Resa längs Nilen

Luxor. Stirrar på en tavla med en lunnefågel. Som om den vore märkligare än allt annat som britterna släpade med sig när hotellet Winter Palace byggdes på Nilens strand: teserviserna, de stoppade fåtöljerna i rökrummet, tidningshållarna i biblioteket, glasdörrarna, det knarrande parkettgolvet och flygeln som just nu ljuder av ett Elton John-potpurri. Ändå, vem tänkte tanken, “en lunnefågel vore fint att vila blicken på efter en dag i öknen”?

Det var förmodligen här, i detta hotells pianobar, som Howard Carter den 4 november 1922 höjde champagneglaset för att fira att han trängt in i Tutankhamuns praktiskt taget orörda grav. Alla tidigare hittade gravar hade plundrats antingen strax efter de förseglats eller när strömmen av europeiska skattletare började segla uppför Nilen på 1400-talet. Då var det guldet och smyckena man ville åt. Mumierna betraktades som en lustig bisak och behandlades därefter. En del mumier hamnade i rika européers kuriosakabinett där deras förtorkade anletsdrag kunde beskådas i glasmontrar. Andra åts upp. Under beteckningen “mumia” såldes pulvriserade mumier som potenshöjande medel.
Ett hundratals ton kattmumier i nermald form hamnade som gödningsmedel på de engelska åkrarna.

Solen stiger över fälten i öst. För en kort stund svävar en skir dimma nerför Nilens blanka vattenspegel för att därefter upplösas i intet. Nut, himlens gudinna, föder varje morgon solen för att varje kväll åter sluka solskivan. Morgonrodnaden är illröd, färgad av de syndares blod som inte klarade gårdagens prövning för att gå vidare till det eviga livet.
Solen skapades av en dyngbagge som rullade en boll av spillning som den sprätte upp på himlavalvet. Det vilar något ödmjukt över föreställningen att källan till liv på jorden skapades av något så oansenligt som en skalbagge och lite dynga. Fast detta är bara en av många skapelseberättelser som den egyptiska civilisationen gett upphov till under sina 6 000 år.
En åsna lastad med vattendunkar leds över en åker. En häger står still med näbben under vingen, fortfarande stel av nattens kyla. Linjen mellan odlat grönt och öknens brunt är knivskarp, utan övergång, tveklös.
Över Nilen. Från de levandes östra sida till de dödas västra. Här finns alla begravningsplatser. Här ligger Konungarnas dal. Målade faraoner och gudar kan fortfarande ses på gravkamrarnas väggar. Liksom hieroglyfer från “Dödsboken” som innehöll de magiska formler den döde behövde för att nå vidare in i evigheten, samt en praktisk liten karta med kanaler, sjöar och vägar.
Grunden för hela uppfattningen om döden var att den dödes kropp skulle plockas isär och konserveras för att därefter åter kunna sättas ihop när det var dags att träda in i evighetens rike. Att bevara anletsdragen ansågs viktigt – hur skulle man annars känna igen varandra i dödsriket.
Den grekiske historikern Herodotos, som under mitten av 400-talet före Kristus reste runt i Egypten, skildrade hur balsameringen gick till.
“Först uttaga de hjärnan, dels genom näsborrarna medelst ett krokigt järn, dels genom att hälla in vissa syror. Därpå göra de med en vass etiopisk sten en inskärning i veka livet och taga ut hela bukhålan. Sedan de renat den och spolat den med palmvin, spola de den ytterligare med stött rökelse. Därpå fylla de magen med ren, stött myrra och kassia och all annan rökelse utom libanotos och sy sedan ihop den. Därefter lägga de kroppen i natron och förvara honom så i sjuttio dagar. Längre tid får man icke låta honom ligga. När de sjuttio dagarna äro till ända, tvätta de liket, linda hela kroppen med remsor av byssos-linne och överdraga alltsammans med gummi, vilket egyptierna i regel använda i stället för lim. Sedan hämta släktingarna liket och låta göra en människobild av trä och nedlägga sedan liket i denna. Därpå tillsluta de den och förvara den så i en gravkammare, uppställd rakt mot väggen.”
Konungarnas dal är torr och steril. Men i dag hade meteorologerna förutspått regn. Därför finns arbetare med skovlar och hackor beredda att bygga fördämningar och avledande kanaler om skyfallet skulle komma. Förra gången det regnade forsade vattnet in i gravarna och ställde till skada. Det var elva år sedan.

