Londons vattenhål

Världens godaste öl och världens sämsta mat – inget av påståendena är förstås sant men inte heller direkt falskt. Gillar man lager, det vill äga den typ av öl som är vanligast i Sverige (lager är en underjäst ljus öl med liten beska och ganska mycket kolsyra) är till och med vi svenskar bättre på att tillverka den drycken än vad britterna är. Vad britterna däremot är mästare på är att göra real ale, ale och bitter, tre varianter av samma sak vilka helst dricks lite ljumna (rödbrun, tydlig humlearom, lite kolsyra, som fått efterjäsa på fat eller flaska och som serveras färsk).
På senare tid har dock det traditionella öldrickandet på den sunkiga puben, som mycket är männens värld, fått ge plats åt de färgglada drinkarna på den eleganta baren, en miljö som tilltalar kvinnor och yngre par.

Pubar i London

George Inn. Huset är från 1676 men ölet är färskt och minst ett halvt dussin sorter på kran för den riktige ölkännaren. Stället ägs av National Trust men drivs av bryggeriet Witbread. Borough High Street 77. T-bana Borough eller London Bridge
Ye Olde Cheshire Cheese. Klassiker på före detta tidningsgata. Skylten “Rebuilt 1667” vittnar om att stället fanns även före den stora branden ett år tidigare – say no moore! Fleet Street 145, T-bana Blackfriers
Holly Bush. Vi sitter med varsin Tapster’s bitter – det finns sex sorter plus en gästöl som väljs av camra (Campaign For Real Ale) – när en man i leriga gummistövlar kommer in, hänger en plastpåse med palsternackor på en krok innan han beställer en öl. Det här är Hampstead, ett exklusivt område och ändå finns det liksom lantliga fickor i denna lyx där män med palsternackspåsar fortfarande tillåts existera. Holly Bush, detta 200 år gamla ombyggda stall, är min absoluta favorit. Holly Mount 22. T-bana Hampstead
Old Bank of England. Vad passar bättre än att dricka upp sina besparingar i ett gammal ärevördigt bankpalats. Mycket läckert ställe som trots en tämligen fashionabel publik hänger kvar vid sin gamla meny med rätter som broccolifsoppa och biff stroganoff. Fleet Street 194. T-bana Chancery Lane eller Temple
Anglesea Arms. Viktoriansk pub med gammal hederlig grabbig stämning: det är okej att ha rugbytröja på sig, det finns ingen jukebox och sport visas på satellitteve. Selwood Terrace 15. T-bana South Kensington eller Gloucester Road
Angel. Kombinationen av en före detta asyl för leprasjuka och husölet Old Museum Ale skapar en oslagbar historisk känsla. Slamret från de enarmade banditerna förstör en aning. St Giles High Street 61. T-bana Tottenham Court Road
Black Friar. Storslaget utsmyckad art nouveau-pub med väggarna täckta av kopparslagna bilder som visar fromma munkar som tillverkar vin. Trista omgivningar så kom en lunch eller en eftermiddag. Queen Victoria Street 174. T-bana Blackfriars
The Cow. En “fish and stout pub”. Egentligen hette puben The Sunderlands Arms men kallades alltid för kossan eftersom värdinnan var så ful. Vid senaste renoveringen, av puben alltså, inte värdinnan, byttes namnet även officiellt. Prova en “Cow Special” som består av sex ostron och en pint Guinness. Westbourne Park Road 89. T-bana Royal Oak eller Westbourne Park
Flask. Som en bypub. Lite utanför centrum men den passar bra för en lunchöl om du knallat runt på kyrkogården i Highgate, oavsett om du var där för Karl Marx skull eller inte. Highgate West Hill 77. T-bana Highgate, därefter promenad eller buss 143, 210, 214 eller 271
Opera Tavern. En hederlig pub med operaanknytning och väggar fyllda av affischer, program och idolporträtt är inte så vanligt. Tyvärr stannar temat vid detta och det finns ingen “klassiska arior jukebox” men däremot satellitteve. Catherine Street 21. T-bana Covent -Garden
Seven Stars. Undangömd bakom Royal Courts of Justice ligger denna lilla oansenliga pub och har så gjort sedan 1602. Oexploaterad eller bortglömd? Vacker med sin fasad i trä är den dock. Carey Street 53. T-bana Chancery Lane eller Temple
Museum Tavern. Efter en runda på British Museum, gå över gatan och fortsätt med en historisk måltid på traditionell öl och fish and chips. Great Russell Street 49. T-bana Russell -Square eller Holborn
Hillgate. Trots att alla små, tjusiga, pastellfärgade hus i kvarteret passerat 15-miljonerkronorsstrecket är klientelet på denna pub märkligt ordinära. Och stämningen är ovanligt kvarterspubsaktig. Tevevarning. Hillgate Street 23. T-bana Notting Hill
Ölsidor på nätet
Traditional and Historic London Pubs http://www.pubs.com och den något mera militanta camra, Campaign For Real Ale: http://www.camra.org.uk.

