Key West – snäckrepubliken

–Asshooole! Husbilen svischar förbi min parkerade hyrbil i ett puderaktigt dammoln. Svordomen blir hängande i luften en stund efter det att baklyktorna försvunnit i ett dallrande värmedis. Omkörningen var kanske inte den bästa.
På vänster sida ligger Atlanten blank, blågrön och till synes oändlig. Bakom några buskar på andra sidan av vägen går det att ana Mexikanska golfen.
Ur handskfacket fiskar jag fram en nött kartbok. Paradisiskt strössel faller från sidorna ner i knät. Sanden kommer från Miami Beach. Ett rött kryss är markerat där vägen tar slut. Key West.

Highway One är vägsträckan från San Francisco till Los Angeles. En annan Highway One är den diagonala asfaltsorm som löper genom Florida till usa:s sydligaste Ù? och stad, Key West. Från Miami till Key West tar bilresan tre till fyra timmar. Jag kör sträckan på drygt tre.
Där motorvägen övergår till N Roosevelt Boulevard börjar stan. Små kompakta hus hukar bakom höga kungspalmer och vitmålade trästaket. Stjärnbaneret fladdrar över whiskeyverandor med gungstolar och rottingmöbler. Kombinationen av karibisk och nyengelsk arkitektur har skapat dockhusliknande hus. Få byggnader sträcker sig över palmhöjd.
Tvättomater, hamburgerhak och fastighetsmäklare. Roosevelt Boulevard blir till Truman Street. Vid huvudgatan Duval Street blir det stopp. Trafikljus hänger som svarta plåtfågelholkar i vajrar ovanför vägen. Framför mig står en välpolerad jeep. Den är dubbelt så bred som min cabriolet. Och fyra gånger så dyr. Ur de öppna fönstren strömmar Eminems hip-hop-stämma på hög volym.

Rött blir till grönt utan att passera gult. Svänger till höger, upp på huvudgatan. Souvenirbutiker, kaféer och barer trängs i rad om förbipasserandes uppmärksamhet. Aktiviteten är ännu lågmäld.
Turismen är hjärtat som pumpar runt Key Wests dollar. Gamla stan, den västra delen av stan, är numera uppbyggd kring t-shirtbutiker, konstnärsgallerier och turistigt småplock. Det riktiga Key West finns bara kvar som fragment här och där.
Det ligger något nästan Barbie- och Ken-aktigt över dockhusidyllen som jag sakta rullar igenom. Snart visar sig en annan sida, en macho sådan. Här finns strippklubbar, djuphavsfisketurer och barer med rivig bourbon och tjocka cigarrer. “Det här är minsann Hemingwayland!” tycks staden vilja skrika med sin gälla flickröst, utan att någon på allvar lyssnar. Det finns något ännu tydligare i Key West, något som genomsyrar hela stadssjälen. Tolerans. Var och varannan meter vajar regnbågsfärgade gayflaggor i den ljumma vinden. Till och med ovanpå banken. Stan har gett upphov till ett motto, som spridit sig långt utanför Floridas gränser. One Human Family.
–Vi Ù?r alla lika, säger en långhårig man på cykel, som delar ut klistermärken med de tre orden.
–Ta med några till Sverige. Vi försöker sprida dem över hela världen. Du kan hämta fler vid stadshuset om du vill.

Key West, Key Largo, No Name Key, Sugerloaf Key… av de 45 öarna nedsläppta i akvariet söder om Miami är i stort sett alla nyckelhålsmärkta. Key är en förvanskning av spanskan cayo som betyder liten ö. Highway One sammanbinder i dag de större öarna med fastlandet, från Key Largo till sydligaste Key West. Key West är den i särklass mest populära ön bland turister.
Duval Street är knappt två kilometer lång. Ett skyltfönster till ett bageri lockar med gigantiska, nybakade brownies. På gatan utanför spelar en man i stråhatt på en medfaren gitarr. Hans fötter är nakna. Skägget är tovigt.

How many times must a man look up before he can see the sky? Yes, ‘n’ how many ears must one man have before he can hear people cry? Yes, ‘n’ how many deaths will it take till he knows that too many people have died? The answer, my friend, is blowin’ in the wind The answer, my friend, is blowin’ in the wind.

–De lappar dig direkt, säger en rökande butiksinnehavare när han ser att mina cents till parker-ingsmätaren är slut.
–Bara så du vet.
Doften från bageriet letar sig ut på gatan. En vattenpost är dekorerad med en affisch som gör reklam för Key Wests tiodagars karnival, Fantasy Fest. Tio dagars galenskap och tio dagars baksmälla. På festivalen får man se det mesta. Key West ger inga pekfingrar över hur livet ska, eller bör, levas.