Fartyget lägger ut, väjer för några sandrevlar med en flock vadarfåglar på och stävar söderut, uppför Nilen. Det är en tämligen smal flod med två tunna, gröna odlade bälten. Ibland 100 meter, ibland 1000, sällan mer, aldrig så långt ögat når. Horisonten är alltid en remsa av Ù�ken, till synes utan slut.
Nilen föder och har alltid fött hela Egypten. Det är en rik flod som ständigt gett ett överskott som kunnat skattas bort för att bekosta pyramider och palats. Bara Karnaktemplet i Thebe, som Luxor hette förut, lär ha haft 100000 präster.
En pojke hjular längs strandlinjen. En kvinna samlar pistagemandlar. En dieselpump smattrar och lyfter det vatten som tidigare var den i ständiga cirklar vankande oxens jobb. Dadelpalmer, bananträd och mullbÙ�rsträd för frukternas skull och för de blad som är de enda de kräsna silkesmaskarna äter. En liten eld. Gödseldoft. Småskrakar i formation mot den skymmande himlen. En moské med illgrönt tak på en höjd. Minareter med blinkande ljusslingor och flerfärgade lysrör. En böneutropare förkunnar att det bara finns en gud och att Muhammed är hans profet.
Just innan natten sänker sig hörs en flöjt drilla och ljudet av någon som hamrar med mejsel mot ett stenblock. Eviga ljud.
Natthimlen är stjärnklar. Månen full. Det föll inget regn i år heller.

Morgonstrålar genom molnen. Tärnan på relingen ser ut att vara samma som den hemma på bryggan. Är det kanske också. Klapprande ljud från hästhovar. “Kalesch mister? One euro.” “Pen! Mister. Pen. Pen mister … Kug … klug… herrn … kugelschreiber.”
Det är lättare att sälja pennor på engelska än på tyska.
Templet i Edfu är storslaget och hade varit än mer magnifikt om inte de efterkommande kristna hackat bort anletsdrag på faraoner och mytologiska figurer. Intolerant och småsint. “Du skall inga andra gudar hava jämte mig och hit med släggan broder…”
När Alexander den store la under sig Egypten var det helt annorlunda. Han inte bara lät den egyptiska föreställningsvärlden vara i fred, han övergick till den och anammade deras föreställningsvärld. Har det hänt fler gånger i historien, att en erövrare tänkt att, va fan, er kultur verkar mer spännande än vår så jag tror jag byter?

Solen värmer. Vinden kyler. Dis över fälten där en åsna fullastad med nyskördad vass försvinner likt en berså på rymmen. Alltid -människor på stranden. Aldrig någon vildmark. Barn i färggranna kläder, kvinnor i svart, män i mörka galabiyyar: sitter på kaféer, röker vattenpipa och bedömer förbipasserande tjejer genom hur släta och blodfyllda deras hälar är.
En pojke rider barbacka ner mot Nilen. Låter åsnan dricka. Även en liten kille ser för tung ut för en åsna. Allt ser egentligen för tungt ut. Åsnor verkar inte vara gjorda för last. Verkar vara gjorda för något annan, oklart vad.
Sanddyner som verka vilja krypa närmre floden, lägga den under sig, torka ut, kväva.