Vinbarer i London

Rena vinbarer är sällsynta i England. Därför har man gärna lite överseende med deras valhänta försök att efterlikna något från en semester i Toscana eller Provence. Och man slipper ju horder med rakade män som sveper öl och sjunger rugbysånger.
Gordon’s. “Vilken druva är det här sicilianska vinet gjort på?”, undrar jag och pekar på ett namn på vinlistan. “Ingen aning”, svarar killen bakom bardisken och rycker på axlarna på ett vis som signalerar att frågan ligger i dumhetsnivå med: “Var har flingorna i det här corn flakes-paketet vuxit?” Han letar dock rätt på flaskan, håller upp den mot mig och säger “En röd druva”.
Men jag gillar stället som är ett sånt där som gör skojig reklam för sig själv med “Vi har inte städat på 300 år!”.
Hyfsade viner till hyfsade priser, trevliga smårätter. Ett typiskt en-drink-efter-jobbet-ställe – lite alkohol, lite skvaller innan man går hem till sambon, barnen, ensamheten. Villers Street 47. T–bana Embankment eller Charing Cross
Cork&Bottle. Lustigt, har säkert gått förbi här 100 gånger utan att se skylten. För det är just här man driver på stegen, vill vidare, bort från allt pyngel, alla sistaminuten-teaterbiljetter, allt skrål och sexshoppars pockande. Källarstället Cork&Bottle är därför en otroligt lugn kontrast till livets vimmel ovan jord. Bra utbud, kunnig personal, rimligt dyrt ställe men alla har råd med ett glas av dagens vin och en smakbit från den fantastiska ostdisken. Cranbourn Street 44–46, T–bana -Leicester Square

Barer i London

Pharmacy. Inredningen går i apotekarstil. Vilket är tjusigt. Fast du får föreställa dig gamla lådskåp och glaskolvar (och ett skelett). Inte hyllorna “Fotvård” och “Hud”. Även restaurang. Notting Hill Gate 150. T-bana Notting Hill Gate
Alphabet. Mediemänniskorna hänger här. Med media menas då soffprogram i teve och internet. Grävande journalister i manchesterkavaj dricker någon annanstans. Prova en “bramble”: gin, soda och björnbär. Beak Street 61–63. T-bana Oxford Circus
Lomo. En mycket vacker liten spansk bar. Den formfulländade designen kan möjligtvis få besökaren att känna sig en aning slapp i konturerna. Bonus för goda tapas. Fulham Road 222. T-bana South Kensington eller Earl’s Court
Atlantic Bar & Grill. Träinredning som på en yacht, ljuskronor som på ett slott, falska leopardskinnsmöbler som i Sköna Hem – vad kan man mer begära av det som ska omge ens cocktail? Glasshouse Street 20. T-bana Piccadilly
Brixtonian Havana Bar. Klart man ska dricka romdrinkar i denna förort där det traditionellt bor många från Västindien. Grannen är en hyfsad karibisk restaurang. Beehive Place 11. T-bana Brixton
Pop. Allt minner om popens glada dagar: plastigt, rutigt, orange och obekvämt. Men det är så väl genomfört att det blir lite ballt. Eller förfärligt. Jag kan inte riktigt bestämma mig. Soho Street 14. T-bana Tottenham Court Road
Golborne House. Egentligen en gastropub, men det går att ta enbart en drink här. Full av den typ av unga som inte vill låtsas om sina pengar utan försöker se bohemiska ut, Notting Hill är känt för dessa så kallade “trustafarians”. Golborde Road 36. T-bana Ladbroke Grove
La Perla. Tex-Mex bar för de som av någon anledning fortfarande anser att tequila har ett existensberättigande. Vi andra smuttar förstås hellre på en väl frusen Margarita. Maiden Lane 28. T-bana Covent Garden
Julie’s Wine Bar. Ett otvetydigt romantiskt ställe i detta annars lite stela rikemansgetto. Portland Road 137. T-bana Holland Park
The Royal Opera House. Tre barer, The Amphitheatre Bar, Floral Hall Bar och Champagne Bar, finns i detta spektakulära, nyrenoverade hus. Ibland ges smakprov av repertoaren bland bardiskarna. Covent Garden. T-bana Covent Garden
Pavillion. Stora fönster ut mot den snaggade gräsmattan där vitklädda människor under stort allvar rullar klot. Lite gammal, hederlig kolonialkänsla faktiskt. Finsbury Circus Gardens. T-bana Liverpool eller Moorgate
Hoxton Square Bar and Kitchen. En källarbunker. Men en trendig sådan, i ett mycket trendigt område och med mycket konstnärliga gäster.
Hoxton Square 2. T-bana Old Street. Prova också Schoreditch Electricity Showroom tvärs över torget
Clarideg’s Bar. Om du känner dig hemma i mycket exklusiva omgivningar är denna nyrenoverade art déco-bar något alldeles speciellt. Beställ en martini men tveka inför att ta in en hög jordnötter eftersom dessa skulle se så oorganiserade ut i denna förfinade miljö. Brook Street. T-bana Bond Street
Ye White Hart. I Barnes, säger folk, där bor alla svenskar. I så fall bor de fint. Och puben har en utsökt ölträdgård utmed Themsen, perfekt för en sommarkväll eller söndagslunch. Stort vinsortiment. Ofta jazzkväll. Obs! Finfin, halvlång promenad till Putney och puben nedan. The Terrace. Pendeltåg Barnes Bridge
Duke’s Head. Storartad victoriansk pub. Ligger vid Themsen just där den årliga roddtävlingen mellan Oxford och Cambridge har sin startpunkt och har så haft sedan 1829 (vill du pricka tävlingsdagen kolla på www.theboatrace.org). Lower Richmond Road 8. T-bana Putney Bridge
The Rutland. Fin pub med utsikt över Themsen. På ovanvåningen huserar the Balcony Bar, stundtals med levande musik. Här såg jag England–Sverige spela 1–1 under fotbolls-VM, vilket förstås är fullständigt meningslös information. Hammersmith är hur som helst extra fint en lördagseftermiddag. Lower Mall 15. T-bana Hammersmith
Detta var var ett utdrag ur Vagabonds guide till London av Johan Tell.

---

Text: Johan Tell • 2004-11-30
Restips • Storbritannien • London