns fotbollslag och en ytligt bekant man som själv håller på att bygga om en gammal buss.

Han specialbeställer prylar från Japan och vet allt om hur man isolerar, drar ledningar och får in ett säte till där det skulle behövas. Det kommer att bli så fint så. Men något körkort har han inte.

Av alla hobbytrender som tagit fart under pandemiåret är det kanske den jag förstår minst. Att ha en husbil, men inte resa i den? Alla är vi olika.

Krönika:
Att specialinreda en husbil själv har blivit en sport i sig. Foto: Gettyimages.

Min kompis är mer som jag – vill bara fixa det allra nödvändigaste så att äventyret kan börja. Men trenden med vanlife lockar både dem som vill vara mobila och dem som mest vill pilla med inredning. I andra änden av renoveringstunneln väntar bilder på obruten horisont genom öppnade bakdörrar. Nakna barfotafötter i motljus.

Och förstås – smarta och snygga förvarings­lösningar för det kompakta livet. Det är mässing och marockanskt tegel. Det är moodboards med designidéer från Pinterest. Som om själva fixandet är resan, snarare än den man kan göra när man har fyra hjul och en ratt att jobba med.

Jag kan inte låta bli att tänka att det borde vara världen som ska ligga för ens fötter när man har en husbil, istället för ett nylagt golv med fiskbensparkett.

Krönika:
En obligatorisk vanlife-bild: nakna fötter i motljus. Foto: Gettyimages.

Men visst, jag skulle säkert också ta en drömmig bild genom bakdörrarna om chansen uppenbarade sig. Och om jag hade råd.

Men när alla springer på samma boll samtidigt händer det som alltid händer när tillgången knappt möter efterfrågan. Priserna skjuter i höjden.

Att köpa en husbil 2021 är som att köpa en coronahund. Den som vill ha en nyproducerad får punga ut med en rejäl summa. Dessutom dyker en del tveksamma lirare upp vid sidan av de vanliga försäljarna (och i hundarnas fall, uppfödarna) och försöker kränga halvfärdiga “camper vans” som i själva verket är en gammal rostig postbil där man slängt in lite förvaringsmöjligheter och ett gasolkök. För att sedan kräva lika mycket betalt som en hundsmugglare gör för tvivelaktigt uppfödda pudelblandningar från en valpfabrik i Polen.

Krönika:
Drömmen om vackra vyer utanför bakluckan har fått priserna att skjuta i höjden under corona. Foto: Gettyimages.

Bussen (aka Nils eller Bodil) är mer som en omplacering. En älskad vän som tyvärr fick lov att byta hem på grund av ändrade familjeförhållanden. Den är 42 år gammal, skakar som en traktor när man kör den och saknar servostyrning. Ren muskelkraft är det som gäller i svängarna, och även om det går att glänta på bakdörrarna är kylskåpet och värmesystemet i vägen för utsikten.

Ägaren hade ändå mängder av spekulanter, men ville sälja till någon som kändes “rätt”. Till någon som vill resa och uppleva saker, snarare än skapa det perfekta miniatyrhemmet. Min kompis klarade testet. Hon fick adoptera.

På bussen sitter bleknade dekaler från Paris, Trollstigen och Monte Carlo. Minnen från svunna tider som bussen varit med om. Det är dem jag tittar på när drömmen börjar formas, om Europavägar och små, små avstickare. Till äventyren där ute. Till gränser som öppnas. Och bakdörrar på glänt.


Text: Karin Wallén • 2021-07-26
ArtiklarKrönikor

Scroll to Top