Kväll vid dubbeltemplet i Kom Ombo. Nattens svärta utestänger den störande nutiden och förstärker alla intryck.
Ena templet är tillägnat Horos, falkguden, som bland mycket annat symboliserar den uppstigande solen. Det andra templet är Sobeks. Denne krokodilgud symboliserade Nilens bördighet och faraonernas auktoritet: storheter man skulle hålla sig väl med. Herodotos berättar att man i Kom Ombo höll tama krokodiler som smyckades med halsband och örhängen – har krokodiler öron?
På Sobeks tempelhalva finns en “Nilometer”. Denna brunnsliknande konstruktion visade hur mycket Nilen svämmat över. Då visste prästerna hur stora skördarna skulle bli och i förlängningen hur mycket skatt bönderna kunde pressas på.
I Assuan firar man sista dagen av pilgrimsmånaden. En gata är avspärrad för hästkapplöpning. Lyckliga småkillar rider barbacka. Ljudet av galopperande hästar som blandas med trafikens vanliga larm känns ovant.
En pojke hyr ut sin cykel till en flicka som vinglar iväg. En försäljare har en glassvagn i form av en gigantisk anka. En flicka har risgryn i sin stora ballong, det rasslar i takt när hon hoppsastegar förbi.
Marknadsgatan. Saffran, kanel och curry i prydliga pyramider. En man löder samman små askar av uttjänta konservburkar. Tunnor med dadlar. Affischförsäljaren har flest bebisbilder men även en med Shakira och en med Nasser. Frimodiga unga kvinnor undrar var vi kommer ifrån.
“T-shirts mister, one euro. Mister pen. Pen. Kugl… kluge… pen mister.”
Kamelslaktaren sover på en pall med en stor djurkropp dinglande bakom sig. Kollegan bredvid verkar sälja allt det som blivit över: en svans, ett kohuvud, en mage, en lever, ett par klövar från en oxe. Gäss bredvid ankor bredvid höns bredvid duvor. En kvinna i stickad grå klänning köper en kalkon, binder ihop dess vingar och går iväg med den under armen. En gamling tvättar tre tomater i en skål med vatten. På en stol bredvid, en uttråkad flicka.
Kronärtskockor, potatisar, bönor, kiwi, inplastade jordgubbar. Ett ställ med Viagra, kondomer och minttabletter. Smeden ute på gatan svingar sin slägga mot ett vinkeljärn som lärlingen håller. Denne vibrerar som en kyrkklocka för varje slag. Ska nog bli ett balkongräcke.
Åtta kvinnor sjunger och klappar händerna i en minibuss som far förbi.
Ett gatubarn på en fem sex år försöker sälja det som frukthandlaren ratat. Staplar en patetisk, sörjig pyramid av ruttnade, krossade, klämda clementiner.

En skarv glidflyger likt ett svart kors som kastats över vattenspegeln.
När den första Assuandammen byggdes kom Filetemplet att delvis ligga under vattnet halva året. Därför sågades det, i likhet med Abu Simbel, i bitar och flyttades i säkerhet.
Filetemplet är tillägnat Isis, den gudinna som dyrkades långt utanför Egyptens gränser. Det fanns Isistempel i Pompeji, i Rom, norr om London, i Indien. Från början åkallades Isis mest vid födslar och begravningar men kom sedermera att bli ett slags allgud som bestämde över såväl samhälle som världsalltet: “visare än alla gudar och människor.”
Isis var gift med Osiris som från början var en människa som vi alla. En människa som förråddes, led, dödades men som därefter trotsade ödet, återuppstod och trädde in i evigheten som en gud.
Den elake Seth tillverkade den vackraste av -sarkofager efter att i hemlighet ha tagit mått på sin bror Osiris. På en fest meddelade Seth att den som passade i sarkofagen skulle få den. Ingen av festdeltagarna stämde överens. Till sist var det bara Osiris kvar som klev ner i sarkofagen varpå Seth stängde locket, förseglade med smällt bly och slängde hela rasket i Nilen.
Till en början löd myten att Isis letade upp sin make och fläktade liv i honom med sina vingar. Senare – när kravet på reliker ökade från allt fler tempel – ändrades berättelsen till att Seth hann ifatt Isis, rövade bort Osiris, styckade honom i fjorton bitar och spred delarna över hela Egypten. Men Isis lyckades lappa ihop Osiris, föda honom sonen Horus innan han försvann vidare för att bli dödsrikets härskare.
Det finns de som menar att Osiris triumferande över döden och uppgradering till gud är ett slags förebild till Kristusgestalten. Det finns de som menar att Isis, Osiris och Horus är förebilden till kristendomens fadern, sonen och den helige anden.
På Fileön hamnade hur som helst Osiris hjärta i detta antika pussel. Hans kuk lär ha hamnat på en mindre ö i närheten men det pratar man mer sällan om.