Key West har haft en raketkarriär. De första som slog sig ner bland palmerna på ön kom hit i bÙ�rjan på 1800-talet. I början på 1900-talet hade samhället vuxit till den mest förmögna staden i Florida, tack vare den framgångsrika tvättsvamp-, fartygs- och cigarrindustrin. Under förbudsåren på 1910-talet blomstrade dessutom den illegala sprithandeln i Key West. Lyckoruset varade inte länge. Staden fick ett abrupt uppvaknade en höstdag 1935, då en våldsam orkan drog fram över ön. Orkanen förstörde det mesta i sin väg, bland annat den viktiga bron som sammanband Key West med fastlandet. De inkomstbringade industrierna led svåra nederlag. När stormen väl bedarrat tog efterkrigsårens depression vid. Staden lyckades aldrig nå samma industriella välstånd igen.
I dag rymmer ön och stan 30000 bofasta och tusentals besökande turister. Huspriserna har skjutit i höjden. Key Wests toleranta småstadsidyll är extremt poppis. Staden klarar inte längre rymma alla som vill ha en permanent plats i solen.

Där Duval Street tar slut tar Mallory Square vid. Torget är stort och granne med havet. Snart kommer blickar och kameralinser att spana ut mot horisonten. Mallory Square är första parkett mot solnedgången. De första gatuartisterna gör sig redo för kvällens arbetsdag. En man i hög hatt värmer upp för sin show – jonglering sittande på en två meter hög enhjuling.
–Vem vill se en kille trilla ner från en två meter hög enhjuling och sedan vilja ha dricks för det? Såja, var inte blyga! Kom närmare! Snart börjar showen!
Eld, stå-upp-komik, balanskonster och svärdslukeri. Ju farligare och mer avancerade konsterna är, desto mera dricks blir det.
Från en bänk njuter jag av skådespelet och en flottig hamburgermiddag. Jonglörens hatt vandrar runt och blir tyngre och tyngre i takt med skämten och konsterna fångar allt fler åskådare. Torget fylls på av allt fler folk. När solen försiktigt börjar tona himlen lila finns knappt en tom yta kvar. Vinden har under tiden sakta och knappt märkbart ökat i styrka. Med undantag av ett oroligt rassel i palmbladen blir natten i Key West lugn. I norra Florida blir den det motsatta. Sex människor mister livet.

När delar av norra Florida vaknar till kaos, gnuggar sig Key West i ögonen till en vindstilla och solig morgon. Orkanen Jeanne slog till med full kraft strax norr om Miami.
På The Pier House har Esther precis börjat sin arbetsdag. I keps, camouflagebyxor och ett solkigt förkläde steker hon ägg och bacon. Hon vänder sig om när jag kliver in.
–God morgon! Hur mår vi i dag?
Juice och kaffe landar med ett porslinsklirr på den lilla bardisken. Baconsmörgåsen anländer strax efteråt.
Att vara från Key West är en stolthet. Få är det, de flesta är inflyttade. Så också Esther. Hon har bott här i 30 år. På frågan hur många infödda det egentligen bor i Key West brister hon ut i ett hjärtligt skratt.
–40 kanske! Max!
Hon plockar fram några ägg ur en grå -pappkartong.
–Jag kan aldrig bli en äkta conch. Mina föräldrar är ju inte härifrån, säger hon utan att röra en min.
Conch betyder stor snäcka. Ordet är lokal slang för en infödd person som kommer från området Key Largo och söderut.

Key West är Snäckrepublikens huvudstad. Republikens symbol, en vit trumpetsnäcka mot blå botten, finns över hela stan; målad på hus, som klistermärken och som solblekta flaggor. The Conch Republic uppstod 1982, då tullen och gränsbevakningen upprättade en vägspärr vid Key Largo, norr om Key West. Tanken var att fånga illegala immigranter och drogsmugglare. Resultatet blev ett annat. Lokalbornas levebröd, turisterna, tyckte inte det var värt att stå i bilkö för att få dricka öl under Key Wests palmer utan drog till västra Florida i stället. En aktionsgrupp mot vägspärren bildades. Området från Key Largo till Key West utropades till en självständig republik. Efter det planerade utträdet ur usa skulle den nybildade republiken förklara krig mot usa, omedelbart ge upp och sedan begära en miljon dollar i utlandsbistånd.
Riktigt så blev det förstås inte. I dag firas Snäck-republiken med massor av öl i februari varje år.
–Kom ihåg att vi också gör lunchboxar som man kan ta med sig! Om du ska ut och fiska eller något, säger Esther.
När jag kommer fram till bilen har parkeringsmätaren gått från grön till röd markering. En parkeringsbot sitter redan på vindrutan. 25 dollar.
Vid Higg’s Beach sträcker sig resliga kokospalmer mot en azurblå himmel. Havet ligger spegelblankt. Stranden är i det närmaste öde. En korpulent man i cowboyhatt sitter i det knädjupa vattnet och dricker Millers ur en tummad glasflaska. Jag doppar fötterna. Vattnet kittlar friskt mellan tårna. Några hundra meter från mina nakna fötter slutar usa. Jag är närmare Havanna än Miami.

---

Text: • 2004-12-30
Restips • USA