Nassersjön är utan vågor och ser lika steril ut som dess omgivningar: femtio mil konstgjord sjö långt in i Sudan.
Abu Simbel byggdes cirka 1290 före Kristus för att resenärer söderifrån – främst kamel- och elefantkaravaner med slavar, guld, elfenben och andra exotiska varor – skulle begripa vilket fantastiskt land de nu var på väg att träda in i.
Senare föll templet i glömska och när det återupptäcktes år 1813 var det till hälften begravt i ökensand.
Det större templet – där strålarna från den uppgående solen träffar statyerna endast två gånger om året – tillägnade Ramses II sig själv. Det mindre, långt vackrare och mer harmoniska, tillägnade han sin fru som han gett namnet Nefertari, vilket betyder “vackrare än Nefertiti”.
Det är inte bara templet och statyerna utanför med 21 meters höjd som är grandiost vad gäller Ramses II. Han var en farao som i det mesta var just stor: regerade i 67 år, hade sex kungliga fruar och över hundra kungliga barn.

Nedströms Nilen. Byar på kullarna. Lertegel, murar, rätlinjiga mönster, likt labyrinter – Labyrinth ligger förresten söder om Kairo inte långt från Krocodilopolis, Sobeks egentliga hemstad.
Faraoner och gudar till trots är vardagsskildringar ofta intressantare. Som när man i gravarna, bredvid dyrbarheterna, hittar dockor och docksängar, hopprep och brädspel, alla slitna, lekta med. Som när målningar visar en man som bäddar en säng, en skattevägrande bonde som pryglas, kvinnor som plockar vindruvor, en man med fem pelikaner på väg till marknaden, en kvinna som får sitt hår flätat medan hon betraktar resultatet i en kopparspegel. Man har hittat recept på medel mot håravfall och grått hår.
Eller som när en papyrusrulle i stället för något högtravande om gudar och faraoner innehåller en fundering av någon som tänker skaffa hund:
“Lika nyttig som en katt men billigare än en apa.”
Eller som när ett uppfostrande brev visar att ungdomarna inte nöjde sig med att festa under den årliga Opethögtiden då templen öppnades och gudastatyerna bars runt på staden.
“Jag har fått höra att du försummar dina studier och att du helt ägnar dig åt att dra från gata till gata stinkande av öl … Öl tar ifrån dig all mänsklig respekt, det påverkar din hjärna, är inte bra till något och ändå låter du dig påverkas av det som en båt med trasigt roder … Du har setts utföra akro-batiska konststycken på en mur, folk springer från din andedräkt … Ah! Om du bara förstod vilken vidrighet vin var, om du bara kunde avstå från alkohol och tänka på något annat än sejdlar med öl! … I stället lär du dig spela flöjt och knäppa på en luta. I stället lever du i ett hus och umgås med en hop dåliga flickor … Se på dig, med blomkrans om halsen bredvid dessa fala flickor dränkta i parfym …”
Fyra pråmar lastas med sockerrör. Barn på stranden, tuggande, nästan idisslande, spottande flisor. En åsna lastad med två balar bomull.
Tre män spelar tärning på stranden. En av männen gör sig klar att kasta: skakar tärningarna, handen mot munnen i en gest som ska ge tur – som i Las Vegas.
En pojke på en åker vinkar till en man på båten som håller på att skicka ett sms. Sedan svingar han sin hacka som landar i den tunga jorden med ett tjoffande, urtida läte. Parabolantenner på lerhus. Mobiltefonpratande män passerar småflickor som diskar byttor i floden. Ljud från transistor-apparater ut till fiskarna som kastar sina nät i skymningen. Årtusenden samsas.
Al-Ahram Weekly toppar med rubriken Talking some sence into American ears. Berättar sedan att det regn som drog förbi Egypten blev ett skyfall i Medina. Bilar spolades av vägen, broar kollapsade, 29 döda.

Det räckte inte med en bra balsamering för att den döde skulle garanteras evigt liv. Inför Osiris fick den döde sitt hjärta vägt på en balansvåg mot en fjäder från Maat, sanningens och rättrådighetens gudinna. Även om synderna inte tyngde ner hjärtats vågskål fick den döde rabbla ur dödsbokens 125:e kapitel. Bland annat:
“Jag har inte smädat gud.
Jag har inte gjort en fattig fattigare.
Jag har inte låtit någon gråta.
Jag har inte dödat någon.
Jag har inte stulit de lyckligas rikedomar.
Jag har inte utnyttjat små barn.
Jag är ren, jag är ren, jag är ren, jag är ren.”
För att klara detta test var mumierna över-sållade med turbringande amuletter – hos Tutankhamuns hittades 134 stycken. Mest speciell var kanske den skarabé som placerades på hjärtat för att detta inte skulle “tala emot sin ägare” när denne bedyrade sitt goda, syndfria liv. För att hindra hjärtat att utbrista: “Men hallå! Så där var det inte …”

Åter i pianobaren på Winter Palace. Nedsjunken med en öl. Beatlespotpurri. Let it be, let it be… Men den där lunnefågeln … man borde -faktiskt ta reda på hur den hamnade här.

Guide till Nilen:
Med arrangörer
En vanlig variant är en veckas kryss: Luxor–Assuan–Luxor. Flyg, kryssning med helpension kostar från 6000 kronor för del i dubbelhytt. Dryck och dricks tillkommer. Ett utflyktspaket kostar ungefär 1200 och bussutflykten till Abu Simbel ytterligare 700 kronor.
En annan variant är tre nätter i Hurghada, en i Luxor och tre på Nilen med priser från knappt 7000 kronor. I denna variant “ingår” två bussresor på 5–6 timmar. Alternativt kan man välja fyra nätter på Nilen och två i Kairo. Utöver bussresorna tar man då även nattåget mellan Assuan och Kairo vilket dock mer ska räknas som en upplevelse än strapats.
Arrangörer med Nilenkryssning på sitt program är: Apollo, Best Tours, Contour Air, Egyptenspecialisten, Fritidsresor, Get Away Travel, Globetrotter, Inca Tours, Jambo Tours, Oasisresor, Resespjuth, Sabra Tours, Scan World, Temaresor, Orientresor, Ving och Äventyrsresor.

På egen hand
Flyger man reguljärt kostar en tur- och returresa Sverige–Kairo från 3000 kronor. Inrikesflyg till Luxor kostar ungefär 500 kronor enkel resa. En tågbiljett Kairo–Luxor kostar ungefär 100 kronor om man inte väljer det charmigt koloniala nattåget för 800 kronor i delad -förstaklasskupé.
Ofta är flygstolarna till Hurghada billiga. Härifrån tar bussen fem timmar till Luxor och kostar cirka 50 kronor, taxi 300.
Färjan från Sharm el-Sheikh till Hurghada kostar cirka 300 kronor och tar 90 minuter.
Att boka sin egen kryssning är garanterat krångligt och förmodligen inte billigare än ovanstående varianter där stora bolag hyra hela båtar åt gången.
Enklast är att gå till Thomas Cook med lokal i Winter Palace och langa fram sitt kontokort. Runt en tusenlapp dygnet inklusive utflykter och helpension får man räkna med men man vet då att -kvaliteten är hög.
Lågbudgetalternativ finns bland turoperatörerna runt turistbyrån vid Luxortemplet där den ihärdige kan komma ner i en kostnad på 300 kronor dygnet.

Boende i Luxor
Winter Palace, på Cornichen, 095–2380422, www.sofitel.com. Med lite tur och lågsäsongsrabatt kan man få ett dubbelrum för cirka 1000 kronor natten. Mycket charm för pengarna.
Mina Palace Hotel, Corniche El-Nil mitt emot mumifieringsmuseet, 095–372074. Bra mellanklasshotell. Hörnrummen har en balkong mot Nilen och en mot Luxortemplet. Dubbelrum från 400 kronor natten.
Tout Ankhamon, 095–2310918, ligger på västra stranden (150 meter uppströms från färjeläget) och är egentligen en restaurang (se nedan) med några rum och lägenheter till uthyrning. Två, rum och kök med balkong ut mot Nilen kostar cirka 180 kronor.
The Everest Hotel, Television Street, 095–373260. Enkelt men mycket prisvärt hotell. Enkelrum med dusch och toalett för cirka 60 kronor, del i trebädds sovsal från 35 kronor. Kan bokas genom www.hostels.com.

Restauranger Luxor
Att försöka hitta något autentiskt egyptiskt är inte heller lätt med tanke på att Thomas Cook fraktade turister uppför Nilen redan 1860. Stans bästa, och dyraste, mat serverar Möwenpick Jolie Ville (kul namn) på Krokodilön och den godaste sushin hittas på hotell Sonesta St Georges.
Tout Ankhamon, (se ovan) är dock nästan på riktigt. Krögaren, Hag Mahmoud Sayed, har jobbat sig genom stans alla lyxkök och även lagat mat åt franska arkeologer. Dagens special, oftast någon kryddstark gryta, men några små förrätter kostar cirka femtio kronor. För en tia till knåpar Mahmoud ihop en honungsdrypande efterrätt.

Sevärdheter
Luxortemplet, Karnaktemplet och Konungarnas dal med bland annat Tutankhamuns gravkammare. Längre uppför Nilen templet i Edfu och det i Kom Ombo. I Assuan Filetemplet, Höga dammen, Nassersjön och 28 mil söderut Abu Simbel.
Det saknas således inte storslagna sevärdheter. Däremot är nästan allt som gått att flytta på spritt över världen. Det kan därför vara bra att förbereda sin resa med ett besök på Medelhavsmuseet i Stockholm, Glyptoteket i Köpenhamn, British Museum i London, Louvren i Paris, Egyptiska museet i Berlin, Metropolitan Museum i New York eller Egyptiska museet i Kairo.

Shopping
Gudastatyetter i sten, kameler i trä och läder, blåskimrande skarabéer, dyner i läder, pärlemorinlagda askar med speldosor i, guld och silver. Eviga souvenirer, alltid billiga, för det mesta skräp, men ibland lite kul.

Böcker
Lonely Planets Egypt är bra om än något moraliskt uppläxande för den som ska resa på egen hand. På paketresa är Första Klass Egypten ett bättre val. Två små, informativa böcker är Rolf Grönbloms Egyptisk forntid, Valentin förlag, och Egyptens mumier av Francois Dunand, Berghs förlag.
Nobelpristagaren Naguib Mahfouz Sorl över Nilen är läsvärd men rör sig mest i drogliberala konstnärskretsar i Kairo.
Nawal El Saadawis Och tiden står stilla vid Nilen utspelar sig i en av alla dessa små byar vid Nilen. Romanen handlar om ett ruttet samhälle utan verklig lag och egentlig moral. Ett samhälle som styrs av den som har mest pengar och minst samvete. Där fattiga själar sugs ut, där kvinnor råkar värst ut och ännu värre dessa kvinnors döttrar. Jag grät.
Agatha Christies Döden på Nilen är en mossig skitdeckare. Den nyligen gjorda filmen är lika kass, men dess miljöskildringar är av värde för den som är på väg ut på en Nilenkryssning.
Christian Jacq har skrivit ett tiotal romaner med handlingen förlagd till antikens Egypten. Som litteratur är de inte högtstående men de levandegör, skänker must och färg åt statyer och tempel.

Turistinformation
Egyptiska turistbyrån, Drottninggatan 65, 111 36 Stockholm, tel 08–10 25 48. egypt@chello.se
www.egypttreasures.gov.eg

---

Text: Redaktionen • 2005-12-19
Egypten • Restips • Luxor